De 2 elementen (Privat rollspel mellan mig och Dobby!!)

Så, F nu då Dobby!!!
Du vet vad det ska handla om, så gör en mall!

Min mall:

Namn: Elda
Utseende: Lång, midjelångt korpsvart hår, gröna ögon, typ så här, men utan glasögon, kappa, och ärr:

Familj: LillaSyster Vinda. (11) , döda föräldrar Yvonne och Ture
Element: Eld
Ålder: 12
Intressen: Eftersom de lever ifattigdom så finns det inga så många prylar, men Elda gillar att hålla på med Eld.
Vapen: Eld, har gjort en egen pilbåge somhon håller kärt.
Övrigt: Hela hennes familj dödades av en ond kung vid namn Porste, som har förbjuit all trolldom. Lever i fattigdom, har elemnetet Eld, så att hon kan göra allt med eld.

Vad tycker du?
GÖR EN MALL! (Dobby!!)
Säg till om du tycker jag borde byta namn på kungen, föräldrarna m.m!
KÖR!

Skrivet av Dobby!! :
Jag har skrivy en mall för våat rollspel! Pch den lyder så här:

Min mall:

Namn: Vinda
Utseende: ganska kort, hon har långt blont hår, gröna ögon.


Familj: Storasyster Elda, döda föräldrar Yvonne och Ture
Element: Vind
Ålder: 11
Intressen: det finns inte så mcket att gjöra så hon håller mest på med vind och så tränar sig skickliare på astknivarna!!
Vapen: vind, och ett par kastknivar som hon älsar.
Övrigt: Samma som Elda!

Vad tycker du om min mall då?

Bra! ^^
Då börjar vi!
OBS! Vi kör i tredjeperson va?
OBS! Vi säger att de inte vet att de har element!

Elda vaknade med ett ryck.
Hon log i skogen, och nu sken morgonljuset in och värmde. Elda hade haft en konstig dröm, en dröm om eld.
Hon skakade på huvudet, och hittade ner sin lillasyster Vinda, som nu låg också sov som en stock.
Igår hade vi letat mat hela dagen, och bara hittat små äpplen.
Vilka konstiga namn vi har fått tänkte Elda.
Vinda vaknade med ett ryck.
"Vad är det Vinda?" Frågade Elda oroligt sin syster.
"Jag.. Jag hade en dröm om...om .... Vind" stammade hon.
"Konstigt. Samma här, fast med eld"
Vinda tittade storögt på mig.
"Kom igen nu, vi måste äta" sade Elda, och ställde sig upp, och tog sin pilbåge. "Vi ska jaga"
Vinda sken upp. Hon älskade sina kära kastknivar. Jag visste hur det kändes, det var samma för min pilbåge.
De gick in i ett snår, och upptäckte att de snart fanns flock hjortar på 3 hjortar.
Elda gjorde ett tecken att vara tyst till Vinda. Hon nickade irreterat.
Elda tog sin pilbåge, satte på en Träpil och spände den. Hon andades tyst, som sin syster. De hade lärt sig att vara tysta när de jagar, och alltid vara på sin vakt. De hade levt i skogen nästan i hela deras liv, så de visste vad som gällde.
Nu spände Elda pilbågen mer, och sedan, med ett svish, far den iväg. Flera av hjortarna sparkade bakut, och de flesta flydde.
Men en gammal hona hann inte springa, sp hon blev träffad.
Honan började springa klumpigt, men den hade ingen chans mot Vinda.
Vinda sprang ut ur snåret, och 5 meter ifrån djuret skjöt hon. Kastpilarna borrade sig igenom den gamla, och hon avled direkt.
"Snyggt Vinda" sade Elda uppmuntrande. Egentligen tyckte hon inte om att slakta djur, inte hennes syster heller, men de måste överleva.
"Detsamma" svarade Vinda och de gav varandra en "High-five".
De tog tag i det döda aset, och släpade det bort till deras "lya". Lyan bestod mest av grenar och löv, men lite sand fanns också.
Det var ett ganska hemtrevligt lya, men den saknade mat och värme. Vinda och Elda tog aset utanför, och gjorde flera strängar med kött. De torkade några, åt upp några direkt, och sedan frös in några. Att frysa in saker var lätt, det var ganska kallt nu, fast det var Maj.
De satt i hyddan, och åt sitt kött, och vatten (som Elda hade hittat), när de plötsligt hörde någonting utanför.


