För dig motstår jag allt.

För dig motstår jag allt. Till och med osämjan mellan Slyterhin och Gryffindor.

Huvudroller: Lily Potter och Scorpius Malfoy

Hey there, jag vet att det finns många trådar som denna men ingen passar mig så här har ni min variant på det hela.

Handling:
Lily går sitt femte år på hogwarts, scorpius sitt sjätte.
De båda eleverna har inte haft någon speciell kontakt med varandra, båda hade redan en outtalad åsikt om varandra baserad på sina båda fäders blängande blickar på varandra varje år på perong nio och tre kvart och hade inget behov av att ta reda på mer. Lily hade hört dock från sin kusin Rose Weasley och bror Albus som gick samma årskurs som scorpius att han var ganska tystlåten om han inte lutar sig fram och viskar något till sina slytgerhin vänner som nästan alltid uppskattades av dessa. Men med årets gång blir denna likgiltighet från båda parter en aning justerad, om vi säger så...

Målgrupp: än så länge kan alla läsa den och om det kommer något opassande för mindre mugglisar säger jag självklart till!

Kommentera gärna vad ni tycker om den för annars kanske jag inte skriver vidare på den!



Del 1

Och Weasley har bollen och passar till Smith, vilken underbar jagare han är, han passar till Growl som... NEJ growl träffades av en dunkare, av Malfoy tror jag, Aj Aj Aj det ser inte bra ut!
Lily satt tillsammans med sin vän Serena Walter på läktaren runt Quidditchplanen och buade tillsammans med de andra Gryffindor eleverna åt Slytherins slagman Malfoy som redan orsakat Gryffindor tillräcklig skada. "Såg du det där?! , ropade hennes bror Albus en bänk bakom henne till hans båda kamrater, " stackars Growl, han som precis kommit ut ur sjukhusflygeln... Jag ska döda den där Malfoy" Lily log, hon visste att all detta raseri inte enbart var grundat i en oskyldig dunkare, nej Albus var sur för att han själv blivit hårt träffad av en dunkare på träningen dagen innan och förvägrades därför att spela sin roll som sökare idag i årets första Quiddich match. Malfoy verkade oberörd av Gryffindorarnas buande och vände sig i segersjest mot slytherins del på läktaren som djublade och lily kunde se att några av tjejerna blåste slängkyssar till honom. "Visst är det fånigt va?" , sa Serena surt bredvud henne, "han är inte äns SÅ snygg." Lily skrattade men instämde eftersom det hade varit oklokt att inte göra detta sedan Serena hade avskytt Malfoy djupt sedan den dagen för fyra år sedan då han gjort narr av hennes förtvivlade ansikte när han fått hennes hår att bli så elektriskt att det klistrade sig fast vid vad hon än kom nära. Detta plus hennes redan stora komplex för hennes tunna och flygiga hår samt en redan liten förälskelse för killen i fråga resulterade i oförlåtligt hat och ett antal hårfärtjocknings och återfuktnings förvandlingsbesvärjelser i daglig dos ända sedan dess. Hennes kusin Rose som spelade slagman kollade även hon med en aning avsmak på Malfoy innan hon vinkade till platsen där Lily och Serena satt. De vinkade tillbaka och som de gjorde det vände sig Malfoy om och kollade på dem när de ivrigt vinkade mot planen. Malfoy gav då ett retsamt leende mot dem som om han trodde det var honom de vinkade åt och gav sedan dem en schest med handen som tydligt var ett avvisande. Slytherhin sidan av planen röt av skratt och Lily kände hur rodnaden steg och kunde se Serenas förvirrade blick, tydligen hade hon ännu inte kopplat det som hänt.

--------------------------------------------

Under de följande veckorna efter Quidditch matchen låg det en dunkel stämning över Gryffindor eleverna och inte minst Lily. Inte nog med att slytherin vunnit matchen, vilket Albus nog aldrig skulle glömma, utan alla Slytherhinelever hade tolkat Lilys vinkning som ett misslyckat försök att flörta med den stilige Malfoy och påminde henne gärna om Malfoys avvisning på planen så fort hon kom i närheten. Många i de övriga elevhemme hade dock sett vad som verkligen hänt och försvarade Lily men inget kunde få Slytherhinarna att byta åsikt om vad som hänt ocg många i de andra elevhemmen som inte sett den riktiga akten trodde också gärna på detta. Detta året och året innan hade varit ovanligt trista och händelselösa så många ansåg att lite drama kunde liva upp stället. Lily hade tålmodigt uthärdat den senaste veckan i förhoppningen om att allt snart skulle lägga sig men när de var inne på andra veckan efter matchen och en slytherhinare hade skickat ett falskt kärleksbrev som skrivaren påstod vara från Lily Potter till Malfoy fick hon nog. Hon såg honom stå utanför klassrummet för trolldryckskonst i väntan på hans nästa lektion med hans kompisar som kved av skratt medans han höll i ett långt rosa brev dränkt i parfym som doftade hela vägen till där lily och Serena stod. En av hans vänner såg plötsligt år Lilys och Serenas håll och gav Malfoy en knuff som gjorde att också han tittade upp från brevet. Han höjde armen och blinkade åt henne och en av hans kompisar ropade ''fina ord där Potter!''
Serena kände hur raseriet och förödmjukelsen steg inom henne och med bestämda steg gick hon fram till dem tog tag i Malfoys arm och försökte dra honom med sig. Malfoy hade plötsligt fått ett förvirrat ansiktsuttryck på sig. Det var tydligt att han inte förväntat en reaktion som denna från en yngre flicka. Hon lamslog en av hans kompisar som försökte stoppa henne och de andra skrek av förtjusning. Sedan försvann både hon och Malfoy bakom hörnet.

