Helt ensam [SV] [snälla kommentera]

Titel: Helt ensam
Språk: svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Handling: En till "What if" fanfictions. Harrys föräldrar ville gärna ha en till son så de adopterade Daniel (Vad är det med mig och adoptioner?). Natten då voldemort attakerade så trodde alla att det var Daniel som "besegrade" Voldemort och James,Lily och DumbelDORK bestämde att det var bäst att ge all sin uppmärksamhet åt Daniel.
Varningar; prat om barnmisshandel (VAD ÄR MITT PROBLEM?), kanske blod och död, Slytherin Harry, OCC, kan vara väldigt mörk.
Övrigt; Jag ville göra en mörk fanfictions som visade mitt humör denna veckan.
________


En femårig Harry James Potter satt och såg sin 'familj' fira Daniel Jake Williams - Potter. Såklart var inte Harry inbjuden för han skulle bara "förstöra" allt men så var inte fallet, Harry visste att James och Lily inte ville ha något med Harry att göra.
Det ringde på dörren och Harrys gudfar Sirius kom. Harry älskade Sirius mer än sin egen far, och det var ju självklart med tanke på hur James är med Harry. Han sa snabbt grattis till Daniel och lyfte sedan upp Harry och kramade han innan han satt ner han igen.
"Hey, Sirius kom! Vi måste berätta lite för dig" ropade James
"Kommer tagghorn" och Sirius gick

Sirius POV
"Är det något speciellt tagghorn?" orden kom ur min mun med total nonchalans
"Er, nej, men jag vill att du ger all din uppmärksamhet åt Daniel. Albus och vi kom överens att det var det bästa, dessutom så förtjänar inte han Daniels uppmärksamhet" snäste James på slutet
"Hmpfh, vad du vill tagghorn" svarade jag.

Harrys POV
Jag undrade vad det pratade om, men jag förstod samtidigt att det inte var bra att tjuvlyssna på James. Men nyfikenheten tog över och jag smög till dörren
"dessutom så förtjänar inte han Daniels uppmärksamhet" snäste James
"Hmpfh, vad du vill tagghorn" svarade Sirius
Jag förstod genast vem dom pratade om och jag sprang snabbt och satt sig vid soffan. När Sirius och James kom tillbaka så log jag mot Sirius men hans svar var bara ett kallt ansiktsuttryck.
Lily bar in tårtan och jag smög mot bordet men trillade på en av Davids leksaker och James såg mig, han drog mig i håret och slog mig hårt i ansiktet och i magen och sa saker som "inte duglig till något" "idiotiska unge" "förstör mitt liv" "önskar att han aldrig var född". Jag sprang och gömde mig vid skåpet under trappan och när alla (förutom jag) hade satt sig vid bordet så smög jag ut ur skåpet och kollade på dom
'hejdå' tänkte jag snabbt innan jag sprang ut ur huset.

Ovanlig ff, men superbra! Började nästan gråta när James var så elak mot Harry men skriv mer♥

*bevakar*

Intressant idé! Har aldrig tänkt på det så!

Bra!!

Haha, jag har läst...en del sådana här fanfictions och tänkte göra en egen av mina idéer ^^
Kommer skriva mer snart ^^
Imorgon är mer exakt.

Nej James, vad gör du!? Snyft! Nej, men den här är så annorlunda och bra!! Du skriver jättebra! Bevakar!

Gillar du inte OCC så bör du inte läsa.
BY THE WAY ---- ALLA SOM INTE ÄR OCC SER LIKA DANA UT SOM DOM GÖR I FILMERNA!
------

Det har gått 11 år sedan Harry James Potter rymde ifrån familjen Potter eftersom hans 'familj' hade förskött han. Han mötte familjen Hughes som ägde ett barnhem och de tog genast in han och han fick namnet Shane Hughes. Han fick även några nya syskon; Emily Hughes som är 16, Alexander Hughes som är 17, Dennis som är 11. Inte bara en familj som älskar han, utan några vänner också ; Elizabeth Dawn (15), Mick Williams(17) och även hans flickvän; Joyce Carter(16).

