Du är aldrig ensam [Sv]

Titel: Du är aldrig ensam
Språk: Svenska
Författare: bullen289
Rating: G-PG
Beskrivning: Albus Potter börjar just sitt första år på hogwarts tillsammans med sin kusin Rose Weasley och Dracos son Scourpius Malfoy. Efter inte för lång tid börjar det hända konstiga saker som får Albus att vilja snoka i sin fars förflutna som alla andra förutom han själv verkar känna till detaljer om.

Första kapitlet kommer när 2 personen har kommenterat!

Låter bra! ^^

tack!

Jaa,det låter väldigt bra^^

*bevakar*
Ps.nu måste du lägga ut ett kapitel

japp ska bara fixa till lite finjusteringar

Bra! ^^

Så då kommer det! Skriv gärna vad ni tycker

Kapitel 1- Sorteringen

Hatten placerades mjukt på hans huvud och tusen tankar for igenom det.
”hmm… Vad ska vi göra med dig?” viskade hatten i örat på Albus ”Du skulle passa bra i alla elevhemmen… Du har det där lilla extra, det som jag bara sett hos två trollkarlar tidigare”
Albus koncentrerade sig hårt på att inte påverka hatten i sitt val av elevhem. Han kom ihåg det som pappa hade sagt åt honom på stationen innan de åkte iväg.
”Jag ser begåvning…” fortsatte hatten ”det mycket att utveckla här inne, men jag ser också att du är lojal mot dina vänner… Du skulle kunna bli framstående i alla elevhemmen...” hatten tänkte ett tag. ”Det får bli… Slytherin!” ropade den tillslut ut och Albus reste sig förvirrat från pallen. Alla vid slytherins bord applåderade högljutt. Han svalde hårt och gick iväg mot dem. Han såg bort mot Gryffindors bord och fick syn på sin äldre bror James som gav honom en menande blick och log.

”Weasley, Rose” ropades upp. Den långa smala flickan med eldrött hår tog ett trevande steg fram till pallen och hatten föll ner framför hennes ögon. Det var bara det starkt röd orangea håret som avslöjade vem som egentligen satt därunder. Det dröjde ett fåtal minuter innan hatten ropade ut högt och tydligt. ”Slytherin!” Hatten lyftes av hennes huvud och det förtvivlade ansiktsuttrycket blottades inför hela skolan. Slytherineleverna applåderade ännu en gång högt medan Rose var på väg emot Albus och slytherinhemmet.

”Malfoy, Scorpius” Den lilla blonda pojken tog ett gängligt steg mot pallen. Han satte sig darrande på den och man kunde riktigt se hur knogarna vitnade på honom medan han kramade sina tummar hårt.
”Slytherin” ropade hatten tillslut ut och det var inte svårt att avgöra hur lättad Scorpius kände sig.

Bra! ^^

tack

Jättebra!!!