Albus Potters tid på Hogwarts (SV)

Namn: Albus Potters tid på Hogwarts
Språk: Svenska
Ratning: PG (vet inte riktigt hela handlingen så för att vara på den säkra sidan)
Författare: Extremely
Kapitel: ?
Färdig skriven: Nope

-

Albus vaknade med ett ryck. Idag skulle han till Hogwarts, åh vad han hade längtat! Han gick upp ur sängen och tog på sig sina kläder som de vart och köpt helgen innan. Han gick ner i köket där hans mor Ginny redan stod och lagade frukost. ”God morgon”, sa hon glatt och fortsatte att steka äggen, baconen och korvarna. ”God morgon”, svarade han uppspelt. Han gick och satte sig på en av de kalla bruna trästolarna vid bordet. En liten stund senare kom hans äldre bror, James, studsandes ner för trappan. ”God morgon” sa han i farten och satte sig ner med en duns på stolen bredvid Albus. Strax där efter kom hans far, Harry, och hans lillasyster Lily ut ifrån deras badrum. Lily satte sig ner på en av stolarna och Harry började ta fram tallrikar och glas åt dem. Sedan satte han sig också ner. Ginny tog stekpannan och la upp mat åt dem. ”Mmmm”, sa Albus och högg gaffeln i en korv. ”Alltid lika glupsk”, sa Ginny och skrattade och fortsatte lägga upp mat till de andra. ”Hur känns det nu då Albus? Så stor du är, ska börja på Hogwarts och allt”, sa Harry och stoppade in gaffeln i munnen. ”Det känns spännande”, sa han. Det kändes verkligen spännande efter allt som hans far hade berättat. Men också läskigt, efter allt som hänt hans far på Hogwarts. Men nu när Voldermort, eller ”ni-vet-vem”, inte levde mer, var det ju ingen fara, eller?

-

Lite kort men, what do you think about it?

I like it c:

Jättebra, skriv mer!

Goooooooooood!!!!! Skrev mer!!

Nu satt han på tåget, ensam i en kupé, med sin bror James. Albus var lite nedstämd, tänk att han inte skulle få träffa sin mor och far förns på lovet, men som tur var kunde han ju skicka brev med hans uggla. Det var en kolabrun medelstor uggla han fått av sin far kvällen innan. Albus visste att Harry hade haft en snövit uggla vid namn Hedwig under sin skolgång, och det var nog därför Harry köpt Albus en uggla trodde han. När Albus och James satt där inne i kupén tänkte han på det sista han sagt till sin pappa. ”Tänk om jag hamnar i Slytherin, pappa” hade han sagt, ”Albus Severus Potter, du är döpt efter två av Hogwarts rektorer, en av dem var den modigaste person jag någonsin träffat, och han var i Slytherin, om du hamnar i Slytherin, vet jag att du kommer göra elevhemet stolt över dig” svarade Harry då. Sedan hade Albus gett honom en kram och gått på tåget och vinkat till Harry och Ginny ända tills tåget åkt så långt att man inte sett dem mer. När de satt här i kupén kändes det inte lika läskigt längre, det skulle bli jätteroligt, tyckte han snarare nu. Efter en liten stund gick en kille med kritvitt bakåtslickat hår förbi kupén. Killen stannade precis framför kupédörren och tittade in, ”Kan jag få sitta här?” fick han fram. ”Javisst” svarade Albus, det kunde ju alltid vara roligt med lite sällskap. Den lilla killen satte sig på sätet framför Albus och tog fram en liten låda, som såg ut att innehålla smörgåsar. ”Jag heter Albus Potter” sa han glatt till pojken. ”Scorpius Malfoy” sa pojken tyst och tittade ner i knät. Malfoy? Antagligen son till den där Malfoy pojken som hans far berättat om, som hade gjort allt för att sätta ditt honom. Men denna pojken såg inte alls stöddig och mallig ut, utan han såg blyg och rädd ut. ”Ska du också börja ditt första år?” frågade Albus för att starta en konversation eftersom att det var väldigt tyst i kupén. ”Ja” svarade han blygt. ”Du behöver inte vara rädd, vi kommer inte direkt bita dig” sa James och log emot Scorpius. Då spreds ett stort leende på Scorpius läppar också. ”Ni kan kalla mig Scorp” sa han och log fortfarande. ”Okej, Scorp, du kan kalla mig Al, som de flesta andra jag känner” fortsatte Albus och log han med. ”Och ni kan inte kalla mig Jamesi som tant Molly gör” sa James och skrattade till. Då började Albus och Scorpius också att skratta. Senare kom en dam med en vagn fylld av godis och sötsaker förbi, ”Vill ni köpa något?” sa hon högt. ”Två chokladgrodor” sa James kvickt och studsade fram till vagnen. ”Det blir trettio siklar Potter” svarade damen, och James räckte fram trettio siklar. ”Nå, ska ni ha något då?” frågade hon och tittade på Albus och Scorpius. Albus skakade på huvudet, men Scorpius gick fram till vagnen och granskade alla sötsakerna som låg uppradade där. Han tog upp en klubba som var svart och formad som en skorpion, vilket påminde om Scorpius namn. ”Den kostar fem siklar och tio knutingar” sa damen, och Scorpius räckte fram pengarna, och han gick och satte sig igen. Senare när de bytt om till uniformerna och tåget hade stannat, gick de ut ur tåget och en storvuxen karl med stort frissigt skägg ropade att alla förstaårs elever skulle gå med honom till små båtar på sjön.