Skriv gärna mer *Bevakar*

Lily tryckte in Malfoy i väggen och sa argt ''Okej! bara för att göra några saker klara så... vad?'' Lily tvekade, Malfoy hade plötsligt börjat flina elakt och Lily gillade det inte men hon skakade av sig det, harklade och fortsatte, ''så att du vet så var det inte...''
''mig du vinkade åt? Jag vet'' Sa Malfoy och hans flin var nu så brett och retsamt att han såg ut som ett litet barn som lyckats sno till sig en riktigt fet godis.
''va!?....'' nästan skrek Lily ''men varför...?!''
''Varför jag inte gjort något? Varför jag inte förklarade sanningen... varför jag äns började allt dethär?'' Malfoy pausade och såg på Lilys ilskna min högst road sedan fortsatte han ''Jag tycker att det har blivit oerhört tråkigt på senaste tiden här... men ska jag vara helt ärlig trodde jag inte det skulle bli såhär lyckat!'' Han skrattade ''folket här måste verkligen törsta efter underhållning...''
Lily skakade ''....så...så du gjorde detta för NÖJES skull!?''Hon kunde inte fatta det, att han bara vågade! Rose och Hugo hade definitivt rätt om honom.
''jag måste säga att det var ganska underhållande att se hur länge du skulle stå ut innan du fick nog och kom såhär till mig'' han skrattade igen lite tystare den här gången och tillade sedan ''du klarade dig längre än väntat''
Lily bara gapade, hon kunde inte förstå att någon hade mage att göra något sånt här, hon var stum och hennes insida skakade av ilska när hon sa ''fixa det. Gå och berätta för de andra...NU''
Malfoy såg tvivlande på henne.
''tror du verkligen jag är så patetisk att jag bara erkänner sådär och gör mig till åtlöje?'' frågade Malfoy ''Nog är du modig men min och mitt elevhems list har du inte Potter och tyvär ser jag ingen annan väg ut ur detta för dig'' sade han och sneglade åt vänster där hörnet de just krossat var.
''du... '' viskade Lily som hade glömt allt hon kunde säga ''du...''
''ja du har rätt'' sa Malfoy '' jag borde gå till min lektion nu'' och med manteln flygande bakom hans långa smala ben försvann han och lämnade Lily vid hörnet där hon viskade många långa planer om hämnd åt den killen som varit den enda som någonsin överlistat henne.

Jättebra. Glöm inte stora bokstäver bara, för jag är petig gällande sådant. ^^
Skriv mer

Under de följande dagarna koncentrerade sig Lily och Serena, som hade blivit lika upphetsad som Lily när hon fick höra vad Malfoy sagt, på att tänka ut en bra hämndplan som inte bara skulle få folk att ändra uppfattning utan även att ge Malfoy en riktig förudmjukelse. Tills nu hade de endast kommit på ideer som att gå ut med en annan kille eller lura i Malfoy en kärleksdryck som faktiskt gjorde honom kär i Lily så att skolan såg att Lily hade vunnit. Den sistnämna var Serenas idé och Lily hade genast strukit den från idélistan. ''Men varför?'' frågade Serena, ''det var ju den bästa hittills...'' Men Lily hade en ganska stark känsla att just en sådan plan kunde slå oerhört fel. Tänk bara om de råkade göra fel så att han blev kär i någon annan? Det hade förudmjukat Lily ännu mer och hon hade blivit den olyckligt kärlekskranka flickan. Eller tänk om någon annan fick i sig drycken och Lily fick en annan efter sig? Då kunde man bara hoppas att det var någon riktigt snygg som framstod Lily som åtråvärd.
Inget de kunde komma på tyckes vara bra nog. Malfoy hade haft rätt, även om Lily hatade att medge det, det behövdes en riktigt listig människa för att lösa detta problemet.



(Det kommer mer snart men jag hade ont om tid idag, förlåt...)

