Things aren't always as they seem, Elizabeth Bennet [SV]

Titel: Things aren't always as they seem, Elizabeth Bennet
Typ av text: Crossover fanfiction
Språk: Svenska
Rating: G/PG
Färdiga kapitel: 1
Uppskattade kapitel: ca 60
Färdigskriven: Nej

Beskrivning: Det här är en crossover fanfiction mellan "Stolthet och Fördom" och "Harry Potter".

För er som inte vet vad "Stolthet och Fördom" är så kan jag bara enkelt säga att det är en 1800-tals roman skriven av Jane Austen och handlar centralt om Elizabeth Bennet. Elizabeth är en av fem systrar och har en mor som är fullkomligt besatt av att hitta män till sina döttrar. Då flyttar unge Charles Bingley in i ett hus i närheten. Han har med sig sina två systrar och sin bästa vän William Darcy och dramat kan börja.

Det här kommer vara en återberättande historia om de fem Bennet systrarna och deras upptåg och livshistorier. Bara det att den här gången utspelar det sig under 2000- talet och alla fem systrarna går på Hogwarts skola för häxkonst och trolldom.

Författarutlåtande: Jag sätter som vanligt högre rating än jag tror att jag behöver. Jag tvivlar på att jag kommer ha något som helst innehåll som är opassande för någon, men för säkerhetsskull vill jag sätta hög rating.

Det här var en idé jag hade eftersom jag är ett stort Harry Potter fan men också stort fan av 1800-tals romaner. Därför ville jag på något sätt kombinera båda och då blev det så här.

Kritik: Om ni läser novellen så är ni välkomna att ge konstruktiv kritik! Jag blir bara glad om ni säger vad jag kan förbättra och vad som redan är bra, så länge ni säger det på ett vänligt och givande sätt!
Det jag helst vill veta är:

1. Berättelsens händelse tempo. D v s för snabbt eller för långsamt tempo.
2. Längden på inläggen.
3. Hur mycket ni förstår av storyn.
4. Övriga tankar och känslor

_______________________________________________________________________

Kapitel 1. Del 1

Vissa dagar spekulerade Elizabeth Bennet allvarligt över frågan om hon i själva verket var adopterad. Idag var en sådan dag. En dag då hon undrade hur hon kunde vara släkt med den hysteriska kvinna hon kallade mor. Hon menade inget elakt med det. Elizabeth älskade sin mor, men hon avskydde hennes tendenser att överdriva allt till sin yttersta gräns. En panik attack om dagen är bra för magen och den här eftermiddagen var det värre än vanligt.

De fem Bennet systrarna hade legat utslagna på baksidan av huset och njutit av den tidiga sommarsolens varma strålar. Ingen kunde klandra dem. Den första sommarlovs eftermiddagen för året kunde inte räknas med att spenderas på ett annat sätt. Förmiddagen hade sett precis likadan ut. Elisabeth hade i alla fall suttit i en solstol och i lugn och ro läst sin bok när hennes mor kommit utfarande genom altandörren. Elisabeth, liksom resten av systrarna Bennet samt fadern, hade sett upp från sina åtaganden och tittat på den rundnätta kvinnan som kämpat med att hitta sin tappade anda.
”Norah, är allt som det ska?” hade flickornas far frågat. Han hade gjort dem sällskap ute i trädgården medan deras mor hade gått för att göra några ärenden i byn. Hon var uppenbarligen tillbaka och tycktes nära på att explodera.
”Du har väl inte sprungit ända från Maryton mamma?” hade Elizabeth frågat bestört men aningen roat.
Hennes mor hade inte svarat utan helt enkelt vänt sig mot deras far.
”Richard, skulle jag kunna få prata med dig i enrum tack” hade modern andfått sagt. Hon hade fullkomligt lyst av iver.
Fadern hade nickat och rest sig från solstolen för att följa sin fru in i huset.


Det var då. Nu, satt alla fem Bennet systrarna och tittade förvånat på varandra. Lydia var den som, efter några sekunders iakttagande, bröt tystnaden.
” Vad tror ni det var om?” Frågade hon nyfiket och drog på sig badrocken över sin bikiniklädda kropp.
”Jag vet inte.” svarade Jane förbryllat med blicken fortfarande fäst på altandörren. ”Men jag har inte sett mamma så exalterad på länge.”
”Jag slår vad om att det har att göra med killar” sade Kitty fnissande och följde sin tvillingsysters exempel och drog på sig sin badrock.
” Kitty!” utbrast Jane förmanande.
”Hon har rätt Jane” sade Elizabeth och slog ihop sin bok. ” Senaste gången mamma var såhär till sig var när du skulle gå på julbalen med Francois Destillé från Bouxbaton i vintras.”
Jane rodnade lite lätt och vägrade se sin syster i ögonen.
Det blev tyst i några sekunder igen innan Lydia reste sig upp.
”Jag vet inte hur det är med er men jag tänker gå och tjuvlyssna!” sade Lydia och satte av mot altandörren innan någon hann stoppa henne. Resten av Bennet systrarna var snart hack i häl. Alla utom Mary. Hittills hade hon bara åskådat vad som pågått och bestämt sig för att hålla det så. Hon tänkte inte beblanda sig i skvaller då hon fann det ytligt och onödigt och hon hellre satt kvar med sin bok.

