PRS - Se upp XD

Ok, ett privat rollspel mellan Trezzan och mig som ni redan vet vem jag är.

Du får börja göra en mall för jag måste snabbt fundera över vilken person jag ska vara. Kör hårt!

Oooh, jag tänkte vi kunde vara helt random människor i antingen Marödernas eller HPs tid C:


Här är min mall iaf! ^_^

Fullständigt namn: Scarlet Indigo Raven

Ev. Smeknamn: Rose

kön: Kvinna

Ålder: 16

Utseende: Vit hy, lång och smal, mörkt rött hår i korkskruvar ner till midjan, isblåa ögon och fylliga rödmålade läppar.

(Med mycket längre hår vill jag tillägga! )

Elevhem: Slytherin

Blodstatus: Renblod

Intressen: Till hennes föräldrars stora missnöje så gillar hon att spela teater.

Personlighet: Snäll, ödmjuk men otroligt arrogant. Vet att hon ser bra ut, gillar inte människor. Väldigt listig.

Stav: 14 tum, mahogny,

kärna: thestralhårstrå

Patronus: Katt

Quidditch: Är värdelös på det men älskar att se på det och beundra de snygga killarna. (XD)

Annat: Har blivit misshandlad av sin far. (Pga teatern)


_______________________

Man gör såhär eller hur? C:

Härligt! Vad sägs som marodörernas tid? Jag vet inte varför men jag gillar den Men det är bara för att den snygge Sirius finns där

Okej, random personer.

Min mall:

Namn: Arthur Emrys Wallsword

Smeknamn: Artie eller helt enkelt bara Arthur

Kön: man

Ålder: 16 år

Utseende: Han har Mörkbrunt hår, vänliga, ljusgröna ögon och har en lång, vältränad kropp som beror på hans intresse för quidditch. (har ingen bild på honom, tyvärr) Han brukar väldigt ofta ses som något år äldre tack vare hans lite vuxnare sätt och detta leder till att han brukar beundras av damerna i hans elevhem (hehe ... för långt?)

Elevhem: Gryffindor

Blodstatus: Halvblod

Intressen: Han fritid består oftast av quidditch men han gillar att läsa historia och har en förkärlek för Riddarna av Runda bordet och deras tid.

Personlighet: Han är en snäll person som blir vän med de flesta men har trots det några fiender. Han ses som en ledare för de flesta och är lugn till sinnet. Dock är han inte trevlig när någon väl börjar bråka med honom, då kan det lätt hända att han använder våld, särskilt om någon säger något elakt om hans döda lillasyster för då tar han till våld direkt. Och han vet inte riktigt hur han ska handskas med de flörtande tjejerna i hans elevhem ..

Stav: 15 tum, ek, enhörningshår som kärna

Patronus: varg

Quidditch: han är lagkapten och har lett sitt lag mot seger 5 gånger av de 6 de spelat tillsammans. Han är Sökare.

Annat: Retades när han var mindre för sitt namn och hans svaghet för sin lillasyster.
____________
ledsen att det tog så lång tid ... och ja, jag tror det är såhär man gör. Du börjar!
P.S Hans syster är tyvärr död ... hon dog vid 7-årsålder.

Jag börjar!
Jag kommer inte att börja med tåget. Jag börjar med säsongens första qudditch match.
___________________________________

Det var en blåsig dag i mitten av Oktober och Slytherin-Gryffindor spelade i ovädret. Jag gick uppför de smala, långa och oerhört jobbiga trapporna till Quidditchläktarna. Hon sveper halsduken tätare om huvudet och ställer sig i ett hörn närmast spelplanen. Lagen kommer ut och ställer sig i mitten av planen och det röda och gröna är nästan som ying och yang.
"Jag tror jag svimmar", hör jag Bellatrix Black fnittra då hon lutar sig framåt mot läktarens kant och ser ner på en av de svarthåriga Slytherinarna. Lestrange. Jag kväver ett skratt och suckar.
Alla dessa upptagna killar. Ögongodis i mängder men man får inte äta något.

___________________

Jag skrev nog lite stavfel men jag är sjukt trött! ._.
You go on now! C:

Okidoki! Here we go!
____________________________

Jag log för mig själv när jag tittade rakt in i dom silvergråa ögonen hos Malfoy som högdraget tittade tillbaka. Jag var inte rädd trots att jag visste att vi åkte ut om vi förlorade den här matchen.
Jag tog ett andetag av den kyliga luften som luktade kommande regn och hörde sedan domaren ropa:
"Lagkaptener! Skaka hand!"
Jag och Malfoy skakade hand och jag struntade fullständigt i det hånflin han riktade mot mig. Sedan tog vi våra kvastar och började.
Trots att läktarna var högt uppe kunde jag urskilja ett rött hår vifta förbi på Slytherins läktare.
________
Din tur!
Är också trött men kämpar att hålla mig vaken för jag vill så gärna fortsätta!

Jag älskade verkligen farten och spänningen i Quidditch. Det var som ett oundvikligt sett att slåss elevhem gentemot varandra för att inte slåss i korridorerna. Som en slag aggressionsterapi. Jag flinade för mig själv.

"Vem är det idag då?", undrade en röst bakom mig. Jag vände mig tvärt om och skrattade. Áris svartblåa hår var rufsigt och det syntes knappt att hon borstat det.
"Jag har inte hittat något mål än", förklarade jag och höjde ögonbrynet.
Áris ställde sig intill mig.
"En Gryffindorare kanske?", sa hon retsamt och knuffade mig i revbenen med armbågen. Smärtan var värre än vad jag skulle trott. Blåmärket var trots allt inte borta än. Jag kippade efter luft och såg en röd rock fladdra förbi. Det mörkt bruna håret stod som spikar bakom honom, det var som om det spelats upp i slow-motion. Hans gröna ögon som en Slytheringrön eld svepte genom. Hans ögon hade också reflekterat den gyllende kvicken.


