[SV] Julbalen med Harry, Ginny, Ron och hermione[B]

Japp kommer börja en vecka innan balen. Kommer skriva i Harry,Ginny,Ron och Hermiones Perspektiv.
Börjar när jag kommer hem.
Kommer mest skriva i Harry och Ginnys perspektiv men även i Hermione och Rons.
♥

Harry, Ron och Hermione går sjätte året och Ginny femte.
Min berättelse kommer inte helt stämma med verkligheten, Men i stora drag.

MEEER!

Tack Molly Evans

Kap.1

~Harrys Perspektiv~

Han, Ron och Hermione kom in entré hallen. Där var de fullt av folk alla verkade vilja titta på anslags tavlan. Ron som var längst ställde sig på tårna och sa: ”Det verkar vara någonting på tavlan”. ”Nehe” sa Hermione ironiskt. Harry lyssnade inte på dem utan försökte ta sig fram till tavlan. Efter ett tag så verkade massan efter ett tag började den skingras och man kunde ta sig fram till tavlan där det stog:

”Julbal för alla i årskus fyra och över.
Alla utan partner kommer inte in.
Finklädda
Kl. 18.00-00.00
lördag
Biträdande rektor Prf. McGonagel”

Harry tittade sig omkring och fick se Ginny stå där. Han kände hur hjärtat tog ett extra slag. En sista blick på anslaget och sedan på Ginny, Skulle han våga fråga henne?
Deras blickar möttes en sekund innan de båda tittade bort.

~Ginnys Perspektiv~

Deras blickar möttes i en halv sekund. Ginny slöt ögonen och tittade bort hon tittade försiktigt upp och fick se att Harry också hade tittat bort… Vänta lite nu, hade han tittat bort? Kände han som henne, ingen vet. Hon fick se Harry gå fram till Ron och Hermione och säga åt dem att hålla trut och lyssna. Han pratade och pekade på den lilla lappen och Ginny antog att han berättade för dem om Balen. Just det ja Balen!, Skulle hon våga fråga om Harry ville gå med henne. Men hon sköt snabbt bort tanken. Han som var så populär skulle säkert bli frågad typ tio gånger innan han ens kom in i uppehållsrummet. Ginny nästan kokade av ilska när hon såg Romilda Vane skutta bredvid Harry en bit innan han smet in igenom en dörr som såg ut att vara en dörr.

~Harrys Perspektiv~

Väl inne i rummet drog han på sig osynlighetsmanteln och smet ut till korridoren igen han styrde stegen mot uppehållsrummet. Väl framme vid den tjocka damen drog han av sig osynlighetsmanteln sa lösenordet och när porträttet svängde in så gick han in.

JÄTTEBRA! Fortsätt!

Bevakar
Jättebra !

Kap.2

~Hermiones Perspektiv~

Hon och Ron gick upp mot sovsalen hon misstänkte att Harry hade osynlighetsmantlen på sig för att undvika Romilda Vane, hon hade redan varit och frågat om de hade sett Harry, de sa nej.

~Harrys Perspektiv~

Det hade redan blivit mörkt och Ron och Hermione hade inte kommit än. Harry över vägde om han skulle gå ut och leta men beslöt sig för att vänta tio minuter. Efter fem minuter var uppehållsrummet helt tomt och Harry började bli otåligt men efter en liten stund kom de in i uppehållsrummet. Harry ställde sig snabbt upp och gick fram mot dem när han var framme vis dem öppnade han munnen för att fråga vart de hade varit. Men det enda som kom ur hans mun var ett skrik av smärta. Det var som om någon hade stuckit en kniv i det gamla ärret i pannan. Han händer drogs omedvetet upp i pannan och trycktes mot ärret som för att minska smärtan. Han kände hur han föll innan han sögs in i Lord Voldemorts sinnen. Att Ron och Hermione tog emot honom när han föll märkte han inte, hans medvetande låg utanför sin kropps smärta allt detta hände under cirka två sekunder.

~Ron och Hermiones Perspektiv~

Harrys händer for upp till pannan och han föll. Både Ron och Hermione visste vad som hade hänt redan vid skriket och lyckades fånga upp honom innan han slog i golvet. De båda visste att Harry inte gick att väcka utan att det bara var att vänta. Harry vred och vände sig de lyckades inte hålla honom så de la honom på golvet Hermione tittade upp på Ron och sa: ”Jag tror det är bäst att vi får upp honom till er sovsal”(Harry och Ron delar på en sovsal). Ron mumlande instämmande och sa: ”Men hur”. Hermione drog fram sin stav sa några väl valda ord och Harry som fortfarande vred och vändes sig svävade nu en halv meter ovanför marken. Hermione dirigerade Harry uppför trappan och gick efter honom, sedan gick Ron sist. När Ron kom uppför trappan låg Harry redan i sin säng. Hermione satt i Rons säng och tittade oroligt på Harry.

Wow! Super

Du skriver jätte bra och du fångar verkligen karaktärernas personlighet!

Vad fins skrivet YESMolly Evans

Kap.3

~Hermiones Perspektiv~

Harry hade det verkligen inte lätt tänkte Hermione. Harry hade slutat att rulla runt, nu låg han och ryckte det såg verkligen läskigt ut han hade fortfarande sina händer tryckta mot ärret i pannan. Hermione lutade sig försiktigt mot Rons axel han ryckte till men satt kvar. Det verkade som om Harry försökte komma till verkligheten men inte lyckades. Plötsligt blev kroppen slapp till och med händerna föll ner.


~Ingen speciells Perspektiv~

Ron och Hermione satt på Harrys säng tre dagar senare. Nu var det bara tre dagar kvar till balen och ingen av dem hade någon partner. ”Du Hermione vill du gå på balen med mig?” Frågade Ron försiktigt. Hermione som hade suttit på en stol bredvid honom hade vänt sig om mot honom och log, inte bara med munnen utan med hela ansiktet. Hon svarade andlöst: ”ja det vill ja”. På en given signal böjde det sig båda fram och deras läppar möttes innan de kom ihåg att tillfället kanske inte var så bra. De satte sig tillbaka och fortsatte så som de hade gjort innan, stirra. Madame Pomfrey kom ut skyndade och sa till dem och sa att de fick gå annars fick hon ta emot dem på grund av sömnbrist. De skyndade iväg för att inte reta upp henne.

~Nästa dag~

~Ron och Hermiones Perspektiv~

De var på väg till sjukhus flygeln, de satt alltid där en stund innan lektionerna. De flåsade lätt när de hade gått upp för alla trapporna på vägen till flygeln. De tog ett djupt andetag och gick in igenom dörren, Madame Pomfrey jäktade runt Harrys säng och mumlade för sig själv. Det verkade inte ha hänt något utan det var bara hennes vanliga morgon koll. De drog fram var sin stol och satte sig bredvid Harrys säng. När de hade suttit där ett tag så hände något som fick dem att bokstavligen flyga upp ur stolarna. En ryckning hade gett upphov till tre till. Hermione var den som repade sig först, hon tog försiktigt några steg framåt hon la en av sina händer på Harrys arm skakade den försiktigt och sa försiktigt: ”Harry?”

SUPER!!!!