harry style

Login | Sign UpFanFiction.Net | unleash your imagination


Browse Just In Communities Forums Betas Search Mobile

































Books » Harry Potter »









Charlie Weasleys berättelse
--------------------------------------------------------------------------------
Author: TrueCharlix PM
En berättelse om Charlie, killen som råkar i trassel på grund av sin vilja att alltid hjälpa andra, oavsett om det är anonyma brevvänner eller Hufflepuffs quidditchkapten. Intriger, kompisgäng och krossade hjärtan med förmågan att läkas. Ge den en chans!

Rated: Fiction T - Swedish - Hurt/Comfort/Romance - Charlie W. - Chapters: 9 - Words: 11,764 - Reviews: 21 - Follows: 1 - Updated: 09-14-10 - Published: 08-16-10 - Status: Complete - id: 6243187



A a AbcAbc Abc 1. Chapter 12. Chapter 23. Chapter 34. Chapter 45. Chapter 56. Chapter 67. Chapter 78. Chapter 89. Epilog






Den här berättelsen skrevs utan planering eller någonting, bara något jag började på när jag hade tråkigt =)

DEL ETT

Charlie Weasley lämnade klassrummet tillsammans med sina klasskamrater. De skrattade fortfarande åt Leslies dumma skämt när de passerade biblioteket, då en papperslapp fångade Charlies intresse. Den låg helt sonika på ett av de få, låga trappstegen upp till bibliotekets entré, och av någon anledning ville Charlie plötsligt väldigt gärna ta reda på vad som stod skrivet i den. Han hejdade sig, såg sig omkring, och kilade fram och nappade åt sig lappen.

Väl uppe i uppehållsrummet slog han sig ner i en fåtölj, sjönk djupt ner i den och fiskade upp papperslappen ur fickan. Nyfiket vecklade han upp den.

Och mycket riktigt, det var inte bara anteckningar från någon lektion- det var ett brev.

"Hjälp!

Jag behöver hjälp, snälla, jag är desperat.

Min kompis vill inte leva längre. Vad ska jag göra!

(Lämna svar här i Stenskålen, snälla!)

/M"

Charlie stirrade på brevet, kluven. Vilken underlig sak av någon, att ta hjälp av en total främling. Genast blev han nyfiken på vem denna mystiska "M" kunde vara. Kunde det vara någon han kände? Samtidigt var han förskräckt över vad som där stod. Vem i hela fridens namn var då hans/hennes kompis?

Han bestämde sig för att ta reda på vilka dessa elever kunde vara, vilket innebar att han tänkte skriva ett svar tillbaks. Han läste lappen igen. Lämna svar i Stenskålen?

"Du. Terry?" En ljusblond, lång och muskulös kille tittade förvånat upp.

"Vad är det?"

"Vart ligger 'Stenskålen' nu igen?" Terry såg mycket skeptisk ut.

"Vadå, vilken stenskål?"

"Stenskålen", försökte Charlie igen, och låtsades att han visste att det fanns en över huvud taget. Terry skakade på huvudet.

"Har aldrig sett någon stenskål här, men fråga dina brorsor vet jag."

Charlie log motvilligt. Han hade rätt. Om någon visste, så var det de. Fast han misstänkte att de var i en helt annan del av slottet just nu. Det var fredag kväll och inga läxor tyngde dem. För hans egen del var det visserligen en annan sak, kraven som lärarna ställde på sjundeårseleverna på Hogwarts var skyhöga. Han visste att hans läxa i trolldryckskonst inte skulle göra sig själv, och att Snape inte skulle tolerera några som helst ursäkter om han hoppade över den igen, men ändå gick han bort till ett av de mörka träborden och satte sig och försökte skriva ett svar.

"Kära 'M'

Vad har hänt? Har du/ni pratat med någon lärare?

Hälsn. C"

Han måste erkänna att han det var spännande. Han var långt ifrån expert på relationer och sådant, det var Amy Browns brustna hjärta ett levande exempel på. Charlie skämdes lite när han kom att tänka på Amy. Fast det hände allt mer sällan, ju fler veckor som gick.

Han ville verkligen inte tänka på hur han förstört allt de haft genom att bete sig som en idiot. Nåväl. Det hade inte funkat i vilket fall, försökte han intala sig. De var alldeles för olika, han och hon. Charlies passion låg i Quidditch och drakar, två riskfyllda, farliga men oerhört intressanta intressen.

