En berättelse om en flicka och superstjärnan.
Kapitel 1 ''Första Ögonkontakten.''
Allt börja när han kom ut från sin senaste konsert, jag fick inte gå av mamma och pappa de sa att något skulle hända den dagen men såklart gnällde så mycket så mamma sa att vi kunde gå till resturtagen som var mitt emot där konserten var. När han kom ut sist av alla från sin konsert. Han såg mig in i ögonen, han kunde inte sluta kolla. Men precis så börja mamma och pappa skrika och säga ''Spring Gen, spring rädda dig själv.'' Jag kolla bakom mig mamma och pappa var borta. Från ett litet hörn hörde jag pappa skrika med en hög röst, där efter hörde jag två skott från en pistol. Jag gick för att kolla vad som hände men då såg jag mamma och pappa döda männen som sköt dom var borta.
- ''MAMMA, PAPPA SNÄLLA LÄMNA MIG INTE. VAKNA MAMMA, PAPPA SNÄLLA VAKNA.''
Det var försent jag krama dem hårt kunde inte släppa dem. Tårarna börja rinna över dem, kunde inte sluta skrika och gråta allt var förstört. Mamma och pappa är borta ingen vid min sida mer. Jag tog upp mammas hand och jag la armarna runt henne. Men då kommer någon springande såklart blir det superstjärnan Justin Bieber. Han kolla på mig och gick ner för att se om jag levde precis innan han skulle röra i mitt hår så sa jag:
- ''Oroa inte dig jag är inte död, jag ligger bara här vid mina döda föräldrar.''
- ''Så kan du inte säga vi måste ta dem till ett sjukhus.''
- ''Du skulle ha kommit tidigare de är döda du kan gå nu.''
Han lyfte hans hand och la den på mitt huvud.
- ''Vad heter du?''
- ''Gen.''
- ''Jättefint namn du har.''
- ''Tack.''
Han vred på mitt huvud så att han kunde kolla in mig i ögonen. Hans tårar börja rinna.
- ''Varför gråter du?''
- ''Jag kan inte se dig så här, följ med mig.''
- ''J....a......g k..an inte sa jag långsamt.''
- ''Varför inte?''
- ''Du ser själv.''
Han kunde inte låta bli att gråta, men då kommer polisen och ambulansen.
- ''TA MIG HÄR IFRÅN NU.'' Skrek jag åt honom.
Han hoppa upp och tog fram sin hand för att jag ska kunna gå upp. Vi sprang som barn som jagade en katt. Han log mot mig med ett stort leende, jag log tillbaks.
- ''Du har jättefina ögon..'', säger han plötsligt.
Kapitel 2: Sanningen
- ''Jättefina ögon du har.''
Jag kolla in i hans mörk bruna ögon och kunde inte ta bort blicken, men då kolla han bort till andra sidan där paparazzierna skrek och
sprang fram till honom. Varför kunde jag inte bara göra oss osynliga? Tänkte jag för mig själv. Mina frågar avbröts plötsligt av ett skrik.
- ''GEN TA ANDRA SIDAN SNABBT'', skrek Justin med ett högt skrik.
- ''Gör som jag säger Justin''. Sa jag till honom med en tyst röst.
- ''Du ser vad de gör''.
Han litade inte på mig, det är inte något nytt ingen litar ju på mig. Bäst att visa honom nåt så han inte blir galen på mig.
- ''Baxterias'', skrek jag ut högt.
Jag var tvungen, jag var tvungen att göra det jag kan inte hjälpa det. Tänkte jag för mig själv. Jag kan inte hjälpa att jag visa den lättaste troll ordet som fick alla runt oss sova i 15 timmar.
- ''Baxterias? Vad hände, nej det här kan inte vara på riktigt''.
- ''Som du vet Justin jag är ingen av de vanliga tonårs tjejer, jag är speciell som du ser. Du lever inte i den världen du tror du lever i. Det finns mycket mer här ute i världen. Du är inget speciellt för mig men jag vet att din röst kan få djur att lyda dig''.
- ''Så du är en häxa alltså, det här är helt knäppt att fråga men Gen är du det?''
- ''Vet du vad Justin? jag är den ända som har dessa krafter, och du är den ända som kan få djur att lyda dig?''
- ''Nej, det är omöjligt. Jag tror inte på ett jävla skit!!'
- ''Jag är sjöjungfru, jag kontrollerar vattnet, jag kan göra så andra får smärta när jag ser dom in i ögonen och jag kan styra deras hjärna jag läser även andras tankar. Jag och så styr jag elden, jag kan göra värme och eld. Jag är häxa också som kan trolla med bara att säga orden jag lärt mig. Mina krafter har jag fått från min riktiga far som heter Christofer.''
Justin kunde inte säga nåt han bara kolla mig in i ögonen. Man såg tydligt att han var förvånad. Men jag måste bevisa att han kan verkligen göra så att djur lyder honom.
- ''Möt mig vid hörnet 09.00 där mina styvföräldrar dödades''. Sa jag till honom och gick utan att säga hej då..
- ''Vänta Gen, vänta vart ska du ta vägen?'' Sa han med en blyg röst.
- ''Jag ska till ett hotell så jag kan ha nånstans att sova i natt.''
- ''Följ med mig du kan sova i mitt hotell rum, det finns två sängar som är bekväma.'' Sa han och log mot mig.
- ''Nej, jag kan inte det är inte snällt av mig.''
Han tog mig i handen och drog mig in till hans famn utan att säga nåt, då börja vi gå till hotellet där hans rum var.
- ''Vänta nu här vad händer med alla dessa folk som är döda?'' Fråga han plötsligt och stanna.
- ''Spring in i hörnet, jag ska göra så de vaknar och glömmer allt som hände.''
