Die In Your Arms [SV] [THG]

Titel: Die In Your Arms. [SV] [THG]
Ratning: Om man kan läsa THG, kan man även läsa det här.
Inspiration: The Hunger Games.
Författare: DarkBells
Handling: Det är dags för distrikt 3 slåtter, och den sextonåriga Reena Hollow blir lottad.
Det blir en svår match för henne, för hon hatar djur och vet inte hur man överlever ensam, eftersom hon tillhör en av de rika familjerna i distrikt fems by. Det ända som är användbart i spelen är hennes styrka. Och kanske hennes hat mot hungerspelen?
Men i spelen möter hon Damon i distrikt 2, och hennes liv förändras totalt. Men i spelen finns det ju bara en vinnare, och hur gör man då om man har hittat en person man vill dela sitt liv med?

Denna fanfic, har tagit titeln från Justin Biebers låt Die In Your Arms;

Register:
Prolog - The Dead Sister
Kapitel 1 - Slåtterdagen
Kapitel 2 - Problem
Kapitel 3 - Saker jag inte visste om

Prolog - The Dead Sister.

Jag sprang uppför stigen. Ingen där. Jag sprang på en annan stig. Ingen där-
Ett skott hördes och jag tittade upp och såg min bild i taket. Reena Hollow dödad av...

"Reena. Det är dags för slåttern", mumlade mamma i mitt öra. "Säg att jag sover." Jag vet att det var meningslöst.
Det gick inte att fly från mitt öde. Jag hörde hur min mamma skrattade mjukt, och sedan blev det tyst.
Jag öppnade ena ögat och såg mig omkring. Mamma hade lagt fram en vit vacker sak, och små damkorn svävade över klänningen i ljuset från morgonsolen.
Jag suckade och reste mig försiktigt upp. Trappan knarrade när mina bara fötter småsprang ner för trappan och mötte mamma där nere, i fullfärd med att steka pannkakor som min nittonåriga bror lyckats köpa till sig. Fast han var antagligen ute och rånade mrs Peter på bröd just nu.
"God morgon gumman", log mamma och jag såg ner på min rostade macka som låg på bordet.
Jag satte mig ner på en stol och tog en tugga av den, men sedan orkade jag inte mer utan sköt undan mackan.
Mamma såg oroligt på mig, men lät det vara. "Du är ju bara skin och ben ..." mumlade mamma för sig själv.
Jag försökte ignorera det hon sa, med en fnysning men mamma började skratta.
"Stackars krake", log hon och jag log försiktigt tillbaka, döljt bakom te muggen. De flesta tycker nog hon är världens bästa mamma.
Men eftersom hon dödade min syster så förlåter jag henne aldrig. Jag har fortfarande orden kvar i mitt trögtänkta huvud: "Den siste deltagaren för distrikt 3, Daniz Hollow dödad av Harmes Brown, distrikt 2!"
Min mamma är en riktig besvikelse. Hon grät såklart när Daniz dog, men det var av skadeglädje.
Hon köpte femtiofem lotter för min syster, för att Daniz var onormal. För att Daniz var kär.
Och jag ska inte upprepa samma misstag.

alltså NEJ vad bra O.O gmn du är så duktig ♥

Really? You are lying. But I love you! ♥

Bra!

Really and I'm not lying. I love you too, dear ♥

Tack så mycket! x)


Aww... ♥

så gryymt bra!♥

Thanks! ♥


Kapitel 1 - Slåtterdagen.

Jag sneglade på alla så barn som höll sina mödrar hårt i handen påväg in till torget.
Jag höll inte mamma i handen. Jag var för stor för sådant, och jag hade alttid varit det. Jag hatade ju min mor.
Vi gick där, och mamma sneglade mot mig när jag gick och ställde mig i kön för att ta blodprovet.
Det sista jag såg av min mor innan lottningen var när hon ställde sig med några av hennes vänninor i vuxenledet.

"Välkommen till den 57 Hungerspelen!" ropade Flicex Hammer, och allt blev dödstyst. Sedan började han skratta. "Jag älskar att se era glada ansikten lysa mot mig!" Inget ljud hördes, förutom ett barns skrik långt där borta.
Vad jag såg lyste inga glada ansikten, och om det fanns några var det nog inte mot honom. Flicex fnyste.
"Premiärministern har i alla fall skickat en film till oss i distrikt fem, men jag fattar inte varför. Ni vet ju redan vad den här dagen innebär, eller hur?" Tystnad.
"Jaja, innan filmen ska jag presentera några speciella människor i detta lilla tråkiga distrikt. Först våran kära borgmästare Ilian Nick!" Några få applåder välkommnade borgmästaren, men sedan var det tyst. En av de få som applåderade var nog mamma.
"Och sedan årets handledare! Torcy Marions!" Nu var det betydligt fler applåder, för de flesta hade hört talas om Torcy.
Den femte kvinnan som hade tagit hem segern till distrikt fem. Fem och fem alltså.
Nu var jag nog den enda som inte applåderade. Torcy kom dinglande på ett par höga klackskor och satte sig sedan bredvid borgmästaren.
Flicex log mot oss och satte på filmen. Jag suckade irriterat och försökte ignorera filmen, och letade efter Rachel.
Men filmens ord upprepade sig i mitt huvud, tills filmen var färdig då Flicexs röst dränkte ljudet.
"Det var en bra film, eller hur?" Nu ska vi hur som helst börja med slåttern! Damerna först då!"
Flicex log och började treva efter en lapp i hjulet, Sedan tog han upp den och medan han läst namnet så växtes flinet allt mer. "Hm... Intressant", flinade han och sedan la han lappen bredvid sig. Flicex fnittrade. Jag höjde på ögonbrynet men fortsatte att iaktta honom.
"Då tar vi killarnas då." Killarna som hade börjat småtjafsa tystnade genast. Flicex tog en ny lapp, i killarnas skål.
"Winsert Bull!" vrålade Flicex upphetsat och jag fnissade. Winsert Bull! Han hade ingen möjlighet att vinna hungerspelen.
Han var smedens son och tjock som en ballong. Då fick man helt enkelt hoppas att tjejen från distriktet var smartare.
Winsert gick uppför trappan och ställde sig bredvid Flicex som klappade Winsert på axeln. Sedan vände han sig till oss igen.
"Och nu ska vi återgå till damerna!" vrålade han. Jag blev lite irriterad på hans röst av någon anledning.
Den lät för ljus för en sådan karl som han. Som ... "Reena Hollow! Danzi Hollows syster!" Jag rycktes upp från mina tankar.
Vilken chock. Jag kunde föreställa mammas ansikte nu. Glädje. Men varför just jag?
Jag ville inte dö ännu. Jag hade för mycket att uppleva. Men jag kan väl göra det så. För Daniz skull. För distriktets skull.
Jag svalde en snyftning och gick upp på scenen där Flicex stod. Han höjde handen, och försökte klappa mig på axeln men jag gav honom en fnysning och vände bort ansiktet. Några i publiken skrattade, konstigt nog.
"Det var som..." Han blängde på mig och redan då visste jag att han inte var på min sida. Winsert sträckte fram handen mot mig men jag ignorerade den. Och sedan vände jag blicken mot min mor. Förrädaren.

åh...♥
man blir ju ledsen när hon blir dragen, det känns som om man är i publiken, som man är med i bertättelsen. så sjukt bra♥♥

freaking vad glad jag blir!