Surt sa räven om rännbären... Eller?

Vill typ bara gråta :'( Killen jag var fullkomligt förälskad i (och till och med längtade efter skolan för att han var/är där) visade sig vara lika puckad som alla andra idioter på våran skola. Jag trodde verkligen att han var annorlunda men nu.... Jag mår bara dåligt (Det började med att några puckon från 8an kom till 6ornas korridor och retades. Jag har en liten ovana att tjafsa emot och så är jag ganska kaxig så jag satt och gav igen. O och S (S=♥) satt och viskade och skrattade åt mig! Då kom min föredetta skitdåliga kompis som har svikit mej totalt och sa att jag skulle komma när jag var skitsur. Väl där sa hon till mig att jag bara skämde ut mig! Det visste jag ju! Jag tyckte att dom alla är för j*vliga.... Hatar mina "kompisar"....

Vilka as!! Spö skulle de ha.

Om dem behandlar dig så förtjänar dem dig absolut inte, fortsätt att kämpa emot ♥

Sitter föresten i typ samma sitts med en kille, längtar så att jag håller på att gå sönder till skolen så att jag får se och prata med honom. Hoppas bara att han inte visar sig vara en idiot.

^^Idag hade jag börjat hoppas igen... På skolan sa dom typ "Asså har du seriöst når problem? Du vet väl att typ alla hatar dig? Har du någon kompis egentligen?" Fick en klump i magen då Jag har dom bästa kompisarna! (Dom som INTE är inblandade) Bara för att O och S är så himla malliga och uppblåsta för att dom tror att dom är "Coola" och "Populära". Och alla håller på att tjata om att jag är ful! Fast om man bortser från mina tänder (Vampyr -.- Som dom ändå inte kan fixa förrän min käke har växt klart!) så ser jag faktiskt rätt bra ut! Men jag kan bara inte släppa honom ♥ Behöver stöd nu!

Jag vet precis hur du har det.

"Asså har du seriöst når problem? Du vet väl att typ alla hatar dig? Har du någon kompis egentligen?" Jag har inte någon koll på hur många gånger jag fick höra saker som liknade det där i mellan- och högstadiet.

En sak som jag dock har märkt är att nästan alla som sa de där grejerna till mig är folk som det senare visats har egna problem med familj/liv/liknande, eller som är jävligt osäkra på sig själva och som därför måste trycka ner andra för att må bättre.

Jag hade också ett väldigt hett temperament och kort stubin när jag var yngre, och jag kunde bli skogstokig, vilket fick folk att skratta och bara tycka att jag var konstig eller hade problem. På senare tid lärde jag mig att hantera det där genom att alltid leva efter en tanke:
"Jag föddes inte för att göra dem nöjda. Passar det inte kan ni hålla er jävligt långt borta från mig för jag vill inte ha med er att göra iallafall."

Så ignorerade jag dem för det mesta. Jag kunde vara ensam i skolan för att mina kompisar gick i andra klasser/skolor, men jag visste vilka mina riktiga vänner var och det var det som var viktigast.

Jag vet att det är fruktansvärt svårt att inte ta åt sig eller bli ledsen och sårad över vad de säger till en, men försök att tänka att det går inte att leva livet så. Man kommer alltid att stöta på folk som ogillar en, men man kan inte ta åt sig av allt för då skulle man vara deppig hela tiden.

Mitt stöd är hos dig. Det är bara att skicka en uggla om du behöver någon som kan lyssna!

^^♥ Jag vet att jag har kompisar och jag är bra kompis med killarna oxå men ibland har alla dåliga dar och jag var sur och dom var sura så.. Men jag har gått i samma klass som O sen ettan så jag vet hur han funkar

Trågigt

^^jupp

Skit i dem du, försök bara att inte ta åt dig ♥

^^ försöker