Han sprang in till hörnet som jag sa, utan ett ljud utan att säga okej. Jag tyckte det var snällt att han verkligen kunde lita på mig.
- ''Sairetxa.''
Alla vakna och gick som om inget hände, såklart blir Justin förvånad när han ser alla gå som ingenting, men hur ska jag kunna sova hos honom ensam. Kan jag lita på honom? Såklart jag kan vilken dum fråga jag fråga mig själv, sa jag i mitt huvud. Jag sprang till hörnet och gav Justin min kofta.
- ''Ta på dig denna så ingen ser att det är du.'' Sa jag till honom och log.
- ''Tack ska du ha Gen, det är verkligen snällt av dig.'' Sa han och flinade lite.
- ''Men det var så lite så, min herre.''
Båda börja hög skratta och kunde inte sluta, vi skoja hela vägen till hotellet. Jag stanna och han trodde att jag skulle fortsätta att gå men det gjorde jag inte.
- ''Gen varför stanna du där?''
- ''Är du säker på att du vill att jag ska sova över i natt?''
- ''Gen, det är klart jag vill.''
Han krama om mig, vi kramades första gången det gjorde mig lycklig. Vi flinade åt varandra och fortsätta gå till hotellet.
KAPITEL 3
Han öppnade hotell rummet, jag gick in och sa tack igen till honom. Jag hörde något inne från rummet där sängarna fanns.
- ''Är det någon där inne?''
- ''Nej, inte vad jag vet.''
Vi tog av oss skorna och gick in, han sa att jag skulle sitta på soffan så skulle han fixa en filt åt mig så att jag skulle värma mig lite. Men då hör jag en tjejs röst inne från rummet.
- ''Justin sa du nåt?''
Han svara inte tillbaks det gick mer än 1 minut utan ett ljud, jag börja bli rädd. Så jag bestämde att gå in och kolla om allt är bra med honom. Precis när jag skulle sticka in mitt huvud för att kolla så ser jag en tjej och han låg på en av sängarna och de kysstes. Tjej med blond kort axlad långt hår, ljus bruna ögon som låg under honom mun mot mun.
- ''Du skulle bara hämta en filt.'' Avbröt jag dom under deras romantiska kyss.
- ''Ojdå förlåt, Minah det här är Gen, Gen det här är min flickvän Minah.''
- ''Hej, och vad gör du här?'' Säger Minah med en taskig röst.
Jag gick ut utan att göra ett ljud, jag gick utan att ta mina saker och skor. Jag gick ut från hotell rummet och sprang ut från hela hotellet. Såklart springer han efter.
- ''Gen vänta, vänta Gen.'' Ropa han.
- ''Gå din väg, utan att göra mig arg!''
Han sprang före för att kunna stoppa mig, han hade min kofta på sig. Han råka trampa i en vatten pöl.
- ''Gen jag är ledsen att jag inte berätta om Minah. Jag visste inte att hon var där uppe i hotell rummet.''
- ''Gå din väg och kom aldrig tillbaks, det är bäst att du inte gör mig arg.'' Sa jag argt.
Han tog några steg närmare och drog in mig till ett hörn där ingen såg oss.
- ''Varför blir du så sur? Berätta till mig du kan lita på mig'' sa han och log..
- ''Försök inte att få tillbaks den där gamla Gen'' sa jag med ett förbannad röst.
Jag putta honom lite åt sidan för att kunna ta mig ut ur hans händer. Men då fick jag hans blöta sko på min fot.
- ''Göm mig, göm mig!'' Skrek jag åt honom.
Han gjorde som jag sa han tog min kofta och la den på mina axlar och tryckte in sig närmare mot mig. Men det var försent han såg på mina ljus lila fena.
- ''Tack ska du ha, är du glad gå här i från.''
Han sa inget, han stirrade så mycket så han inte hörde vad jag sa. Jag rörde lite på fenan så kom den på hans ansikte.
- ''Vad stirrar du på?''
- ''Inget, inget.''
- ''Du stirrar på min fena.''
Från ett litet hörn såg man en man som kom närmare. Justin kunde inte sluta kolla och jag var tvungen att göra något. Då fick jag syn på en stor vatten pöl som låg precis framför mannen som kom närmare. Jag tog fram handen och kontrollerade vattnet så det kom på honom. Mannen börja skrika och Justin vände sig om för att se vad som hände.
- ''Gen du är en sjö......jung.....fru.'' skrek Justin med en hög röst.
Människor börja komma närmare för att se om jag verkligen var en sjöjungfru. Jag fick säga Baxterias formeln igen.
- ''Baxterias.''
- ''Varför sa du det igen?''
- ''Tack för att du skrek ut sjöjungfru högt.''
- ''Hur blir du människa igen eller hur får du ben igen?'' fråga han plötsligt.
- Nån måste kyssa mig för att jag ska få ben igen annars måste jag minst hålla mig torr i 48 timmar.
Han bar mig upp till sitt hotell rum igen men jag vägrade. Han tvinga mig jag kunde inte göra nåt åt det. Sedan väckte jag upp människorna igen och jag fick syn på Justins flickvän igen Minah. Hon var verkligen vacker hennes skönhet var allt hon hade. Såklart läste jag hennes tankar hon ville att jag skulle ut från hotell rummet.
- ''Minah kom hit, varför kom du hit?'' Sa Justin förbannat.
- Jag kände mig ensam hemma så jag ville mysa med dig.
- Dra hem.
Hon lyde honom och gick ut från hotell rummet utan att säga ett ljud.
- Justin hörde du?
- Hörde vad?
- Nu hörde du?
Vi hörde ett fönster gå i sönder. Justin gick in till rummet där sängarna låg och kolla ut från fönstret inget fanns där.
- Justin se upp. skrek jag.
Mugglarportalen