Dark Secrets [SV]

Titel: Dark Secrets [SV]
Författare: Cindy
Språk: Svenska
Antal kap hittills: Några stycken… ._.
Färdigskriven: Nej :3
Rating: PG-11/12
Prolog/Handling:

Mannen stod där, och betraktade sitt barnbarn som låg i den vita spjälsängen.
Han hade ett stort, obehagligt flin placerat på hans ansikte medan han såg på flickan som lugnt låg och sov, och som inte hade en enda aning om vilka krafter hon egentligen hade.
"R-rör inte min dotter." Lyckades kvinnan som halvlåg på golvet få fram.
Mannen vände sig om och såg sin unga dotter.
"Jag får göra vad jag vill med henne." Svarade han kallt medan han långsamt började gå fram till kvinnan.
Hon var vacker, hon hade ljusbrunt, vågigt hår som slutade några centimeter över midjan och blåa ögon som annars brukade vara ljusa och fulla av liv, men som nu var mörka och trista.
"N-nej, det får du inte, jag kommer inte låta dig ta henne ifrån mig." Svarade hon medan mannen tog ett steg närmre henne.
"Nej, det har du rätt i. Men vem har sagt att jag inte får ta bort dig från henne?" Sa han med ett flin, och innan dottern hann reagera låg hon död på golvet och mannen stod med sin stav höjd och log nöjt mot den döda kroppen, som också en gång hade varit hans dotter. Men han brydde sig inte. Varför skulle han? Han hade dödat så många människor att han ändå hade tappat räkningen.
Han vaknade upp ur sina tankar av att den två veckor gamla bebisen började gråta.
Han vände sig om och började gå mot sängen tills han stod bredvid den och såg på den nu vakna bebisen.
"Du kommer vara till så mycket mer hjälp än din mamma, så mycket hjälpsammare. Juliana Riddle."
____________________

Juliana är femton år gammal och ska börja det femte året på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
Hon trodde det här året skulle bli helt vanligt, fullt av skratt, skämt med sina bästa kompisar Teddy, James och Victoire och massa prov och läxor.

Året blev istället fullt av kärlek, avundsjuka och förvirrning.
För hur kommer det sig att hon hör röster ingen annan hör, att hon ser saker ingen annan ser, och den riktiga frågan är;
Vad har det här att göra med hennes förfäder?
__________________________________________



Det här är troligen en av de dåligaste prologer/Handlingar jag gjort, men aja ._.
Hoppas ni villl fortsätta läsa :3

Den låter bra!! Kapitel ett??

Håller på att skriva nu

Bra!!!

Låter bra! Fortsätt!
*bevkar*

Wait A Minute! Är inte det Voldemort????!!!!!

Låter jättebra bevakar helt klart!

Cindy, OMG! Skitbra! BEVAKAR!!!! ♥

IIIH SPÄNNANDE!!!

Kapitel 1
On the platform ¾


“Julie! Här borta!” Juliana vände sig snabbt om samtidigt som hon hörde den bekanta rösten bakifrån henne.
Teddy stod mitt i mängden av människor som skulle på Hogwarts expressen, men stod lätt ut i mängden av sitt nu lila hår som han lätt får när han är upphetsad. Hon vände mig om igen för att säga hejdå till sin adoptivmamma Annica som motvilligt började ta hand om Juliana när hon fyllde tre, men hon stod inte där längre. Men Juliana var inte förvånad, Annica brukar inte vilja säga hejdå till henne ändå.
Hon vill helst åka hem så snabbt som helst och mysa med sina två katter Denise och Siri.
Julianas föräldrar dog när hon knappt var ett år gammal, och hon hamnade direkt på barnhem, men barnhemmet blev överfullt när hon var runt tre år, och Annica var tvungen att ta hand om henne.
Hon ger Juliana mat (även om det är förskräckligt lite) , och hon har gett henne ett alldeles eget rum. Hon ger henne galleoner för att köpa saker i diagongränden också, men Juliana tror bara att hon ger henne galleonerna för att hon inte har någon användning för dem. Annica är ju ändå en ynk.

Hon vände sig om – igen – och började med snabba steg gå mot Teddy som snabbt gav henne en stor kram. Juliana kramade honom tillbaka och log stort åt honom innan hon hörde hennes namn ropas igen, nu från höger.
Både hon och Teddy tittade dit, och såg direkt det långa, blonda håret sväva efter den väldigt vackra flickan som var i deras ålder.
”Victorie!” utbrast Teddy glatt och kysste henne på läpparna. De hade varit ett par i ett år nu, sedan fjärde årskursen.
Men Juliana hade inget emot det alls, varför skulle hon? Hon vill bara att hennes bästa vänner ska vara glada, då är hon glad.
”Hur kunde du komma hit så snabbt? Din mamma brukar hålla fast dig i en kvart innan du ens får gå och leta reda på oss. Tio av minuterna kramar hon bara dig hejdå.” utbrast en röst som kom alldeles bakom Juliana, som fick henne att hoppa högt av förvåning.
Hon tänkte vända sig om men det behövdes inte eftersom James ändå redan hade gått fram till Teddy.
”Mina föräldrar står där borta och försöker övertala Louis att båtarna som förstaårseleverna tar upp till slottet inte kommer sjunka.” sa hon med en suck medan James och Teddy gav ut ett varsitt skratt. ”… Så jag tror inte de ens märkte att jag gick.” fortsatte hon medan hon suckade igen. Juliana gav också ut ett lätt skratt medan hon tittade upp på hennes gamla armbandsur, som - otroligt nog – fortfarande funkar riktigt bra.
”Klockan är kvart i elva, vi borde nog börja gå in i tåget nu innan alla Kupéer blir fulla.” Sa Juliana medan hon tog ett fastare grepp om sitt bagage som hon inte hunnit lastat på tåget än. De andra tre nickade instämmande och de började gå i riktning mot tåget.

När alla fyra hade lastat in sitt bagage i tåget började de gå och leta efter en tom kupé. Det var tio minuter kvar till tåget skulle börja åka, vilket betydde att allt fler människor stod utanför på perrongen och sa hejdå till sina barn, och att alltfler elever hade börjat fylla kupéerna.
”Här är en!” utbrast Teddy tillslut medan han öppnade en kupédörr och gick in. Juliana gick snabbt in och gav ut en lättad suck.
”Äntligen!” utbrast Victorie medan hon tog sin plats bredvid Teddy.
”Ja, vi ska vara glada att det bara tog sju minuter.” sa Teddy lugnt.
”Sju minuter.” sa James sarkastiskt medan han fnös. ”Snarare sju timmar.”
”Dagar.” Fyllde Juliana i.
”Veckor.” sa de båda i mun på varandra och gav båda ut lätta skratt.
________________________
Authours note
Hej :3

Förlåt att det tog så långttidmed kapitet xd
Aja, här är det! Hoppas ni gillade det... xD

Jättebra! *Bevakar*
Ny läsare! Otroligt bra!
Fortsätt bara (^_^)