Förbjuden Kärlek

Hej, de är jag igen..hehe..! Iallafall, ni som läste mitt inlägg i fanfiction forumet vet redan att jag funderat ett tag på att lägga ut min fanfiction om Sabrina Collins och nu har jag besämt mig! Jag ska lägga ut den
Ska bara läsa igen den så att allt är rätt stavat osv..! Kommer i alla fall att dela upp berättelsen, bara så att ni vet



Gör er redo för här kommer del 1:

DEL 1
Det härliga sommarlovet är slut och Sabrina Collins ska börja sitt fjärde år på Hogwarts. Skolåret börjar helt som vanligt tills hon får syn på honom. Killen med det blonda håret och dom grå blåa ögonen. Draco Malfoy. Hon bestämmer sig för att lägga in en stöt på honom men allt blir inte som hon har tänkt sig, bl a så är han väldigt hatad av Sabrinas vänner och så går han ju i Slytherin. Sabrina ställs inför sitt livs största prövning, ska hon välja att göra som hennes vänner säger eller ta det stora steget och göra det som känns bäst för henne själv, även om det riskerar att förstöra vänskapen.


Solens strålar letar sig in genom det halv öppna fönstret och fyller hela rummet med varmt ljus. Sabrina sträcker på sig och gäspar. När hon inser vilken dag det är så rycker hon till , idag är dagen då hon börjar sitt fjärde år på Hogwarts! Doften av stekt bacon når Sabrina, hon småspringer ner till köket där hennes mamma står och steker bacon. “God morgon älskling, sovit gott?”. “Ja då” Sabrina gäspar medan hon häller upp te och lägger upp lite bacon till sig själv. “Så är du redo för ännu ett nytt år på Hogwarts då”, Hennes mamma höjer ett ögonbryn och ler mot henne. Såklart, säger Sabrina samtidigt som hon försöker att ytterligare en gäspning. Frukosten går snabbt och Sabrina skyndar sig upp till sitt rum för att välja kläder och sminka sig. Skolkläder och böcker är redan nedpackade och den stora bruna kofferten står vid slutet av trappan. Medan hon står framför spegeln så funderar hon, hur ska det här året bli, kanske är detta året då jag äntligen får en kille, Sabrinas tankar avbryts då hennes mamma ropar att det är dags att åka till stationen snart. Hon väljer ett par svarta tajta jeans och en vinröd kofta till, trollstaven stoppar hon i fickan.

