PSR Selma... & Mikaela120

Mall

Namn:
Kön:
Familj:
Övrigt:

Namn: Clarissa
Kön: Tjej, 16 år
Familj: Mamma och pappa, som är döda... Ingen familj, bor ensam
Övrigt: Hm... Elementär? Element: Luft och eld >.< xD

Namn:Linus Olof Ericsson
Kön: ♂ 17 år
Familj: Ensamt barn, pappan är död så han har bara sin mamma.
Övrigt: Elementär Element: Ande, Jord

Luft för med de minsta ljuden och viskar svagt.
Han är här tillslut.
Jag vänder mig om så plötsligt att Luft griper tag i mitt hår och rufsar om det som en tyst påminnelse 'Inga förhastiga rörelser'.

Jag springer ljudlöst fram till henne. Hon hade väntat på mig, och sett till att inte börja innan jag kom.
Jag visste det bara, kände det på mig.

Jag ler när jag möter hans blick.
Han har sprungit så ljudlöst som möjligt. Men man kan inte lura mig när Luft hjälper till.
"Äntligen", säger jag. "Låt oss nu kalla på Vatten, det har ju vart borta i 250 år, har du allt till ritualen?" frågar jag och hoppas han inte glömt något.

"Nej, jag har inte glömt något" och ler "inte vad jag vet i alla fall" Att snappa upp tankar ifrån luften var en av mina specialiter (stav.?). Ju äldre jag blivit desto enklare har det blivit.

Jag drog av mig jackan och la den på en mossig sten, som fanns vid den kulle vi befann oss på. Ur fickan drog jag fram tändstickor, rökelse, en kniv, och ett litet stearinljus.

"Nu kan du väl ändå berätta, har jag glömt något eller inte?"

Jag börjar flina och kollar på stearinljuset. Flamman slår upp och brinner farligt nära hans ansikte. Jag låter elden lugna ner sig men den brinner fortfarande.
Jag tar ljuset ifrån honom och lägger ner det på kullen, som vi står på.
"Nej, det har du inte, du har bara tagit med dig för mycket", ler jag. "Men du glömde att elementär magi behövs för att kalla på vatten. Det vore som om att be en död leda en levande person genom livet."
Jag tar emot rökelsen som han räcker mig och sätter igång elden på den också, låter Luft släcka elden så att rökelsens rök sprider sig runt oss.
Sedan kollar jag på kniven.
Den är vass, lätt att skära med.
Jag tar en skälvande andetag och tar även emot kniven och skär mig i handflatan.
En snabbt snitt som inte inte gör så ont fast när jag låter blodet droppa över elden på stearinljuset så kommer yrseln.
Jag ser mitt blod droppa ner i den lilla lågan som blir större när den reagerar på Eld so finns i mitt blod, fräser till och börjar bli större och större.
Jag vacklar till och kollar på Linus.
Jag ler svagt men känner hur världen snurrar.
Varför tål jag inte att se blod? , tänker jag argt.
Jag blundar och rensar mina tankar.
Vatten, mina motiv är goda, saknaden av dig har rubbat balansen, se in i mitt sinne om du inte tror på mitt ord...
Mina motiv är goda.
"Din tur", säger jag och räcker Linus kniven. Jag känner smärtan i hjärtat när jag än en gång påminns om att han inte vet hur man ska göra och att det här är en farlig sak vi håller på med...

Jag tar skälvande emot den. Till skillnad från Clarissa så hade jag väldigt lätt för att se blod. Jag skär ett snitt i min vänstra arm. Jag gör samma sak som Clarissa. "Vatten" sger jag högt. "Jag har aldrig fått se vem du är, och det är någonting jag behöver. Jag vill dig inget illa" jag håller ögonen vid lågan men ingenting händer. Är det bara för att jag inte har Eld?
Eller är det något annat? Jag sneglar mot Clarissa. Hon tittar på lågan.

Jag kollar förvirrat omkring.
Jag vet inte vad som händer.
Eld borde inte fräsa till som det gjorde hos mig men det borde något slags av tecken.
Och det gör det.
En liten gnista faller ner på gräset och på en sekund så är vi omringade i en cirkel av eld. Lågorna dansar omkring oss, farligt nära. Jag försöker desperat lugna ner elden, men för inget. Mina försök är lönlösa.
Elden skyddar er.
Skyddar oss?
Vad för ondska skulle kunna vara så stark att den lyckas stoppa denna ritual?