[PRS] Scorose – Don't be too friendly

Don't get too friendly*

Ok, Emma Jean Granger. Vi vet handlingen. Eller aa.

Fullständigt namn: Scorpius Hyperion Malfoy
Smeknamn: Scorp
Ålder: 15 år
Resten: Rollas fram.

Fullständigt namn: Rose Weasley
Smeknamn: Rosie
Ålder: 15 år
Resten: Rollas fram.

Scorpius la upp sitt bagage på en av hyllorna och såg sig omkring efter Albus och Rose. Astoria och Draco hade just vinkat av honom och nu var han på väg till sitt fjärde år på Hogwarts.
Han hade träffat både Rose och Albus under lovet, men bara hos Albus. Rose hade inte vågat bjuda hem honom än, vilket han inte hade något emot. Tanken på vad Ron kunde göra, skrämde honom. Han fick en snabb omfamning och han vände sig om.

"Hej!" Rose släppte taget om honom. Hon försökte hålla kvar honom extra länge, så han förstod. Han log. Hon hoppades att han hade förstått, men hur skulle hon veta? Man kunde ju inte fråga. Förstod du att min kram betydde mer än vanligt? Hans välskötta vitblonda hår var perfekt som vanligt. Hans käkben var fint slipade och de kristallklara, silvergråa ögonen såg vänliga ut. Det hade varit mycket lättare om han var ful, då skulle hon haft massa orsaker att inte tycka om honom. Hon blev puttad åt sidan och fram mot Scorpius kliver Albus.

"Hej." Han log svagt och vände blicken till Albus. "Tjena, Al." Han vinkade lätt med handen, mest för att han inte orkade ge honom en kram när det sprang massa nybörjare i vägen. Han nickade mot en tom kupé bara några meter ifrån dem och de satte sig.
"Vad har ni gjort i sommar då?" frågade han för att bryta tystnaden. Han visste inte varför, men han kände på sig att detta året skulle bli annorlunda. Han var inte bara otroligt trött, utan han var inte alls lika sugen på att åka till Hogwarts. Kanske var det för diskussionen med sin farfar. Draco, Astoria och Narcissa stöttade åtminstone Scorpius' beslut. De gillade Rose. Hon var smart, rolig... Självklart hade Ron eller Hermione inte vetat om det. Första gången var stel. Malfoy's Manor var stort, men inte alls lika hemtrevligt som i Mugglar London. Draco sa att hon liknade sin mamma. Scorpius antog att det var en komplimang. Astoria tyckte han behövde en smart vän, då han bara hade Albus i sitt elevhem. Inte för att Albus var korkad, han var bara på en mycket, mycket lägre nivå om man jämförde med Rose. Narcissa ville bara att han skulle må bra. Så varför inte Lucius?
"Inte mycket. James har varit för jävlig. Han har pratat om June hela sommaren." Scorpius flinade lätt. James hade jagat henne sedan första året och nu fem år senare hade hon äntligen gått ut med honom. Det var den stora nyheten. Alla på hela skolan visste om den... och alla utanför skolan.
"Du då, Rosie?" Det kändes konstigt på något sätt. Det var som att han inte kände henne. Varken henne eller Albus.

Rose blev stel. Vad skulle hon säga? Något som fick henne att låta smart. Eller skulle han då tycka hon var tråkig eller mesig? Kanske något mer neutralt. Inget särskilt, du vet. Varit inne lite på datorn och ätit chokladgrodor med pappa. Men även det lät för fel, förresten så visste inte Scorpius vad en dator var. Så här jobbigt har det aldrig känts förut, så varför nu? Varför just idag? Första dagen på deras femte år på Hogwarts. De har känt varandra så länge.
"Jag har varit hemma" var det enda hon fick fram.

"Låter spännande." Scorpius skrattade lite och det blev tyst igen. "Vi borde byta om till våra uniformer, vi är framme när som helst" mumlade han och ställde sig upp. Han fick en smula dåligt självförtroende. Varför var han så otrevlig, inte alls lika munter som annars.
---
Emma, vi hoppar till Den stora dagen.

"Lever ditt hår?" skrattade Lily när Rose klev upp ur sängen. Hon satt på sängkanten redan klädd i sin uniform. Hon såg pigg ut som att hon redan varit uppe ett tag. Rose suckade och gnuggade sig i ögonen.
"Tack för att du peppar mig."
"Vad då, då?"
"Det är årets första Quidditchmatch idag" sa hon. "Din bror, Al, har inte han sagt någonting om det eller är du bara en dålig syster?" Båda blev tysta. Lily reste sig kvickt och for ut genom rummet och drämde dörren efter sig. Rose hade inte tänkt att Lily kunde bli ledsen, eller sur. Det var bara det att hon var trött och nervös. Och de två känslorna tillsammans skapade en otrevligt klump i magen. Sen spreds den vidare till alla som var runt omkring. Hon försökte tänka bort det. Nu skulle all fokus vara på matchen. Skydda målet. Inget skulle få passera det. Hon satte sig framför spegeln som hänge bredvid dörren. Lily hade rätt, hennes hår levde sitt eget liv. Det var lika bra att sätta igång.

”Hur känns det?” Scorpius tog ytterligare en sked Yoghurt och såg oförstående på Albus, som omärkligt dykt upp. ”Vi måste vinna?” påminde Albus och Scorpius kom plötsligt på. Just det. Idag var det den stora dagen. De var tvungna att vinna över Gryffindor. Första matchen, den viktigaste matchen. Scorpius suckade lågt. Var han redo att som sökare slå Lily Potter? Det kände hyfsat bra. Han nickade mot Albus.
”Du då?” Albus nickade ivrigt och slängde in en brödbit i munnen. Han var ovanligt taggad.
”Har det hänt något?” Albus såg sig snabbt om axeln och lutade sig intill Scorpius.
”Teddy och Victoire slog vad. Victoire gissade på Slytherin. Hon lovade att hjälpa mig förhäxa James om jag vann. Jag har alltid gillat henne.” Scorpius flinade. Han hade aldrig förstått sig på Albus och James broderskap. Han skulle kunna göra allt för att få ett syskon, även om Albus redan var som en bror till honom. James och Albus var alldeles för tävlingsinriktade. ”Den jävlen ska allt få, nu. Han kommer bli så förbannad när vi krossar dem mitt framför näsan på June. Kan du föreställa dig?” Scorpius nickade. Han hade aldrig gillat James, särskilt mycket. Han skrämde honom… Inte på grund av hans tomma hot utan… Han var bara obehaglig. Det peppade honom genast. Att vinna över Gryffindor var ett måste.

Rose möttes av Lily och Alina ute på planen.
"Redo?" Alina kom fram och håller upp handen i viljan av att få en gimme-five. Lily hade tydligen inte berättat, eller så hade hon fast Alina brydde sig inte. Rose klappade till hennes hand och Alina såg nöjd ut.
"Alltid redo, sir" svarade hon. Hon sneglade mot Lily, hon stod med kvasten och putsade den. Hon höll andan och gick fram till henne. Lily märkte henne, men låtsades sig inte om henne. Rose andas ut och öppnar munnen beredd på att säga något då någon ropar:
"Alla på sina positioner!"