Kl tjugo i elva så står hon och hennes mamma på perrong 9 ¾. Sabrina spejar ut över den väldiga folkmassan för att se om någon av hennes vänner har anlänt. Det tar inte lång tid fören en tjej med kastanjebrunt hår letar sig fram till Sabrina, Emily. “Heej kul att se dig! Hur har ditt lov varit då??” Bara bra tack, Sabrina ler mot sin vän och kramar om henne. Dom fortsätter att prata om hur deras sommarlov har varit, Emily berättar dessutom att hon träffat en kille på hennes ställe men att deras förhållande tyvärr tagit slut på grund av att hon kom på honom med en annan tjej. Stackars Emily. Dom har hunnit prata så mycket att dom blir avbrutna av ett tjut, det är första varningen för att tåget snart ska gå. Emily skyndar sig till sina föräldrar och ropar att hon tar en kupé till henne och sig själv. Genom folkhopen så ser Sabrina att hennes egen mamma skyndar fram till henne och kramar om henne och berättar för Sabrina hur mycket hon kommer att sakna henne, hennes mamma ger henne ytterligare en kram och säger “Jag kommer alltid att älska dig för den du är, glöm inte de”. Med en sista blick på sin mamma så skyndar sig Sabrina på tåget med sin stora koffert. Hon går igenom tåget, till Hufflepuffarnas vagn som är näst längst fram, i andra kupén så sitter Emily och där sitter även några andra av Sabrinas vänner, Bonnie, Karen och Beth ler när dom ser Sabrina. Sabrina kramar om alla och diskussionen går genast igång. “Jag såg er inte någon stans på stationen vart var ni egentligen” frågar Sabrina leende och tänker samtidigt på hur mycket hennes vänner betyder för henne. Beth får ett häpet uttryck i ansiktet “Såg du mig inte, haha jag var ju bara en bit bort från dig, jag hade tänkt att gå och hälsa på dig men mina idioter till föräldrar ville hålla kvar mig”, hon gör en grimas. Det visade sig att både Karen och Bonnie råkat ut för samma sak. Tågets vissla ljuder för tredje gången och tåget börjar rulla, först sakta och stund för stund så går det snabbare och snabbare. Plötsligt blir Emily alldeles tyst och får ett konstigt uttryck i ansiktet, utanför kupén så står en kille med råttfärgat hår med sina kompisar och skrattar, dom tittar på Emily och skrattar, sedan så hastar dom vidare till några tjejer, killen med råttfärgat hår tar en tjej med rött hår på rumpan och sedan så drar han in henne i en kyss. Emily stirrar med tomma ögon på dom och Sabrina har redan listat ut vad som kan ha hänt. Det där var troligen Emilys före detta kille, som hon träffade i somras och tjejen var hans nya tjej, kanske den han var otrogen med. Det går en stund tills Karen avbryter tystnaden, “Vad var det där om” hon kollar på Emily som fått tillbaka sitt vanliga antiktsuttryck. Emily tar ett djupt andetag och hennes ögon är blanka. “Det är bara för att jag är så himla feg och idiotisk. Den där killen som var utanför kupén och tittade på mig, det är, eller jag menar var min kille, Cormac Maclaggen heter han, han är en Gryffindorare”. Sabrina ser att Emily tar sats och hon ser nu hur en liten tår letar sig ut ur ögat på henne. “I alla fall vi hade det riktigt bra faktiskt, tills han frågade om vi skulle ligga, jag sa nej såklart! Jag är ju bara 14 år. I alla fall Cormac blev riktigt sur, och då menar jag de. Han kallade mig feg så, sedan gick han. Några dagar senare då jag gick hem till honom så såg jag att han höll på med en annan tjej. Det är hon med rött hår som han var otrogen med.” Emily suckar, “så var det med de i alla fall”. Alla sitter tysta en stund och sen går diskussionen igång. “Jag träffade också en kille i somras, fast sedan fick jag reda på att han var mugglarfödd och då så gjorde jag slut med honom”, Beth lutar sig bak mot sätet med armarna i kors med en belåten min i ansiktet. Bonnie ger Beth en arg blick, jag menade inte så!! DU är ju en helt annan sak, lägger Beth till hastigt. Karen berättar också om att hon hade ett förhållande med en kille från femte årskursen i fjol. Men varför har du inte berättat något, Emily tittar undrande på Karen. “Vet faktiskt inte riktigt”, Karen rycker på axlarna “Kanske för att det inte hände så mycket, vi hånglade mest och höll på annars så pratade vi knappt med varandra”.
“Vill ni ha något från vagnen?” Tjejerna blir avbrutna av den knubbiga lilla häxan som skjutsar den stora vagnen framför sig. En stund senare så sitter alla och smaskar på pumpa pastejer, kittel kakor och kollar på sina trollkarls kort dom fick med chokladgrodorna. Sabrina tittar på en av sina kort Albus Dumbledore står det på kortet. Sabrina kollar ut genom fönstret, en svag rodnad syns på himlen och i horisonten så har himlen redan antagit en färg av marin blått. Sabrina suckar, allt det som hennes kompisar berättat om sina killar, när är det hennes tur. Jag är 14 år och har inte ens blivit kysst en enda gång, är det nåt fel på mig eller? Sabrina suckar ytterligare en gång, tittar på klockan. Oj, dom är snart framme. Dom andra verkar ha tänkt på exakt samma sak för Karen utbrister “Men herre gud vi är snart framme! Vi borde ta och byta om!”

Bra!!!!

