Inget Speciellt. [SV]

Hej! Jag har skrivit en historia om japanen Kayoko som flyttar till England, dels för att få spendera sju magiska år på Hogwarts, och för att hennes föräldrar har fått jobb där. ENJOY ^_^

Kapitel 1: Vad menar du?
Jag tittade in i spegeln. Jag skulle snart åka. Åka till Hogwarts. Vi hade flyttat till England från Japan för att mamma och pappa hade fått jättebra jobbmöjligheter här. Min mamma är heljapan och pappa halvjapan, det kan vara bra att veta. Mamma och pappa har också magiska förmågor, men dem gick i en trollkarlsskola i Tokyo. Jag hade packat massa saker och så, men vi skulle till Diagongränden först där vi skulle köpa böcker, ett djur och min trollstav.
”Kayoko! Vi ska åka nu!”, Mammas röst letade sig fram genom dörren. Jag gick ut ur rummet och ner för trappan och mamma och pappa stod med sina kappor framför den öppna spisen. Mamma räckte mig min kappa och jag satte hastigt på mig den. Pappa ställde sig i spisen, tog lite flampulver och samtidigt som han släppte ner det sa han tydligt:
”Diagongränden!” En stor grön eld flammade upp och han trycktes ned av lågorna som upphörde så fort han var borta. Min tur. Jag tog en näve flampulver och ställde mig där pappa hade stått. Jag släppte pulvret och ropade ”Diagongränden!” Hela världen snurrade och när det väl slutade stod jag bredvid en storvuxen trollkarl och så fort jag såg pappa gick jag till honom. En dryg sekund efter stod mamma där och vi stod turligt nog framför en karta.
”Om vi står här…”, sa mamma trevande med fingret på en röd prick. ”Betyder det att Florish and Blotts är där… Ja, okej! Kom.”, sa hon gick längs en tegelvägg tills vi såg en affär fylld med böcker. Mamma stegade självsäkert in medan jag och pappa smög lite försiktigt in. Mamma gick till disken.
”Alla böcker till det första året på Hogwarts.”, då hon sa det flög en trave böcker upp på disken.
”Det blir sjutton galleoner.”, mamma lade upp det exakta antalet pengar och sa tack och hejdå. Mamma hade tittat efter djurbutiken och sade att pappa och jag skulle gå dit så fixar hon lite andra saker. Vi gick in och väggarna var täckta av burar med djur och jag såg direkt var jag ville ha. En rödbrun ekorre satt i en bur och gnagde på en nöt. Jag gick fram till den och pappa med.
”Vill du ha den Kayoko?”, jag nickade och pappa sa till kassören att vi ville köpa den, en bur och foder. Kassören sa att det blir sammanlagt fyrtiotre galleoner pappa gav honom pengarna och lycklig stegade jag ut ur affären med buren i handen. Mamma höll en kasse i handen med en massa andvändbara saker, sa hon. Nu var det dags för min stav. Jag småsprang på skylten där det stod södra delen på med röd färg och jag läste snabbt Ollivanders. Jag ropade ”Kom!” till mamma och pappa och dem gick mot mig och när vi var framme så jag en flicka i min ålder med brunt hår och lång näsa.

