Hannah Montana i Hogwarts

Titel: Hannah Montana i Hogwarts.

Språk: Svenska

Kapitel 1

Fågelns sång fick mig att vakna så här tidigt.
Dörren var öppen på glänt, solens strålar lyste igenom den vita långa gardinen, fönstret var öppen. Fåglarna satt på äppelträdet som var utanför mitt fönster, där de sjöng sin morgon sång.
Jag sträckte på mig långsamt och gäspade, jag gick upp långsamt från min säng och tog upp Mr. Misse och gick tillbaks till sängen.
Mr. Misse är min ända vän som inte vill ha något som autograf eller ett foto, den finaste och snällaste katten som finns.
Men då kom pappa in i rummet, han tog Mr. Misse från min famn och krama mig och sa godmorgon.
Jag gick upp från sängen och tog på mina tofflor, sprang mot dörren och ner för trapporna ner mot köksdörren.
Jag sprang in och satt ner mig på stolen.
''Jason ska inte du börja skolan snart?'' Frågade pappa, och höll stekpannan som var full med pannkakas deg på.
Jason min store bror, som hade munnen full med pannkakor och sirap.
''Jo pappa det ska jag '', mumlade han med mat i munnen.
''Jason din äckel stäng munnen'', jag hällde äpple saft i mitt glass och drack upp det.
''Jag är överraskad, vem vill bli vän med dig. Du är så äcklig Jason, undrar varför de la dig i en pysko skola'', sa jag äcklad.
Han bara ignorera mig och åt upp sina pannkakor.
Jag skulle hälla till mer saft men Jason tog den förre, ''Du behöver inte vara avundsjuk för att du inte har magiskakrafter'' sa han och flinade till.
Jag räckte tunga ut åt Jason, men han bara skrattade högt och sa inget.
Men det är bara min röst och hans ''MAGISKA'' krafter som är annorlunda med oss.
Men jag försökte hitta något som jag kunde gör och inte han.
''Men jag.......'' sa jag och försökte hitta något att säga.
Pappa gav honom mer pannkakor och han börja äta mer och mer, '' Men...?'' sa han och vänta tills jag skulle svara.
''Jag är kändis och alla vet vem jag är plus är jag en prinssesa'', sa jag och skrattade.
''Hannah du vet att din bror kan mer än dig nu får du lugna ner dig och äta upp dina pannkakor så vi hinner till planet'', sa pappa med sin mörka röst.
Både pappa och Jason kolla på mig och skratta, Jason tog sitt glass för att dricka lite äpple saft men då spillde han saften över hela hans tröja.
Jason gav mig en elak blick.
''Vad?'' Sa jag och åt upp lite av mina pannkakor.
''Kolla inte på mig jag är en popprinssesa inte en häxa med magiska krafter'', sa jag och gap skrattade.


Vi skulle först åka buss till flygplatsen sen skulle vi ta planet till London och sen tåget till magiska världen där Jason hör hemma.
Jag kunde lika gärna stanna hemma och njuta av mig själv, men nej jag måste vara här för att Jason ska gå sitt sitta skolår.
Men jag förstår magiska världen är viktig för pappa också.
Han får minnen tillbaks av mamma.
Men han är här för mammas skull ... jo .. hon dog för några år sen och vi alla saknar henne jättemycket.
Så utan att klaga, så började jag packa mina saker.
Men det kunde vara perfekt att gå till magiska världen, men om det inte var för Jason.
''Kom igen Jason vi är redan sena till flygplatsen.'' Ropa han till Jason.
''Pappa, jag kan inte hitta mina skolkläder, jag vet att dom är någon stanns.'' Ropa Jason med orolig röst till pappa.
''Kom igen Jason det är bara gammla fula äckliga skolkläder, de är säker hundra år gammla äckligt'', skrek jag.
Så länge Jason och pappa leta reda på de där fula kläderna så tog jag på mina solglassögon, skor och jacka.
Jag ville dölja mig själv för paparazzin och fansen.
De hittade skolkläderna och Jason kom ner för trappan och sa,
''de är fula till dig men inte till mig, jag behöver inte bling och glitter till det, jag är trollkarl inte en popstjärna.''
''Popprinssesa'', sa jag och flinade.
Vi gick ut men det var försent, fansen och paparazzin var redan utanför vår trädgård.
Vi sprang och poliserna och livvakterna kom för att baka bort dom från mig.
''Pappa vänta, jag tappa mitt husdjur jag kan inte gå utan Charlie.'' Sa Jason till honom.
''Din dumma hamster är så jävla äcklig ändå kom pappa vi kan åka utan den.'' Skrek jag.
Utan ett ljud börja pappa och Jason leta efter hamstren, men sen hittar Jason den i sin ryggsäck.
Både pappa och jag var sura och arga, men vi hade inte tid att skälla åt honom.
Vi åkte i min buss, då menar jag popprinssesans buss Hannah Montanas buss och sen gick vi in i mitt eget flygplan.
Jag hatar när Jason sitter i det.
''Vi kommer inte hinna tåget som går till magiska världen i London.'' Sa pappa argt.
''Om det inte var för dina klackar hade vi hunnit.'' Sa Jason surt.
Jag gap skrattade, ''Jag är en popprinssesa inte en ful häxa. Undrar hur de kan leva med dom där fula kläderna och skorna.'' Sa jag och skrattade till.


