(PRS) med Hapopo

Rollspel med Hapopo.

DETTA ROLLET ÄR INAKTIVT


Jag spelar Penelope Lovegood.
Fjärde året.
Långt svart hår, klarblå ögon och blek hy.
har en förälskelse i Severus Snape, vår professor inom Försvar mot Svartkonster.
Halv-blod, Mamma är häxa pappa är mugglare.
Älskar att läsa, lära mig nya saker och är lite blyg.

Namn: Tina Scan
År: Fjärde året
Elevhem: Ravenclaw
Utseende: Ljusbrunt hår klippt i kort page, brun-grönt grumliga ögon, solbränd, små nästan omärkbara fräknar. Sött ansikte, ganska kort.
Blod: Mamma: Mugglare, Pappa: Mugglare, men har 2 trollkarlsfarbröder och 1 häxmoster (Båda mina föräldrarna ynkar).
Intressen: djur, läsning och att spela flöjt.
Övrigt: Spenderade 3:e året utomlands med mina två farbröder som gav mig hemundervisning.

Jag sitter i klassrum 4F och lyssnar på professor Binns som undervisar oss i trolldomshistoria. Det är ett intressant ämn och jag njuter av att få lära mig nya saker. Vi fokuserar just nu på 1100-talet och vilka häxor och trollkarlar som levde då.

Jag antecknar för fultl allt som professor Binns säger.

Tina:

Under mitt år utomlands studerade jag många länders trollkonsthistoria, och de flesta var mycket mer intressanta än Storbrittaniens.
Jag la huvudet på bänken och blundade. Binns röst flöt ihop med skrapandet av fjäderpennor som vilt skrev ner vartenda ord.

Jag vaknar av ljudet från 20 tunga böcker som slås igen, packar ihop mina saker och följde med resten av klassen mot nästa lektion.

Penelope:

Jag och Coraline tar följe ut ur klassrummet,
- Så vad tycker du om Welma Hesteruph?
- JAg tycker hon verkar otrolig, att en kvinna under den tiden han åsdakomma så mycket och hennes arbete med förvandlingsformler är otroliga! Svarar jag på Coralines fråga.
- Jag håller med dig Pell, helt fantastiskt! Coraline ler mot mig och jag ler tillbaka.

- Så vad har vi nu? frågar Coraline,
- Öm, ska se, vi har Örtlära i C6. Svarar ajg och vi börjar gå mot andra sidan av skolan.

Tina:

Jag gick till örtläran omringad av gamla vänner som jag nätt och jämnt kände igen.
Rayne gav mig komplimanger för mitt hår, som jag klippt bort nästan tre decitimeter av. Själv hade hon (magiskt) färgat sitt hår så det bytte från blont till brunt varje timme.
- Effekten avtar såklart efter några timmar, men jag tyckte att det var såå häftigt!
Hennes bästa vän Cassie frågade vilka länder jag varit i, vilket faktiskt var nästan vartenda land i Europa och några i Sydamerika.

Professorn hade varit sjuk och hade ingen lektion planerad, så jag tog tillfället i akt och frågade:
- Kanske kan vi blanda till ett sådant där hårfärgnings-mix som Rayne har i håret?
Frågade jag och alla instämde. Professorn delade in oss två- och två, vi fick instruktioner och sedan började vi.

JAg och Coraline håller på att blanda ett hårfärgningsmedel som gör att ditt hår byter färg varje timme, vi lyckas rätt bra efter tredje försöket. Jag blandar i några droppar av drakblod för en röd färg och sedan blandar jag i tre blad från en lila lilja för att få en lila färg och sedan rör jag tre varv och lägger sedan i tre troppar i min hårbotten. Mitt hår blir alldeles rött och jag älskar det!
- Wow, snyggt! säger Coraline och klappar händerna.
- Jag gillar det också! Säger jag och ler.

Precis när vi ska lämna salen blir mitt hår lila och jag måste erkänna att detta är nästan bättre än det röda.
- Så, ska vi gå ner till stora salen och äta lite lunch innan vi går ner till Hagrids och har vård och skötsel av magiskà djur?
- Låter bra. svarar jag och ler mot Coraline, när vi går förbi tjejernas toalett går vi in och jag ser mig i spegeln.
- Kom igen Penelope, vi går. Viskar Coraline i mitt öra.
- Varför? jag ska bara fixa håret säger jag och viftar med min trollstav och mitt hår börjar fläta sig i en perfekt fiskbensfläta som hänger ner över min högra axel.

- Kom nu! viskar Coraline och drar i mig.
- Varför har du så bråttom?
- Jag gillar inte missnöjda Myrtel. svara hon, jag ler mot henne.
- Hon är faktiskt inte farlig, hon är snäll, när man väl lär känna henne. Coraline pustar och vi går ut till korridoren igen och vidare mot stora salen där lunchen är uppdukad.

