Beastly friendship. (PRS)

I DID IT, Cara Riddle!

I sluten av 1700-talets London lever det varulvar och vampyrer som inte är sena med att uttrycka sin rivalitet. Monstren gör dock fortfarande sitt bästa med att hålla sig gömda under sina fejder trots att det ofta, i princip hela tiden, leder till skador och död... för människor, vampyrer och varulvar. Så om en människa råkar få reda på Londons monstruösa hemlighet och är vän med ett av monstren, vad skulle hända då?

Namn:
Ålder:
Utseende:
Familj&Bakgrund:
Art:
Övrigt:

I never go with personalities anymore, men jag kan lägga till det om du vill. ^^

Btw, hur länge ska de ha varit vänner? o__o

Och förlåt för titeln. XD Kände mig för att vara poetisk men tror jag failade lite.

wii ^^

haha dude mina rubriker är inte bättre så det är chill xD

jag skiter i personlighet också för jag ändrar alltid på den xD

i några år, kanske fem? :p

Namn: Leon Wesker, men kalas Wesker
Ålder: 22
Utseende: , han bär oftast solglasögon (ja nu säger vi att det fanns på den tiden xD)
Familj&Bakgrund: Leon har fått sitt namn eter sin far som också hette Leon, ett namn han hatar. Han kallar sig själv därför Wesker. Han mor dog i tbc när han var sexton, han började då försörja sig själv genom att utföra småbrott. Han har sedan dess blivit rikare. Han är inte super rik, men rikare än de flesta och bor nu i en fin lägenhet i de renare kvarteren i London
Art: människa.
Övrigt: Wesker har väldigt få riktiga vänner. Han försökte få en armé av varulvar och vampyrer på sin dia för beskydd och ihop om att få längre liv. Men det slutade med att han började bli kär i en.

blir det bra eller vill du ha mer info? :p och ja jag snodde Weskers utseende men tog Leon förnamn

Namn: Crystal Mayhew
Ålder: 20, men fyller 21 om någon dag.
Utseende:

Utan rosor, men hon har det som favoritblomma. Hon är cirka 160 centimeter lång och brukar tvingas titta upp på alla som inte är barn - hon har lärt sig acceptera det för att inte bli arg. Crystal har en smal och tanig kroppsbyggnad men har försökt träna sig muskulös. Inte för att det gör en skillnad på hur man ser henne ändå.
Familj&Bakgrund: Crystal har alltid levt med sin flock, från barnsben tills nu. Hon vet att hennes mor avskydde sin Alpha och bestämde sig för att bli en ensamvarg. Crystal betraktar sin flock som sin familj och faktiskt så var Wesker hennes första mänskliga kontakt eftersom hon inte släppts ut från flockens beskyddande sätt när hon var 16. Alphan som heter Xavier och är en del av den högre societeten tyckte dock inte om vänskapen och tycker fortfarande inte om den. Xavier är extremt överbeskyddande över sin flock och därför har det ofta och länge varit så att de han anser vara för unga eller för okontrollerade har inte ens fått gå ut på gatan i den mänskliga världen. Xavier har aldrig tagit livet av någon i hans flock men straffar flockmedlemmar på de mest olidliga sätt, vilket Crystal är väl medveten om. Numera är hon i princip tillåten att göra som hon önskar.
Art: Varulv
Övrigt: Hon älskar rosor, är rädd för blixten då hennes känsliga syn avskyr ljus och hon hatar stormhatt.

Teen Wolf varulv:

