PRS Shaana|AlexZz

Shaanas awesumigt skrivna story:
I början fanns inget förutom kaos, blod och rök. Varje dag dog folk, mördade i sina egna sängar av mardrömsodjur, för hemska för att prata om. Världen var på väg allt helt slukas av mörkret. Det fanns inget hopp, alla levde i skräck för att dö nästa dag.
Men så reste sig en ordern. De svor på att sätta stopp för detta framvällande mörker.
I flera decennier så höll väktarna, som de kallade sig, ondskan stången. De gav inte upp. Men balansen mellan de båda sidorna var skör.
Snart förlorade väktarna medlemmar till nya, hemskare monster som aldrig förr skådats, folk var inte längre så ivriga att ställa upp på att bli en väktare då de ville vara hemma, i en falsk illusion av fred medan väktarna gjorde allt för att hålla deras barn säkra.
Tillslut blev det för mycket. Monstren bröt igenom deras försvar och världen började sakta att förfalla igen.
Väktarna gör än vad de kan, men de är inte längre så mäktiga som de en gång var. I utspridda grupper landet över strider dem. För sina och världens alla goda själars liv.
Skulle någon rädda dem? Skulle någon rädda världen?

Mallförslag:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Familj&Bakgrund:
Övrigt:

Fungerar det som mall?

Jaaa det bli jättebra^^ Fast vi kanske kan lägg till ras kanske? :3

Mall:

Namn: Persis Ayers
Ålder: 23 år
Ras: Människa
Kön: Tjej
Utseende: Kort mörkbrunt hår till hakan, en naturlig, mörk solbränna som kommer av att vara ute i solen hela tiden. Ganska lång runt 1,80, muskulöst byggd och ett gammalt ärr som löper tvärs över ansiktet och flera ärr på kroppen, lite överallt.
Hårda gråa ögon med en skrämmande intensitet. Hon slappnar nästan aldrig av utan är alltid på sin vakt, litar nästan inte på någon förutom sin bror som också är väktare.
Familj&Bakgrund: Hon levde en gång i en liten by med sin familj, en mamma, en pappa, två lillasystrar och två äldre bröder. Hon var då sju år. Byn attackerades och hennes pappa och lillasystrar omkom men hennes bröder och hennes mamma och hon själv flydde från byn till ett av väktarnas läger. Där tränades hon upp. Hennes mamma blev aldrig sig själv, hon blev hård och kall, drog sig inte från att slå till om hon inte fick som hon ville.
Så småningom tog hennes bröder henne därifrån, då var hon tretton, till ett annat läger, öster om landet, och där fortsatte dem att växa upp, hennes äldsta broder gav sig av med ett väktargäng till de nordligaste delarna av landet medan hon och hennes bror senare begav sig iväg med en annan grupp för att försvara bergen i sydost.
Övrigt: Hon släpper inte in folk på livet så enkelt, kan vara människofientlig och väldigt butter av sig, stöter bort folk.

Namn: Nio Reh
Ålder: Nio ser ut att vara runt 20 men är egentligen runt 300.
Ras: Nio är en halvdemon och en halvtrollkarl.
Kön: Manlig
Utseende: Nio har en faktisk obetydlig kroppsbyggnad och är inte den som man skulle kunna tro är en väktare. Ärligt talat, det tror verkligen inte Nio heller. Men han är lång, runst 190 centimeter, och gänglig, otroligt blek. Faktiskt såpass blek att han ser sjuk ut och hans hy är även gråblåaktig i visst ljus. Nästan ingen tar honom på allvar vilket Nio förstår. Han har kloaktigt långa naglar, som han faktiskt kan använda som klor. Nio har kritvitt, kort, spikaktigt hår och nästintill vita ögon. Han har även vingar som han döljer under en mantel, dessa ser ut såhär: de är smått ihopvikta och en vinge är hela två meter om den är helt utsträckt. Han har en otroligt mörk klädstil och gömmer sig ofta under stora mantlar och luvor.
Familj&Bakgrund: Nio föddes till världen för att bli den största demonen genom tiderna och levde därför med sin far i helvetet i flera hundra år där han lärde sig suga åt sig och använda livsenergi från varelser, flora och annat. Vilket Nio visade sig vara en naturbegåvning på, men han tyckte inte direkt om att suga ut livet ur oskyldiga, eller ens skyldiga, ting. När hans far äntligen insåg vilken besvikelse Nio var skickades han upp till den "riktiga" världen för att bli någonting ondskefullt där istället. Nios mor var dock inte direkt förstående heller och låste in Nio i flera år och lärde honom om alla sorters magi, om hur man kunde använda naturen till sin fördel och mycket mer. Nio var alltså en extrem besvikelse för båda föräldrarna men Nio klarade sig rätt bra, enligt sig själv, när han lyckades bli del av Väktarna. Mestadels för hans extraordinära magiska egenskaper.
Övrigt: Nio är tyst, vågar inte speciellt mycket och är mer defensiv än offensiv.

Done. xD

Super awsome mall!!!

Skall vi börja? Jag ser fram emot detta ^^

Ja sure, men jag vet inte hur vi ska börja. XD

Ska vi börja med hur våra karaktärer träffas eller något? Typ mitt i en strid? Eller strider våra karaktärer redan i samma grupp?

Well, jag tror de båda är del av samma grupp. De kanske ska på något uppdrag or something..

Ja det blir bra, de kanske precis ska slå läger eller något, vet du vad? Vi kanske bara ska börja och go with the flow so to speak ;3
Eller? För jag kommer iaf inte på någonting ^^

Låter som en bra början enligt mig. xD Go with the flow är också bra....

Dåså x) Let us begin

"Det regnar." Konstaterade hon uppgivet och blickade upp mot himlavalvet som vid den här tidpunkten på dagen skulle ha börjat skifta till orange, rosa, rött eller kanske gult. Det var meningen att solnedgången skulle måla himlen i sina färger. Men dimman som snabbt kom framrusande från alla tänkbara håll och kanter gjorde att man knappt kunde se sin utsträckta hand framför sig. Man blev till och med osäker på om man hade sträckt ut handen. Det såg ut som om dimman hade slukat den helt hållet.
Dimman hade kastat en lätt överjordiskt illusion över de oändliga och kala kullarna som sträckte ut sig så långt som någon av dem i deras lilla grupp kunde se. Eller hade sett innan tjockan hade rullat in och höljt allting för deras sökande ögon. Vilket var ironiskt med tanke på att deras värld i högsta grad var överjordisk.
Hon log smått när tanken slog henne.

Är det en lagom mängd?