Can you dance like a Hippogriff? [PG][SV]

Namn: ''Can you dance like a Hippogriff?''
Språk: Svenska
Ratning: PG (det kan förekomma våld, snusk och annat.)
Författare: Oscar Strand (Teddy Remus Lupin)
Kapitel: N/A
Färdig skriven: Nej


Prolog:
Lucius Lysander Cimber, även kallad Lysander, går sitt femte år på Hogwarts och har inte så många vänner. Han håller sig mest för sig själv uppe i norra tornets balkong på sjätte våningen. Därifrån har han utsikt över Quidditch planen och förvandlingskonstgården.

En morgon vaknar Lysander tidigare än någon annan i sitt elevhem, så han packar ned ett par böcker för dagens lektioner, pergament rullar och ett par fjäderpennor. Han rör sig mot dörren som leder ut till klocktornets korridor. När dörren slog igen vände han sig om och betrakta den normala stora dörren utan handtag eller nyckelhål, bara en ensam dörrknackare i form av en örn i solid brons.

Lysander promenerar genom skolans tomma korridorer och genar över förvandlingskonstgården och slängde en blick på sig själv i fontänens spegelklara vatten.
Väl uppe på balkongen satte han sig med en cigarett i munnen. Trollstavens topp mot cigaretten och mumlade 'Incendio'.
Solens strålar smekte hans kind och hans tankar flödade fritt i soluppgångens värme.


All kritik är välkommen, detta är en FF jag tänker fullfölja så gott jag kan. Så följa denna och ge mig kritik, det vore snällt! ♥

Den verkar jätte bra. Bevakar lätt

bra!! bevakar c:

Det verkar som att du har något på gång där så jag tänker bevaka. Hur som haver så vill jag ge dig tipset att välja ett tempus (nutid eller dåtid) och hålla dig till det. Det skulle göra det du skriver ännu bättre
Och än en gång, bra skrivet!