Amy var ett geni och älskade krångliga saker som talmagi. Hon var alltid lika felfri, till utseendet, uppförandet och inte minst provresultaten. Han log svagt och sorgset.

Charlie hade tur. Fred och George Weasley kom insläntrandes i Gryffindors uppehållsrum bara ett par minuter senare.

"Hallå där, George och Fred. Hörni, kan ni hjälpa mig med en sak?"

Fred och George stannade till och vände sig om exakt samtidigt.

"Med vad?"

"Vad får vi?"

Charlie fnös.

"Ni får ingenting. Har ni sett någon Stenskål här på Hogwarts?" En tanke slog honom. "Möjligtvis i närheten av biblioteket?"

Tvillingarna utväxlade en blick.

"Vi gör ingenting gratis, broder."

"Speciellt inte för dig, Charlie." Fred flinade.

"Lägg av! Förresten slår jag vad om att ni inte vet."

"Vi vet", lovade George. "För en påse chokladgrodor berättar vi."

"Jag har inte en påse chokladgrodor!"

"Jo, det har du visst", sa George glatt. Charlie begravde ansiktet i händerna. Att kompromissa var ingen idé, tvillingarna var stenhårda affärsmän.

"Okej då", svarade han vresigt och gick upp för att hämta sitt sista godis. Nu var han tvungen att vänta tills nästa Hogsmeadebesök innan han kunde få tag på mer, och vem visste hur länge det skulle dröja?

"Berätta", befallde han kort och slängde påsen i magen på George, som fångade den.

"Ouch. Okej, hör här brorsan. Bredvid biblioteket finns en gobeläng med en fågel Fenix, vet du vilken jag menar?" Charlie nickade ivrigt. "Alltså. Bakom den ser det ut som om det bara är stenvägg, men det är det inte. Knacka lite med trollstaven på stenen som är slät och säg 'Hemliga hålrum'".

"Hemliga hålrum? Finns det ett rum innanför?" utbrast han förvånat.

"Ett rum…"

"…eller ett hål."

"Hur som helst. Det finns en sak där inne."

"En sak av sten."

"Som man med lite fantasi kan kalla skål."

Charlie log brett mot sina yngre bröder.

"Tack."

Med sitt svarsbrev i ena handen och trollstaven beredd i andra lämnade han uppehållsrummet och gick med fjädrande steg i riktning mot biblioteket.

Väl framme såg han sig omkring, för att försäkra sig om att korridoren var tom. Sen slank han hastigt in bakom den tunga gobelängen. Det var trångt där bakom, men han pressade sig mot väggen eftersom han inte ville bli upptäckt. Trevandes sökte han efter en slät sten på den skrovliga ytan. Efter lite letande hittade han den, slog på den med trollstaven och viskade lösenordet.

Stenväggen gick upp i rök, och han ramlade framlänges in i ett svagt upplyst, halvcirkelformat rum. Det var ungefär som en grotta i väggen, dold bakom gobelängen. Han hann ta emot sig mot stengolvet i sista sekund tack vare att han släppte trollstaven och lät händerna ta smällen. Det ekade lätt när trollstaven rullade iväg djupare in i rummet.

Muttrande borstade han av händerna och reste sig- och höll på att trilla framlänges ner i en fördjupning i golvet. Häpet kisade han mot den. Dess innehåll tycktes utstråla ljus och värme, och Charlie fick lust att röra vid substansen. Det fanns ingen annan ljuskälla i grottan.

Han plockade upp trollstaven och lade sig sedan på knä framför skålen.

Efter att ha studerat den virvlande vätskan en stund såg han plötsligt ännu ett brev. Nyfiket och modigt stack han ner handen för att plocka upp det.


1. Chapter 12. Chapter 23. Chapter 34. Chapter 45. Chapter 56. Chapter 67. Chapter 78. Chapter 89. Epilog










Type your review for this chapter here.

Login » FanFiction FictionPress Google Facebook Twitter







Favorite: Story Author | Follow: Story Author Save


Share: Google . Facebook . Twitter . Tumblr





--------------------------------------------------------------------------------




Report Abuse Add Story to Community





Blog . Twitter . Privacy Policy . Terms of Service . Ads . Help . Top