Den mörka konsten att lösa ett mord [SV]

Det här är alltså en fanfiction som jag och min käre vän madeleinegranger skriver tillsammans.
Detta är en del två på vår fanfiction Den mörka konsten att spela quidditch [SV] och därför rekommenderar vi att ni läser den först så att ni hänger med i fortsättningen som kommer läggas upp här!

Vi skriver ur två perspektiv; Theresa Abbott och Xenia Lovegood(våra egna två karaktärer).

Titel: Den mörka konsten att lösa ett mord
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej.
Antal Kapitel: 7
Rating: PG
Handling: Tess och Xenias femte år är avklarat men nya utmaningar väntar under det kommande sjätte året. Inte långt in på höstterminen blir en elev på Hogwarts kallblodigt mördad. Chock drabbar skolan och aurorer kallas in för att försöka lösa gåtan. Samtidigt viskar trollkarlsvärlden om en skum häxa som börjat synas till i landet. Vänskap sätts på prov och kärleken trasslar till det. När mordet börjar bli allt för personligt för Tess, Xenia och Scorpius bestämmer de sig för att ta reda på vem som gjorde det och ställa personen inför rätta.


Tjejerna har ju faktiskt bloggar också (för jag och Madde är lite nördiga av oss)!
XENIAS BLOGG
THERESAS BLOGG


Så, nu kommer alltså första kapitlet på en gång! Läs gärna och kommentera, och har ni inte läst första delen så länkar jag den högre upp!

Kapitel 1 (Theresa)

Tess lade ner sin ljusa kjol i väskan, men packade upp den två sekunder senare igen. Vad skulle Theodore säga om den egentligen? Var den för kort? För ful eller bara fel? Tess suckade och lade bestämt ner den igen, hon skulle ha den med sig. Hon brukade aldrig vara så nervös över något förut. Tess visste att det här betydde mycket för henne, kanske var det därför som hon brydde sig så mycket också? Helst ville hon inte spekulera i det alls. Tio minuter senare smällde hon igen väskan och dunsade med den ned för trappan. En arg Hannah mötte henne.
”Kan du inte ens försöka att vara lite tyst? Nu när Wilmer äntligen har somnat.” Fräste hon. Tess ryckte på axlarna och fortsatte vidare ut i hallen. Wilmer var Tess nya syskon. Den ärade sonen till Hannah Longbottom, tidigare Abbott, och Neville Longbottom. Tess log för sig själv åt sitt sarkastiska sätt att tänka. Hannah och Neville hade varit så säkra på en dotter, och så fick de en son, Wilmer Frank Longbottom. Aldrig hade Tess sett Hannah så stolt, eller sliten för den delen. Hannahs hår var nästan alltid uppsatt i en slarvig knut på huvudet och hon gick runt i samma kläder hela tiden. Det nya barnet var ofta ursäkten till Hannahs beteende, men den knappt två veckor gamla Wilmer tärde faktiskt på hela familjen, och inte bara Hannah. Något som Tess ofta pekade ut och självklart gjorde det Hannah ännu mer irriterad och arg.

Xenia och Neville satt i köket med en varsin tekopp och pratade lågt. Tess slog sig ner med väskan tätt intill.
”Nervös?” Undrade Xenia.
”Nej, varför skulle jag vara det?” Undrade Tess och höjde på ögonbrynet. Hon insåg med ens att hon lät sur. ”Kanske lite…” Lade hon till och Xenia nickade och log. Några sekunder senare ringde det på dörren och Wilmer började med ens att skrika. Tess kände att hon ville göra detsamma. Någonstans längre bort svor Hannah och Tess gick tillsammans med Neville för att öppna åt Professor Nott.
”Välkommen.” Log Neville när han öppnade dörren och skakade hand med Theodore Nott. Tess log vagt och sade hej.
”Jag är klar så vi kan gå.” Sade Tess snabbt och Theodore nickade. Tess hade ingen lust att visa Theodore det kaotiska hemmet eller den ännu mer kaotiska Hannah.
”Okej.” Sade Theodore och utan att säga något mer gav de sig av.

De transfererade sig ut till södra delen av landet. Slätter och åkrar bredde ut sig framför dem är de stod på en asfalterad väg i utkanten av en stad.
”Det här är Georgestown.” Sade Theodore. Tess nickade och han ledde henne till en klunga med höghus. På första våningen med en liten altan och grind bodde tydligen Theodore. När Tess gick igenom dörren möttes hon av en stilren stil i svart och vitt. Så olikt Tess eget hem som det bara gick.
”Här är köket, där borta är vardagsrummet och här inne kan du sova.” Allt visade han väldigt snabbt. Tess såg sig omkring i det lilla huset.
”Du bor verkligen fint.” Sade hon och Theodore log en aning besvärat.
”Tack.” Sade han enkelt. ”Badrummet ligger längst ner i hallen till höger.” Fortsatte han och Tess nickade samtidigt som hon baxade upp sin väska på sängen i rummet där hon skulle sova. Det var ett tomt rum. Med endast en matt byrå i svart och en bred säng, men Tess gillade det. Tapeterna gick också i svart, med silver-snirklar och ett litet fönster som vette ut mot en lekplats fanns mitt emot sängen.
”Så, jag tänkte att vi kunde äta lunch ute i centrum och kolla runt lite.” Sade Thoedore och Tess nickade ivrigt. Theodore försvann snart in i ett annat rum som Tess antog var hans sovrum och efter att hon gjort sig i ordning lite och packat upp så var de klara att gå.