-

Teheh.

Braaaa

A-W-E-S-O-M-E♥

”Du behöver inte vara rädd, vi kommer inte direkt bita dig” sa James och log emot Scorpius."

Fick mig att dö lite. Harry och Draco har säkert snackat massa skit om varandra

Kapitel 3

När de kommit in på slottet efter att ha åkt över den stora mörka sjön i små båtar, som alla förstaårs elever gjorde, det var en tradition kan man säga, skulle de gå in i storasalen där resterande elever redan satt. De skulle gå fram till rektorn där hon stod vid sin talarstol. Framför henne stod också en sliten hatt på en liten pall. ”Välkomna alla förstaårs elever, mitt namn är Minevra McGonnagall, och jag är rektor över Hogwarts” började hon. ”Jag kommer läsa upp era namn i bokstavsordning, och då skall ni komma fram hit och sätta på er hatten, och den kommer att sortera er” alla förstaårs eleverna gick fram och ställde sig. ”Steveli Abrahams” ropade rektorn först, och en kort liten svarthårig flicka steg fram och satte sig på pallen och satte hatten på huvudet. ”Ravenclaw!” ropade hatten väldigt högt. Hon ropade upp massa namn, och de blev sorterade. När rektorn hade ropat upp Scorpius och han hade suttit sig på pallen med hatten på huvudet sa hatten, ”Ooh.. en Malfoy, men inte en stöddig en, nej den här är helt ofarlig. Mycket begåvad liten gosse, Hufflepuff!”. Scorpius sken upp i ett leende som om han var lättad att inte hamna i samma elevhem som hans far vart i. Rektorn fortsatte, men helt plöstsligt blev det alldeles tyst i hela salen. ”Albus... Potter” som att hon blev rädd för namnet. Albus släntade fram emot pallen. När han satte på sig hatten blev hatten mycket fundersam. ”Hmm.. en Potter, inte vilken som helst, utan Albus Severus Potter...” började hatten. ”Du har mycket mod, likt din far, men du är också mycket målinriktad, du skulle nog bli en bra.... HUFFLEPUFF!” sa han sedan. Albus såg James ansiktsuttryck där han satt bland Gryffindorarna. Han såg inte glad ut. Albus skyndade sigVi till Hufflepuffs bord där Scorpius redan satt. ”Vi blevi samma” sa Scorpius och log ett så stort leende att hans mun nog skulle kunna spricka. När alla förstaårs eleverna hade blivit sorterade kom det upp mat på borden, mer mat än Albus någonsin hade sett. Alltihopa luktade himelskt gott och han hade lust att smaka på alltihop.

Jättebra! Skriv mer

Jättebra! C: