PRS mellan Mikaela120 och Selma...

Mikaela120... HITTA PÅ NÅGOT HÄXA!!! xD

HItta på något själv... Vi kan väl rolla att vi är i en annan dimension som heter GOrdania? Du vet som vi gjorde fr några dagar sedan...

*krossar glaset i handen*
Visst... Mitt vanliga jag då... Fast det heter GORDANIEN!!!

Jag går s tyst jag kan ut genom portarna. Jag ska rymma tillsammans med min vän Misitra. Jag har bara tröttnat p slottet. Jag vill veta hur det egentligen är, utanför slottets murar. Därför ska jag rymma. Därför. Jag måste. Det är min plikt som prinsessa.

Jag skakar bort blodet från kniven och börjar gå bort mot stället där prinsessan och jag ska träffas.
"Varför?" säger mannan med så låg röst att jag knappt uppfattar den.
"Jag vet inte", svarar jag ärligt. Jag bara lyder order. Jag kollar p honom innan jag kastar kniven så att den sjunker in i kroppen p honom. Jag ryser till. Det kommer bli mer mardrömmar inatt.
Jag ser Filixtra flyga över mig och skymtar Elfiros päls bland buskagen.

Såfort jag är ute ur slottet s börjar jag springa. Vi har inte många vakter runt slottet. Jag springer till min och Misitras mötesplats. Jag tittar upp och ser en falk. Jag känner mig trygg. Jag hade en falk som familiaris, i alla fall när jag hade Jord.

"Hej?" säger jag till Misitra.

"Hej!" ler jag och borstar bort ett löv från klänningen.
"Det lät viktigt, vad är det som har hänt?" undrar jag medan slottet uppenbarar sig bakom henne.
"Mor ville att jag skulle hjälpa till med att brodera lite idag, ett annat ord för mamma och dotter tid", skrattar jag. "Och sen ville far att jag skulle hjälpa till med skörden, det är den bästa tiden på året säger han", fortsätter jag. Elfiro kommer närmare och tvingar mig att klappa honom svagt och Filixtra sätter sig på min axel. Jämfört med Filixtra och Elfiro har Elfiro aldrig gillat prinsessan särskilt mycket, Jag kan inte låta bli att dra på munnen. Jag sätter mig ner och börjar klappa Elfiro som om han vore en hund. Filixtra lyfter från min axel, hon trivs bättre i luften än vid mig, men även hon kräver kärlek då och då, lite för ofta ibland.

(Kan du skriva en till?)

[*svordom* i *svordom* svordom* ]

När hon inte svarar så börjar jag undra. Vad ville hon egentligen. Plötsligt dyker en mullvad upp och något blänker till.
Jag stirrar förvånat på kniven den har i munnen.
"Vad i Vattens namn?" mumlar jag chockat och ställer mig upp.

Jag stirrar på mullvaden. Är det verkligen en mullvad? Den har en kniv i munnen. Mullvadar ska inte ha knivar.
"Ducka" skriker jag medan jag duckar och ser ett knivblad fara över huvudet på mig.