Privatroll med AlexZz

AlexZz

Landet Elvados har blomstrat under den kejserliga familjens styre. De senaste regenterna har aktivt sökt att tillöka landets mark, och har erövrat från stammar i väst och mot södern. Deras arméer rör sig dock väldigt nära den södra gränsen och landet ovanför, Ullmer, har börjat röra sina arméer mot gränsen. Krig luktas i vinden, och då kejsaren dör han hans unga son tar tronen ser Ulmer sin chans att slå till och erövra mark åt sig av den oerfarna ynglingen.

Med sina wyvernryttare och deras våldsamma wyverns, trupper av ryttare och fotsoldater gör sig Elvados redo för krig.


--

I hope that works for you ^^

Här är min mall, som är ovanligt kort för mig, men kanske det funkar

Namn: Alcandre av den kejserliga familjen Ehwan
Ålder: 21
Utseende:
Ljusare hår dock. Alcander är längre än de flesta, och vältränad efter år med svärd i handen och på hästrygg dagligen.
Bakgrund: Alcandre är den äldsta sonen av den kejserliga familjen. Han har två syskon och en bror, det yngsta barnet i familjen. Alcandre växte upp under strikt övervakning, med lektioner i allt från politik, svärsfäktning och krigskonst till språk, matematik och etikett. Alcandre har alltid varit sin mors favoritbarn, vilket har orsakat hans förhållande med sin bror att svalna. Vid sjutton års åldern reste Alcander med sina närmaste wyvernryttare på den traditionella resan för kejserliga familjens barn. Han var borta i två år, och har efter det varit hemma och hjälpt sin far med att leda riket. Alcander är älskad av folket på grund av projekt han övervakat och initierat för att förbättra förhållanden i bland annat huvudstaden.
Personlighet: Trots strikt övervakning var Alcander alltid ett livligt och egenvilligt barn. Han lyckades ofta smita undan sina vakter, och då han fick gäster i sin egen ålder lurade han dem ut i läkar som då och då lämnade dem skadade, eller åtminstone täckta av lera och blåmärken. Med åren har han dock blivit mognare, och han tar sin plikt som ledare på allvar.
Annat: En snövit nyfödd Wyvern vid namn Cycad.

----

Så wyverns är oftast i olika mörka färger, men Cycad är en albino x) i naturen skulle han snabbt dö, men han hade tur. De växer snabbt, på ett halvt år till fullvuxna, och då är de tillräckligt stora för att bära en person, två på en kort resa. Vingspannen är dock flera meter. Och de sprutar inte eld : D

Namn: Zhi Rewel
Ålder: 19
Utseende:
Håret räcker till midjan ungefär och Zhi har det alltid i en fläta. Hon är cirka 170 centimeter lång och har en smått
Bakgrund: Zhi föddes inte i Elvados, faktiskt, så har hon ingen aning om var hon föddes. Hon minns inte mycket av sina första år i livet, Zhi vet bara att hon levde på grund av Ulmer och att hon och ett flertal andra skulle viga sitt liv åt honom. Zhi förstod inte vem han var eller varför hon skulle ge sitt liv åt honom men under åren lärde hon sig att det inte fanns någon idé i att fråga. Det som var udda med att vara en av dem många som blivit valda till det var att den andra var konstigare än den andra och Zhi, Zhi var tydligen i förbund med moder natur. Det var åtminstone vad som sades till henne. Zhi lekte med naturen, hon älskade den, hon blev arg om någon skadade den och gjorde de runt henne glada med hjälp av den. Sedan flyttades hon till Elvados. De sa åt henne att infiltrera kejsarens boning, så hon gjorde det. Hon började arbeta där, i dess trädgård för det mesta men även som piga. Hon hade inget emot jobbet, Zhi tyckte om det. Hon hörde inget av de hon växt upp med, hon hörde inget speciellt av Ulmer. Så hon fortsatte bara med det hon gjorde och har gjort det ett tag nu.
Annat: Med att vara i förbund med moder natur menar jag alltså att den hjälper henne, hon hjälper den. De arbetar liksom tillsammans i ett samarbeta. Växter lyder henne, hon skyddar dem... liksom ett ge och ta förhållande.

DONE. x'D

(Hah, sounds interesting ; D)

Alcander red in på slottsgården och hoppade vigt av hingsten. En lakej sprang fram för att ta imot hästen med en bugning, men Alcander ignorerade honom då han drog av sig sina ridningshandskar och kände en vikt sänka sig på hans axel. Cycad gjorde sig till rätta över hans axlar och spann nöjt, ett ljud som startade någonstans djupt i hans strupe. Alcander strök honom över det snövita huvudet och tog trapporna upp till entrédörren två i gången. En skugga flöt över borggården, och Alcander såg upp för att se en wyvern, och en ryttare på dess rygg, fortsätta mot lägret där de stora bestarna bodde,
Då han gick genom palatset föll tjänare ner på knä och adel bugade och niade djupt. Alcander nickade i hälsning åt de han kände, men på hans läppar spelade ett nöjt leende. Det var hans broders, kejsarens yngsta sons födelsedag, och på kvällen skulle de ha en stor bal. Alistair var tvungen att vara på gott humör, och Alcander kände sig full av liv efter resan till barackerna. Han hade inspekterat legionen som höll till endast en några timmars ritt från huvudstaden, och friheten ritten över slätten hade gett honom lämnade honom både avslappnad och upprymd. Normalt njöt Alcander inte av tillställningar som denna, men för en gångs skull såg han framimot festen.

