Gladiator, privat

Tamurlaine

Okej jag är inte ett dugg bra på att skapa trådar men.. hmm.. Känner mig så lat typ.. Men kan du skriva någon liten handling, eller vi kanske inte behöver någon? Jag kommer inte på något som jag kan skriva, brist på fantasi..

Min mall:
Namn: Calie Amentas
Ålder: 19 (?)
Utseende:
Personlighet: Utseende mässigt så ser hon ut att vara en svag kvinna som undviker allt och alla, men Calie är inte sån. Det ända hon tänker på är sig själv och det är inte ofta som det ändras och hon börjar bry sig om andra, hon litar inte på någon och är inte så öppen och hon öppnar sig nästan aldrig för folk. Hon brukar inte prata så mycket och är nöjd med det. Hon är väldigt bra på att ljuga. Calie försvarar sig alltid när det passar och drar sig bara bakåt då hon är rädd att förlora, eller snarare mista livet.
Bakgrund: Calie bodde hoss sin fader som slog henne. Hon hatade sin far mest av allt och ville inget mer än att han skulle dö. En dag så fick det bli slut på allt, hon rymde bort från sin far då hon var ca. 9 år. Hon var väldigt ung men hon klarade sig, förutom att hon blev tvungen att ta hand om sig själv, lära sig att försvara sig själv. Och hon lyckades väl. Hon åkte omkring och stal från folk och blev nästan dödad flera gånger.
Övrigt: Hon blev tillfånga tagen av ett fler tal vakter då hon var på flykt efter att stulit ett par värdefulla smycken.

Namn: Mars
Ålder: 23
Utseende:
Personlighet: Mars har av sitt liv gjorts bitter och ser överlevnad som det viktigaste. Han skaffar sig inte vänner, även om han är respekterad bland de andra gladiatorerna. Mars kräver mycket av sig själv och de nykomlingar han får träna. Under allt är han dock sorgsen, och han har flera hemska minnen.
Bakgrund: Mars föddes i norra Italien till en fattig familj. Då han fyllde sju år attackerades hans by av en bergstam, men hans liv sparades. Mars växte upp med stammen och lärde sig där att kriga. Då han var femton slog en Romersk lord ner stammen och tillfångatog Mars, som sedan såldes som slav. Vid nitton års åldern såldes han åter som en bråkstake, och köptes av Marius Pomeij, en föredetta gladiator som nu tränade själv upp gladiatorer.
Mars, som var väldigt ung, förväntades dö i sin första kamp, men han förvånade alla med svärdet och överlevde. Efter tiden hos bergstammen hade han adopterat en rå stil till sitt kämpande, och hos Marius tränades han varje dag.
Övrigt: Mars är inte döpt till det, men han använder aldrig sitt födelsenamn längre. Marius döpte honom efter den romerska krigsguden. Han är en av de populäraste gladiatorerna vid liv och på arenorna för tillfället. Han använder oftast en gladius (ett kort svärd) eller två, men ogillar sköldar.

[då ska jag försöka att börja]

Calie masserade sin hjässan medans hon tittade frammåt mot en gammal vas.
Hon hade fått en rejäl smäll då hon vägrat att följa någon order, tydligen var det bästa sättet att få henne tyst att slå henne medvetlös, Calie suckade där hon satt, i det tomma rummet
Hon bar en svart tröja, med ganska fullt av torkat blod på, och ett par fula byxor i svart.
Calie hade på sig sandaler, som var lite väl små, på sig.
Det hade inte gått som planerat, hon skulle inte behövt sitta här om hon bara lyckats. Calie visste att man inte kan attackera minst 4 männ med vapen riktade mot en så hon hade lyft händerna i luften och gett sig. Hon hade iallfall skaffat sig en sovenir, som hon dock inte skulle få behålla för evigt.

Två männ steg in i rummet och drog bakåt Calies armar. Hon gjorde inget motstånd. Nej.. Hon log roat då hon blev förd genom en korridor. Calie hade gärna frågat vart dom förde henne om hon brytt sig, men det gjorde hon inte.
En av männen knöt ihop Calies händer med ett rep då den andra öppnade en dubbeldörr.
Ljuset bländade Calie och det tog ett tag för hennes ögon att vänja sig.
Hon hörde ett svagt gnäggande från en häst. Lydigt så följde Calie efter vakterna, nu nyfiken på vart hon skulle bli förd någonstans.

Solen gassade den dagen, så som den gjort varje dag sedan vårens regn, och det var redan juli. Luften var tryckande het och inte en droppe vatten spilldes på marken, vilket resulterade i att sanden på övningsfälten bolmade runt männen.
Mars satt i sin cell, långt in i skuggorna på träbänken som föreställde hans säng. Han var klädd i en ärmlös vit tunika och en mörkbrun läderväst. För tillfället hade han inga vapen på sig, men trots det kunde man ana styrkan i den muskulösa kroppen. Han satt stilla, men det var inte en lat stillhet, utan mer som stillheten hos en tiger innan den attackerar.
Nya slavar skulle anlända idag, Marius hade berättat om det föregående kväll. Mars hade fått äran att välkomna dem, dela in dem i grupper och sedan träna de mest lovande. Han var ju trots allt bland de sickligaste Marius hade att erbjuda.
En vakt kom fram till hans cell och öppnade låset. Mars var snabbt uppe på fötterna och steg ut i solen. Vakten räckte ett trädsvärd åt honom, och Mars fäste den i sitt bälte som om det varit äkta.
"De nya slavarna kommer när som helst", informerade vakten, och Mars nickade. Han ställde sig mitt på gårdsplanen med blicken på dörren, och väntade.

