prs mellan reiku black och KajsaRC2001

Reiku Black? Kan du skriva mallen?

Öhm, jag antar det :3

Namn: Mikel MacRov

Utseende: Mikel har halvlångt, vit-blont hår som är rufsigt nog för att sucka åt, men inte riktigt så rufsigt så att man inte ger det ett försök att släta till. Det faller lätt i en snedbena och han har ganska slitna toppar. Ögonen är stora grå, som mörka åskmoln. Det ger honom ett ganska allvarligt, stirrigt ansikte. Han har några fräknar över sin bleka näsa och munnen är väldigt kvinnlig. Mikel har en längd på 162 centimeter, men håller fortfarande på att växa. Han hoppas på att bli lång som sin pappa. För då skulle knubbigheten försvinna, trodde han, iallafall. Han har ett ärr över ögonlocket som är ganska färskt, men han kommer inte ihåg hur han fick det.

Elevhem: Gryffindor!

Trollstav: Gran, 12 och en kvarts tum, enhörningshår.

Patronus: En panda.

Boggart: En gift-spindel.

Övrigt: Han vet inte om de två sista än :3

Namn: Autumn Forest

Utseende: Autumns namn stämmer bra in på utseendet (Höst). Autumn har lätt vågigt, orange hår till revbenen med röda och bruna nyanser. Hon har lugg till ögonbrynen som hon brukar skjuta åt sidan. Ögonen är stora och mörkgröna. Hon har ett födelsemärke under vänster ögonvrå. Hennes mun är ganska smal. Autumn har en längd på 167 cm. Hon är lite mullig.

Elevhem: Gryffidor!

Trollstav: Pilträ, 10 och en halv tum drakhjärtesträng

Patronus; Hare

Boggart: Sjöjungfrur

Övrigt: ?

Mikel kramade om sin mamma och ville inte riktigt släppa taget om henne.
- Jag vill att du följer med.. Mumlade han och ville inte att de andra killarna skulle hör honom.
- Nej Mikel, du är vuxen nu. Du behöver inte din mamma längre. Jag tycker du ska ställa dig rak i ryggen och bära din koffert själv, som en man. Sa hon strängt och puttade lite på honom för att sätta iväg honom.
- Ses mamma. Sa han och vinkade, sen släpade han på kofferten på tåget.
- Hejdå. Sa hon och suckade, hon skulle vara ledig ända till jullovet. Vilken semester!

- Så, gå på tåget nu. Gör mig stolt. Muttrade Vivaldi med sin mörka men mjuka röst. Mer uppmärksamhet gav hon inte. Och när Vivaldi bestämde sig för att inte vara kvar på ett ställe längre, så försvann hon lika snabbt som man hann säga Longstocking.

(Gud Villken taskig mamma :'( )

- Jag ska mamma, sa Autumn och kramade stelt om Vivaldi.
Det var en täckmantel. Hennes riktiga föräldrar var med i the benenes, Vivaldis högra händer.
Autumn gick på tåget. Det hade gått två månader sedan hon hade blivit en benene. Hon suckade för sig själv och satte sig i en kupé.

( *fniss* Kan.. Inte.. Hålla mig från skratt! xD )

Mikel gick på tåget och bestämde sig för att han skulle vara en man och inte en mammagris. Han ställde sig rak i ryggen och såg sig om. Alla kupér där det fanns lediga platser hade bara äldre elever. Det var inte förns han trodde han skulle få sitta på golvet hela resan som han hittade en tom kupé som sjöng ut sin änglasång till honom. Han rusade för snabbt in och glömde hur tung kofferten var. Detta ledde till att han landade pladask på sitt ansikte, men som tur var, inga brutna ben. Mikel kom dock snabbt på fötter igen och efter fem minuters muskelträning med att försöka få upp kofferten på hyllan så satte han sig ner på sätet med kofferten kvar på golvet.

Atumn kollade oroligt på pojken, samtidigt kunde hon inte hålla sig för skratt. Hon fnissade tyst.
Han såg inte ut att vara skadad och han hade antagligen inte märkt henne, villket var tur. Hon ville inte framkalla uppmärksamhet hos den pojken. Till sist kunde hon inte hålla sig. Det var hennes svaghet.
- Hur gick det? frågade hon tyst.

Han vred snabbt på huvudet och kollade på honom.
- Det gick bra, jag halkade bara. Sa han tjurigt och kollade lite under näsan så han inte blödde näsblod. Och det gjorde han inte. Han var en man, han klarade sig själv. Hans bror hade redan sagt att han betedde sig alldeles för barnsligt för sin ålder. ' Det är verkligen otrevligt att stå med mina vänner och se dig hålla på som om du är sex år ', hade han sagt. Ibland hatade han sin bror så mycket att han ville rymma. Men han var snäll också ibland.

- Du har ett.. sa hon och gjorde en gest som visade försökte förklara att han hade en blodfläck på kinden.
Hon hade lärt sug sådant hyfs från hennes mormor.
En gammal vis dam som hade överlevt det mesta.
Allt från Varulvar till sjöjungfrur. En gång hade hon räddat Autumn från en som hade försökt dra ner henne till djupet. Hennes Mormor hade dykt ned efter och slagit till den dumma Sjöjungfrun. Sedan hade de fikat på kakor och bullar.

Han lade sin hand på ansiktet och kände sig omkring tills hand hittade blodfläcken. Han torkade bort det och visste att det skulle komma mer men det skulle torka.
- Jaha, vad heter du då? Frågade han och tog sin koffert som fotstöd. Hon verkade ju faktiskt ganska trevlig, så om hon ville sätta sig här inne så fick hon väl göra det. Han var så koncentrerad att han inte ens märkt att tåget satt igång.