Av människorna på gatan att döma så verkade det som att det bodde mugglare i staden, men Tess kunde ändå skymta en liten butik som sålde The Daily Prophet och kittelkakor.
”Mugglarna kan inte se den där butiken va?” Frågade Tess nyfiket.
”Nej, de kan de inte. Det bor många trollkarlar här, men också mugglare. Så längre fram på torget finns en liten marknad där mugglarna gärna går och handlar.” Sade han.
”Vi kan väl gå dit och kolla också?” Föreslog Tess. ”Om vi inte har något annat inplanerat såklart.”
”Det kan vi göra.” Sade Theodore och log. De två åt lunch på en uteservering nära torget och Tess betraktade mugglarna där de gick och kollade på varorna som såldes medan hon åt sin sallad. Theodore åt också en sallad, i skuggan av parasollet som han fällt upp. Tess kunde inte låta bli att fundera på om han var skygg för solen på grund av att han var halvvampyr. Hon visste inte om de var ljuskänsliga så som mugglar-böcker ofta beskrev dem som.

De åt klart och fortsatte sedan mot marknadsstånden. Mugglarna sålde allt möjligt där, från klockor och smycken till frukter och sötsaker.
”Är det något speciellt du vill titta på?” Undrade Theodore försiktigt. Tess kunde ana att han själv inte brydde sig vart de gick, han ville bara göra Tess nöjd.
”Det spelar ingen roll för mig, men vi kan gärna gå runt och titta lite.” Sade Tess och noterade hur Theodore gärna höll sig i skuggan.
”Funkar bra för mig.” Sade han. Tess tog täten runt varvet av stånd och stannade vid ett utav de sista. Ett tunt, silveraktigt armband hade fångat hennes intresse. Säljaren nappade direkt på det hon såg.
”Det är ett mycket fint armband, visserligen begagnat, men det finns bara ett i sitt slag.” Sade mannen som sålde det och gav det till Tess så hon kunde titta närmare. ”Om du tittar riktigt noga så kan du se att det är ormar som håller ihop de tunna ringarna av metall.” Tess nickade. Hon hade minsann sett de små snirklande ormarna som bildade armbandet. Det var därför hon blev så fäst vid det. Under sommaren hade hon nämligen blivit mycket mer intresserad av djuret på Slytherins emblem. Förut så förstod hon inte vad som var så intressant med reptiler, men hon började förstå mer och mer varför Salazar Slytherin använt en orm som symbol.
”Hur mycket kostar den?” Undrade Theodore bakom Tess. Hon ryckte till och vaknade ut sina tankar.
”Elva pund.” Log mannen som sålde den. Theodore suckade.
”Vi köper den för sju.” Sade han bestämt.
”Det här är ett mycket fint armband… så jag säljer det för elva.”
”Är det ens äkta silver?” Undrade Theodore. Det syntes på mannen att svaret var nej. ”Då kan jag betala nio för det.” Säljaren nickade och Tess fick en liten ask till armbandet och så började de två bege sig hemåt igen.
”Tack så mycket, det är verkligen jättefint.” Sade Tess glatt till Theodore.
”Varsågod. Det passar dig.” Sade han. Hon trädde på det på armen och såg det glänsa i eftermiddagssolen. Ett rop hördes från en butik och en kort skäggig man klev ut på gatan. Han såg rakt på Theodore och vinkade glatt.
”Theodore… kom hit, du är skyldig mig tio galleoner!” Hojtade han och Theodore suckade med ett snett flin på läpparna.
”Ursäkta mig, Theresa. Men jag måste lösa det här.” Sade han och gick den skäggiga mannen till mötes.
”Har du sällskap Theodore?” Skrockade mannen.
”Ja, min dotter Theresa.” Presenterade Theodore och Tess såg förvånat upp på honom. Det var första gången som han presenterat henne som sin dotter. Och han lät en aning stolt också. Generat log Tess ett vagt leende och skakade hand med mannen.
”Jaså? Jag visste inte att du hade barn. Jag är Didric.” Sade han.
”Det är mycket du inte vet om mig.” Sade Theodore dämpat och Didric skrockade återigen. Han såg ut att vara runt femtio år med grånande hår och stora tatueringar på armarna. När Tess såg upp mot butiken såg hon att det faktiskt var en tatueringsstudio, åtminstone trodde hon att det var så de kallades.
”Så, de tio galleonerna…” Bad Didric.
”Visst, visst. Men du förtjänar dem inte.” Flinade Theodore. Tess hade inte den blekaste aning om vad det handlade om.
”Nej nej… visst. Men om vi säger så här då. Mina tio galleoner kan väl vara värt en liten tatuering åt dottern då?” Undrade Didric. Theodore såg ner på Tess. Det Didric erbjöd var fullkomligt oväntat, var det ens rimligt att han erbjöd en tatuering åt Tess? Hon visste inte hur hon skulle svara. Men Theodore verkade då inte ha några problem med det.
”Det är då okej för min del, men frågan är vad Hannah skulle säga om det.” Sade han lite tvekandes. Han visste alltså att man ogärna trotsade Hannah?
”Ja, jag vet inte.” Sade Tess tyst. ”Det skulle ju vara fint, men jag är inte säker på att jag får…” Funderade Tess. Didric skrockade igen.
”Äsch, kom in och titta på lite förslag, det kan väl inte skada? Och om det är resultatet du oroar dig för så ska du verkligen inte göra det. Jag är bäst i branschen.” Sade han självsäkert och förde Tess in i butiken. ”Det kan din farsa intyga.” Fortsatte Didric pratglatt och Theodore nickade frånvarande. Tess hade aldrig sett någon mugglartatuering på Theodore, men så hade hon ju inte sett honom i någon annan klädsel än de svarta kläderna han bar i skolan. Även nu hade han en svart skjorta och lika mörka byxor.