Ser att min berättelse tyvärr inhte är så "populär"(vilket den borde vara,haha) men tänker nu niallafall att ladda upp del 2. Hoppas att fler personer kommer att upptäcka min berättelse!
Här har ni iallafall del 2!
(det kanske är ett och annat stavfel i berättelsen som jag missat men don´t blame me xD)
DEL 2

En halvtimma senare så stannar tåget, och när tåg visslan ljuder så öppnas dörrarna till vagnarna automatiskt. Hundratals elever i svarta mantlar kliver ut ur sina kupéer. “Första årselever kommer med mig!” Hagrids bekanta hörs genom folkmassan och en skara små förstaårselever tränger sig mellan folkmassan för att komma fram. Andraårseleverna och uppåt blir tillsagda att gå till vagnarna istället för till sjön, det är en tradition att förstaårseleverna åker båt över sjön till Hogwarts. Sabrina och hennes vänner sätter sig i samma vagn med några killar från Hufflepuff i samma årskurs. “Så hur känner ni för att börja ett nytt år på Hogwarts??”, Travis tittar sig leende omkring och väntar på svar, hans blick möter Sabrinas och det pirrar till lite inom henne. “Å, det känns bara bra, bara lite nervös för om jag kommer klara alla mål, haha”, Sabrina skrattar lite nervöst. Diskussionen om skolan fortsätter enda upp till Hogwarts, enda tills det är dags att gå av. Skrattande och pladdrande så går dom sju hufflepuff eleverna få väg upp mot den enorma ek porten. Sabrina fixar till sin mantel innan hon går in till stora salen för att sätta sig, hon ser att hennes väninnor gör detsamma, Bonnie tar fram en liten fick spegel och bättrar på sitt läppstift medan Karen lägger på lite mascara på sina långa ögonfransar. Sedan kommer Professor Sprout, Hufflepuffs föreståndare och säger att vi ska ställa oss i ledet för att gå in i salen. Dörrarna slås upp när vi tågar in i stora salen, den ser alltid lika välkomnande ut och vid lärarbordet så sitter dom vanliga lärarna, men stolen läraren för Försvar mot svartkonster ska sitta är tom. “Undra vilken lärare i försvar mot svartkonster vi kommer att få i år, viskar Bonnie i Sabrinas öra, Sabrina rycker på axlarna som svar. Alla elever sitter en stund, Sabrina pratar ivrigt med några killar som sitter mitt emot henne bland annat Travis, varför är det så svårt för mig att få killar? Sabrina har funderat på detta länge och hon vet svaret, ändå så tänker hon på det. Enda sen första året på Hogwarts så har hon kommit bra överens med alla killar men problemet är att dom flesta killarna bara ser henne som vän och inte som något annat, hon var ju den där tjejen som sprang runt fnittrade så fort en kille kom i närheten hon skrev inte kärleks brev, som så många av alla hennes andra vänner gjord, men man ändras ju. “Så hur har ditt lov varit då” Charlie knuffar lite lekfullt på henne, “Bara bra, lite långtråkigt, ditt då”, Hon ger Charlie ett leende. Dom avbryts av att porten slås upp ännu en gång och denhär gången så tågar det en skara av små förstaårselever in, nykomlingarna tittar sig nyfiket och lite skräckslaget omkring. Sabrina råkar möta en liten flickas blick, flickan har blonda råttsvansar i håret och hennes mantel är några storlekar för stora, Sabrina ler lite mot henne. När dom små eleverna står samlade runt den lappade hatten så brister den ut i sång:¨

När jag var ung för tio sekel sen
På skolan levde en berömd kvartett,
Vars namn vi alla känner väl igen,
Och alla fyra var en trollkalrsätt,
Från heden kom den tappre Gryffindor,
Från myren stammade den sluge Slytherin,
Från dalen sköna Rawenclaw med gyllne hår,
Från den kom också Hufflepuff, så mild i sinn.
De delade en dröm, en önskan och ett hopp
Och smidde alla fyra djärva planer på
Att unga trollkarlar och häxor lära opp.
Till Hogwarts skola lades grunden då.
Olika dygder värdesatte de hos dem
Det skulle häx- och trollkonst lära.
Envar av dem på skolan skapade sitt hem
För de elever som de tyckte stod dom nära.
De modigaste sattes högt av Gryffindor,
Och prisades av honom allra mest.
Men Rawenclaw, hon fann i alla år.
Att de som hade gott förstående var bäst.
Och milda Hufflepuff, hon föredrog
De flitiga, som strävar för att duga
Men Slytherin, som aldrig utav makt fick nog,
Han tyckte om de övergiriga och sluga.
Under sin levnads tid de fyra valde ut
Dem som de själva satte största värdet på.
Men sist, till, när deras eget liv tog slut,
Hur skulle man vid valet då till väga gå?
Jo, kloke Gryffindor fann på ett sätt:
Han slet mig av sitt huvud kort och gott-
Att sen förse mig med en hjärna, de gick lätt-
Och sedan dess sorteringen har fallit på min lott!
Så låt mig över era öron nu få glida ner,
För ännu jag har aldrig någonsin tagit fel-
Jag tar en noggrann titt i huvudet på er
Och väljer lämplig skolhem för er del!