Hittade inga bra bilder på tjejvarulvar...
De får klor, håret blir liksom längre, huggtänder, gula ögon - Alphas kan ha röda ögon - de får också klor på fötterna och de springer nere på alla fyra.
Men det finns tre stadier av varulvar och den svagaste är Omega - vilket ser ut som den där bilden - och är en så kallad ensamvarg utan flock. Det är också därför den är den svagaste, för att den saknar flock. Bilden över är en bild på en Beta, en Beta är "medel" och är starkare än en Omega om den har en Alpha. En Alpha är ledaren över flocken och varulvar vill alltid vara i flock precis som vargar. En Alpha kan förvandlas till det här:
och är mycket starkare och bättre på allt. Ju större flock desto starkare blir flocken (Betas i flocken) och alphan.
Varulvar kan höra minst lika bra som vargar, de kan känna dofter på två mils avstånd som vargar, har en extremt bra syn, de kallar på sin flock genom att yla, de är övermänskligt starka, smidiga och snabba, de helar snabbt och kan förvandlas av ilska eller höjd puls i allmänhet. Man förvandlas liksom på "allvar" och har ingen kontroll under fullmånen om man inte tränat för att ha kontroll. Kvinnor förvandlas två gånger per månad som på fullmåne. (Because of their period. xD) De blir försvagade av stormhatt (wolfsbane), tillräckligt mycket och de kan lika gärna kallas döda vid det laget, silver är också ett vapen mot dem (egentligen inte med i serien tror jag men jag tycker om den myten) och delar minnen via klor i nacken.

Tror jag fick med allt.

haha omg vad komplicerat allt verkade xD men jag skall försöka förstå allt xD vill du börja eller skall jag göra det?

I'm sorry... I tried to simplify it as much as possible.... ._. Och jag är inte säker på att jag förstår allt... so yeah. XD

Du får gärna börja... I suck that stuff.

haha om jag tror fel får du helt enkelt säga till xD

haha jag vet inte om jag är bättre på det men jag kan försöka ^^

Wesker satt och trummade med fingrarna emot skrivbordet, han var rastlös något han hade börjat bli på sista tiden. Han var inte säker på varför, kanske berodde det på att han inte längre gick på gatorna och begick brott. Nu för tiden satt han mesta dels på sitt kontor och väntade på att hans hejdukar skulle göra jobbet åt honom. Det var mer effektivt och hans chanser att åka fast var mindre, men det gjorde inte livet roligare. Eller så kanske han var rastlös för att han inte fått träffa Crystal på några dagar. Han var fortfarande förvånad över att han börjat få känslor för henne, något han febrilt försökte komma över. Hans plan var trotts allt att få henne eller någon annans krafter. Han ville ha de krafter han förtjänade. Han ansåg att det var orättvist att han var en vanlig döing medan andra fick speciella krafter. Men han visste att om han fick känslor för henne skulle han inte kunna svika henne utan dåligt samvete. Samvetet var något han försökt träna bort, något som verkade omöjligt att göra. Han suckade och började otåligt stirra ut genom fönstret.

Jag lyckades glömma att skriva hur de blev varulvar... ._. Eller liksom, hur man kunde bli en varulv.
Man kan bli biten av en Alpha för att bli varulv - eller dö av bettet om man har otur. Samt födas som en. I think that was the only ways. Fast om det ska finnas häxor kan de säkert också gör en till varulv om de vill. XD But, let's say that noone has told your char about that. Det skulle vara frustrerande.