____________
Bra? KÖR!

Jag vet inte om jag skriver så där jättebra, men det är första gången jag skriver på ett rollspel här på mugglis! Hoppas att det blir bra XD!



Både Vinda och Elda tog sina vapen och var bered på att något rovdjur skulle kolla in i lyan, men det var inget rovdjur utan en liten jordekorre. Elda och Vinda pustade ut och skrattade åt akorren som nästan skrämt livet ue dem. När dem hade tagit vara på köttet så sa Vinda:
"Vi kan väl gjöra pilspetsar och knivar av benen?"
"Jag vet inte om vi hinner det just nu" Sa Elda
"Snälla, kag sköt bort en av mina kastknivar igår"
"Okej då, men bara en kastkniv för dig"
"Men hur många pilspetsar ska du gjöra?" Frågade Vinda.
"Tre typ"
Dem börgade att gjöra sina vapen av benen, när Elda var gärdig med sina pispetsar så börgade hon att slipa dem mot en sten som låg i lyan.
Nr båda var färdiga så frågade Elda Vinda:
"Vill du hänga med ut på en liten promenadtillsamans med mig?"
"Vinda tänkte effter och sedan sa hon:
"Ja det vill jag järna! Men bara om vi kollar på ekorreungarna på vägen"
"Okej"
Dem tog på sig och börgade gå. Effter en liten stund så gjorde Elda en tecken med handen som betyder att man ska huka sig.
"Det är en kronhjortsbock 30 meter från oss, om vi har tur så kan vi skuta honnom" viskade Elda i Vindas öra.
De satt hukade bakom en buse när Elda smög fram sin pilbåge och satte en pil på snöret. Hon spände långsamt och siktade ricktigt noga. Vinda gjorde sig redo att atakera med sina knivar. Där sköt Elda iväg pilen, bocken lyfte på huvudet och han exakt se pilen borra sig in i bröstet på honom. Han blev skockad men börgade samtidigt att förbereda en attack på Elda, han hadde inte sett Vinda än som satt bakom ett stort träd en liten bit bort. När bocken var tillräckligt nära så klev Vinda fram och kastade med en enkel knyck på handleden iväg en kastkniv mot bocken. Han stanade och börgade med ett par staplande steg försöka fly, men effter en liten stund såramlade han ihop och lidandet tog slut.
Elda och Vinda sprang fram till bocken och undersökte honnom.
"Pax för hornen!" Sa Vinda.
"Okej, du får dem om jag får hornen på nästa bock vi fäller" komenterade Elda.
"Okej då"
Men dem var inte ensamma, det var någon/något som stod bakom ett stort träd och kollade på är dem undersökte bocken!

OMG OMG BRA!!!!!!!!
(Ska vi köra nu när de kommer på sina krafter? Jag gör det!)