Shane satt i soffan och kollade på Emily och Dennis spela ett spel. Shane var riktigt glad över att Emily hade lugnat ner Dennis med tanke på att han skulle börja på Hogwarts. Shane gick aldrig på Hogwarts, ingen i familjen förutom Shanes föräldrar(adoptiv) och snart Dennis hade gått på Hogwarts. En hög smäll hördes och sedan ett dussin skrik.
"Shane! Emily! Dennis! Alexander! " Ropade Brian Hughes - barnens pappa - skräckslaget. Barnen sprang ner och mötte Brian och Franciska (mamman).
"Vad händer?" frågade Shane och kollade på sina föräldrar
"Dödsättare attakerar" sade dom oroligt
"Emily, Shane. Göm Dennis. Alexander, du räknas som vuxen; hjälp oss med dödsättarna" sa Brian
"Nej! Jag hjälper till!" sa Shane otåligt och kollade på dom och pillade på sin trollstav A/N; Samma trollstav som i filmerna (1-6)
"Nej Shane, det är för farligt" sa Franciska
"Snälla, vi har inte tid att prata om detta. Låt mig hjälpa till. Dennis, göm dig i källaren." sa Shane och dom sprang ut att hjälpa resten.
Shane kollade sig snabbt runt och såg massa personer som kämpade för sitt liv.
"LAMSLÅ!" Shane slog förtrollningen mot en av dödsättarna
"Crucio!" "Muffliato!"
"Shane! Kom!" ropade Emily och drog med Shane för att ta skydd
"Vi kan inte gömma oss Emily!" snäste Shane
"Fenixordern är påväg hit" viskade hon och Shanes ansikte bleknade.
"Vi måste fortsätta" sa Shane och hon nickade
"Crucio!" trollformeln träffade Alexander rakt i bröstkorgen och han skrek i smärta
"Lamslå!" skrek Emily mot dödsättaren. Någon minut senare så kom fenixordern
"Obscuro!"
"Petrificus Totalus!" det var bara ett fåtal dödsättare kvar och den sista togs av fenixordern. Shane sprang mot Joyce som låg på marken efter att ha blivit träffad av Crucio.
"Stanna!" sa en röst bakåm dom när Emily och Alexander satt sig vid Joyce.
Shane glodde bak och såg att det var ingen mindre än Albus Dumbeldore, den så kallade största trollkarlen som någonsin levt - skitsnack enligt min mening (Sorry dumbles fans)
Joyce satte sig upp och log lite när hon såg Shane. Han hjälpte henne upp och Alexander,Shane,Joyce och Emily mötte fenixordern.
"Vad?" snäste Shane, alla andra verkade vara rädda för att va respektlös mot Dumbeldore, men Shane tyckte det var roligt att se hans reaktion.
"Vi vill tacka er för att ni hjälpte till att kämpa mot dödsättarna" sa Albus men Shane bara glodde på dom
"Vill ni vara trevliga att berätta för oss vad ni heter?" fortsatte han
"Varför skulle vi?" denna gången var det inte Shane som talade, utan Alexander
"Vi undrade bara min käre pojk"
"Det är okej...antar jag" muttrade Joyce.
"Jag är Joyce Carter, detta är Emily,Alexander och Shane Hughes" när dom sa Shane så kollade alla på han, alla tyckte han såg bekant ut men han kunde inte säga vad.
"Säg mig min kära pojke, är du på något vis släkt med James och Lily Potter?"
"Är det din sak att veta?" snäste Shane
"Faktist, ja." svarade Albus
"Jag känner ingen James eller Lily Potter" svarade Shane. Albus suckade
"Då måste vi tvinga svaret ur dig, tyvärr" innan Shane kunde svara så sa fyra stycken av fenixorderns medlemmar "Incarcerus " och rep sköts ut och Emily,Joyce,Shane,Alexander och fenixordern försvann.

Gud vad spännande!!!!!!!! MER!! (Inte för att stressa då)

