PRS Mort & Nessie Black

Jao, nu rollar vi!
Mall kommer

Mort

Mallförslag:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Väsen/Varelse:
Krafter:
Bakgrund:
Övrigt:

Namn: Går under namnet Fae Vextorn.
Ålder: Ser ut att vara runt 20-25 år.
Kön:Manligt
Utseende: Han har mörkbrunt hår som räcker ned till käkbenets början. Tydliga kind- och käkben men har en liten haka och smilegropar vid varje sida av munnen som är tunn och läpparna är ljusa. En liten mörk skäggstubb kan utskiljas i hans ansikte vilket tillsammans med håret som är en aning slitet får honom att se något ”shabby” ut med mörka ringar under ögonen och den olivfärgade hyn matt. Hans ögon är mandelformade och är gröna men skiftar sedan närmare mot pupillen till gult och närmast pupillen till rött. I hans öron hänger örhängen, gulringar, fem i det vänstra och tre i det högra. Han bär ett par svartvita byxor med vertikalränder. En lång skinnkappa som en gång varit svart men nu är mer gråsvart. Inunder har han en vit skjorta med hög krage, en grå randig slips och över det en väst som går i olika gråa nyanser med ett mönster av blommor och lite annat i. Han bär också ett fickur med sig som ser ut såhär:
Väsen/Varelse: Mesmer.
Krafter: Kan kontrollera en annan människas/varelses/väsens motorik med hjälp av händerna. Det är som om hens armar, ben ect. Sitter fast på osynliga snören som mesmern sedan kontrollerar ungefär som en docka på snöre. Inget eller ingen kan bryta sig ut ifrån mesmerns ”förtrollning” som kan använda sig av sin kraft så länge dess händer inte är bundna.
Bakgrund: Fae har levt ett ganska händelsefullt liv enligt andra om han själv se det som urtråkigt. Han växte upp ovetandes om vad han var och att det fanns andra som likt honom kunde göra olika saker. Då han på ett av de mest brutala sätt blev medveten om ”den andra halvan” så tog han sin fosterfars liv som hämnd och valde att joina de mörka mest för att han var ung och dum även om han aldrig ångrat sitt val. Sin foserfars liv var det första han tog och det var innan han ens lärt sig behärska sina krafter fullt ut. Han vägrade att gå i lära hos någon och lärde sig själv använda sina krafter till fullo samtidigt som han levde med en Loki som arbetade som en urmakare, i alla fall utåt sett. Dessa två kom mycket bra överens och Fae bor fortfarande på samma loft som han gjort i tjugo år även ifall han då och då besöker andra bäddar än sin egna om nätterna. Fae har alltid haft svårt att hålla sig till den undre världens lagar eller i alla fall den viktigaste. Behålla deras kännedom dold ifrån människorna men pga Faes talanger har han alltid lyckats ta sig ut ur det han gett sig in på.
Övrigt: -

Namn:Cixane Blowershire
Ålder: Omkring 19
Kön: Kvinligt
Utseende: Hon har mörkgröna ögon. Hon har nästan kolsvart hår som räcker ner till hennes midja. Hennes hy är mörkbrun, som i slutet av sommaren. Hon har skrapsår på kinderna och armarna efter att krupit genom taggbuskar. Hon bär en mörk klänning med ett silver mönster format som en tår vid nacken/ryggen. Hon bär alltid runt på en liten kniv och ett horn som hon kan blåsa i för att skrämma iväg varelser ifall hon hamnar i underläge.
Väsen/Varelse: Magiker
Krafter: Hon kan se tillbaka i tiden, se allt som har hänt men bara inom sin egen livstid. Dem åren innan hon föddes är bara mörker. Hon använder handmagi men kan inte använda det mot silver/brons föremål.
Bakgrund:Cixane har bott hos sin mormor under hela sitt liv. Hennes föräldrar dödades i kriget mot varelserna. Hennes mormor har alltid övervakat henne och lärt henne att använda sina krafter. Hon tillhör de ljusa. Hon är en skam för de ljusa eftersom hon tog en av deras egnas liv.
Övrigt: -

Du börjar

Fae drog lite på munnen då han såg den vackra dödliga kvinnan framför sig. Hennes hår hade samma färg som elden som flammade ifrån henne hand och ögonen som lös röda.
”Du skulle inte gjort sådär”, sade Fae obekymrad över elden och ilskan i hennes ögon.
Kvinnan visste inte att hon redan var under Faes kontroll för ännu lät han henne styra trådarna. Utan att säga något gjorde kvinnan rörelsen som skulle få elden att sluka honom men istället så försvann den som om han kvävt den vilket också var vad han gjort.
”Det där såg du inte komma va?”
Hans leende blev större då hennes förvånade ansikte kollade upp på honom. Det röda i hennes ögon hade dött ut och istället kollade hon åter igen med de djupblåa upp på honom. Hon försökte säga något eller skrika, vad visste han inte men hela hon utstrålade panik.
”Du ska vara glad att det var jag som hittade dig för Mungie skulle inte varit häften så skonsam som mig.”
I nästa stund hade kvinnan slutat andas och Fae lämnade hennes kropp i leran så som han blivit tillsagd att han skulle göra.

Cixane gick vankande fram och tillbaka. Hon såg otåligt upp mot klockan och suckade. Hon drog lite i korsetten i ett försök att lossa lite på den hårt dragna knuten. Hon hörde hur det plingade till i moraklockan som stod i ena hörnet av rummet. Hon satte sig trött ner i fåtöljen. Dörren öppnades och hennes mormor steg in i rummet, med en herre efter sig. “Cixane stå upp” sa hon strängt.

”Du hittade henne.”
Det var inte en fråga utan ett konstanterande och han visste vad det betydde.
”Just nu ligger hon begravd i leran nere vid kyrkan. Hon trodde att deras mark skulle rädda henne men ack så fel hon hade.”
Ett leende spred sig över Faes ansikte även om han inte kände sig särskilt glad inuti. Om sanningen skulle fram så kände han inget mer än den där tomheten som funnits där så otroligt länge, längre än vad han kunde minnas. Okej, han visste då det hade börjat men han kunde inte definiera just den stund då allt han kände var tomhet, han mindes inte övergången.
”Bra!”
Hans röst var hård, lika hård som hans ansiktsutryck.
”Ingen behöver veta om detta, inte ens Morgana.”
Orden fick Fae att stelna till.
”Hade inte ordern kommit ifrån Morgana?” frågade han men precis efter ha yttrat orden visste han att det var ett misstag.