Stora salen dånar av applåder när hatten sjungit klart, applåderna fortsätter en bra stund till tills Professor McGonagalls klara röst hörs “När jag ropar upp era namn kommer ni hit, ni tar på er hatten och sätter er på pallen, när hatten säger namnet på erat elevhem så går ni och sätter er vid bordet.” första eleven som ropas upp är Ackerley, Stewart, den lilla förstaårseleven kliver nervöst upp till pallen och sätter hatten över huvudet. “Rawenclaw!” skrek hatten. Applåder från Rawenclawbordet fyller hela salen, lättat tar Stewart av sig hatten och småspringer till bordet där Rawenclawarna sitter. De går en liten stund, en hel del elever ropas upp, bland annat Dennis Creevy som hamnar i Gryffindor och Emma Smith utropas till Slytherinare. “Dorothy Harris” , flickan med dom blonda råttsvansarna går darrande fram till stolen och drar hatten över huvudet. Det tar en liten stund innan hatten utropar “HUFFLEPUFF!”, Dorothy skuttar ner från stolen till bordet där Hufflepuff eleverna sitter och applåderar. Hon slår sig ner bredvid en av dom andra förstaårseleverna som kommit till Hufflepuff. Dumbledore reser sig upp och det blir omedelbart tyst, han ser sig leende om bland eleverna “Jag har bara en sak att säga till er hugg in!“ och plötsligt så dyker det upp mat på dom tomma faten och bägarna fylls med dryck. Alla bord dignar av all sorts mat man kan tänka sig, Kotletter, Pommes-Frites, hasselbacks potatis, njurpudding, ris stekt i smör och curry, kyckling klubbor och mycket mer. Efter som det var ett tag sen Sabrina åt så tar hon en rejäl portion av hasselbacks potatisen och kotletterna. “Så har ni hört att det är dags för turnering i magisk trekamp i år?!”, säger Beth plötsligt. “Jaa, det ska bli så himla spännande, undra vad dom kommer att få göra”, säger Charlie medan han skyfflar in potatismos i munnen. Hoppas någon från Hufflepuff anmäler sig säger Sabrina, “Det skulle verkligen va kul om någon från Hufflepuff gjorde det” håller Karen med om. “Undra vilka dom två andra skolorna är?” invänder Eric, en kille med brunt lockigt hår, även han är en av Sabrinas killkompisar. Dom fortsätter att äta och prata om den magiska trekampen tills faten blir skinande rena igen och istället så fylls dom med en massor av läckra efterrätter. Sabrina tar ivrigt för sig av den mycket smaskiga choklad tårtan, hennes favorit efterrätt. Hon ser att Karen har tagit åt sig av siraps tårtan och att Travis tar en stor tugga av sin gräddbakelse. Även dom faten blir skinande rena efter ett tag. Dumbledore reser sig ännu en gång , han hälsar alla välkomna till ett nytt år på Hogwarts och påminner som vanligt om att det är förbjudet för första års elever, all mat har gjort Sabrina sömnig så hon är nära på att somna tills...”Jag har också den sorgliga plikten att meddela er att Hogwarts elevhemstävling i quiditch inte kommer att äga rum i år”.
VA!!? Så kan dom inte göra utbrister Bill, en kille från sjunde årskursen. Han är slagman för Hufflepuffs quiditchlag. Det är många som håller med honom för överallt hörs det klagomål och saker som “Jag fattar inte vad som har hänt, hur kan dom göra så” och “Vänta tills pappa får höra om det här.” Dumbledore fortsätter med hög röst “Detta beror på ett evenemang som kommer att starta i oktober och som kommer att fortsätta resten av skolåret, det kommer att krävas en hel del av lärarnas krafter men jag är säker att ni kommer att få ett stort