Elda och Vinda jagade hela dagen, och fick ihop 2 kronhjortar, 2 rävar och 3 ekorrar.
"Snyggt jobbat Vinda!" Utropade Elda nöjt när de hade ätit färdigt sin fantastisk goda mat.
"Jag vet, jag gjorde allt" sade hon låtsas malligt.
Elda brottade ner sin syster, och tillslut gav hon sig.
"Chilla!" Sade Vinda och försökte andas. "Jag ger mig"
"Bra" sade Elda nöjt.
Sedan skulle de göra upp en liten brasa, så att det skulle bli lite varmt.
De samlade ihop massor av ved, och la det på en hög av granbarr.
Elda tog en pinne, för att gnugga så att det skulle bli eld, och efter en stund kom det eld. Men inte från pinnen, utan från Eldas fingertoppar!
"Hjälp!" Ropade Elda panikslaget.
Vinda kom springandes. Hon drog efter andan.
"Släck elden då!" Fortsatte Elda, och hennes syster hämtade vatten och släckte elden.
Elda var som förlamad, så Vinda fick stoppa om henne tills säng.
Sedan gick Vinda till sin säng, och började snarka högt.
Elda tänkte.
Hur kom det egentligen eld från hennes fingrar? Ingen hade varit där och gjort någon effekt, och någon kunde inte det heller.
Elda låg vaken och tänkte i flera timmar.
Och plötsligt slog det henne.
Varför blev mamma och pappa dödade, medans vi gömdes från Kungen? Varför kommer det eld ur fingertopparna på Elda? Och varifrån hade de fått namnen?
Elda visste nu förklaringen.
Hon sprang ur sin "säng" (en bädd aV granbarr), och ruskade hårt och barbarisk till Vinda.
"Vaärdefrågaom?" Sade Vinda trött.
"Vinda, vi är element" svarade Elda med en darr på rösten.
Då flög bokstavligen Vinda ur sängen.
"VA?!"
"Kom, sätt dig, så ska jag berätta" sade Elda och gjorde en gest mot golvet vid brasan.
Sedan berättade Elda, och Vinda satt och lyssnade utan avbrot med en gapande mun.
Efter Elda hade sagt sitt tänkande och berättelse, så sa Vinda med darrig röst:
"Så... Mamma och pappa dödades av Kungen för att de hade magi i sig, typ element?" Sade Vinda stummat. Elda nickade och sa:
"Mamma var nog Jord, och pappa, Vatten..."
"Och sedan gömde de oss för att de visste vi skulle bli lika?" Frågade Vinda.
"Precis. Förstår du hur jag tänker nu?" Sade Elda.
Vinda nickade. "Och vi måste gömma oss, och så, för kungen?"
"Ja. Annars blir vi dödade..." Men Eldas röst bröts av slutet av ordet.
"Okej. Då förstår jag" sade Vinda, och Elda nickade stelt.
De satt tysta en stund innan Vinds avbröt den. "Jag tycker vi borde leva i staden"
Elda tittade storögt på henne. "Är du galen? Vill du bli halshuggen som mamma och pappa?"
"Nej. Mn vi kommer inte bli halshuggna. Bara om vi ligger lågt, och behärskar våra krafter"
Hon fortsatte:
"Vi behöver inte bli halshuggna, förstår du inte? Vi kan inte leva i skogen i hela vårt liv, och bara gömma oss. Jag tycker vi borde leva lite normalare"
Elda höll med henne, men de kunde ju bli halshuggna. Och Vinda var för ung för att dö, bara 11 år.
"Okej, kanske" sade Eda, innan en tanke slog henne. "Vinda! Eftersom mamma och pappa visste vi skulle bli så, kanske de har skrivit någonting i osynlig jord eller så!"
Vinda fattade poängen. "Aaaha!"
De sprang till "Mamma och pappa lådan", där de förvarade allt som hörde till mamma och pappa, och öppnade det.
Där i låg det en pergament rulle, en tom. Vinda och Elda tittade o varandra med lysande ögon.
De tog upp den, och gjorde den platt. Elda tänkte och verkligen försökte föreställa sig eld på hennes fingrar. Minuterna gick, och sedan:
"Elda!"
Eld öppnade ögonen och titta på hennes fingrar. Det var eld! Wow!
Elda strök elden vid pappret, och genast blev en text synlig på den annars tomma pergament rullen. Vinda läste högt:

Kära Elda och Vinda,

Ni måste ha klurat ut att ni har magi i er, Element magi. Vi dog för att vi hade också samma magi, mamma var jord och pappa vatten.
Vi vill verkligen inte att ni ska ha samma öden, så var försiktiga om er, och Elda:
Ta hand om Vinda.
Antagligen har Elda klurat ut att hon har eld, eftersom man inte kan läsa det papper annars. Men Vinda, hör du på ditt namn? Du har elementet Vind i dig. Du kan göra så att alla lätta saker flyttar på sig, låta vinden tra förbi...

Vinda tittade storögt på pappret.
"Fortsätt!"
Vinda fortsatte:

Och allt detdär med vind att göra. Använd era krafter i goda syften, och bli inte upptäckta. Vi vet att Kungen härjar och utplånat alla magiker, men vi tror att det blir bäst om ni bor hos våran gamla vän, Gyrs. Gyrs är snäll och god, och stod på vår sida, alltid. Så gå till staden och tala med Gyrs, och lämna den pergament rulle som vi också har tagit med i det brev, så kommer han ta hand om er.
Var rädda om er.

Vi älskar er och kommer alltid göra det.