Sketbra, skriv mer! Cx

Jätte bra skriv mmeer! ♥

Följande morgon bemöttes Lily av en obehaglig syn när hon satt och åt frukost i stora salen. En gråröd uggla kom susande och Lily kände igen den som hennes morbrors och hennes kusiners uggla. Han hade ett kuvert fastknutet kring benet och sträckte villigt ut benet för att låta Lily ta av det när han landade bredvid hennes rostade bröd. Lily knöt upp knuten och kände genast igen sin morbror Georges handstil. George var den av sina morbröder Lily kännde bäst förutom Ron och nog den hon kom bäst överäns med. George lämnade alltid sina barn hos Potters när han och Angelina skulle iväg på äventyr tillsammans. Men nog blev hon fundersam. George brukade aldrig skicka brev om han inte var tvungen. Hon öppnade försiktigt kuvertet och en svag rök steg upp ur det och en mild doft av parfym spred sig runt det. Ugglan hoade bredvid henne men hon skakade med handen i luften.
Hon tog ut brevet innuti och läste:
Hej Lily, vad är det jag hör om en viss Scorpius Malfoy? Jag är inte så säker på att jag gillar om du börjar gå ut med honom Lil, du borde överväga att ge någon annan en chans. Om jag har hört rätt från dina kusiner Rosie och Hugo skulle jag säga att han är en lika stor fårskalle som hans far. Passa dig för honom, du förtjänar bättre. Använd föremålet jag bifogade i paketet om ugglans hals om du måste.
Med vänliga hälsningar George.

Lily kollade upp och hennes ansikte var uttryckslöst, vem som än berättat detta var död nu, det skulle Lily se till. Det var bara en tidsfråga innan hennes föräldrar fick veta, det visste hon och med ett genast försämrat humör vände hon sig till ugglan igen och tog av paketet som var bundet vid ugglans hals. Ugglan klappade nöjt med näbben och lyfte sedan och flög vidare. Lily slet upp pappret på paketet och såg loggan ''Weasleys vassa varor'' på etticketten till vad som tydligt var en flaska kärleksdryck. Lily blev helt förstummad och skyndade sig att lägga ner den lilla flaskan längst ner i väskan medans hon tänkte många onda ord och förbannelser.

''Vad var det där Potter?'' Kom en röst bakifrån henne. Hon vände sig om och såg Elias Michecob, en slytherhinelev och en ständig följeslagare till Scorpius Malfoy.
''Inget du behöver bry dig om'' snäste Lily och återgick till sitt rostade bröd.
''Försöker du lura i Scorpius en kärleksdryck Potter? Frågade samma röst och lily kände hur rodnaden spred sig över ansiktet. Vad skulle hon svara? Att säga Ja var förståss dumt men skulle han verkligen tro henne om hon sa nej? Han hade ju redan sett flaskan...
''det var inte kärleksdryck'' Sa Lily i brist på bättre svar, ''Det är min nya parfym. ''
''Visst Potter'' sa Elias Michecob och skrockade lågt och fortsatte längs Gryffindor bordet, svängde och satte sig bland sina egna Slytherin vänner.

Lily, som inte visste om hon lyckats övertyga honom tog sin väska och gick mot utgången till korridoren utanför, men innan hon hade hunnit komma ut hörde hon slytherhinnarnas skratt när Elias Michecob tydligen sagt något ytterst roligt.

Meeera ^^

Lily hade aldrig kännt mer sympati för sin pappa än just nu. Mamma hade berättat att under en period under hans tid på Hogwarts hade även han blivit dumförklarad och viskad om bakom hans rygg, precis som Lily kände det nu. Kanske att hennes fars fall var aningen hemskare. Vad Lily hade hört hade tydligen hela trollkarlsvärlden också tyckt han var helt sinnesrubbad.
Hon tänkte detta just som hon funderade ut en bra förklaring till både morbror George samt hennes egen far, som alldeles säkert snart skulle skriva till henne.
Hon satt bredvid Serena som dåg ut som hon snart skulle somna med huvudet lutat mot sina händer och med sömniga ögon. De befann sig på deras sista lektion för dagen. Trollkarlshistoria, det mest sömnframkallande ämnet man kunde ha med tanke på proffessor Binns jämntoniga, platta och dåsiga röst. Allt hans lektioner bestod av var i stort sett en enda lång föreläsning och verkade alltid lika förvånad när lektionen var slut och det var dags att avsluta. De hade en dryg timme kvar att sitta och lyssna på Binns eviga prat om det långa svartalfsupproret på Irland 1841.
Men just som Lily höll på att nicka till hördes det en knackning på dörren. Proffessor Binns verkade dock ovetande om detta faktum och fortsatta sin pågående föreläsning. Men knackningarna blev högre och till slut efter att Taylor Hawkins, en hufflepuff elev i samma årskurs som Lily sa " Ursäkta professor, men ska du inte öppna dörren?".
Binns tittade upp och såg sig dörvirrat om mot dörren, som om den precis dykt upp ur tomma intet och fick fram ett litet "åh, jamen självklart" Professor Binns flöt genom dörren och klassen såg nyfiket på varandra, tacksamma för den persom som unnat dem ett avbryt i lektionen. Man kunde bara hoppas på att det var ett långvarit ärende personen kommit med.
Men till deras besvikelse kom Binns tillbaka in i klassrummet bara någon minut efter han lämnat det och sa "Lily Potter, är hon här?" med sin drömmande stämma medans hans ögon for sökande över mängden av elever.
Aöla blickar vändes mot Lily där hon satt och hon svarade. "Nå Potter, det är bäst du går ut." Sa Binns, "Det är någon som vill tala med dig där."