Peäres!

Bittersweet


Vi vet handlingen, eller hur?

Chey: Moi
Boy: hon

Mall:

Fullständigt namn:
Ålder: 16.
Vapen:
Gåva/kraft:
Personlighet:
Utseende:
Övrigt;

Är kanske bra så?

Min mall kommer!

Yes, det borde duga. Ska försöka få ihop en mall. xd

Min mall

Fullständigt namn: Maxine Sofia Stone
Ålder: 16.
Vapen: Pil och båge, hon har alltid en kniv i skoskaftet

Gåva/kraft: Hon kan styra andra via tankekraft och läsa tankar.

Personlighet: Hon är snäll och omtänksam. Men hon är också otroligt busig och kaxig då hon verkligen vill. Hon bryr sig inte om vad andra säger. Hon har många olika personligheter. En sekund kan hon vara blyg och knäpptyst. En annan kan hon vara pratsam och hyper.

Utseende:

Backgrund: Då hon var 18 månader gammal blev hennes ögon olik färger och hon skickades till kungen. Kungen uppfostrade henne och Maxine öva varje dag på sin gåva. Hon förde ärender och tog sig ian kungens fiender med våld, precis som kungen ville. Men efter 16 år av dödande och lidande rymmer hon.
Övrigt: Maxine spelar fiol. Hon är rädd att använda sin gåva på andra. Hennes ena öga är silver färgat och det andra isblått.
Mer rollas...♥

[Här har du min mall! Jag är dock lite osäker på din karaktärs krafter. Det blir ju PowerPlay om hon kan kontrollera andra personer? Det betyder ju att hon kan kontrollera min karaktär, och sånt rollar jag inte. ]

Fullständigt namn: Alec De Crewe
Ålder: 17.
Vapen: Långsvärd.
Gåva/kraft: Har förmågan att se glimtar av framtiden. Men framtiden är inte som huggen i sten; den förändras hela tiden, och synerna som Alec får slår inte alltid in. Det han oftast får syner om är dödsfall, och det har sedan länge varit hans uppgift att informera kungafamiljen om dessa och stoppa dem om det är möjligt. Han har även en gåva som han ännu inte har lärt sig att bemästra, kraften att manipulera vätskorna runt omkring sig. Men efter en olycka vid ung ålder, så bestämde Alec sig för att aldrig utforska eller experimentera med de krafterna igen. Han har under många år hållit sina sistnämnda gåvor hemliga, men han har aldrig glömt bort dem. Han vet att de finns där, och han fruktar konsekvenserna om de någon gång skulle släppas lös.
Personlighet: Alec är ingen lätt person att försöka bli vän med. Han är tystlåten och reserverad, speciellt kring folk som han inte har träffat tidigare. Han talar inte såvida han måste, och när han väl gör det, så är han inte speciellt trevlig. Han är misstänksam mot folk, men mest så är han misstänksam mot sig själv. Han är osäker på vad för krafter han kan släppa lös om han skulle tillåta sig själv att tappa kontrollen, och han ser sitt sätt att hålla andra människor på avstånd som ett sätt att skydda dem från sig själv. Han tänker sig noga för innan han agerar, men visar sig gärna värdig. Han är godhjärtad innerst inne, fastän han kanske inte visar det.
Utseende: Han har kort och rufsigt gyllenbrunt hår, och lätt solbrun hy. Hans ögon har en gråaktig färg som påminner om silver. Han är lång, uthållig och någorlunda kraftig, utan att vara överdrivet muskulös.
Övrigt; Under sin vistelse i kungariket Ascacia, så var Alec tvungen att hållas under en mycket noggrann uppsikt. Som kungarikets enda manliga profet, så var han tvungen att bli beskyddad till varje pris. Detta betydde att även om det var krig, så fick Alec inte delta i striden. Till Alecs stora missnöje, så blev han vid sexton års ålder kungarikets hemliga vapen. Med sin förmåga att se in i framtiden, så kunde han förutspå fiendens nästa drag, och på de sättet så kunde kungarikets arméer förgöra dem. Men Alec tröttnar till slut på kungarikets evinnerliga krigande, och rymmer därifrån. Om han ska delta i kriget, så vill han slåss med sitt svärd, och inte med sina övernaturliga krafter.

Ok. Men det här hon "kan" ju inte precis styra honom eftersom han också har en kraft

Ändrade lite gåvan på min mall föresten :3

Japp, det där såg bättre ut! Vi kan väl bestämma att de inte kan använda sina krafter mot varandra? På det viset kan ju inte heller min karaktär se Maxine i sina syner, och då blir det ju inget PowerPlay för min del heller. x)

Det blir bra så

Så... Vem vill börja? ^^

Vill du?

[Sure! Jag börjar lite smått.]

Alec visste inte hur länge han vandrat, det kunde röra sig om några timmar, eller till och med några dygn. Han befann sig i den delen av skogen där man aldrig kunde veta säkert, dit solens strålar aldrig verkade nå. Träden såg groteska och livlösa ut, och de livlösa grenarna verkade sträcka sig efter en, som för att gripa tag i en för att aldrig släppa taget. Alec fnös för sig själv. Han var inte rädd; han visste precis vart han befann sig. Ibland, när pressen av att vara en profet blev för tung för Alec att bära, så brukade han ge sig ut hit. Inte ens som barn hade skogen skrämt honom. Han gillade att tänka på sig själv som en del av skogen, eftersom att han alltid kände sig så fridfull där. Och framför allt ensam. Det fanns en tid då ensamheten hade stört honom, men den tiden var långt förbi. Det var innan han visste vilket ansvar det krävdes för att vara en slags magiker. Magiker kunde inte ha vänner utan att försätta dem i fara, i alla fall inte magiker med så farliga förmågor som Alec. Aldrig igen, tänkte han. Jag ska aldrig låta det hända igen.