//Era föräldrar Yvonne och Ture


Vinda snyftade till, det gjorde Elda med.
"Vi kommer försöka fixa ditt element imorgon, Vinda" snyftade Elda fram. "Mn nu måste vi lägga oss. Imorgon ska vi till Furus [staden som de ska bo i!]"
De gick och lade sig, båda med huvudet fullt av tankar. Sedan, när de somnade, drömde de om sina element, igen.

_______

Långt? Förlåt om jag skrev allt! Du får ändra namne m du vill! (På staden och kungen!)

[Dobby!!{

Herregud vad mycket du skriver, kommer absolut inte att skriva så mycket. Nej, namnen är jättcoola! Så jag vill inte ändra dem! XD

Vinda vaknade av att ha drömt om vidernas krafter igen, hon for upp och väckte Elda. Hon ville ju såklart testa vilka krafter hon hadde.
"Elda Elda, jag vill testa mina krafter nu! Vakna" skrek Vinda medan hon ruskade Elda barbatiskt. Elda vaknade och sa:
"Men det. Kan vi väll gjöra sen, jag bill sova lite till" sa Elda sömnigt.
Vinda börgade tänka på om hon skulle da av Elda "täcket" (ett renskin), i samma ögonblick som hon tänkte det så svävade täcket upp i lufften, det hängde där i någo seckund innan det föll ned i golvet.
"Men vad gjör du" sa Elda sömnigt och reste sig upp, när hon satt upp såg hon att Vinda stod brevid sängkante och gapade sommtidigt som hon kollade på täcket som nu låg på golvet.
"Vad är det?" Frågade Elda oroligt.
"Den ...... den ..... den svävade" stammade Vinda fam.
"Hur gick det till?"
"Först så vaknade jag och ville testa mina krafter, och då sprang jag till dig och skulle väcka dig"
"Och vad hände sen?"
"Jag tänkte dra av di täcket ..........."
"Och"
"I samma seckund som jag tänkte det så svävade täcket upp i lufften och sean föll det ned på golvet!"
Vinda var lite svag på rösten är hon berättade om det för Elda.
"Såja" sa Elda och lungnade ner Vinda. " vet du vad. Det var no en liten del av dina krafter!"
"Är du säker?" Frågade Vinda, fortfarande lite stelt.
"Ja, mästan i alla fall"
Vinda sken upp, och sa:
" Om det är så så vill jag testa det igen!"
Elda var glad nu och såg sig om effter ågot hon skulle kunna lyffta. Plötsligt kom hon på en jättebra ideè, hon drog upp Elda och gjick ut en bit bort från deas lya. Hon sa till Elda:
"Nu ska vi testa våra kraffter!" Hon sken i hela ansicktet av upphetsning.
Elda konsentrerade sig på en liten pinne, och plötsligt så börgade den att brinna!
"Snyggt!" utropade Vinda när hon såg den brinnande pinnen.
"Tack så mycket, kan inte du gjöra något nu?" sa Elda
Vinda tänkte lyfta upp pinnen som elda hadde satt eld på, men istället för att lyffta upp den så kastades den fyra meter sammtidigt som den släcktes.
"Coolt!"
"Tack!"
De tränade i tre timmar, sedan gick de in och åt lite rävött som var från den lyckade jakten dagen innan. Medan de åt så pratade de om kraffterna de hade, och om de redan skulle flytta in i staden.
"Tycker du att vi ska flytta in i staden redan idag?" Frågade Elda.
"Nej, vi måste ju kunna behärska våran magi först. Så att vi inte råkar anända magin i staden" svarade Vinda.
"Bra förslag, vi flyttar om någon/några dagar"
"Bra, då siger vi så"
"Ska vi fortsätta täna?" Frågade Elda
"Ja! Det är såklart" sa Vinda
Dem tränade nästan ela dagen, men på kvällen såkollade de lite på mammas och pappas saker.
"Kolla vad fina saker de hade!" Sa Vinda.
"Ja, men dem tycker jag att vi inte ska använd. För då kan dem förstöras, och det är ju det enda vi har kvar från mamma och pappa" sa Elda klokt.
"Ja, det är sant. Men nu tycker jag att vi går och lägger oss"
"Okej. Godnatt Vinda"
Godnatt Elda"
Vinda somnade inte på ett tag, för hon låg och tänkte på sina och Eldas kraffter.
*jag har kraffter, ska jag testa att lyffta ena Eldas hand en liten bit upp* tänkte hon sammtidigt som hon log.
Hon konsentrerade sig på handen och plötsligt så åkte den upp i lufften. Elda vaknade och skrek till när honsåg sin hand dingla i lufften. Vinda skrattade så att hon nästan kissa på sig är hon såg Eldas min.
"Ta ned min hand!" Halvskrek Elda.
"Okej" svarade Vinda fortfarande lite fnittrig.
Vinda konsentrerade sig på handen, och med en smäll så föll den i madrassen.
"Hi hi hi hi" fnittrade Viska.
"Det var inte roligt" sa Elda. "Ockej, det var gaktist roligt. Och så skrattade de tillsammans, men tillslut så somnade båda ta.