Zhi sitter på knä ute i trädgården och tar hand om rosor i alla dess klara färger, en del har vissnat och det var därför hon satt där. Hon var inte ensam saker skulle göras i ordning inför kvällens festligheter och därför är det mycket liv och rörelse överallt i hela trädgården. Någon ropar order, Zhi är säker på att det är förmannen som gastar, ropar och skriker ut sina order. Zhi ser sig omkring innan hon ser på de stackars vissna växterna. Med en van rörelse så tar hon upp en av de rosorna som är bortom till och med hennes hjälp då det säkert är någon som dragit upp den från marken. Zhi ser på den med en smärtfylld blick. Zhi betraktar de som åtminstone sitter kvar i marken och utan förvarning kommer de till liv igen. Zhi ler lyckligt mot dem, som om det var något livsavgörande att några simpla rosor lever igen. Men det gör det ju, på ett sätt. Zhi tar och häller lite vatten på dem och de slår ut, som om de delar hennes glädje. Zhi vattnar resten av växterna också innan hon reser sig, borstar av jorden från sin kjol och halvspringer in i slottet igen eftersom hon egentligen ska skrubba golv för tillfället. Zhi kommer in i köket, hämtar det fortfarande skållheta vattnet och tygstycket och borsten som hon ska skrubba med och tar sig uppåt lika fort som hon hämtat redskapen vilket är tur för förmannen verkar vilja ge henne en rejäl utskällning.

Alcander hejdade en en betjänt på vägen, och bad honom skicka någon med mat och dryck till hans balkong. Betjänt bugade och rusade iväg, och Alcander fortsatte mot sina rum. Cycad var vid ro, och då de stora, gyllene dubbeldörrarna som ledde till Alcanders rum stängdes bakom den gäspade han.
Alcanders beboning bestod av ett väntesrum, ett audiensrum, en salong, ett sovrum, vadrum och klädrum, samt ett mindre privat bibliotek och arbetsrum. På somrarna spenderade han dock mest tid på den jättelika marmor balkongen. I formen av en halvcirkel, fanns där mer än väl utrymme att träna fäktning, där fanns till och med en fontän och flera växter. Bänkar och ett bord med en stol framför den, Alcander kunde sitta där ute och läsa brev och redogörelser i flera timmar.
Nu satte han sig på en av bänkarna intill fontänen, och Cycad flaxade lätt för att landa på kanten av fontänen. Han rullade ihop sig och stängde ögonen, och Alcander betraktade wyvern ömt. Cycad hade kläckts endast några veckor tidigare, och hans mjölkvita färg hadee väckt stort intresse bland uppfödarna. Elvados färger var vit och guld, och Alcander hade valt wyvern till sin, trots att uppfödarna misstänkte att han skulle förbli mindre än de andra bestarna, och därför aldrig bli en duglig stridswyvern.

Zhi misstänker att någon redan gjort hennes arbete, eller gör så när hon kommer upp till den delen som hon ska skrubba så möts hon av skällsord från Mabel som råkar vara den som alltid tar över när förmannen inte är i närheten. Zhi, som många andra, har respekt för henne. Zhi för att Mabel var den första som inte bara gav henne konkreta order och bestämmelser och regler utan även intresserade sig lite för vad Zhi gjorde där. Zhi hade kanske ljugit men det hade varit trevligt att samtala med någon. Mabel är även en av de äldsta där - säkert äldre än förmannen själv. Det är säkert också en anledning för många att finna henne respektingivande. Mabels högröda ansikte, hennes hårda ord och spottet som far ur hennes mun och träffar Zhis ansikte får henne att titta ned, det är mest spottet som får henne göra det och när hon torkar bort det verkar Mabel tro att hon gråter.
"Ingen skada skedd, du får bara gå och skrubba utanför..." Mabel ser på henne som om hon var en liten flicka och Zhi nickar kort för att. Hon vet vad hon menar, hon vet var det ligger, det är ingen nyhet eller hemlighet för personalen direkt var Alcanders boning och eftersom alla hade en specifik ton i rösten när de talade om honom. Så Zhi tar med sig städgrejerna och går ditåt istället. Förhoppningsvis kan hon undgå att faktiskt träffa på någon av kungligheterna hon känner sig alltid i vägen eller otillräcklig när de är i närheten. Men det är väl så någon så simpel som hon ska känna.