Kapitel .1 - Pilot

Genom förvandlingskonst korridoren sprang han med ryggsäcken full med böcker, pergament rullar och ett par stycken fjäderpennor. ’Självklart ska man dagdrömma sig bort och komma försent just den dagen då man har allt förberett, och frukost missar man också’ tänkte han då han rundade hörnet och hamnade i östra vingen. Rakt på bara så skulle han vara framme vid klocktornet .
Ett skrik hördes bakom honom, men han vägrade kolla bakåt. Peeves var i farten igen. ’Typiskt’ suckade under andan. Han kunde se den stora pendeln som gungade fram och tillbaka framför honom, den var gigantisk och han kan inte räkna på fingrarna hur många gånger han duckat för den fast den hänger några meter ovanför Hagrids huvud.
Precis när han kommit in i klocktornets markvåning svängde han skarpt åt höger och upp för trappan till första våningen. I foten av trappan på första våningen stod en bekant person med en irriterad blick. Det var professor Mason, läraren i konst. Sådan konst där man målar och liknande.
’Lucius Lysander Cimber, försenad igen. Nästa gång drar jag fem poäng från Ravenclaw, och fortsätter denna vårdslöshet att förekomma så kommer jag dra ytterligare fem poäng från föregående poängavdragning, och det vill du kanske inte uppleva?’ Professor Mason var en strikt man med noll tolerans. Att gå honom på nerverna var inte en mentalt frisk person skulle göra.
Lysander, som han helst uppskattades att kallas, följde professor Mason runt hörnet åt höger in i en korridor som ledde mot försvar mot svartkonst korridoren i östra vingen. Innan den korridoren fanns en liten hall med trappor, där svängde dem höger igen och hamnade i ett två delat klassrum så långt öster man kunde komma i skolans salar.
Väl inne i klassrummet kände han hur elever från Slytherin iakttog honom när han klev in efter professor Mason. Ingen brydde sig om att lägga undan sina trollstavar, penslar eller kol pennor för att ge Lysander ett varmt välkommande applåder för sin sena ankomst och i hopp om att Ravenclaw förlorat poäng för det lilla missödet.
I ett hörn omringad av andra Ravenclaw elever satt Lysander med sin fjäderpenna och ett bläckkar och ritade bestar från en av hans favorit böcker ’’Fantastiska vidunder och vart man hittar dem’’.
Tydligen så var inte det uppgiften, vilket Lysander insåg när en skugga dök upp över pergament rullen ha satt och ritade i. Sakta lyfte han huvudet och såg professor Mason stirra ned på honom med sur blick. Lysander lutade sig sakta bakåt mot väggen bakom honom och drog fram trollstaven för att lägga en besvärjelse på kol pennan som han sedan styrde för att skugga bestarna han ritad. Professor Mason nickade medgivande och vände på klacken och gick till sin kateder.
Från det andra rummet hördes en smäll och glas flög in till rummet där Lysander satt och skuggade sin täckning. Han tappade fokusen och pennan föll till golvet. Lysander skuttade upp från sin plats och som alla andra elever så skyndade han sig till det andra rummet för att se vad som var på gång.
I dörröppningen till det andra rummet trängdes nu ett gäng Ravenclaw och Slytherin elever för att se vad det hela ståhejet var om. Tydligen så hade en Slytherin elev försökt använda förvandlingskonst på sin tavla av en stink bomb för att göra den verklig. Men ett billigt trick dem detta skulle inte fungera då man inte kan trolla fram saker from tomma luften. Lysander skrattade för sig själv och kände en knuff i ryggen. Han vände sig om och mötte ett par isblåa ögon. En normal lång kille med svart rufsigt hår stod en meter ifrån Lysander. Killen studerade Lysander med en kritisk blick, något som Lysander störde sig på.
’Ville du mig något?’ fräste Lysander åt killen som gav ifrån sig ett hånflin.
’Du tror du kan komma hit försent och storma in, sedan försöka göra narr av en elev från mitt elevhem, va?’ kontrade killen och drog fram sin trollstav.
Blodet rusade upp i Lysanders kropp och han vifta med sin trollstav mot killen och utbrast ’Expelliarmus’
Slytherin elevens trollstav flög ur handen på honom medans han stegade bakåt och drog efter andan.
Professor Mason hade precis jagat bort elever från dörröppningen och såg vad som var på gång, vilket gjorde honom upprörd och förbannat. Mason tog tag i Lysanders arm och röt i ’Vad i Merlins namn håller du på med unge man?!’.
Lysanders ansikte blev genast vitt, som om han vore ett vandrande lik.
’H..han lyfte sin trollstav mot mig och jag f..försvarade mig bara!’ svarade Lysander medans han blev dragen mot klassrummets dörr. ’Lämna ifrån dig Mr. Reynolds trollstav, nu på en gång!’ skrek professor Mason så att silvet flög ut hans mun som en ilsken rottweiler.
Lysander sträckte fram Slytherin killens, Mr Reynolds, trollstav och så fort killen tagit den lyfte Lysander sin stav och sa ’Accio ryggsäck’.
Väskan kom flygandes genom rummet ovanför allas huvuden och Lysander fångade den med sin tomma vänster hand.
’Lämnar du denna lektion innan jag ens gett dig tillåtelse så kommer jag anmäla dig till rektorn!’ sa professor Mason ilsket.
’Du gör vad som behagar dig, jag stannar inte ens sekund här. Orättvisa svin’ mumlade Lysander och gick med raska steg mot östra tornet där Ravenclaws uppehållsrum ligger.

I klassrummet fnissade ett gäng Slytherin flickor som omringade Reynolds grabben.
’Såg ni rädslan i hans ansikte när Mason tog tag i honom?’ utbrast han med ett hånfullt skratt.
Professor Mason plockade ihop pergament rullen och fjäderpennan Lysander hade glömt och såg genast det Lysander åstadkommit under lektionens gång. ’Han är en naturbegåvning’ mumlade Mason för sig själv.


[*](Ledsen för att inte radbyten visas på samma sätt som i text dokumentet jag skrivit det mesta i förhand)[*]
------------------------------------------------------------




Det tänkte jag inte på :o Tror det är pga att prologen skrevs på rak arm få jag skrivit färdiga kapitel i dåtids format. Sedan kan jag ju skylla på att klockan var 4 på morgonen xD
Tack för tipset, haha.

Intressant, bevakar!

Lysander verkar som en kille jag skulle kunna vara lik. Höhö.