--

Crystal hör steg, hur något klickar och sedan hur kedjor rasslar. Sedan öppnas locket.
"Du får komma ut nu Crystal." Säger Xaviers röst silkeslent och tar tag i Crystals ömma överarmar och drar upp henne. Han gör det försiktigt, men troligen för att han vet hur fruktansvärt ont hon faktiskt har. De senaste dagarna har hon legat i en träkista och känt hur cirka femton tusen spikar känns när de borrar in i huden, ögonen, huvudet, köttet i princip allt. Crystals nuvarande nattlinne är både håligt och nästintill dränkt i blod. För kanske en halvminut sedan hade hon inte kunnat se eller röra sig utan att behöva skrika av smärta. Fast inte kunna göra det heller av vetskapen att det bara skulle göra mer ont. Så att hennes ansikte är strimmigt av tårar, blod och svett är ingen överraskning för den, enligt Crystal just nu, sadistiske Alphan Xavier.
"Hoppas du lärt dig en läxa om att lämna huset under fullmåne utan mitt samtycke, Crystal. Gör inte om det så slipper du hamna där i igen." Crystal kan inte annat än nicka under tiden som hon lyckligtvis helas. Hon kan åtminstone se igen istället för att ha två eller tre spikar grävandes in i dem varenda sekund. "Gå och fräscha upp dig, och sedan får du göra som du vill." Crystal håller fortfarande tyst och börjar gå mot det som är hennes rum i det här gigantiska huset som råkar ägas av Xavier. Men alphan verkar inte vilja släppa henne riktigt än då han tar ett försiktigt tag om henne och stryker bort några blodiga hårslingor från hennes ansikte innan han kysser hennes kind. I flocken vet man att det är ett tecken på Xaviers förlåtelse, att man är förlåten om han gör det och att man inte behöver oroa sig. Fast ute bland folk så vet de att det inte är propert att göra så. Även fast de unga gärna gör som Xavier när de ska be om ursäkt och deras mödrar ivrigt stoppar dem från det. Efter tecknet på Xaviers nåd tar sig Crystal upp till sitt rum som är ett av de mindre i byggnaden - men ändå har hon ett badrum precis bredvid så det skadar inte henne - och tvättar av sig blodet. Vilket är svårare än hon trodde eftersom vattnet bara blir rödare när hon vaskar ur håret och tvättar kroppen. Fast när hon gjort sig i ordning så går hon faktiskt enkom för att fråga Xavier om tillåtelse för att lämna byggnaden. Inte på grund av fullmånen, utan av ren rädsla. Han ger den och Crystal lämnar den lättat. Hon hade egentligen inget mål med att ta sig ut men hon borde nog söka upp Wesker ändå, liksom för att egentligen ge en falsk förklaring till varför han inte kunnat komma till lyan eller varför de inte setts. Ursäkten kanske inte betyder mycket för motparten men Crystal mår lite bättre av det. Tyvärr fastnar hon liksom vid en plats på vägen där de säljer rosor.

(Wey.... xD Sorry om det blir för långt.)

(nej det gör verkligen inget xD det är bara bra om de är långa ^^)

Wesker tittade upp när dörren öppnades och en man som hette Chris, en man som inte jobbade för Wesker av egen vilja. Hans syster Claire var skyldig Wesker pengar. Han hade inget emot att driva in pengar från någon annan.
"Här" sa Chris och slängde en peningpung på Weskers skrivbord. Han plockade upp den och räknade pengarna.
"Det här är inte ens hälften av pengarna" sa Wesker och såg argt på Chris.
"Jag kunde inte få fram mer" sa Chris kallt och Wesker reste sig hotfullt upp.
"Du får till på lördag på dig" sa Wesker och Chris tänkte säga något men Wesker såg på honom genom solglasögonen och Chris lämnade kontoret med att smälla igen dörren bakom sig. Wesker satte sig ner igen och la ner pengarna i lådan.

Crystal lämnar ståndet med ungefär fyra rosor i håret, en röd, en mörkrosa och två ljusrosa, två som sticker upp ur kjolfickan på klänningen - båda två vinröda, en märkligt gul och rosa i bröstfickan och en rödtonat rosa i händerna. Som vanligt har hon försökt att inte rispa upp huden på taggarna men det är i princip omöjligt. Lyckligtvis helar hon ju också snabbt även om flera dagar av spikar och extrem smärta har faktiskt markant saktat ned hela processen med helande så när hon väl kommer fram så hade hon stuckit sig och sög fortfarande upp blod när hon öppnar dörren till kontoret utan att bry sig i om att varna för att hon kommer in. Eftersom hon har sitt ringfinger i munnen för tillfället sträcker hon bara fram den gula och rosa rosen till honom. Sedan tar hon ur det och säger:
"Förlåt för min oanmälda frånvaro." Innan hon lägger in fingret i munnen igen då det ännu inte funnit sig i att läka än.

Wesker vände stolen om när dörren öppnades och han såg att det var Crystal, något som gladde honom enormt. Han hade börjat oroa sig för henne. Han visste att han inte hade rätten att göra det, men han gjorde det ändå. Crystal var en kvinna som kunde ta vara på sig själv, men ibland verkade hon så liten att han bara ville beskydda henne. Wesker tog förvånat emot rosen och tittade på den. Han hade aldrig förstått hennes besatthet av rosor, för honom var det bara blommor, men om hon blev gladare av dem tänkte han inte påpeka det.
"Tack" sa han och la den på skrivbordet. Han reste sig upp och började granska henne för att se om hon var okej. "Du är alltid välkommen, anmäld eller inte" sa han och kramade tillslut om henne försiktigt.