Tina:

- Men professorn? Den här hår-mixen är väl egentligen trolldryckskonst-material?
Sa en av killarna besvärat medans han nervöst drog fingrarna genom sitt gyllenblonda, spretiga hår. Han tittade lite skrämt på den svarta sörjan han blandade.
- Tja, jag hade inte förväntat mig att du av alla, Figgins, med dina usla betyg i Örtlära skulle se skillnaden mellan trolldryckskonst och örtlära. Allt i era mixar är växter, örter! Inte någon slaskig sörja som dessa trolldrycker.

Pojken, Jake Figgins, harklade sig försiktigt.
- Fast det här är ju också en.. öh... sörja.
- Det är era färgsubstanser som gör konsistensen flytande, inte basen som består utav de viktiga ingredienserna.
Jake såg bara förvirrad ut. När lektionen var över drog han ideligen i sitt nu svarta hår medans han väntade på att det skulle ändras tillbaks till den blonda färgen.

På vägen till lunchen var Jake så upptagen av sitt mörka hår att han inte tänkte på var han gjorde, så han stannade mitt i dörröppningen.
Detta resulterade i att jag, som beundrade min guld-gröna hårfärg (med färgsubstanserna sjögräs och enhörnings-föls-hår) gick rätt in i honom.

Och när vi låg där på golvet, kom en annan flicka i min klass, med håret i en prydlig, lila fläta, och snubblade rätt över oss.

Jag pratar för fullt med Coraline ena sekunden och nästa ligger jag på golvet ovanpå två andra elever.
- Oj, förlåt! utbrister jag,
- Jag såg er inte... Jag tittar förundrat på pojken och flickan som ligger på golvet under mig medan jag reser mig med hjälp av Coraline.

- Bry dig inte om det, det var inte ditt fel det är ju de som ligger mitt i korridoren. Kom nu så äter vi. Säger Coraline och tittar surt på flickan och pojken som nu håller på att resa på sig.
- Förlåt. Mimar jag ännu en gång innan Coraline drar iväg med mig in i Stora Salen för att äta lunch.

Vi sätter oss i mitten av bordet där det finns en stor lucka. JAg lägger mina böcker på bordet och börjar äta min Pumpasoppa.
- Du borde färga ditt hår rött Pell. Säger Coraline medan hon stirrar på mitt hår.
- Det kanske jag borde. Men jag gillar mitt hår som det är. säger jag och ler samtidigt som jag stoppar ännu en sked med soppa i min mun, den smakar ljuvligt och doftar fantastiskt. Jag tittar upp mot lärarbordet, jag kan se tre stycken professorer men inte den jag helst vill se. Som jag haft vad man skulle kunna kalla en förälskelse i sen första året på Hogwarts, Professor Severus Snape. Det är något med hans mörka ögon och hans styva sätt som får mig att drömma om honom, och mig, framför en brasa.

Coraline armbågar mig i sidan och tittar ut över bordet, jag följer hennes blick för att se vad hon tittar på. Då ser jag att Snape står och pratar med två elever, han ser arg ut. De är från Slytherin. Jag stirrar hänfört på professor Snape som står med armarna i kors, han är så "dröm-vänlig" tänker jag och ler lite för mig själv.

Tina:

Jag springer upp på fötter och skyndar mig mot Stora salen, där jag sluter upp med mina vänner vid Ravenclawbordet.
Rayne och Cassie pladdrade på om något oviktigt, och de tre pojkarna mittemot mig pratade om...
Tja, Quidditch. Jag tvekade inte en sekund över vilken konversation jag skulle delta i.
"Hur gick det när jag var borta?", frågade jag ivrigt. Vi hade helt klart det bästa laget förut, då hade de bara lite otur.
Den blonde av de tre såg upp på mig och log.
"345 - 260 i finalen mot Gryffindor". Jag log förtjust. Vi behövde verkligen en vinst efter alla år av förtvivlan.
Jag sneglade mot Gryffindorbordet. Där satt Jake och pratade oroligt med några andra elever, och visade upp sitt mörka hår. Hans röst kom svävande mot mig.
"...och det borde vara ljust igen nu!"
Jake hade spelat i Gryffindors lag strax innan jag flyttade utomlands.
"Jake? Spelar han fortfarande?"
Jag nickade mot honom. Pojken till vänster - som för övrigt hade ljusbrunt, smålockigt hår och kraftiga käkben - gjorde en missnöjd grimas.
"Ja, han är Gryffindors bäste slagman"
"Slagman?"
Jag kände hur mina ögon vidgades och jag fick tvinga mig själv att inte gapa av förvåning.
"Jag trodde han var Jagare?"
"Du har missat lite, Chilie.", sa han och log mot mig. Chilie. Haha.
Visserligen hade jag bott i Chile ett tag men inte ville jag bli uppkallad efter en krydda för det. Pojken log, och hans ögon blev två, mörka streck.
"Han drämde iväg Klonken så den träffade Slytherins vaktare rätt i skallen. Efter det utsågs han till Slagman."
Den lockiga pojken gav Jake en mörk blick över min axel. Jag skrattade.
"Men så bra att jag är tillbaks då!", log jag. Pojken rynkade misstänksamt på ögonbrynen.
"Spelar du?"
"Japp"
Jag böjde mig fram över bordet och snuddade vid Quidditch-kapten märket som han hade spänt fast på bröstet.
"När är träningarna?"