Kapitel .2 – En vardagshjälte bland oss

Lysander satt på balkongen på sjätte våningen, i norra tornet, och blickade över förvandlingskonstsinnergården där elever satt vid fontänen och pratade och skrattade. Lysander var inte mycket av en social person, han hade en vän som han stod nära och hon spenderade mestadels sin tid med att umgås med sina tjejkompisar i samma elevhem som henne.
Det var nog negativt ändå att inte ha en killkompis man kunde snacka Quidditch med eller kolla in tjejer med. Hittills hade Lysande klarat av fem år utan en killkompis. Crystal, som var döpt efter hennes gammelmormor som var spådomstant när hon levde, var en av Gryffidors mindre populära tjejer. Men hon hade ändå vänner som hon hellre umgicks med på sin lilla fritid när hon inte pluggade än att umgås med Lysander.
Det enda han kunde göra sittandes i tornet var ett vänta på att nästa lektion skulle börja.
Även fast det var emot reglerna så rökte han även inom skolans område, han hade ju trots allt ett beroende. Lysander drog fram sitt paket med cigaretter och satte ändan på trollstaven om cigaretten och mumlade ’Incendio’.
Han drog in några bloss rök i munnen och sedan ned i halsen för att fylla lungorna.
Från ingenstans susar något, eller rättare sagt ’någon’, förbi i en hastighet som inte Lysanders öga kunde uppfatta. ’För i helv..’ hann Lysander säga innan en blond grabb på en sliten gammal Komet140 sakta gled fram från bakom det norra tornet. ’Hej, grabben. Ja du på balkongen!’ ropade killen på kvasten.
Lysander nickade för att visa att han hörde killen som svävade några meter ifrån honom mitt ute i luften ovanför korridorerna som omringade förvandlingskonst korridorerna.
’Har du sett en dunkare flyga förbi här de närmaste två timmarna?’ ropade killen fundersamt. Lysander bara skakade på huvudet. Rätt som det var hörde Lysande ett visslande ljud i luften, han vända huvudet åt vänster bort mot Quidditch planen och igenom luften som en kanonkula kommer en metall boll som träffar killen på kvasten rakt i bröstet så han ramlar av kvasten och faller ned mot skolgården. ’Aresto Momentum’ ropar Lysnader medans han följer killen, som bara några sekunder tidigare suttit på en kvast, med sin trollstav och försäkrar att han landar mjuk och försiktigt på marken.
Lysander tog sig turen förbi sjukhusflygeln efter middagen i stora salen och kolla hur det var med killen han förhoppningsvis hade räddat från en säker död.
I sin mokskins påse hade han gömt tonvis med mat, Lysander hade en vana att bli hungrig på nätterna. Madam Pomfrey satt vid sitt skrivbord i rummet bredvid den lite större salen med sjukhus sängar. Så fort hon såg Lysander pekade hon in mot sängen näst längst in. ’Han väntar sig ditt besök, Mr Cimber’ sade hon med en låg röst.
Lysander gick osäkert och sakta in mot sängen där killen satt och knaprade på något som såg ut som lakrits trollstavar. ’Nej men ser man på vem som vågar sig fram från de mörkaste hörn’ sa killen med ett leende på läpparna. Lysander ryckte på axlarna som om att han inte visste vem killen menade.
’Snacka om att vara ödmjuk va? Kom och sätt dig här, det finns plats på sängen i fotändan!’ fortsatte killen och lät uppspelt. ’Det du gjorde var heroiskt, alltså jag kunde ha dött. Platt som en pannkaka om det gick an. På tal om pannkaka, vad var det för mat idag? Jag har levt på Skeleto-väx sedan lunchtid idag, och ett par lakritsstavar’ sa han raskt och stirrade med stora ögon på Lysander.
’Det var det vanliga, fast idag så hade dem ett lite godare bröd till maten. Med solrosfrön ovanpå. Och det fanns hallon till efterätten. Annars var det helt normalt’ sa Lysander och insåg att han tagit med sig närmare sex eller sju bröd från stora salen. ’Sugen på att testa ett av bröden? Jag har med mig ett par här’ sa han och visade den lilla mokskin påsen. Killen brast ut i skratt och pekade på påsen, under andetagen mellan skratten lyckades an uttala någon som lät som ’Du… måste… skämta… med… mig’. Det märktes att han hade ont när han skrattade för han höll sin vänstra han över bröstet som var inlindat i bandage.
Lysande öppnade påsen och körde ned hela armen ned i påsen och rotade runt efter brödet som ännu var varmt. När han fått upp två bröd bitar lade han dem på sängen och killen som satt lutad mot kuddarna i sängen gapad stort. ’Hur fasiken kunde du få in hela armen i den där lilla påsen?’
Lysander log brett, för första gången på länge, och det var inte ett hånflin heller.
’En oupptäckbar utöknings förtrollning’
’Briljant!’ sa killen och nickade medgivande. Han plockade upp ett bröd och luktade på det. ’Jag skulle kunna leva på dessa resten av livet tror jag’ sa Lysander och tog en tugga. Killen bredvid honom i sängen gjorde detsamma och njöt av varje tugga. Lysander började bli otålig och sträckte fram sin höger hand för att hälsa ordentligt. Med munnen full av bröd får killen i sängen fram ’Richard Brand’ och skakar om handen och fortsätter äta på sitt bröd. ’Jag sa aldrig mitt namn, jag heter…’ han Lysander säga innan Richard avbröt. ’Jag vet vad du heter, du räddade trots allt mitt liv. Förresten, kalla mig Rick, det låter tuffare’.
Natten var kristall klar och Lysander satt på balkongen i norra tornet som vanligt med sin cigarett i mungipan och kollade ut över skolan område. Fullmånen lyste upp taken på skolan och vargar ylade bortom dem mindre bergen på andra sidan den svarta sjön. Men Lysander fann ändå inte riktigt ro i det som var. ’Vilket elevhem tillhör han? Vad tusan hade hänt med dunkaren eftersom en lämnat Quidditch planen? Quidditch planen är ju förtrollad så att inga spelbollar ska lämna planen’
Lysander skulle inte få sova så lugnt inatt med dessa obesvarade frågor gåendes i högvarv i tankarna.


