En ängels vakt (privat Mort och Medi)

I alla tider har änglar vandrat på våran jord och sett till att antinge göra livet ruttet för människor eller hjälpa dem. Dew två raserna av änglarna strider alltid mot varandra. Men enligt en legend skulle en människa födas och hjälpa en av raserna.

Hon suckade och såg upp från boken. Det röda håret från ansiktet. Sedan reste hon sig och började att gå mot disken för att låna boken.

(förlåt att det var så dåligt är trött spom den=)

Vex drog handen genom det halv långa mörkbruna håret och log lite för sig själv. Han visste att i de flesta fall gillade kvinnorna och männen för den delen hans något shabbiga utseende. Skäggstubben kliade något men den var värt all mödan som den kostade honom och dessutom hade han blivit välsignad med inte enbart mörka, nästan svarta ögon utan också kroppen som av en gud, eller det var i alla fall vad som blivit sagt till honom. Inte för att de fanns så många utav hans ras som var oattraktiva för det mänskliga ögat.
Hans mörka ögon följde den rödhåriga kvinnan med de gröna ögonen. Alice, hette hon. Alice som i boken då flickan ramlade ned i ett hål och kom till underlandet.
Snabbt fiskade han upp boken eller rättare sagt böckerna i famnen, han visste att de skulle intressera henne för det var inte första gången han hade sett henne där, följt efter henne på biblioteket även om hon aldrig sett eller lagt märke till honom. Med snabba steg och kollandes åt ett helt annat håll stötte han in i henne och böckerna föll till golvet med en dov duns.


[Hoppas jag kom ihåg rätt. Gröna ögon och Alice? ]

((så rätt så)

Hon stod i kön när en person gick in i henne och hon ramlade till och såg på honom. "åh ursäkta mig. jag är så klumpig.." Hon såg ner och började plocka upp böckerna och räkte dem till honom. "förlåt."

Vex log lite då han såg hur hon snabbt var nere på golvet för att plocka upp böckerna men var i nästa stund där nere jämte henne.
”Ingen fara, det är jag som är klumpig”, sade han med sin lätta men något märkbara brittiska brytning.
Hur det kom att den var brittisk visste Vex inte. Han mindes inte så mycket innan han var den han var just den där dagen då allt börjat, livets början eller i alla fall hans början.
Snabbt tog han emot böckerna som om han hade bråttom någon stans för att sedan stanna upp då hans ögon mötte hennes.

Hon tog böckerna och räckte dem till honom och såg sedan. "Det är väl jag som är klumpig?" Hon ler lite och såg på en av hans böcker. "religion?" Hon ser på honom.

Han log emot henne.
”Vi kanske båda är klumpiga”, sade han och slog ned blicken.
Han hörde hennes fråga och jublade inombords samtidigt som han fick den där stickande känslan i nacken. Någon var bakom honom, någon av dem och denna hade troligtvis redan registrerat vad som hade hänt. Ilskan blossade upp snabbt, snabbare än någonsin förr. Denna mänskliga unga kvinna var hans till varje pris. Aldrig hade han förlorat någon av sina men aldrig hade någon funnit honom eller den som till givits honom så här tidigt i processen.
”Det intresserar mig”, sade han och ilskan kunde han inte riktigt hålla undan sin röst.
Snabbt vred han en aning på huvudet och hans blick låstes med en ung mans.

Hon ler bara lite mjukt och såg sedan på honom. "Jag måste gå faktiskt." Hon stoppade ner böckerna i väskan och såg sedan på honom. "Vi kanske ses.."

Vex hörde knappt hennes ord då den blonda unga mannen började röra sig emot dem även om Vex visste att han inte skulle röra henne förrän han var utom synhåll och inte hade han varken tiden eller lusten att följa den unga flickan vart hon nu var på väg.
”Kanske”, sade han matt och vände sig åter igen emot henne. ”Jag vet att detta är helt knäpp och jag vet att vi precis träffats.”
Samtidigt som han talade rotade han upp papper och penna i sin väska. Snabbt kluddade han några nummer.
”Och detta är inget jag vanligtvis gör och jag lovar att jag inte är någon läskig man som gör hemskheter”, ett litet mer äkta leende syntes på hans läppar, ”men ring mig någon gång. Vi skulle kunna äta middag och diskutera religion.”
Han räckte fram lappen emot henne och han såg hur den unga mannen kom upp bakom henne. Ett leende lekte på hans läppar, troligtvis hade han hört Vex desperation. Hon var viktig även om inte han visste varför, det var inte så mycket som sades till honom, till någon av dem om sanningen skulle fram.

Hon rodnade men log och nickade. "Men religion ska man inte diskutera på en blind dejt." Hon ler och ser bakom sig och såg sedan ner. På senaste tiden hade personer börjat intresserat sig av henne. Hon såg sig om och suckade. "Snälla helst nu skulle jag vilja ha en glass. Jag är så utråkad."

Han såg förvånat på henne.
”Det är väl ingen blind dejt, vi har ju ändå träffats en gång.”
Vex blinkade mot henne och fortsatte i samma retfulla ton,
”Jag trodde du var tvungen att gå?”