Dramione - En annorlunda historia

Titel: Dramione - En annorlunda historia
Rating: G
Språk: Svenska
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Handling: Hermione Granger, en helt vanlig häxa från en helt vanlig trollkarlsfamilj. Hon anländer till Hogwarts och som förstaårselev och hamnar i Slytherin. Hermione får många vänner bland Slytherin-eleverna och hon får upp ögonen för en jämnårig pojke med silverblont hår, Draco Malfoy.

Vad tycker ni, ska jag skriva första kapitlet?

Skriivv D

;o

Låter som en idé!

Kapitel 1
Hermione's POV

"HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM
Rektor: Albus Dumbledore (Innehavare av Merlin-Orden av första graden, Storhäxmästare, Överstetrollkarl, Högste Storpamp i Häxmästarnas Internationella Samfund).
Kära Miss Granger,
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.

Terminen börjar den första September. Vi förväntar oss er uggla senast trettioförsta juli.

Er tillgivna, Minerva Mcgonagall - Biträdande rektor"

Jag tänkte på brevet jag fått två månader innan som jag hade läst igenom flera gånger varje dag, så många gånger att jag kunde det utantill. Jag hade längtat så mycket, mina föräldrar, som båda jobbade på Trolldomsministeriet, hade berättat allt om Hogwarts. Jag som gillade att läsa hade även läst igenom några av böckerna vi köpt i Diagon Gränden inför skolan.
Jag befann mig på perrong 9¾, beredd att gå på tåget. Pappa hade hjälpt mig att ta in min koffert och fått upp den på hyllan. Mitt hej då till mina föräldrar hade varit ganska snabbt, eftersom jag inte kunde vänta att få gå på Hogwarts expressen.
Jag satte mig i den tomma kupé min koffert befann sig i. Fler och fler elever hade börjat strömma in på tåget, äldre och yngre. Eftersom ingen ännu satt sig i min kupé, tog jag fram en bok om gammal trollkarlshistoria. Jag var fast i ett kapitel om Merlin, när någon drog upp dörren.
"Hej, får vi plats här inne?"
Jag kollade upp. Tre pojkar stod där. Han som ställt frågan hade vitblont hår och raka ansiktsdrag. De två som stod lite bakom var båda lite grövre och brunhåriga. Syskon kanske? De satte sig mittemot mig och jag nickade och stoppade hastigt undan min bok.
Den blonda pojken sträckte fram sin hand, "Draco Malfoy." Jag skakade hans hand, "Hermione Granger."
"Granger? Är du släkt med Wendell Granger?"
"Ja, det är min pappa" svarade jag och log, "Hur visste du det?"
"Han jobbar med min pappa på Ministeriet" svarade Draco och flinade, "Min far heter.."
Längre hann han inte innan jag avbröt honom, "Lucius Malfoy? Pappa har nämnt honom nån gång."
Han nickade och en av de brunhåriga pojkarna harklade. Draco presenterade dem som Crabbe och Goyle, något han hade glömt bort att göra. Crabbe var lite mulligare och kortare än Goyle, annars var de ganska lika. Ingen sa någonting förrän dörren än en gång slogs upp igen, denna gången av en flicka.
"Hej Draco, det är fullt över allt.." ursäktade hon sig, drog igen dörren och slog sig ner bredvid mig, "Pansy Parkinson. Vad heter du?" Hon vände sig mot mig. Hon verkade redan veta vilka de andra var.
"Hermione Granger" sa jag och tittade på henne. Hon hade axellångt, svart hår och verkade inte vara speciellt blyg.
Crabbe och Goyle vände sig snabbt mot varandra och började prata quidditch och Draco såg mest ut att vara i sina egna tankar och blickade ut genom fönstret.

Draco's POV
Hermione, flickan som satt i kupén, hade långt, burrigt brunt hår, men det klädde henne. Hon var söt. Pansy däremot, som jag känt sen tidigare, var bara jobbig. Hon hade fått för sig att vi två var kompisar, så varje gång jag träffade henne klängde hon på mig som om vi varit bästa vänner för evigt. Jag behövde dock bara stå ut med henne varje gång hennes familj kom hem till oss över middag, då min mamma Narcissa Malfoy var väldigt god vän med hennes mor, men det var närmast överväldigande bara det.

"Draco, håller du fortfarande på Falmouth Falcons?" frågade Goyle.
"Va? Uhm, ja, jag antar det..." svarade jag frånvarande då jag blev avbruten i mina tankar.
Jag sneglade på Pansy. Hon var inne i ett ivrigt samtal om Hogwarts tillsammans med Hermione.
Crabbe och Goyle verkade inte märka min frånvarighet, utan återvände snabbt till att prata med varandra. Jag vände mig åter mot fönstret då jag kände hur tåget började rulla och perrongen försvinna ur sikte.

Åh, så j........ underbart. Vill ha mer!
När kommer nästa kapitel ut.

Jag vet inte riktigt, får se när jag hinner skriva

Åh kan knappt hålla mig :$

Kapitel 2

Hermione's POV

"Slytherin!" utropade sorteringshatten och Slytherinbordet jublade av förtjusning, ännu en elev till hemmet. Förvånad var det minsta man kunde beskriva mina tankar. Jag hade inte alls förväntat mig att hamna i Slytherin.

