Vänner för evigt[SV]

Ja, jag och Rut Luna tänkte skriva en fanfiction tillsamans. Här nedan så följer lite information;

Namn; Vänner för evigt.
Författare; cikki, Rut Luna.
Rating; PG 9... det kommer förmodligen inte bli så mycket våld.
Handling; Renblodiga Elina och Mugglarfödda Vio träffas på tåget till Hogwarts. Dom blir vänner, men hur ska det gå?Elina kan inte vara vän med en smutskalle!

Ja, ska du börja, Rut Luna?

Jag tror att den blir bra.

Bra

Jepp!
_______________
Jag suckade oroligt då det mörkröda tåget åkte in. Jag tänkte på att jag hade tyckt att det skulle bli så spännande. Nu hade en klump satt sig i magen. Jag snurrade på staven och tittade lite mer noggrant och såg att man skulle hålla i ett ingraverat spindelnät.
"Vio.", hon mötte sin mammas blick. "Du kommer inte att ångra dig!"
Jag kände mammas spindeltunna armar om mina axlar. Jag är så orolig för henne.
"Tåget går snart. Hejdå, mamma. Jag älskar dig.", jag knuffades i stort sätt in på tåget och jag smet snabbt in i en ledig kupé. Jag satte mig vid fönstret och krånglade av mig skorna satte mig i skräddarställning. Vad vackert det är. Bergen, dimman och det friska, gröna gräset.
En flicka kom in och jag tittade snabbt upp.
"Hej. Vad heter du?", flickan tittade frågande på mig. Jag fnissade och tog av mig "kepsmössan" och kliade min lite i det mörkbruna håret.
"Vio Sacramendilla.", sa jag. "Du då?"
"Elina Snowe.", hon tittade fortfarande misstänksamt på mig, men jag orkade inte riktigt göra samma sak, så jag log.
"Ursäkta om jag frågar", sa Elina och fortsatte att titta på mig. "Men vilken blodstatus har du?"
Jag tyckte att det var en lite personlig fråga, men jag besvarade den.
"Mugglarfödd. Jag blev jätteförvånad då en gubbe kom hem till oss och sa det!"

Bra!!!

Jag är lite ledsen nu, men här har ni mer!

Typiskt. Varför skulle hon vara en smutskalle?
Nu skulle jag behöva ge mig ut och leta efter någon annan att prata med.
”Så... Är dina föräldrar magiska?”
Den mugglarfödda flickan med den fåniga hatten kliade sig på näsan.
”Jag är renblod,” svarade jag och kände mig lite stel. Jag ser nog lite ut som en Malfoy, tänkte jag.
”Jaha, men då måste ju du veta massor av magi!” Hon log ett lite fånigt, barnsligt leende.
”Ja. Vad då då?” Jag reste mig upp och plockade fram en bok ur min väska. Det var en faktabok om Villies.
”Jo, men då, då måste du ju veta massor om Hogwarts!”
Jag tyckte att hon var lite fånig. Det var klart jag visste massor om Hogwarts. Jag hade två äldre syskon som gick där redan.
”Ja,” svarade jag kort och tittade ut genom fönstret. Det var vackert väder.
Vio tittade nyfiket på boken i mitt knä.
”Vad handlar den där om?”
”Villies,” sa jag ointresserat och började läsa.
”Vad är det?”
Jag svarade inte, utan fortsatte läsa.
”Hallå? Vad är Villies?” Jag suckade och lade undan boken.
”Läs på baksidan av boken. Jag är trött, så jag ska sova.” Sedan lade jag mig på sätet och låtsades somna.

Egentligen visste jag allt om villier. Vart dem härstammar från, osv.
Jag vet i stort sätt allt om Hogwarts och magi. Jag kan massa trollformler. Jag surnade till ordentligt då hon tittade ogillande på min mössa.
"Tycker du att jag är en jobbig Smutsskalle?", fräste jag surt. Jag visste att hon tyckte så. Jag kände det på mig. "Bara för att du är renblod...", mumlade jag och stirrade ut ur fönstret. Jag är OTROLIGT känslig när det det blir snack om blodstatus. Egentligen är det de mugglarfödda som är speciella. Det är typ 99,9% att en renblodig blir häxa eller trollkarl.
Det är däremot 5,2% att mugglare får en trollkarlsson eller häxdotter.
JAG är speciell. Inte de RENBLODIGA!

Jag förstår plötsligt hur dum jag varit.
Det är inte hennes fel att hon är en möglig mugglare. Det är bara jag som haft turen att födas renblodig.
”Förlåt. Jag... har lärt mig att tycka såhär enda sedan jag var liten. Det är naturligt för mig att tycka att mugglare är någon sorts... djur. Som typ... en get. Jag vill egentligen inte vara elak. Förlåt.”
Hon ser fortfarande arg ut. Jag skulle nog inte sagt det där om att mugglare var som getter.
”Det är okej. Men du, jag är faktiskt inte korkad. Jag vet massor om vilier, magi och Hogwarts. ”
Hon ser fortfarande sur ut, men vad mer ska jag säga förutom förlåt?
”Vill du låna boken? Den är faktiskt ganska intressant.
”Nej tack. Jag har min egen bok.”
Hon håller upp en bok med snirkligt skriven titel. På framsidan är det en bild av en flicka som skjuter pilbåge. ”Det är en mugglarbok, som jag gillar mycket.”
”Jaha,” svarar jag och tar emot boken. Den heter `Hungerspelen`.
Vi blir tysta en stund. Jag läser min bok, hon sin.
Sedan kommer matvagnen, och jag köper godis. Ag delar med mig av allt förutom de surrande smaskbina, som jag nästan är beroende av.
Jag ger henne chokladgrodorna, men behåller korten. Jag samlar, och jag tror faktiskt att jag har runt 2000 kort just nu.

Good

Jag är fortfarande sur. Hur kan man tycka så? Det är typ som att vara... en magisk rasist!
Jag sparkade av mig skorna och kurade ihop mig till en boll och åt på chokladgrodans huvud.
Då chokladgrodan hade flyttat ned till min mage tog jag upp buren med den långhåriga, mörkmörkbruna katten Anthony.
"Är du fortfarande arg? Jag sa faktiskt förlåt!", sa Elina, med en antydan av irritation i rösten.
"Skulle du bli glad om någon sa 'Ditt mögliga renblod'? Nej, jag tänkte väl det.", sa jag argt och kramade Anthony.
Jag satte ansiktet i pälsen och släppte fram en tår.
Fördomar, fördomar, fördomar! Usch!
Jag tänker på hur mobbad jag blev i mugglarskolan för att mormor och morfar är från Mexiko och för att jag var annorlunda.