Förbjuden kärlek

Roll mellan Vildvittra och Cara Riddle

Mall
Namn:
Ålder:
Utseende:
Familj:
Personlighet:
Övrigt:

Namn: Isis Saturnus
Ålder: 18
Utseende:
Familj: Hennes far heter Nathan och är kung, hennes mor heter Luu. Hon hade en storebror som dog i kriget mot Egypten, han hette Simon
Personlighet: Isis är en bestämd kvinna, hon säger vad hon tycker. Hon är sorgsen över att hennes bror är död och hon vill inte släppa någon nära in på livet. Hon stänger ute alla. Hon är bra på att rida och använda pilbåge och svärd. Hennes mor tycker inte om att hon lär sig vapen men hon gör det ändå. Isis är populär bland folket.
Kärlek: Fai D Flourite
Övrigt: Hon vill inte gifta sig men tvingas till det

Namn: Egeria Melania
Ålder: 17år
Utseende: Eldrött midjelångt hår och gråa ögon. Lång och smal med ljus hy. Anses vara en skönhet dock för hennes simpla bakgrund är det inte många som vill beblanda sig med henne.
Familj: Föddes av en kökspiga och fadern är okänd.
Då modern dog var Egeria tio och togs då från kökstjänsten till att tjäna som Isis kammarjungfru och har gjort det sedan dess.
Personlighet: Ganska tystlåten men är smart och kan och förstår mer än vad folk tror henne om.
Hon kan mycket om politiska maktspel och förstår en hel del hon inte vill ge sken av att hon förstår.
Dock kan hon prata en hel del då hon känner sig säker eller med dem hon känner sig säkra med. Det är sällan hon avslöjar något om sig själv.
Kärlek: Lancelot (Inte för jag sett filmen så mycket, men diggar honom xD Så det får bli Lancelot ändå xD)
Övrigt:

då börjar jag ^^

Isis stod i fönstret och tittade ut över staden. Staden som hon en dag skulle styra över. Hon fann det inte intressant. Hon höll ett glas vin i handen och suckade. Hon saknade Simon, han hade alltid kunnat liva upp henne. Hon suckade av alla människor som var tvungna att dö så var det Simon. Hon tittade på glaset och läte det falla ut genom fönstret. Det landade med en skräll på borggården. Vakterna på gården tittade upp på henne, hon tittade argt på dem och de återvände till sitt. Hon stirrade på grinden, där hennes blivande man skulle rida in.

Egeria går snabbt genom korridoren med det röda håret flygande bakom sig. När hon hade avslutat sina tjänster, det ville säga när Isis hade gått till vila hade hon tagit sig utanför murarna som omgärdade slottet för att besöka sin moders grav. Det skulle varit hennes födelsedag och Egeria hade sällan tid att besöka den numera. Eller det hade hon nästan aldrig haft men försökte få det till åtminstonde en gång per år. Och nu hade hon gjort det, men hon var sen till Isis och hennes blivande man som skulle anlända och Egeria som skulle hjälpa henne ordning.
Hon knackar på dörren till hennes rum, "My lady, får jag komma in?" säger hon skyggt och hoppas hon inte påkallat hennes vrede, men hade Isis tänkt efter hade hon vetat vilken dag det var, men hon hade mycket att tänka på med sitt påtvingade gifte.

"Stig på" sa Isis utan att vända sig mot dörren. Hon visste att det var Egeria, hon kände igen hennes röst. Hon skulle alltid känna igen hennes röst. Hon tittade på molnen som drog ihop sig borta vid horisonten, de mörka molnen passade hennes humör. Hon var inte säker på hur prinsen såg ut. Hon hade aldrig träffat honom, det var ett politiskt giftermål. Hennes far hade ordnat så att hon skulle förbinda dem med ett av de nordliga länderna, hon visste inte ens vilket det var. Innan Simon dött hade det inte kommit på tal, han var den som skulle styrt tronen men nu hade bördan fallit på henne.
"Hur mår du?" frågade Isis, hon visste att det var Egerias morders dödsdag.

Egeria ler lite mot henne innan hon stänger dörren om sig innan hon svarar, hon vill inte att någon skall höra. Tjänstefolket hatade henne redan som det var för att hon blivit högre uppsatt än dem tack vare sin position som prinsessans kammarjungfru. Att hon fick följa med överallt och bära vackra kläder, dock alltid i bakrunden av prinsessan och hennes kungliga familj men ändå. Inte för att det gjorde henne bättre i adelns ögon, där var hon och kommer alltid förbli kökspiga.
Men hon ler lite lätt mot Isis, "Det är bra." säger hon även om hennes gråa ögon utrycker både sorg och saknad. Hon var bra på att dölja sina känslor men ögonen avslöjade henne alltid.
"Hur är det själv? Och vilken klänning vill du ha när du skall träffa din tilltänkta?" undrar hon och öppnar hennes garderob, men av hela hennes hjärta tycker hon synd om Isis.

Isis vände sig tillslut om mot Egeria och nickade, hon förstod att allt inte var bra med hennes kammarjungfru men hon sa inget om det. det fanns inget att säga, trotts att Egeria var den tjänare som stod henne närmast, antagligen den som stod henne närmast i slottet sedan Simon dött pratade hon helst inte med henne om känslor.
"Det glädjer mig att höra" sa hon tillslut och vände bort blicken från garderoben. Hon tittade ut mot fönstret, hon ångrade att hon kastat ner bägaren, hon ville ha något att dricka nu. Hon tittade på snöret som hängde i hennes rum men hon drog inte i det, hon ville inte träffa någon mer än hon var tvungen.
"Ta den blåa" sa hon uttråkat.

Egeria nickade, "Den är vacker, matchar dina ögon." ler hon lätt och ser sedan över skor och sandaler. "Går det bra med sandalerna med guldremmar? Och det där vackra guldarmbandet som ska vara på överarmen? Och detta halsband och dessa örhängen?" undrar Egeria inte för att hon trodde Isis brydde sig det minsta om det för tillfället och Egeria hade god smak för mode så inget skulle egentligen bli fel.
"Kom ska jag hjälpa dig att byta om så fixar jag ditt hår sedan." säger hon med mjuk röst till sin vän, ja det var vad Isis var för henne även om de inte fick vara det, de var prinsessa och tjänare och så skulle det vara.

Isis slet blicken från fönstret och tittade på Egeria.
"Ta vad du än anser passar" sa hon. För henne hade hon lika väl kunnat ha en apa på huvudet. Hon var inte intresserad av hur Lancelot såg ut eller hur han var. Hennes mor hade sagt att han var stilig men för henne spelade det ingen roll, hon ville inte gifta sig med honom.
"Jag kommer" sa Isis och gick bort till Egeria och lät henne fixa henne. Ibland kände hon att hon inte ville ha någon nära henne, men hon kunde inte tillåtas att göra det själv.
"Gör bara något enkelt" sa hon även om hon visste att hennes föräldrar inte skulle tillåta det.