Calie satt i vagnen,eller vad man nu kunde kalla det, bredvid en del andra. Hon märkte snart att flera riktade sina blickar mot henne. Vissa sänkte blicken då Calie tittade mot dem, men vissa fortsatte att stirra på henne.
Hon bet sig löst i läppen och lutade sig bakåt.
Calie suckade och tittade irriterat ned på sina fingrar.
Hon började fundera på vart hon var på väg någonstans.
Ingen hade ju berättat det för henne.
Calie tänkte inte fråga dem som stirrade på henne.
Hon tittade sig omkring på dem omkring och
började fatta varför deras blickar var riktade mot henne.

Mars väntade tålmodigt, men då porten äntligen slogs upp var han glad att väntan var över, för solen var brännande het.
Gladiatorerna, som satt i sina celler betraktade tyst vagnen. De som orkade bry sig ställde sig vid sina stänger för att få en bättre titt på de nya kumpanerna, men de flesta fortsatte med vad de än hållit på med.
Vagnen drog till halt, och vakterna öppnade dörren för att släppa ut slavarna. Mars granskade dem uttryckslöst och väntade tills de alla ställt upp sig, innan han gick fram till dem och började gå längs ledet.
De flesta var män, Marius satsade alltid på att få kvalité. De var i så bra skick man kunde förvänta sig slavar vara, men Mars kunde genast skilja de döda från dem som skulle leva längre.
Han stannade en sekund längre framför en av de få flickorna och granskade henne från topp till tå. Hon var väldigt vacker, men annars fanns det inget speciellt om henne, hon såg varken stark, snabb eller vig ut, inte mer än vanligt. Men hennes ögon glödde, och Mars fick en känsla av att hon skulle utleva de flesta andra.
Utan att ändra en min fortsatte han inspektera de andra, och nickade sedan åt en av vakterna att de skulle ledas till den tömda övningsplanen.

Calie suckade då hon följde efter resten av den mängd folk som hon åkt dit med.
Om Calie hade lust att gå därifrån så skulle hon gå genast, men hon forsatte med resten. Hon började sakta fatta vad hon gjorde här.
Calie kliade sig i nacken och kunde inte hjälpa att det ryckte i mungipan. Hon betraktade allt omkring henne med ett höjt ögonbryn. Hon började undra om man kunde få mat här eftersom att det var ett tag sen som hon ätit något.

[Jag redigerade lite]

Då raden av slavar stannade på den tomma övningsplanen ställde sig Mars framför dem. De stod undergivet tysta, de flesta såg skrämda ut, men vissa av dem gömde skickligt sina känslor. Flickan som fångat Mars blick såg till och med ut att le.
"Ni ska nu delas in i två grupper", började Mars med hög röst för att höras, och lät blicken glida längs med raden. En av vakterna gav ett likadant övningssvärd av trä som Mars bar åt mannen längst ut. "De som inte kan använda ett vapen, och de som... försöker." Mars log vid det sista, och en av vakterna lossade på kedjorna runt slavens vrister. Han skuffades framför Mars, och Mars bad honom göra sitt bästa.
Vakterna och gladiatorerna runt om hurrade och skrek åt slaven, som försökte blockera Mars plötsliga utfall. Han träffades hårt i börstet och revbenen tre gånger, innan Mars steg bakåt och sade åt vakten närmast: "Gul." Vakten doppade en pensel i en av ämbarna framför honom och tryckte den mot slavens tunika, innan han leddes bort.
"Nästa!" sade Mars, och en till slav skuffades fram.

Calie lyssnade på det mannen sagt. Hon granskade honom sedan när han fäktades mot slavarna. Hon var nöjd över att inte få börja eftersom att Calie kunde ta nytta av att se han fäktas mot både svaga och starka. Hon kunde kanske hitta en svaghet hoss honom. Egentligen var det ju inte allvar ännu men Calie ville inte spela hjälplös. Det Calie hoppades på var att hon snart skulle hitta en svaghet hos honom då det snart var hennes tur att köra.
Det var mannen bredvid hennes tur.

Mars var snabb och bestämd i sin indelning. De som lyckades parera några av hans slag och de han redan vid första anblicken placerat bland de överlevande fick rött målfärg på sin skjorta, de andra, de som skulle dö snabbt, fick gult.
Då han blev köpt hade Mars varit väldigt ung, och arg. Arg på livet, på soldaterna, på allt. Då han kallats fram med träsvärdet hade han parerat tränarens första slag, tack vare sin tid bland bergsbanditerna, men tränaren tänkte inte överlysas av en ung pojke. Så han hade slagit ner Mars till marken, men Mars reste sig varje gång trotsigt. Slutligen hade den röda penseln tryckts mot hans tunika, och Mars liv som gladiator hade börjat.
"Röd", sade Mars, och den mörka manen steg undan. Det var den unga kvinnans tur, hon som skulle överleva. Mars bad henne lyfta sitt svärd och testade henne lätt. Hon hade kanske hållit i ett svärd någon gång, men hon hade inte en chans mot en tränad galdiator, en av de bästa.