Du är allt - Dramione

Hej jag tänkte skriva en Dramione!

Namn: Du är allt
Språk: Sv
Rating: PG 11-12 pga. Ganska mycket kärlek
Handling: Hermione har längtat efter Ron hela sommaren. De har varit ihop i nästan ett år. Men när de äntligen träffas igen inför deras 6:e år på Hogwarts har Hermiones känslor för Ron försvunnit. Istället börjar hon bli intresserad av Draco. Men hur ska hon kunna berätta det för Harry och Ron?

Hermione hittar en hemlig gång under sin säng som hon använder på nätterna.

Är Draco intresserad av henne och hur ska hon i så fall lista ut det? Vem vet?


Någon som är intresserad?

Observera att Voldemort inte finns i den här ff:n så.det är rätt lugnt i trollkarlsvärlden. Lily och James dog i en bilolycka.

Jag vill jättegärna höra!!! Gillar Dramione jättemycket!

Jag med!!! Kanske skriver lite imorgon!!

Okej! Kul!!

Låter bra!

Hej här kommer första kapitlet! Hela ff:n är skriven ur Hermiones perspektiv.

Kapitel 1

Jag satt på mitt rum och läste Hogwarts historia.
Det var min absoluta favoritbok och jag hade redan läst den hundratals gånger.
Okej, det där sista var lite överdrivet, men ändå.
Idag skulle jag börja mitt 6:e år på Hogwarts.
Jag hade saknat alla lektionerna, biblioteket och stora salen. Men mest av hade jag saknat Ron. Hans vackra ögon, hans silkeslena hår och hans läppar. Hans underbara läppar när han kysste mig.

"Mione gumman! Vi måste gå nu om vi inte vill missa Hogwarts expressen!", ropade mamma från undervåningen och avbröt mina tankar.
"Visst mamma! Jag kommet", svarade jag


Kort kapitel. Jag vet men det kommer mer om någon dag.
Mer?

Ja!!! Mer!!! Jättebra!!

Det är verkligen jättebra!! MER!!

Tack för alla snälla kommenterade men skriv gärna vad jag kan göra bättre också.

Kapitel 2

Bilen stannade framför King's Cross Station. Jag klev ut ur bilen och lyfte ut min koffert ur bagaget.

Jag sprang mot väggen medans jag sköt vagnen med min koffert och Krumbens bur framför mig.
Perrongen var lika varm och rökfylld som vanligt.
Mina föräldrar dök upp bakom mig.
En bit framför mig stod Harry.
Jag sprang mot honom och han slog armarna om mig.
"Jag har saknat dig", sa vi båda som med en mun.
Det följdes av ett stort skrattanfall.
Då dök en familj upp vid ingången till perrongen.
Familjen Weasley.
"Ron!", tjöt jag och kastade mig i hans famn.
"Mione gumman", viskade han och kysste mig på håret.
Det kändes fel.
Men varför gjorde de det?
Jag släppte Ron och granskade honom.
Hade han inte varit snyggare och sötare förta året?
Varför pirrade det inte i magen som det brukade göra när han var i närheten?


Kort igen. Jag vet men det kommer mer imorgon

Jättebra!!!! SNÄLLA FORTSÄTT!!!!