Jag är nöljd med livet

jag ska bara säga en sak. Jag har svårt att formulera mig men jag hoppas att alla kan förstå mig.

Många kanske har svårt att uppskatta livet, kanske inte gillar kycklingen som serveras på middagsbordet. Kanske har finnar i ansiktet eller inte har råd med en väska från h&m. Eller är bara trött på att ja vet inte vad. Tro mig jag har träffat de flesta av alla sorter. Jag ska berätta lite om mig.
Jag är född med en sjukdom som gör mig lite.. ja.. dummare? http://sv.wikipedia.org/wiki/Neurofibromatosnej långsammare är det rätta ordet! Jag kanske inte är lika smart som andra 22 åringar Vare-kun men jag är mig själv. Jag har synskada och ser dåligt men det har jag vänt till min fördel. Jag får låna ljudböcker och slukar dem nu med hull och hår.
Jag har nedsatt känsel i mitt lillfinger och halva ringfinger på båda händerna men jag bryr mig inte.
Sen är det att mina föräldrar är skilda men ändå kan prata med varandra.
jag har svårt att få jobb på grund av mitt hanikapp men jag försöker.

Jag blir så arg när jag ser/hör folk klaga.
(ville bara få ut lite aggritioner)

Mje Medi, du kämpar ju hårdare än de flesta.
Du har dina egenheter, det är sant, men att ha dig som vän överväger dem alla.
Du kanske inte är traditionellt smart, ingen pluggis eller så, men det du kan, det kan du ordentligt och väl (jag inkluderar din till synes nästintill obegränsade kunskap om skräckfilm här).
Kämpa!

Jag är också så trött på alla som klagar på skitsaker!
Om man inte får iPhone som alla andra har vill man ta sitt liv, samhället är så förskräckligt bortskämt! Medans en man med förkylning ligger i sängen och snuvar ligger det en annan man med cancer och kämpar för sitt liv, det är hemskt!
Jag har ju själv en hörselnedsättning på mitt högra öra, innebär att jag är 50% döv. Jag själar på mitt högra öga vilket gör att jag inte ser så bra och jag har sjukdomen eksem som gör att min hud är full med ärr och sår om jag har kliat mycket, min mamma tog sitt liv för 5 år sedan.
Det finns alltid värre än man har själv.
Jag älskar mitt liv!

Fantastiskt trevligt för er och jag hoppas att ni fortsätter ta livet med ro MEN man ska inte förminska någon annans problem bara för att man har egna som man själv anser är större. Man kan inte veta hur någon annan reagerar i en viss situation och man ska inte förkasta denna. Man kan inte veta exakt hur någon tänker eller vad personen har varit med om innan. En unge som gråter för att den inte har en iPhone kan självklart vara en bortskämd snorunge, eller så kanske den gråter för att den inser att den kommer vara utfryst på grund av sina ärvda eller ickeexisterande ägodelar i ytterligare ett år. Det kan man som en helt utomstående person inte veta och att döma ungen baserat på antagelser är inte ett dugg snällt. Som sagt, fortsätt vara nöjda men döm inte andra.

alltså, att vara arg för att samhället är orättvist och att människor har det så olika ställt är en fullt legitim känsla.
men kom ihåg att vi alla har våra kamper och svårigheter i livet, och även om det kan kännas dumt att någon gnäller över äcklig mat när barn svälter i afrika så är känslorna hos den som gnäller precis lika verkliga som känslorna hos de afrikanska barnen. det går inte att mäta lidande, och således inte heller att jämföra.
det är fantastiskt när människor lyckas överkomma sina hinder och bli nöjda med sin tillvaro trots handikapp och jobbiga erfarenheter, men det tar ofta tid att nå till den punkten och för vissa går det inte alls. det går inte att kräva att alla ska tycka att livet är toppen och inte gnälla- inte ens en person som "har allt" - för det är så himla personligt hur man upplever och hanterar problem

som sagt, jag förstår känslan av frustration över skillnaderna i livsvillkor men tycker att det är samhället och skillnaderna vi ska vara arga på, snarare än individers sätt att hantera sina respektive villkor :-)