Tillbaaka (privat)

Den fyra timmars långa bussresan var slut och Alice såg sig om och sträckte upp armarna och såg på slottet där de skulle sova i. Hon drog handen genom det röda håret och hon tog sin väska och hon log mot sina kompisar som tyckte det såg läskigt ut.
De gjorde i ordning sov salarna och sedan skulle det bli en gajdad tur. När de kom fram till en stor tavla av en man så vände sig Alice sig om och stirrade på en mörk gobeläng som hände på väggen och hon såg sedan på gruppen. Det här var hon tvungen att undersöka senare.

På kvällen när alla hade gått och lagt sig så smög sig Alice upp och tassade ut till gobelängen och kände på den och kände en litet hål. Hon tog sig mällan väggen och gobelängen och hittade en dörr. Försiktigt kände hon på den och den gick rostigt upp och hon tassade ner. Det tog inte lång tid innan hon kom till botten och där hon var så stod det en brinnande fackla. Alice tog den och med nattlinnet på sig gick hon in i det mörka. Efter kanske 5 minuter av vandring kom hon fram till en sal med en vacker bägare i mitten. Försiktigt gick hon fram och rörde på det kalla stålet och allt blixtrade till och allt började snurra. Alice tappade facklan och ramlade ner till marken och när allt hade slutat så var hon vid gobelängen igen och hon såg sig om. Allt såg annorlunda ut.

En elektrisk stöt far genom Alexis kropp och han sätter sig upp, snabbare än vinden. Det där sista är bokstavligt menat, snabbare än vinden alltså. Den där stöten kunde bara betyda en sak, och det vet Alexis. Suckande och mycket irriterad reser han sig upp och knäpper med fingrarna. Snabbt, inte lika snabbt som om han skulle ha gjort det själv, men snabbt nog, så kommer det in en tjänare. Maryam heter hon, det vet Alexis eftersom det faktiskt var han själv som förvanlade henne.
"Det är en flicka här" mumlar Maryam nervöst och plirar lite med ögonen. Alexis börjar gå omkring i rummet och väntar på en fortsättning.
"Alltså... En flicka av människosläktet. Och av kläderna och frisyren att döma så är hon inte härifrån. Kanske... Kanske har hon kommit med Tiden" vid det sista stelnar Alexis till.

"Tiden, säger du?" säger han misstänksamt.
"Tiden... Maryam! Förbered en sängkammare åt flickan! Den skall vara rymlig och bekväm. Tänk dig att hon ska stanna här länge!" beordrar Alexis Maryam i nästa ögonblick.

Alice reste sig upp och började gå omkring och i ljuset från faclorna gjorde så att slottet såg hemsköt ut. Lite oroande såg hon på gobelängen igen och gick sakta tillbaka. Kanske hon kunde komma ner igen. Men en kall vind svepte om hennes en och hon började att nysa och hon vände sig om mot trappan.

Alexis tog sin karta och letade upp platsen för Tiden. Sedan vecklade hhan ihop den igen och begav sig av mot platsen. Alldeles strax var han där, och han hade inte så mycket som en svettpärla i det finmejslade ansiktet eller det medellånga, kortsvarta håret. En liten bit ifrån Alexis stod en ung flicka med underbart, rött hår. Hon verkade inte ha lagt märke till honom än. Alexis tog sig ljudlöst fram till henne. Sedan slog han handen för flickans mun, drog henne åt sig och bet till i hennes hand. Inte så att hon blev förvandlad, eller ens skadad, men hon blev bedövad och medvetslös och skulle antagligen få ett egendomligt format ärr där.

Hon såg på gobelängen lite till innan hon kände en kall hans slås över hennes mun och hon vred sig. En doft av parfym eller stark arom slog hennes näsa och hon nös nästan och vred sig i famnen innan hon kände den skarpa smärtan i ena handen innan hon föll ihop av utmattning i famnen och stärtade inte emot längre.

Alexis log lite när han kände flickans hjälplösa försök till att komma loss ur hans grepp. Själv visste han att det aldrig skulle fungera. Han var den starkaste av den starka, men eftersom flickan nu slutat göra motstånd så lyfte Alexis upp henne på ryggen och fick henne att hålla händerna runt hans hals. Hade han själv fått bestämma tempot så hade de redan varit framme i palatset, men eftersom flcikan medvetslös hängde på hans rygg insåg Alexis att han måste ta det lugnt och faktiskt promenera i vanlig takt. Han blev smått irriterad, mestadels för att han visst eatt medvetslösheten snart skulle släppa.

Hon kände sig svag och hennes hand gjorde ont. Även om hon var medvetslös så drömde hon mardrömmar och nu började en.
Alice hade åkt med till slottet men något jagade henne. Sedan slog ned henne. Tyst så gnydde hon till och knep ihop ögonen.

Alexis svor tyst för sig själv och ökade takten avsevärt mycket, trots risken att flickan skulle ramla av. Han ville bara komma hem, alltså "riktigt" hem, så att han kunde få fortsätta med sin bok någon gång. Han hade mycket väl hört flickans gnyende och direkt förstått att det bara var sekunder kvar tills hon skulle vakna. Allra helst ville Alexis vara där han brukade när hon vaknade, men antagligen skulle det inte hända.

(bor han inte i slottet? om han gör det så vet du att hon är tillbaka i tiden då slottet andvändes)

Hon gnydde till igen och mumlade till lite och öppnade ögonen. "vad hände?" viskade hon och såg sig om. Lite förskräckt så märkte hon farten och vred sig. "Sätt ner mig!"

(jo, jag vet, men det är så pass stort så att det finns flera avdelningar )

Alexis varken svarade eller saktade farten. Ärligt talat brydde han sig inte heller. han hade bara hämtat flickebarnet eftersom hon var hämtad med Tiden och av människosläkte.