GUDVADBRA GUDVADBRA GUDVADBRAA JAG DÖR♥

Shane landade hårt på marken och när repen hade försvunnit så ställde han sig upp. Joyce hade redan satt sig upp och hjälpte Shane upp
"Du vet att detta räknas som kidnappning?" snäste Emily
"Shh" snäste Alexander sen fortsatte han "vad är det ni vill?"
"Vi vill veta fall Shane är Lily och James son" sa Albus
"Jag har redan sagt det! Jag är inte släkt med någon som heter James eller Lily!" snäste Shane
medan Albus viskade något till två av medlemmarna i ordern. Innan Shane kunde blinka så hade dessa två personer tagit tag i Shanes armar lyft upp hans lugg så man såg hans ärr sedan släppte dom igen
"Precis. Du heter inte Shane utan Harry." sa Albus
medan de två personerna gick in i ett annat rum och hämtade någon. När de kom tillbaka så såg Shane vem det var - James och Lily Potter.
"Harry?!" frågade båda, men inget hat hördes i deras röster utan bara oro och "kärlek"
"O Shit." sa Shane och tittade bort på Joyce som gav han ett halft leende. James och Lily sprang fram och kramade om Shane och han försökte komma loss men deras gräpp var för starkt. Efter flera försök så lyckades han och han bara blängde på dom
"Ja, jag är Harry. Så nöjd nu Dumbeldore? Kan vi gå nu?" snäste Shane
"Nej. Var har du varit under dessa år?" frågade han
"Med sin familj" svarade Alexander åt sin yngre bror.
"Han rymde från dom, minns du?" frågade Albus
"Kanske inte familj i blod, utan allt annat" snäste Alexander.
"Snälla Harry, varför rymde du? Vi älskade dig så mycket" sa Lily med tårar i ögonen. Shane fnös bara och kollade på dom
"En bra sak kom ut ur detta; Familjen potter återförenades. Jag är glad att berätta att Harry ska flytta tillbaka till er James, Lily" sa Albus
Shane glodde på dom med en blick som skulle passa till uttrycket "om blickar kunde döda".
"Lyssna på mig gamle man, jag tänker inte - och lyssna noga - inte flytta tillbaka till dom"
"Snälla Harry-"
"Prata inte mer med mig!" snäste Shane
"Snälla Harry, berätta varför du rymde" sa James, även han med tårar i ögonen
"Åh, låt mig se. Det kan vara A; ni ville inte ha mig, B; jag var misshandlad eller C; jag var inget mer än skräp i era ögon." snäste Shane och försökte sedan gå men Albus gjorde en förtrollning så dom inte kunde lämna huset
"Ledsen Harry, men jag kan inte låta dig lämna fören du börjat på Hogwarts"
"Vad sa du nu?" med en farligt låg röst
"Shane, snälla var trevlig." sa Emily med en orolig röst. Det var självklart att hon var orolig för sin bror. Shane kollade på henne och suckade.
"Inte en chans att han ska börja på hogwarts! Detsutom, han kan redan alla trollformler han behöver veta!" sa Alexander
"Harry, snälla var inte fånig. Du behöver komma till hogwarts, där kan vi även hålla koll på dig. Vi vill inte tappa bort dig igen. Detsutom har du inget val i denna frågan" sa James och denna gången gick Joyce fram
"Inget val?! Det är hans val fall han vill gå på den där skolan eller inte! Ni har behandlat han som skräp när han var yngre och ni tror att ni kan bestämma över han nu? Jag skäms att vara i samma rum som er!"
"Joyce-" började Shane
"NEJ SHANE! De kan inte tvinga dig om du inte vill" snäste hon och Shane suckade tungt.
"Nunu, låt oss alla reda ut detta"
Alla satte sig vid bordet, Joyce satt självklart bredvid Shane.
"Nå?" snäste Joyce
"Harry; berätta varför du lämnade, berätta var du du har varit och vad som har hänt" sa Albus
"Den natten voldemort attakerade så trodde ni att det var Daniel som gjorde så att Voldemort "försvann"? Nej, det är inte sant. Det var jag som gjorde det, det är därför jag har ett ärr i pannan. Ni misshandlade mig; eller i alla fall James gjorde det; Lily du brydde dig inte om mig, gav mig inte mat eller något, det har även hänt att du slog mig. Jag orkade inte mer när jag var fem så jag smet iväg ut till diagongränden och träffade Brian och Franciska Hughes. De tog hand om mig och älskade mig som en av deras egna. Allt var lyckligt tills jag fyllde 14 då Voldemort kom tillbaka tack vare mitt blod. Joyce och jag kidnappades någon månad senare och mötte Voldemort. Han berättade allt för mig om den natten han attakerade - även om jag redan visste det själv - och ville att vi skulle bli dödsättare tack vare vår kunskap i trollformler och att försvara sig. Vi tackade nej och flydde så snabbt vi kunde där ifrån. Mamma och pappa äger ett barnhem där jag fick träffa några av mina vänner, tråkigt nog är dom på Hogwarts just nu. Men jag mötte även Joyce där. När jag var 15 så började jag och Joyce dejta. Och ni vet resten av dödsättarhistorien och det" sa Shane
"S-så det v-ar du som gjorde så Voldemort försvann och inte D-Daniel?" frågade Lily och Shane nickade
"Och ni skulle inte ens våga att vara likadan mot Daniel som ni var mot mig. Han hade inte gjort något fel och jag lovar er - om ni skadar han så kommer jag jaga er ner för ett stup om jag måste" sa Shane argt och reste sig upp
"Vi kommer inte" lovade James
"Bra" snäste Shane

BRAAAAAA!!!!