Regrets Collect Like Old Friends [SV]

Översatt till svenska från originalet.

Regrets Collect Like Old Friends



När han reser in i det förflutna, finner Draco Malfoy sig själv i sin elva år gamla kropp med alla sina minnen från de senaste sjutton åren. Med hjälp av denna kunskap ska han ändra framtiden. Hans första uppdrag: Bli vän med Harry Potter.

Kapitel 1. Prolog: In i det förflutna.

Katastrofer hade hänt förut. Historien var fylld utav dem. Man skulle lära sig utav sina misstag, men ännu tyckte Draco att hans situation bara upprepades, han blev inte klokare utav den.

Det borde vara självklart för Draco, att istället för att vilja vara som hans far, borde han ha lärt sig genom hans fars val och inte följa hans fotspår.

Draco skulle ha litat på sin magkänsla om att bli Dödsätare, hans magkänslor om att Mörkrets Herre i själva verket var en psykopat. Men Draco hade varit rädd. Han var rädd.

När han tittar bakåt i tiden blir han så förlägen över hans beteende till den grad att inte ens vill fortsätta leva. Han var en Slytherin, så det var meningen att han skulle vara listig, slug och ambitiös. Draco skulle vara framgångsrik och han skulle avundas i hela landet.

Men han var inte bättre än en husalf och han var så rädd så att han inte visste vad. Det gångna året hade varit det värsta året i hans liv. De två senaste somrarna hade varit dystra, han hade levt i rädsla för att bli förbannad, det var som en smärta man inte kunde stoppa. Tid saktade ner för att sedan rusa upp igen runt honom och folk fortsatte att dö.

På hans arm var Mörkrets Märke en påminnelse om att han var någons slav. Det var vad han var, för alltid märkt som en slav. Mörkrets Herre var inte nådig och han var inte snäll, han var inte ens mänsklig så vitt som Draco visste.

Draco var trött på att vara rädd. Han försökte att se slutet och det var även allt han såg: slutet. Om Mörkrets Herre vann det idiotiska kriget skulle hans familj köras i fördärvet på grund av mannens alla krav och nycker. De hade alla redan förlorat på grund utav bristerna hos Lucius när han skulle ta profetian, hos Dracos oförmåga att döda Dumledore och slutligen efter att den Gyllene Trion lyckades fly. De stulna sakerna från Bellatrixs familjs valv var droppen.

Draco torkade bort blodet från sin mun när han klättrade genom en dold dörröppning. Han hade varit på liten hårsmån från att bli dödad utav några Dödsätare. Slutligen hade en utav dem förstått att han var på deras sida och tog honom med sig istället.

Bara för att senare slå till honom. Den personen lät olycksbådande likt Ron Weasley, även om det inte fanns något rött hår i sikte.

Om den andra sidan vann skulle hans familj straffas, föras till Azkaban för sina brott. Det fanns inga sätt att förneka att de var Dödsätare.

Det var slutet för alla Malfoys, något som inte passade Draco särskilt bra, tillsammans med alla hans andra synder. Det stod klart för honom nu, klart som vatten, vad han borde ha gjort, vad som bör göras. Han hade redan känt att han borde göra det när han hittat den lilla lådan när han lagade skåpet förra året, men då hade han varit för rädd.

Striden rasade allt mer i entrén allt eftersom mer Dödsätare rusade in i slottet. Om något Draco verkligen inte ville så var det att Mörkrets Herre skulle vinna. När han rundade dueller upptäckte han Atlanta Black. Han stelnade till. Han hade glömt att hon hade hoppat ur Vid-Behov-Rummet med Ginny Weasley när Potter tvingade de båda ut ur det. Hon skickade förbannelse efter förbannelse, ett uttryck av våldsamhet fanns i hennes ansikte.

Hon var skrämmande lik hans moster Bellatrix.

Han hatade det, när hon såg så... Black-aktig ut.

Genom att se henne så här bestämde han sig.

Tiden var inte något man fifflade med. Det var en lag skrivet på svart och vitt i den magiska världen. Men nu skulle Draco Malfoy göra det. Han sprang genom salar, duckade undan för besvärjelser och trollformler från både höger och vänster. Han hade förlorat sin mors trollstav i elden som Crabbe hade frammanat i Vid-Behov-Rummet (Potter hade Dracos egentliga trollstav). Konstigt var det allt, att han inte brydde sig. Slutet var allt han kunde se. Inom några timmar från och med nu, skulle denna verklighet inte finnas längre. Han skulle skapa en ny.

Draco hade bestämt sig.

Läs resten av kapitlet här: http://www.fanfiction.net/s/8732840/1/Regrets-Collect-Like-Old-Friends-swedish

Har läst hela, och gillar den! Fortsätt!

Hela kapitlet eller alla som finns tillgängliga? Det ska jag göra! Tack

Allt som finns tillgängligt.

Fortsätter med kap 5 idag

Jaaa!!,