Vi satte oss på tåget som var på väg mot Hogwarts, men jag undrade varför jag skulle åka.
Alla hade samma kläder på sig, det var bara jag som hade rosa bling kläder på mig.
''Du måste vara Hannah.'' Sa killen som la kappan på mig.
''Ja, och du måste vara...?'' Sa jag förvirrad.
''Draco Malfoy.'' Sa han och log mot mig.
Jag svarade inte utan log bara mot honom, jag satt tyst medans alla kollade på mina skor, kläder och långa blond hår.
Alla börja skrika ''Hannah, Hannah, Hannah, Hannah..'', men jag satt bara där och SMS med Lily.
''Jason, din syster är het'', skrek en av killarna som satt vid mig.
Jason kom mot mig, ''Jaha det verkar som, Popprinssesan är också känd här ser man på WIHOOO.'' Mumlade Jason och satte sig ner vid Draco Malfoy.
Vi var framme i Hogwarts, pappa och jag gick till en man som såg rätt gammal ut. Han hade lång vit skägg och såg läskig ut.
''Hej Professor Dumbledore.'' Sa pappa och krama till honom.
''Hej Mrs. Montana.'' Sa Dumbledore och kramade tillbaks.
''Och det här måste vara Miss. Montana?'' Sa Dumbledore och log mot mig.
''Ursäkta, men jag har en viktig konsert imorgon och måste ge mig av, och ja jag är Hannah Montana.'' Sa jag surt och gick och kolla på de konstiga djuren.
''Hannah, nu kommer du hit och ber om ursäkt till Professor Dumbledore.'' Sa pappa surt och kom mot mig.
Jag vände mig om men han var redan framför mig.
''Miss. Montana, som du vet är du en häxa. Du har en magi inom dig men inte vilken som helst.. Du är mäktig och kan redan mycket, hela vår värld känner till dig, inte för din kraft utan för din röst och du är en popstjärna eller hur?'' Sa han med en läskig röst.
''Ja men jag vill inte svika mina fans på grund av magiska krafter. Jag man börjar när man är elva i skolan inte när man är 15 år.'' Sa jag surt och gick ifrån.
''Vi tar dig till din konsert imorgon och när du vill, stanna bara här för det finns någon som vill göra dig illa.''
''När jag vill?'' Sa jag förvånad.
''Dina krafter kan ta dig vart du vill utan att åka någon tåg eller flygplan.'' Sa han glatt och flinade
Det var dags att säga förväll till pappa men jag skulle ändå träffa honom senare ikväll.


''Albus, jag ska vara på röda mattan kl. 14.00 och sen 19.00 ska jag spela in lite av min nya film.'' Sa jag glatt och kollade ner i min lur. ''Vänta jag vill inte ha på mig fula kläder jag har mina egna är det oket Albus?'' Frågade jag förvånad.
''Allt är okej för dig godisögon, men kalla mig Professor Dumbledore.'' Sa han glatt och log mot mig.
''Som du vill Professor Dumbledore, men jag litar bara på dig inte på nån annan okej?'' Sa jag glatt. ''Vänta du ska be allihop att kalla mig Hannah inte Miss. Montana, det låter gammalt för mig.''
''Som du vill Hannah, du är välkommen.'' Sa han och gick sin väg.
Jag gick in på lektionen, jag var sen. Men jag brydde inte mig. Jag började sms istället för att läsa i boken. Jag stinkte i klassrummet.
Alla elever börja stirra på mig och börja flina, men då förvanlades en katt till en lärare.
''Miss. Montana du är kanske känd men det betyder inte att du ska vara klädd sådär och missa dina lektioner.'' Sa läraren.
''Du måste vara?'' sa jag och stirra ner i telefonen igen.
''Mrs. Severus, lärare för trolldruck.'' Sa han surt.
''Coolt att veta, men jag är upptagen med något viktigt. Jag måste beställa min klänning inför kvällen. Kalla mig Hannah snälla du'', sa jag och kolla ner i telefonen igen.
''Hannah lägg ner din mugglar leksak, och gå raka vägen och bytt om till dina skolkläder.''Sa han argt och gav mig en elak blick.
Jag kunde inte hålla mig, jag ville bara skratta men det gjorde jag. Jag börja gapskratta och alla bara kolla på mig.
''Gå raka vägen till Albus han har sagt att jag får göra vad jag vill, så nu ska du vara tyst och fortsätta din lektion.'' Sa jag och gick raka vägen ut från klassrummet.
Han sa att alla skulle gå och jag skulle stanna med jag lyssnade inte utan gick bara till Albus Dumbledore.
Jag öppnade dörren utan att knacka och jag till honom.
''Du ska hålla ditt löfte som du sa, jag får göra vad jag vill så länge jag är på lektionerna och jag får ha på mig vad jag vill. Är det uppfattat?'' Skrek jag på honom. ''JAG VILL ATT DU SKA SÄGA DET DU SA TILL MIG NU..'' sa jag argt och gick ut från hans rum.
Jason hörde att jag var otrevlig mot lektionen och mot Albus. Så han kom springande till mig.
''Hannah, vad är det du håller på med du ska inte ha på dig så här, inga klacka skor. Gå och bytt om.'' skrek han åt mig och gick långsamt till Draco Malfoy. Jag reste mig upp och skrek ''OCH VEM DÄR DU SOM SKA SÄGA VAD JAG SKA GÖR? Vem fan tror du att du är?''
Han börja flina och alla elever samlades runt oss. Från olika håll börja alla säga mitt namn och hur fin jag var.

Vad tycker ni?