[*](Nästa kapitel kommer bli lite kortare än normalt, men fear not, jag kommer inte lägga ned ännu! Jag har ju inte hunnit täcka Crystal och Lysanders relation och bakgrund, och jag lämnade allt i en liten cliff-hanger!)[*]


-----------------------------------------------------------





Min planer är på att skriva honom utifrån min egenpersonlighet. Kanske med lite andra inslag också.

Tack för bevakningen ♥

Bra skrivet! Det här kan verkligen utvecklas till något! C:

Riktigt intressant.
Tycker fortfarande att jag och Lysander har lite gemensamma personligheter. Haha.
Tänk på att du skriver i nu/då-tid, tappade bort mig i texten liten när jag inte riktigt förstod. :3

Gillade att Lysander trots att han var den som kanske mer eller mindre skulle bli "räddad", räddar 'Rick'. Jag hade oxå skrattat om någon hade bröd i sin väska. Även fast jag själv hade haft det. ^^

Bra skrivet, inväntar nästa kapitel för att se vad som händer.

Kapitel .3 – Höst regnet.

Regnet öste ned och bildade stora pölar på gården utanför stora salen, det var sagt att det skulle bli den våtaste veckan på länge. Några killar hade vifta med trollstavarna och öste vågor med vatten över förstaårselever som kom från sina lektioner i Skötsel och vård av magiska djur.
Lysander gick längs förvandlingskonstkorridoren och drömde sig bort som han alltid brukade göra.
Han blickade ut mot fontänen ute på gården som korridoren omringade, regnet orsakade sådant tryck att vattnet rann över kanten. Det var vackert, som ett vattenfall av kristallklart vatten. Lysander gick fram till ett av fönster valven och satte sig i det öppna och drog fram sin trollstav. Han viftade med trollstaven i upprepade rörelser medans vattnet i en pöl intill väggen följde hans minsta vink.
’Glacius’ – Vattnet frös till is i form av ett lövlöst träd. Lysander placerade trollstaven i vänster han, motsatt hand till sin trollstavs arm. Han började mumla och gjorde en skrivande rörelse med handen och text ristades in i is trädets stam. ’Jag vågade inget säga, för jag visst att vintern var på väg’ löd runorna på trädets stam.
Det var ännu bara mitten av oktober, men kylan och regnet gjorde allting grått. Den nedstämda energin lämna många elever med huvudet hängandes där dem satt efter väggarna i korridorerna eller vid borden i stora salen. Det var svårt att inte dras med i den nedstämda inställningen.
Lysander gick med huvudet i knäna på väg upp till norra tornets balkong på sjätte våningen, allt för en cigg i det kalla regnet. Vid foten av tornets trappa frös han till – raska steg bakom honom ökade till något som lät som galopperande i sandaler. Lysander svängde på kroppen och mötte denna blonda otursfågel han räddat ett par dagar innan.
’Jag såg nog vad du gjorde borta i östra delen av förvandlingskonstgården’ sa Rick med ett uttryckslöst ansikte. ’Så jäkla häftigt alltså, inte visste jag att du var konstnärlig, och poetisk!’
Lysander skrattade enerverande och log lite snett. ’Är du på väg upp eller?’ frågade Rick och nickade mot trappan. ’Nej… eller jo, ska upp och röka. Öhm, vill du göra sällskap?’ svarade Lysander.
Rick log och tog ett skutt och drog med Lysander i ärmen på kappan.


[*](Ledsen för seg uppdatering, har haft mycket på gång. Alkohol, lakritsfestival, resor och dejter. Men I'm kind of back on track now!)[*]