Rose and Scorpius-Secret Love {SV}

Titel: Rose and Scorpius-Secret Love {SV}
Kapitel: Inte färdigskrivna
Handling: Rose ska gå på sitt första år på Howgarts, hon har sina bröder och några vänner, men hon ville träffa lite nya människor.

Kapitel 1
NYA MÄNNISKOR
Den elvaåriga Rose Weasley gick in i en slumpvald kupé och hejade glatt på personerna inuti. Hon stelnade till, till sin förvåning [och förskräckelse] fann hon ett gäng med slytherinare. Hon svalde hårt och satte sig bredvid den blonda pojken med smaragdgröna ögon. Han var den ända som hade hejat tillbaka, han tittade upp mot henne och hans vänliga ögon blev kalla som is. "En Weasley." Han skrattade hånfullt och Rose förstod att han måste vara en Malfoy. Hon bevakade honom med avsky och sade ingenting till honom på resten av resan. Eftersom sträckan till Hogsmead var så lång så somnade alla i kupén förutom Rose. Hon var alldeles för nervös för att somna. Men nu hade hon i alla fall tid med att snoka omkring bland Malfoys ägodelar. Hon hittade inget speciellt förutom att han hette Scorpius. Rose fnissade till, Scorpius, vilket löjligt namn! Rose blick vandrade till Scorpius ansikte. Hans ögon var stängda och hans bleka ansikte var orörligt, det såg nästan ut som om han var död. Rose flyttade sig närmare för att se om han var det, men precis då så stannade tåget i ett öronbedövande tjut och Scorpius vaknade med ett ryck. Rose snubblade ovanpå honom. Scorpius skakade av henne och stirrade förbluffat på henne. Generat rusade Rose ut från kupén och klädde snabbt på sig uniformen i en mörk vrå av tåget. Andfått sprang hon fram till Hagrid och han visade henne leende till en båt. Toppen, Scorpius igen! Precis när Rose hade trott att hon hade blivit av med honom satt de i samma båt! Detta skulle bli ett aningen krångligt första år på Hogwarts...


Vad tycks

Kör på bara!

YAY
Kapitel 2
SORTERINGEN

Det var nästan bläcksvart ute när ose och Scorpius klev av båten i tystnad. Det var egentligen massor av elever på väg upp till Hogwarts, men alla var tysta som möss. Fotstegen ekade i tystnad och plötsligt så lyste en flammande skylt upp på den gigantiska porten till Hogwarts. Rose blev så rädd att hon av reflex greppade tag i Scorpius hand. Det kändes som om hon inte hade känsel i handen för hon kunde inte känna Scorpius släta, bleka hand i hennes. Han höll inte riktigt i hennes hand, men han släppte den i alla fall inte. Hand i hand gick de fram till porten och tittade tillsammans upp; Välkomna till Hogwarts!
Rose skrattade nervöst och de gick in genom porten. Enligt Rose såg Scorpius lika vilsen ut som henne och han helt enkelt släppte inte hennes hand för att han inte kunde. De satte sig vid ett långt bord bland många andra elever. McGonnagall stod på ett podium och harklade sig så att alla elever kunde höra. "Allehopa välkomna till Hogwarts, både nya och gamla elever kommer att lära sig mycket nya saker! Nu ska vi börja med sorteringen, först ut; Alicia Arbendone. En minimal flicka klev fram, hennes kinder var röda som tomater och hennes panna blank av svett. Tillslut satte hon sig på den lilla pallen och sorteringshatten sattes på hennes blonda hårman. Sorteringshatten såg fundersam ut men sade sedan med klar stämma:
"Hufflepuff!"
Flickans lilla ansikte slog upp i ett leende och med springhoppande steg kom hon fram till Hufflepuff-bordet. Hon blev bemött av leenden och skratt och efter ett tag så ropade McGonnagall:
"Scorpius Malfoy" Det var först då Scorpius släppte Roses hand. Han ställde sig upp och försökte svälja oron. Med bestämda steg gick han fram till pallen och satte sig lugnt på den.
"Slytherin" Sade sorteringshatten utan vidare kommentarer.
Scorpius gick till Slytherin-bordet och slog sig ned med ett stort grin. Efter vad som verkat som en evighet så ropade McGonngall med ett leende på lepparna:
"Rose Weasley"
Med en enorm klump i magen gick Rose på skakande ben fram till pallen. 'Snälla inte Slytherin' tänkte hon starkt. Rose slog sig ned på pallen och blev väldig uppskrämd av hatten när den sade:
"Aha! Ännu en Weasley! Gryffindor!" Med en enorm lättnad gick Rose fram till Gryffindor-bordet och blev hjärtligt välkomnad till skolan. Hogwarts kanske inte skulle bli så jobbigt ändå?

Wow, skriv mer!

Skriv på bara, verkar bra.

YAY
Kapitel 3
EN NY VÄN
'Det kändes lite som att sova på moln' tänkte Rose när hon slog upp ögon tidigt nästa morgon. Hon hade sovit otroligt bra och hade inte ens ringar under ögonen, upptäckte hon när hon bevakade sin reflektion i spegeln. Till och med det illrödahåret såg silkeslent ut. Rose log ett stort leende in i spegeln och satte på sig sin klädnad. Men Rose ville se lite annorlunda ut så hon vek upp ärmarna till armvecket och och satte upp håret med en tofs hon fått av sin mor, den var prydd med en elegant blomma som Rose älskade att sitta och beundra på kvällarna. Hon fluffade till kjolen och hoppade ned till stora salen. Rose reagerade genast på den underbara foften av stekt bacon och halvkokta ägg. Hon slickad sig om läpparna och satte sig bredvid en liten flicka med grönt hår, hon såg ut att vara i Roses ålder, men varför grönt hår? Sen så såg Rose att håret skiftade färg, jaha, hon var som Ted. Rose log lite för sig själv och hällde på en enormt stor portion av bacon, ägg, brie ost, chokladbakelser, hallonbakelser, citron sorbet. Allting! Rose blev så mätt att hon knappas orkade dricka någonting, men hon lyckades få i sig ett glas pumpajuice. Med glaset halvvägs upp till munnen kände hon att hon var iakttagen. Rose vände sig försiktigt om och såg att ett gäng från slytherin satt och stirrade på henne. Med dem satt Scorpius. Rose rodnade och traskade iväg till uppehålls-rummet. Hon satte sig i en mysig fåtölj och andades ut.
"Hej, jag heter Coral Redwood, vad heter du?" Det var flickan med det gröna {nu grönt med rosa dipdye} håret.
"Hej, Rose Weasley"Flickan log och satte sig i fåtöljen bredvid Rose.
"Du, Rose, jag måste gå, men vi kan väll ses någon gång?" Rose nickade glatt och gick och borstade tänderna med tandkräm med mintsmak.

Grymt

Jag lovar att jag skriver mer imorgon, men min dator har problem just nu, jag kan inte skriva de sista bokst'verna i det svenska alfabetet, duvet de som bara svenskan har.

Jag väntar om det behövs. Å ä ö menar du? Undrar om någonting kan ha ändrats med språkinställningarna?

Åh, jag hinner inte idag, men jag LOVAR att det blir mer imorgon'!