Långt ^^

Skriver kort, orkar inte så mkt!



Elda vaknade med ett ryck. Samma dröm som hon hade haft i 5 dagar nu, om eld.
"Vinda! Vakna!" sade hon.
"Vaärdeskavigöranågotviktig" mumlade Vinda.
"Nej" sade Elda. "Vi ska till staden!"
Vinda vaknade också.
Vi tog på oss våra skor, sedan började tillverka packväskor för att få plats med sakerna.
De gjorde påsar, ryggsäckar, stora säckar, allt möjligt.

Nu skulle de packa allt.
De tog med sina små örter i en skinnpåse, tog pilbågen och kastkvivarna, packade maten i den stora, lersaker m.m.
Sedan skulle de gå.
De hade fångat in 4 stora bockar, som de ska ha som packåsnor [ ] och började lasta på allting på 2 bockar.
Sedan när allt var färdigt, tog de farväl av sitt hem, men sedan hoppade på bockarna, och började rida segt.
"det är ungefär 3 dagsmarser härifrån" sade Elda. "Men vi kan checka in på ett värdhus, för våra 3 guldmynt" tillade hon.
"Visst" sade Vinda och njöt av turen på bocken.

De red si säkert timmtals, innan de stannade för natten.
Vinda började packa upp lite mat, medans Elda hämtade ved och granbarr.
De åt sin mat, och Elda gjorde upp en liten eld.
Sedan sa de godnatt till varandra, och somnade i handihand.

Det gjör inget, jag skriver ett kort också ^^

Vinda vaknade av att Elda smög ur sin hand ur hennes hand, hon harlade sig och sa:
"Varför väckte du mig?"
"Det var inte meningen att väcka dig Vinda" ursäktade sig Elda.
"Okej, det gjör inget"
"Här" Elda räckte fram lite kött och vatten till Vinda som glupskt tuggade i sig det.
"Kom nu Elda, vi har en lång ridtur framför oss" sa Elda glatt.
"Måste vi värkligen fortsätta rida. Jag har jätteont i rumpan effter ridturen igår" klagade Vinda.
"Japp, vi måste fortsätta våran lilla färd"
"Lilla? Den är ju jättelån!"
"Ja ja ja kom nu, jag rider snart ifrån dig" skämtade Elda.
"Okej jag skyndar mig då"
Dem red halva daen innan dem tog en paus. Vinda hade klagat hela vägen om sin ömma rumpa, nu satt hon på marken och jämrade sig. Medan Elda skrattade lite snällt.
"Det är inte roligt att ha ont i rumpan" utbrast Vinda.
"Jag vet det men det ser så roligt ut när du sitter och jämtar di över din lilla rumpa" svarade Elda lit uppkäfftigt.
Då fick Vinda nog, hon kastade sig över Elda och försökte brotta ned henne, men en en gång så vann Elda.
"Ger du dig" frågade Elda retsamt.
Vinda var tyst en stund innan hon ropade:
"Nej!" Vinda kittlade Elda magen, där hon var som alldra kittligast. Elda tog sig om magen sammtidigt som hon skrek av skratt. Då fick Vinda ett övertag och drog ned Elda på rygg, hon fich ett bra grepp och höll gast henne.
"Ger DU dig?" Frågade Vinsa kaxit.
"Okej då" sarade Elda snopet. "Men det är fusk att kittlas"
"Det har ingen sagt"
Effter en liten stund börgade dem att rida igen, som vanligt så börgade Vinda att klaga om sin ömma rummpa, medan Elda tyst och stillsamt lunkade på.