Boktips

Så här funkar det. Jag/du läser en bra bok men dom jag/du känner gillar inte samma sorts böcker. Då kan jag/du gå in här och till exempel skriva ett kapitel från boken eller skriva vad den handlar om. Man kan även skriva vilka författare som skriver bra böcker. Då kan budskapet spridas och värden blir en mer läslig. Exempel:

"Legenden om Darren Shan
Skymningsjägarna"

Generalerna tog emot denna upplysning med stor upphetsning - om vampanezfursten rörde på sig och endast hade en lättare vaktstyrka skulle han vara mer sårbar för angrepp.
"Visste denna vampet var vampanezfursten befann sig?" frågade mr Crepsley.
"Nej", sa Mika. "Han hade sett honom, men det var mer än ett år sedan. Bara hans följeslagare känner till hans färdplaner."
"Vad berättade han mer?" undrade Paris.
"Att deras furste fortfarande inte har fått blodet. Och att stridsmoralen är låg trots hans ansträngningar. Vapanezerna lider stora förluster, och många tror inte att de kan vinna kriget. Det har pratats om fredsföredrag - eller till och med ren kapitulation."
Höga jubelrop bröt ut. Några generaler blev så upprymda av Mikas ord att en grupp av dom välde fram, lyfte upp honom och bar ut honom från salen. Det hördes hur de sjöng och gastade på väg till de tunnor med öl och vin som fanns lagrade längre ner i berget. De andra, mer nyktert sinnade generalerna, såg på Paris för att få vägledning.
"Gå ni", sa den åldrade prinsen med ett leende. "Det vore oartigt att låta Mika och hans ivriga kamrater dricka ensamma."
De kvarvarande generalerna applåderade detta uttalande och skyndade därifrån. Kvar fanns bara några salstjänare, jag själv, mr Crepsley och Paris.
"Detta är enfaldigt", muttrade mr Crepsley. "Om vampanezerna verkligen överväger att kapitulera borde vi pressa dem ytterligare och inte ödsla tid..."
"Larten"; avbröt Paris honom. " Följ med de andra, leta upp det största ölfatet du kan hitta och se till att bli rejält full."
Mr Crepsley stirrade på prinsen med vidöppen mun.
"Paris!" flämtade han.
"Du har suttit instängd här för länge." sa Paris. "Gå nu och koppla av, och kom inte tillbaka utan baksmälla."
"Men..." började mr Crepsley.
"Det är en order, Larten", morrade Paris.
Mr Crepsley såg ut som han hade svalt en levande ål, men han var inte den som trotsade en order från sina överordnade, så han slog ihop klackarna, muttrade" Som ers höghet befaller" och stormade ilsket iväg till förrådsgrottorna.
"Jag har aldrig sätt mr Crepsley bakfull", skrattade jag. "Hur är han då?"
"Som en... vad är det människorna säger? En gorilla med huvudvärk?" Paris hostade i handen - han hade hostat mycket sista tiden - och log sedan. "Men det kommer göra honom gott. Larten tar för allvarligt på livet ibland."
"Du själv då?" frågade jag. "Vill du också gå?"
Paris gjorde en sur grimas. "Ett stop öl skulle bli slutet för mig. Jag ska utnyttja pausen till att ligga i min kista längs in i salen och få en hel dags sömn."
"Säkert? Jag kan stanna om du vill."
"Nej. Gå du och roa dig. Jag klarar mig."
"Okej." Jag hoppade ner från tronen och gick mor dörren.
"Darren", ropade Paris efter mig. "Överdrivna mängder alkohol är lika skadliga för de unga som för de gamla. Om du är vis dricker du med måtta."
"Kommer du ihåg vad du sa till mig om visdom för några år sedan, Paris?" svarade jag.
"Vad var det?"
"Du sa att enda sättet att bli vis på var genom erfarenhet." Med en blinkning skyndade jag ut från salen och delade snart ett fat öl med en butter vampyr med brandgult hår. Mr Crepsley muntrade gradvis upp sig allteftersom natten fortskred, och sjöng i högan sky när han raglade tillbaka till sin kista sent nästa morgon.

Jag kunde inte begripa varför det fanns två månar på himlen när jag vaknade, eller varför de var gröna. Med ett stön gned jag baksidan av handen över ögonen och tittade igen. Då förstod jag att jag låg på golvet stirrade upp i en småskrattade Harkat Mulds gröna ögon.
"Hade du roligt i natt?" frågade han.
"Jag är förgiftad", jämrade jag mig och rullade över på mage. Det kändes som om jag låg på däcket på en båt i full storm.
"Så du vill inte ha vildsvinstarmar och ... fladdermusbuljong?"
"Sluta!" Jag grimaserade, matt vid blotta tanken på mat.
"Du och de andra måste ha tömt ... halva bergets lager av öl i natt", påpekade Harkat samtidigt som han hjälpte mig på fötter.
"Är det jordbävning?" frågade jag när han släppte mig.
"Nej", sa han förbryllat.
"Men varför skakar då golvet?"
Han skrattade och styrde mig till min hängmatta. Jag hade legat och sovit innanför dörren till vår kammare. Jag hade vaga minnen av att jag ramlat ur hängmattan varje gång jag försökte lägga mig i den. "Jag sätter mig bara på golvet en stund", sa jag.
"Som du vill", skrockade Harkat. "Vill du ha lite öl?"
"Gå din väg, annars slår jag dig", morrade jag.
"Så du tycker inte längre om öl?"
"Nej!"
"Det var lustigt. Förut sjöng du om hur mycket du ... älskade det. 'Öl, öl, jag dricker en hel pöl, jag är ... prinsen, prinsen av öl."
"Jag ska låta tortera dig", varnade jag honom.
"Strunt i det", sa Harkat. "Hela klanen blev som tokiga ... i natt. Det ska mycket till för att en vampyr ska bli full, men ... de flesta lyckades. Jag har sett några vandra runt i tunnlarna och se ut som..."
"Snälla", bönade jag, "beskriv dom inte." Harkat skrattade igen, drog upp mig på fötter och ledde mig från cellen, ut i labyrinten av tunnlar. "Vart ska vi?" frågade jag.
"Till Perta Vin Grahls sal. Jag frågade Seba om han ... hade något botemedel baksmälla - jag hade en känsla av att du skulle få det - och han sa ... att den dusch brukar funka."
"Nej!" stönade jag. "Inte duscharna! Nåd!"

Boken handlar om halvvampyren Darren Shan som tvingas fejka sin egen död och lämna sin familj. För att bli en fullblods vampyr måste han leva med den gamla surmulna vampyren mr Crepsley för att lära sig om vampyrerna seder.
Det finns 13 böcker och det här är taget från bok nr 7

Jag har läst alla böckerna i serien om Darren Shan, flera gånger