Jag log, tog av mig sorteringshatten lite smått förvirrad, men skuttade mot bordet och slog mig ner. De gyllene faten som prydde borden var tomma, men endast för stunden.

"Hermione, visst var det så?" frågade en flicka som nyss blivit sorterad till Slytherin. Jag nickade. Hon presenterade sig som Daphne Greengrass, då jag inte riktigt uppfattat hennes namn vid sorteringen.
Vi började småprata om allt och inget, och rätt som det var hörde jag en harkling. Jag kollade upp och såg att Draco hade satt mittemot mig. Han hade också hamnat i Slytherin, tydligen.
"Här får man inte ens ett välkomnande" flinade han.
"Men välkommen då" svarade jag med ett skratt, "Kul att jag känner någon här i alla fall..."
Jag och Draco hade lärt känna varandra ganska så bra under tågresan. Jag visste att han var det enda barnet till sina föräldrar Lucius och Narcissa. Han var bergsäker på att komma med i Slytherins quidditchlag nästa år, eftersom han var en väldigt bra flygare. Han nämnde även att han kunde mycket om svart magi. Det hade hans moster lärt honom. Mer om det berättade han inte.

"Vadå, tror du att du kommer bli ensam eller?" frågade han och log snett.
"Jag var inte precis beredd på att hamna i Slytherin, om jag säger så..." mumlade jag.
"Äsch då," sa Daphne, "Om alla gillar dig lika mycket som jag gör, så kommer du bli superpopulär ju!"
Jag skrattade. Daphne var riktigt snäll, likaså Draco och Pansy (som även hon blev en Slytherinare). Jag skulle nog ändå få det bra här.

Efter den utomordentligt goda middagen (som bestod av pajer i olika slag, pastejer, kycklinglår, sirapstårta, pumpajuice, ja, allt man kan tänka sig) begav jag mig till fängelsehålorna längst ner i slottet i sällskap med Daphne och Pansy. Vi hade fått direktioner vart sällskapsrummet låg av en prefekt från Slytherin. Han hade redan visat alla förstaårselever dit, men eftersom vi var sist ut ur Stora Salen hade vi inte hunnit med dem.
Draco, Crabbe och Goyle valde att strosa runt i slottet under den sena timmen.
"Åh, jag är riktigt trött!" suckade Pansy och damp ner i en av de gröna sammetsfåtöljerna.
"Samma här," sa jag, "men jag är fortfarande för uppspelt för att kunna sova ännu."
Daphne skrattade och nickade instämmande, "Det här slottet är ganska häftigt."
"Väldigt" rättade Pansy henne.

Det strömmade fortfarande in elever in i sällskapsrummet, men de flesta, till skillnad från oss, tog raka vägen till sovsalarna istället för att stanna framför de öppna spisarna. Klockan var ju trots allt ganska sent.
"Förstaårselever, visst?" frågade en annan prefekt, denna en tjej. Daphne nickade.
"Ni borde gå och lägga er, ni har lektioner tidigt imorgon." Hon vände om och gick mot flickornas sovsal, utan att säga mer.
Dörren till sällskapsrummet öppnades ännu en gång och Draco, Crabbe och Goyle kom in.
"Vi stötte på prefekten Weasley från Gryffindor, riktig blodsförrädare, om ni frågar mig" sa Draco surt och satte sig i en ledig fåtölj, "Han tvingade hit oss, vi skulle tydligen sova för att vara pigga och alerta, som han uttryckte det, imorgon bitti."
Crabbe flinade.
"Hans lillebror hängde ju med Potter på tåget" sa Daphne och skrattade hånfullt, "Pojken som överlevde."
"Potter?" frågade jag förvånat, "Harry Potter?"
Hon nickade, "Han är också förstaårselev. Såg du inte han på sorteringen?"
"Nej, jag måste ha missat honom..." sa jag medan jag nogrannt tänkte igenom mina minnen från middagen. Nej, jag hade defenitivt missat honom, ingenting om Potter i mitt huvud.
"Äh, nu går jag och lägger mig" sa Draco och gick mot pojkarnas sovsal.
"Vill du vara pigg och alert till imorgon bitti?" frågade jag och flinade.
De andra började skratta.
Han vände sig om, "Vill inte du det, Granger? Jag hoppas vi har lektioner med Gryffindor imorgon!" Ett flin spred sig på hans läppar och jag skrattade.
"Jo, men visst! Tänkte att jag kan leta upp Weasley imorgon och fråga hur det känns att vara blodsförrädare, eftersom jag inte har någon aning" sa jag sarkastiskt och reste mig upp, "Kommer ni?" Jag kollade på Pansy och Daphne. De nickade och följde fnissande efter mig upp till våran sovsal.

Bra bra bra bra, diggar varje bokstav, varje ord o varje mening från din superduperawesome FF.
Fortsätt så, du skriver superdupermegaawesome:mt

hummm anorlunda men grymt bra