nöje av det. Jag har den stora nyheten att meddela att i år, jag har glädjen att meddela att här på Hogwarts...mer hinner han inte säga för det hörs en skarp åskknall och dörren till stora salen slås upp. I ingången så står det en man, han har en vandringsstav i handen och omkring sig så har han en svart rese mantel. Han går fram mitt i gången, förbi alla elever, Sabrina ryser när hon ser honom, hans ansikte är mycket ärrat och en bit av hans näsa är borta. Hans hår är flottigt och tunt och på ena sidan av ansiktet så har han ett konstgjort, klarblått öga. Den främmande mannen går fram till lärarbordet och runt om i salen hörs det mummel och viskningar om vem dendär mannen skulle kunna vara. “Välkommen till Hogwarts gamle vän” Dumbledore ger de okända mannen en kram, “Idiotiska tak” fnyser mannen och sedan så för han upp en flaskpluta till munnen och börjar dricka. “Detta är Allistor Moody, han är eran nya lärare i Försvar mot svart konster, jag kan ju säga att det är en ära att ha dig här och undervisa” Dumbledore tittar leende ut mot alla elever.
“Tänk att han ska undervisa, här på Hogwarts! Jag trodde inte att sådana som han fick undervisa här!” Var inte dum Eric, Bonnie ger honom en förebrående blick, “Det är såklart dom låter honom undervisa här, Hogwarts personal bestämmer ju inte lärare efter utseende, utan efter deras kunskaper om ämnet dom tänkt undervisa i! Vet någon förresten vem han är?” “Han har varit en auror en gång i tiden! Det sägs att han är galen också fast det tror inte jag på, jag tycker det är rätt så häftigt att vi ska ha en före detta auror som lärare, vi kommer ju att få lära oss allt hur man skyddar sig mot svartkonster, lite läskigt är det dock, eftersom det sägs att han är galen”. Charlie ryser lite. “Nej, nu är jag trött!” Sabrina sträcker på sig och gäspar, “Kommer ni med upp till sovsalen”, Sabrina tittar på Karen, Bonnie och Beth. Mm, dom håller med om att dom också är väldigt trötta. Dom säger god natt till killarna som vill stanna uppe lite längre och spela trollkarls schack. När dom går upp så ger Charlie Bonnie en blick som är svår att tyda, även fast det är rätt så mörkt så ser Sabrina att Bonnie rodnar, “Ehm..mm..god natt då, vi ses väl imorgon då!”. Dom fyra tjejerna gör inordning sig för natten, och sedan så kryper dom ner i sina himmelsängar. Dom säger inte speciellt mycket till varandra eftersom dom somnar nästan på en gång. Sabrina tänker en stund, hon tänker på det som hände nere i sällskaps rummet mellan Charlie och Bonnie, inte för att hon gillar Charlie men Bonnie är den enda som också inte haft en kille och om det blir något mellan henne och Charlie så är det bara Sabrina som inte har haft en kille. Sabrina suckar och den där lilla känslan av hopplöshet fyller henne. Hon tränger bort känslan och tänker på hur morgon dagen ska bli istället. Undra hur den nya läraren i Försvar mot svart konster är, det är Sabrinas sista tanke innan hon somnar.

Bra men det var lite för långt. Jag fick nyss jullov och tänker inte läsa så mycket förutom hp.

Bra! Jättefint skriver du ju (som jag haha) det är jättefint att många vill skriva långt, men jag förstår om många inte orkar läsa, så dukan ju försöka korta upp texterna lite. bara kritik!

haha de är rätt de du säger, det blir väldigt jobbigt att läsa så mycket så jag tog bort en hel del av texten nu, så nästa gång du går in och läser så kommer du se att jag har ändrat