”Hej!”, sa hon glatt och jag hälsade tillbaka. En gammal man stod bakom disken och han log välkomnande.
”God dag, Kayoko.”, sade han och jag blev förvånad då han visste mitt namn. ”Kom närmare. Jag ser inte så bra, vad har du för ögonfärg?”
”B-bruna…”, svarade jag.
”Okej, min vän. Hur lång är du? Är du lång, kort eller lagom lång för din ålder?”, jag sneglade på mamma och pappa och svarade: ”Jag är längre än lagom, men jag är inte lång.” han nickade. ”Då vet jag nog vilken trollstav som passar dig.” Han drog fram en låda och tog upp en stav med ett örnhuvud ingraverat i mitten på trollstaven. Och på handtaget såg det ut som vingar som satt på staven. Jag tog tag i den och svängde på trollstaven och guldiga gnistor sprakade ut och mannen klappade i händerna. ”Bravo! Den är din nu, min vän! Det blir sju galleoner tack, mr och mrs Thoroshi.” Min trollstav! Bara min! Wow.
”Nu åker vi hem, tycker jag!”, sa pappa och vi tog tag i varandra och plötsligt lyftes mina fötter och jag fick ingen luft och det kändes som om jag pressades in igenom en trång slang. Snurrandes. Då vi var framme böjde jag mig fram och kräktes. Den sura smaken hemsökte min mun länge och av just den anledningen blev jag mycket grinig.
”Vi transfererade oss, va? Usch!”, kraxade jag fram och mamma nickade. Hon och pappa hjälpte mig igenom hallen och upp för trapporna och in i mitt rum där de omsorgsfullt lade mig på sängen. Bara efter någon minut sov jag djupt.
Nästa morgon väcktes jag av sång som fyllde hela huset. Mamma och pappa kom in. I famnen på min far fanns en bricka med några presenter och ett foto på en bebis med svarta lockar. I mammas famn fanns en bricka med en tårta som var blå-och-bronsrandig, gul-och-svartrandig, röd-och-guldrandig och grön-och-silverrandig.
”Ja må hon leva, ja må hon leva…”, sjöng dem. Pappa ställde ned brickan och då jag tittade frågande på honom nickade han. Jag började med att öppna det minsta. Det var en fjäderpenna och ett skrivblock samt kuvert.
”Så att du kan skriva varje dag!”, sa mamma och pappa i en mun. Sen tog jag en paket på måfå och i det låg det en mat och en drickskål till min ekorre. ”Pappa kan du ge mig buren?”, då pappa nickade och sträckte sig efter den frågade jag vilken kön den hade. Han svarade att kassören hade sagt att det var en tjej. ”Då får hon heta Athena.”, sa jag efter en stunds tänkande. Mamma gick efter att hon hade sagt att hon skulle hämta en sak och kom sedan in med en skolklädnad. Hon hängde den på stolen och log mot mig. ”Öppna det stora paketet nu!” Jag tog tag i det stora paketet och där fanns en sammetsklädd bok och på första sidan fanns det ett stort rörligt foto av mamma, pappa, farmor och farfar och mormor och morfar. En svarthårig bebis med små skrattgropar och mungiporna högt uppe. Jag alltså. ”När du bara var ett par veckor.” stod det under fotot. Jag bläddrade och såg ett foto med en sur unge som sparkade omkring sig och med massa mat runt munnen. Bilder från hela min uppväxt. De andra presenterna var mest ritgrejer, kläder och så vidare. Och en stor bok om mediciniska växter som man kan använda till trolldrycker.
”Vill du göra något speciellt idag, Kayoko?”, frågade mamma, förmodligen i hopp om att gå till ett Zoo, eller ett tivoli.
”Njaa… Inte direkt. Men om du vill…”, mamma avbröt mig mitt i meningen genom att säga att det är DIN födelsedag, inte min. ”Jag är rätt så trött…” Pappa föreslog att jag kunde rita av honom och mamma. Ja, varför inte? Så jag sa åt dem att sitta still i soffan i någon bekväm ställning. Pappa satte sig i skräddarställning, fast med båda fötterna på låren. En sak som man gör i många länder för att bli lugn. Mamma satte sig likadant. Jag måste medge att jag är helt värdelös på att rita.
”Blööh! Jag kan inte!”, mamma tittade på klockan och satte handen för munnen.
”Vi måste åka till Emelie!”, sa hon och tittade på mig och jag gav henne en oförstående blick. ”Farmor! Hon är ju från England, inte från Japan.” jag nickade och gick för att hämta några böcker. Jag kanske ska ta med Athena... Joo, jag gör nog det. Jag tog tag i buren och upptäckte på undervåningen att hon inte satt i buren. Jag småsprang upp för trappan och var lite orolig över om hon hade försvunnit och andades ut, mycket lättad. Hon satt på byrån och tittade ut över rummet. ”Kom, Athena!” den rödbruna ekorren slängde en blick på mig och hoppade till skrivbordet och sedan upp på min hand, då hon hade upptäckt att jag hade några nötter i den. Jag gick ned för trappan och då såg jag mamma och pappa som satt i soffan och tittade på de dansande lågorna i den öppna spisen. Pappa vände sig mot mig och informerade mig om att farmor hade åkt till Spanien för att träffa sin kusin Abigail. Mina ögonlock var tunga och jag gick långsamt till badrummet och började borsta tänderna.
I övermorgon åker jag till Hogwarts. Usch, så nervöst!!! Hoppas att jag får några vänner där… Men elevhemmet då? Kanske… Ravenclaw? Hufflepuff? Inte Slytherin, va? Nej… Varför skulle vi åka till farmor klockan nio på kvällen? Pfft! Absurt!
Jag spottade ut det vita mintsmakande skummet och viftade sedan bort håret ur ögonen och så började jag granska mig. Min bleka hy, mina mörka ögon… Hur skulle ja se ut om det var tvärtom? Mörk hy, ljusa ögon, blont hår?? Jag fnissade till av tanken.

Vad tycks? Skrev den i word först ^^