_________________

För långt?

Absolut inte!
______________
Jag skymtade det röda håret i ögonvrån igen. Jag anade de skimrande safirerna till ögon och hur dom följde mig med blicken. Vem är hon? var det första jag tänkte. Sen vände jag blicken mot den flygande kvicken framför mig.
Att vara mitt i ett spel såhär var uppfriskande och den kalla luften strök mig mjukt över ansiktet. Jag tog ett friskt, sista andetag innan jag lutade mig framåt och fick min kvast att öka farten.
Jag såg hur Malfoy ställt in sin riktning mot mig längre bort men la all min kraft på att nå den flackande kvicken framför mig. Det var en meter kvar.
Vinden fick min röda rock att fladdra febrilt och det svischande ljudet av Malfoy kom allt närmare.
Om jag fortsatte skulle vi krocka.
Jag blundade för två sekunder. Malfoy närmade sig.
Jag sträckte fram handen mot den gyllene lilla bollen och öppnade handen.
"SE UPP HALVBLOD!" skrek Malfoy i blandad vrede och skräck.
Innan han hann reagera ryckte jag häftigt tag i den och vek blixtsnabbt uppåt.
_______________________
Det blev kanske inte så mycket kärlek i det där men ... han lever liksom för det ...

Bra! Haha... ^^ Ju längre dessto bättre typ. xD
Vi lever alla för något!
________________________________________

Jag hörde hur Áris chockerat la två händer för munnen, medan jag bara skrattade ljuvt. Detta var verkligen Quidditch. Men jag kunde inte neka att jag lättat släppt ut luften jag hållit inne för länge. Jag såg upp mot Gryffindors sökare och log. Han var verkligen stilig, vem brydde sig om rivaliteten. Han var en vinnare. Jag tyckte jag såg honom kasta en blick mot mig och jag vände generat bort blicken samtidigt som mina kinder blossade upp och blev alldeles rosa. Jag kunde höra både jubel och buande överallt. Goda Slytherinare som accepterade nederlaget och alldeles för glada Gryffindorare.
"Det är säkert fest i Gryffindors sällskapsrum senare Scarlet", mumlade Áris. Jag nickade bara och trädde på mig de svarta tajta skinnhandskarna. Jag började följa folkmassan neråt, men innan jag försvann ner bland trapporna så slängde jag håret bakåt och kastade en sista blick mot sökaren. Jag log med mina rödmålade läppar.

_________________________________
Känns som jag förstör något för dig. XD
Men Arthur vann quidditchen va? ._. Annars är jag korkad. xD

Haha, håller med ^^
__________________
Jag skrattade när resten av mitt elevhem hurrande dunkade mig i ryggen och skrek mot Slytherinarna och påminde dom om deras förlust. Jag var sprudlande glad av tanken att ha vunnit.
"Flytta på er! Låt mig komma fram!" fräste Lucius Malfoy mot Gryffindor-eleverna som samlats runt mig och laget.
Han trängde sig fram och efter honom kom Lestrange och resten av deras lag.
"Tro inte att det här kommer fortsätta, Wallsword!" fräste han mot mig.
Vi stod öga mot öga med varandra och jag rörde inte en min. Malfoy kunde säga vad han ville. Vi hade ändå vunnit. Jag log ett halvt leende och sa utan att tveka:
"Varsågod att visa hur besegrad du känner dig Malfoy. Ju mer du fortsätter ju större blir min belöning."
De gråa ögonen blixtrade och han vände sig tvärt om tätt följd av Lestrange. Jag log för mig själv.
Men leendet försvann och ersattes av ren nyfikenhet när jag fick syn på det röda håret bland Slytherin-eleverna som trumpet och irriterat vandrade tillbaka till Hogwarts. Utan att min alagkamrater skulle märka det sträckte jag lite på mig för att se henne bättre över alla de andra eleverna. Vi hade haft lite ögonkontakt under matchen och jag kunde inte låta bli att undra vem hon var.
_______________________
Nädå, jag hade inte planerat nåt särskilt där jag planerar faktiskt inte alls så de e lugge
Japp gryffarna vann

Det hoppas jag haha! ^^ Skriver på min fanfiction samtidigt. xD
_______________________________________

Slytherinarna gick som på led in i Slytherins sällskapsrum, de tuffa Quidditchpojkarna kom gåendes, illaluktande och svettiga.
"Bra jobbat grabbar, blir bättre nästa gång!", sa en yngre elev och log brett.
"DET BLIR INGEN ANDRA GÅNG SKITUNGE!", vrålade Lucius.
Han hade tagit nederlaget hårt, kanske på grund av den andra sökarens talang. Jag var så beredd på att smyga mig upp till Gryffindorarnas sällskapsrum med Áris. Då kanske jag skulle få träffa honom.
"Kom Scarlet, vi går upp och byter om", ropade Áris en bit ifrån mig och jag följde henne uppför en spiraltrappa för att komma till vårt rum.

Några minuter senare så hade vi bytt om, Slytherinkläderna låg prydligt hopvikta i våra koffertar och vi bar enkla mjuktröjor.

Áris hälsade på en två yngre elever vid namn Sirius och James på väg mot Gryffindors sällskapsrum och de hjälpte oss gärna in. Till den tjocka damens stora missnöje. I rummet skålades det på honungsöl och folk sjöng och jublade och någonstans där visste jag att sökaren skulle vara. Jag log för mig själv och rodnade smått.
________________________________________

Det går som det går bara. XD