Ett litet rum var det enda som butiken bestod av. En soffgrupp, och pärmar på ett bord fick plats i ett hörn, och bakom en trä-disk fanns själva tatueringsutrustningen.
”Du behöver inte Tess.” Sade Theodore lågt, kanske såg han att Tess var tveksam. ”Du har ju inte fått tillåtelse av Hannah så det kanske är lika bra att strunta…”
”Nejdå, jag vill gärna göra en tatuering.” Svarade Tess efter att ha tänkt klart. Det spontana infallet skulle säkert inte vara populärt hos Hannah, och det var den största andledningen till varför Tess bestämde sig och dels ville hon verkligen prova på en mugglartatuering.
”Så kul.” Hojtade Didric bortifrån disken. ”Några idéer?” Undrade han sen. Tess gick fram till honom och tog av sitt nyinköpta armband.
”Skulle det kunna gå att göra en liknande orm?” Frågade Tess försiktigt och Didric nickade stort. Sedan tog han fram en hög med skisser och visade för Tess.
”Jag kan göra din orm och utgå ifrån någon utav de här.” Mumlade han och spred ut skisserna över alla ytor som fanns. Tess betraktade dem noga men valde till sist en slingrande orm som liknade ett vagt S lite. Sen tog det runt en kvart för Didric att skissa armbandsormen så Tess blev helt nöjd.
”Jag gissar på att vi har en Slytherin här.” Sade Didric då han jobbade och Tess nickade. ”Trodde väl det, ni är lika som bär du och Theodore.” Mumlade han och visade sedan Tess till stolen där hon skulle sitta.
Tess valde ett område strax nedanför sin fotknöl där tatueringen skulle sitta. Det stacks lite obehagligt när nålarna färgade hennes vrist, men det var inte så illa som hon först trott, sakta såg hon hur den lilla ormen kröp fram i och med att det svarta bläcket gav den liv.

Och så en timme senare hade de tackat Didric och sagt adjö. Tess var en aning öm om foten men de höll god takt hem till Theodores hus.
”Det har varit en toppendag, tack så mycket.” Log Tess och Theodore nickade.
”Ja, det tycker jag verkligen. Tack själv.” Efter middagen, när solen hade gått ner sade de god natt och Tess kröp lycklig ner i den mjuka och svala sängen. Utmattad somnade hon med ens med ett brett leende på läpparna.

SUPERBRA!!!! JAg bevakar självklart♥

Yey, I'm dead. Eller nej, då skulle jag ju inte kunna fortsätta läsa. Men jätte kul att fortsättningen är påbörjad ^^

[...] eller den ännu mer den kaotiska Hannah. Jag gissar att det är ett slarvfel, men det är ett 'den' för mycket i denna mening

Du kan även tänka på att när man skriver dialoger avslutar man det en person säger med ett kommatecken och sedan liten bokstav så här: "Jag är glad över detta", sade Tess. I stället för "Jag är glad över detta." Sade Tess.
Däremot om man inte talar om vem som sade det så kan man skriva så här: "Jag är glad över detta." Men då skriver man fortsättningen av texten på nästa rad

Jag hoppas du förstår och att det inte blev lika rörigt som det känns som det blev cx

Aja jätte bra kapitel ^^

Helgrymt! Mer tack.

Tack för feedbacken ska verkligen tänka på det!
Och jag rättar genast till slarvfelet.

Och superkul att ni gillar kapitlet! ♥

Superbra, har längtat efter en fortsättning.

Bra!!!

AWESOMEEE
Blogg länk? :3

Jättebra!!! ♥

Jag fixar länkar i första inlägget!

Edit; Tess har förresten uppdaterat den nu. x)