PRS, Mily & Sannie

Detta är (som rubriken lyder) ett Privat Rollspel mellan Mily och Sannie.

Jag slänger in en liten mall här också. Och saknas det något för du lägga till det. ^^

Mall:
Namn: Delia Brown
Ålder: Hur gamla ska de vara? Tänker mig runt 15-17 år.
Utseende:
Familj: Har en lillasyster på 13 år, en mamma och en pappa som allihopa också är magiska.
Bakgrund: De har levt i hemlighet så länge de kan minnas och är nu vana vid det. Det är ingen som skulle kunna tänka sig att det pågår magi innanför deras dörrar och de klassas som en helt vanlig familj helt enkelt.
Ev. husdjur: En brun-spräcklig honkatt vid namn Missy.
Övrigt: -
Rollare: Sannie

Jag tar inte med Personlighet för jag tycker den är svår att följa. ^^ Men det får du göra om du vill.

Namn: Hampus
ålder: 15 år
utseende: titta ner
Familj: Mamma karo pappa karl
bakgrund: Han har alltid trott på magi och övernaturliga saker som spöken,
Husdjur: En hund vid namn Mika
Övrigt:

Kan du börja? ^^

Hampus gick hemåt ännu en dag i skolan han hade blivit retad för att han trodde på magi. Han hatade mobbning mycket men vad kunde han göra åt det? Ingenting

Delia hängde skolväskan på axeln, stängde och låste sitt skåp och gick ut ur skolan som sakta tömdes på elever. Ännu en lång, tråkig skoldag och allt hon ville nu var att komma hem och öva på trollformler som hon hittat i en gammal bok på vinden. Ett riktigt gammalt, dammigt fynd, som säkert hade tillhört hennes mormor. Hon undrade varför hennes mamma eller pappa hade låtit en sådan skatt hamna där.
Full i tankar på anledningen, märkte hon inte att hon snart höll på att gå in i någon. Hon ryckte till då hon stötte till personen och såg på honom med stora, blanka ögon.
"Oj, förlåt", skrattade hon chockat och drog en hårslinga bakom örat som råkat komma fram i ögonen på henne.

Hampus såg på tjejen
" Det gör ingent sa han

Delia tyckte hon kände igen honom men visste inte vad han hette.
"Öh, Delia", sa hon spontant och räckte fram handen. Inte visste hon varför hon presenterade sig, men det var väl ett sätt att få veta killens namn, "Delia Brown."
Plötsligt knuffade en annan kille henne åt sidan och hon såg sig förvirrat omkring.
"Om jag vore du hade jag inte pratat med den här typen", flinade den bredaxlade killen som hade knuffat henne, "Han är helt dum i huvudet. Tror på spöken och sånt." Han skrattade retsamt.
Delia blängde upp på honom och lade armarna i kors.

" Jag borde gå nu och du Delia jag heter Hampus sa Hampus och gick hem han var verkligen dum i huvudet. När han kom hem så la han sig i sängen och tog fram en manga bok.

Delia såg efter Hampus när han gick och sedan upp på killen, som fortfarande flinade hånfullt.
"Varför sa du sådär för?" fräste hon åt honom.
Hans flin bleknade.
"Vad menar du?" frågade han dumt.
"Varför sa du att han är dum i huvudet? Det tror jag verkligen inte på!" sa hon och stormade därifrån. Nyfikna elever hade stannat upp lite halvt och tittade på Delia med intresse. Hon var inte den populäraste och var ovan vid uppmärksamheten, så hon ökade på sina steg för att nu bara komma hem.

Hampus började tänka på att han verklingen var dum ja det var han vem trodde på spöken nu? jo ingen förutom han