Riktigt bra ju! Bevakar!

Bra!

Nu tar jag och kommenterar här med.

Som sagt så gillar jag verkligen sättet du skriver. Jag sugs in i den där 1800-tals-roman-känslan och det får mig att vilja ha fortsättningen så snart som möjligt.
Tur att det är jullov snart, så att du får tid till att skriva. :3

Jag fortsätter att bevaka och kommer inte att sluta läsa i första taget. ^^

Tack för era fina kommentarer!
Bara för att jag inte orkar göra den historieuppsatts som jag borde göra nu så lägger jag upp en liten del till ^^

_______________________________________________________________________

Kapitel 1. Del 2

De fyra systrarna, som inte riktigt hade samma standard som Mary, tassade nu fnittrande fram till arbetsrummets dörr som lägligt nog stod på glänt.
Dem kunde höra sin mor samtala med gäll röst och fadern svara med samma gamla lugna stämma han alltid använde.
” Lyssnar du på mig Richard?” utbrast Mrs Bennet bestört och viftade med en hand framför sin man för att fånga hans uppmärksamhet.
”Jag lyssnar min kära” svarade han och slog sig ner vid sitt skrivbord.
”Jag stötte på Sophia Lucas i tygaffären och hon berättade att Netherfield Park är äntligen sålt!” Utbrast Mrs Bennet lyriskt.
Ett mummel bröt ut mellan de fyra Bennet systrarna vid dörren. Netherfield Park var en stor herrgård i utkanten av Maryton. Den hade varit tom sedan den föregående ägaren gått bort något år tidigare och att den nu äntligen var såld var intressanta nyheter.
” Vem tror ni kan ha köpt det?” Viskade Kitty upphetsat och Elizabeth lade handen för hennes mun så att hon kunde höra resten av samtalet.
” Det var ju jätte trevligt käraste, men vad har detta med mig att göra?” Frågade Mr Bennet trött såg upp på sin fru som nu slängt sig ner i en fåtölj. Som utmattad av all uppståndelsen.
” Men Richard, det är Bingley familjen som flyttat in där!” Utbrast Mrs Bennet som om det var den mest uppenbara saken i hela världen. ” Mr Bingley är ju vice Trolldomsminister. Han är en för respektabel man för att vi bara kan gå dit och presentera oss. Du måste gå dit och välkomna familjen till området först!”
”När tror hon att vi lever, 1800 – talet?” viskade Kitty, som, mogen som hon var, hade slickat på Elizabeths hand för att få systern att släppa.
Detta fick Lydia att fnissa så hysteriskt att Kitty brottade ner henne på golvet för att hon skulle vara tyst. Medan deras yngre systrar låg och sprattlade i en enda hög av enäggstvilling så lyssnade Elizabeth och Jane fortfarande ivrigt vid dörrspringan.
” Ursäkta om jag frågar käraste, men varför är det så viktigt att vi träffar just den här familjen.” frågade Mr Bennet. ” Förra veckan flyttade familjen Frost in lite längre ner för gatan men det var inte alls någon uppståndelse över det.”
” Ja men dem har ju bara två döttrar” sade Mrs Bennet otåligt. ” Familjen Bingley har två döttrar och en son i våra flickors ålder!”
Reaktionerna över den kommentaren var många och olika. Kitty och Lydia, som stannat upp sin brottningsmatch för att lyssna på sina föräldrars samtal, bröt ihop av skratt. Elizabeth såg förnärmad ut och Jane kunde inte låta bli att låta en fnissning slippa ut innan hon slog handen för munnen.
Deras far hade tagit av sig glasögonen och gnuggade sig nu febrilt i ögonen.
” Du inser att våra yngsta döttrar är femton?” frågade han, om möjligt ännu tröttare än förut.
” Ja men Jane och Elizabeth är myndiga nu och det kan inte skada att börja planera tidigt!” Sade Mrs Bennet.
Elizabeth hade hört nog. Hon tog tag i sin tvillingsysters axel och drog med henne ut i trädgården, där Mary fortfarande satt uppslukad i sin bok. Lydia och Kitty var snart hack i häl sina äldre systrar.

mer