Då en av lakejarna steg in för att överläma en bunt med brev, gjorde Alcander en gest mot bordet intill för att han skulle placera dem där. Lakejen gjorde så, och placerade den gyllene wyvern statyetten på dem så de inte skulle flyga iväg på grund av vinden. Då han inte gav sig av såg Alcander upp.
"Var det något mer?" undrade han. Betjänter fick inte tilltala medlemmar av den kungliga familjen utan att de tilltalats först, men det var tydligt att lakejen hade något att säga.
"Ja, ers Höghet. Kejsarinnan skickar efter er, och Hans majestät kejsaren påminner om att ni förväntas vid balsalen klockan sju", svarade lakejen respektfullt utan att möta Alcanders blick. Alcander nickade och väntade tills betjänten stängt dörren efter sig innan han sträckte sig efter det översta kuvertet. Kuvertet hade stämplats med Farell husets björn, och Alcander drog fram en smal kniv för att bryta upp vaxet. Det var då en lakej, inte den samme dock, åter steg in.
"Jaa?" frågade Alcander med ett lätt förnärmat uttryck, och lakejen bugade sig ursäktande.
"Det står en tjänsteflicka utanför, Ers Höghet. Hon önskar att städa här. Ska jag be henne komma tillbaka senare?"
"Nej, släpp in henne. Och efter det, inga mer besök." Lakejen bugade sig åter och gav sig av. Alcander suckade och vände åter uppmärksamheten till brevet. Det verkade vara omöjligt att få en sekunds ro här.

Zhi hade just pratat med lakejen som dykt upp efter en stund av väntan. Zhi hade dock spenderat den stunden med att bränna ena handen när hon försökt väta trasan men även lyckats bränna sig på metallhandtaget som överhuvudtaget tillåter henne att bära hinken... självklart med en trasa i hand för att inte ha blåsor över händerna på grund av det men det är lite irriterande att den inte blivit lite svalare än. Zhi lägger snabbt ned den på marken, hon har lyckats med det här förut så hon vet att det är tvättäkta idioti att släppa hinken helt. Hon håller på att försöka blåsa bort smärtan när en av de som faktiskt får gå in i prinsens domän utan att behöva tillåtelse kommer förbi.
"Har du något ärende här?" Betjänten se nedlåtande på henne. Till svar nickar Zhi kort och gömmer sin hand bakom ryggen under tiden som hon försöker ignorera smärtan.
"Jag blev hitsänd för att städa i prinsens boning." Svarar hon med respektfull ton och ödmjukt böjd nacke. Den andre nickar och öppnar ena dörren till prinsens kammare och går in. Dörren stängs efter honom och Zhi tar gladeligen tillfället i akt och viftar runt handen som tydligen inte tycker att smärtan ska försvinna riktigt än. När han återkommer gömmer hon handen igen. Han vidarebefordrar tillåtelsen och Zhi går in. Betjänten ska precis till att stänga dörren när Zhi reflexmässigt gör det åt honom. Zhi struntar i det, går ned på knä och börjar skrubba golvet.

Alcander höll på att läsa brevet. Det var ett brev från grevinnan Snowden, en avlägsen släkting till familjen genom giftermål, men även hennes släkt var mäktig i Elvados. Hon var på väg till festen ikväll, och hon skrev om mycket, bland annat sin systerdotter som skulle följa med. Alcander lade undan brevet och sträckte sig efter nästa i högen, som såg mer officiellt ut och kanske skulle innehålla nyheter.
Han avbröts dock då Cycad oväntat lyfet på huvudet, med blicken in i rummen. Alcander betraktade wyvern då den rätade på sig och breddade vingarna, redo att attackera. Alcander lyfte lätt på två fingrar, och Cycads blick vändes genast mot honom, och trotts att han var redo att ta luft, var det tydligt att han inte skulle göra något utan Alcanders lov.
Alcander steg upp och gick mot dörren, med en hand på knivhandtaget. Då han steg in i rummet fick han dock syn på en tjänare. Hon var på knä på golvet och skrubbade det rent.
Cycad fladdrade förbi Alcander och landade någon meter framför tjänarinnan. Han betraktade henne intresserat, och huvudet rörde sig i takt med tjänarinnans borste.

Zhi fortsätter skrubba, hon väntar sig egentligen att vem det än är bara ska gå förbi, eftersom hon tror att det är prinsen så hade det varit lättast så men eftersom hon är som hon är så när hon hör något landa lite längre bort... eller så har hon bara inte märkt dess steg förrän nu även om det inte lät som steg. Så hon tittar upp för att se den vita wyvern som betraktar henne. Zhi vet inte riktigt om hon ska ta det positivt eller negativt, ärligt talat så är inte Zhi har aldrig varit överförtjust i wyverns och eftersom de dyker upp lite nu och då så har Zhi liksom väntat på att bli uppäten eller liknande av en. Det har inte hänt än så hon antar att de inte är så hemska egentligen men Zhi vill helst inte riskera något. Zhi vågar dessutom inte resa sig för att niga eller något åt prinsens och försöker därför fortsätta med sitt arbete och inte låtsas om någon av dem. Men så märker hon det vita djuret komma närmare och Zhi inser att det kanske inte var den bästa idén att titta på det och sedan ignorera. Zhi drar sig därmed undan av någon sorts reflex, men djuret skrämmer henne och hon tänker inte liksom låta den uppfylla hennes farhågor.