Den andra arvtagaren [SV]

Titel: Den andra arvtagaren [SV]
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 3
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Jessy är mugglarfödd, och ska börja på Hogwarts samtidigt som Albus och Rose. Men det står inte rätt till på trollkarsskolan ...

Kapitel 1 – Häxa?

Jessy tummade på brevet som hon hade fått alderes nyligen. Det hade kommit någon från ett ministerium och berättat att hon var en häxa. Han hade presenterat sig som Dean Thomas, Kontoret för Mugglarföddas rättigheter och samfund. Sen hade hon fått ett brev, och Mr Thomas hade pratat med hennes föräldrar. Mr och mrs Mead hade lyckligt hämtat tillbaka henne, och tagit med sig brevet, vilket det stod på:

Miss J.Mead
Det blå rummet
St: Delphi’s road 13
Sussex

Miss Jessica Mead
Du har tilldelats en plats på Hogwarts skola för häx konster och trolldom.
Ni bifogas en lista över skol böcker och tillbehör ni bör ha med er
Vid skolstarten, den 1: September. Ni bifogas även en biliett till
Hoqwarts expressen, som avgår från Kings cross den 1: September.
En förstaårs elev vid Hogwarts får ej med hava ett kvastskaft. Men eleven
får inne hava en Uggla eller Katt eller en Padda. Vi förväntar oss
er uggla senadt den 31: juli.

Luna Lovegood
Biträdande rektor.

Jessy hade stirrat från mr Thomas till brevet, och vidare till ugglan som nu satt på hans axel.
- Nå, vill du gå på Hogwarts? hade mrs Mead frågat sin dotter. Hon hade nickat, och hennes föräldrar bestämt ett datum, då dom skulle möta mr Thomas och köpa Jessy skolsaker. Mr Thomas hade tagit en bit pergament ur fickan, en fjäderpänna och ett bläck horn, och skrivit ett kort svar:

Miss Jessica Mead har antagit sin plats vid Hoqwarts.
Dean Thomas.

Sen hade han trollat fram ett sigill på rullen, och bundit fast det på ugglans ben. Den hade flygit ut genom fönstret.

Nu satt Jessy och läste boklistan högt för sig själv. Hon hade lärt sig varenda ord utan till. Både Boklislistan och brevet. Kvastskaft ... hon blunade och lät Juli solens strålar smeka hennes ansikte. Hon hade sina finast kläder på sig och väntade på att mr Thomas skulle knacka på dörren. Hon behövde inte vänta länga. Ett KLONG KLONG bröt tystnaden i husen. Jessy for ner som en virvel vind och öppnade dörren.
- God dag sa Sicila Troy.
- Silla skrek Jessy. Hon och hennes moster kramade om varandra. Mrs och mr Mead gick fram till mrs Troy som var mrs Meads syster.
- Tjena mors sa hon och kramade om sin yngre syster. Sen vände hon sig till dottern.
- Jessy, jag vet att jag borde ha berättat det här, men Silla, är också en häxa, och hon ska följa med oss till Diagon gränden Sicila log mot Jessy, som strålade och gick in för att ta på sig sina skor. Dom tog mr Meads gröna sportbil och gav sig av mot huvudvägen. När Jessie hade nästan somnat när dom äntligen var framme, och parkerade i ett parkerings hus. Sicila lädde dom till en ganska sjaskig gata, med en ännu sjaskigare pub. En skylt med av flagnade gul bokstäver upplyste dom om att pubbens samn var Den läckande kitteln. Mr och mrs Mead värkade inte lägga märke till den, fören Jessy och Sicila hade dragit med sig dom in i själva pubben. En puckel ryggig man stad och torkade glas.
- Ska det var någonting? frågade han hest. Mr, mrs Mead och Secila skakade på huvdet. Jessy skyndade efter dom i deras kölvatten. Dom kom ut på pubbens baksida. Det stod bara en sop tunna bakom det halvt förfallna huset. Jessy såg sig om om. När hon hade snurrat ett varv runt, så såg hon hur en port halvvägs hade blivit till istället för den massiva tegel väggen. Jessy stirrade på gatan som låg bakom. Det var måniskor klädda i klädnader, vanliga kläder, och, Jessy gav till ett litet fniss, en man klädd i nattlinne mad kavaj byxor och en skinn jacka. Sicila lädde dom till en stor marmor bygnad. Jessy hörde någon säga till sin vän.
- Altså, fattar du! Klongken flög bara (han gjorde en gäst) rakt igenom målet, inte ens Oliver Wood skulle kunnat rädda den!
Hans vän svarade:
- Altså Ryan, jag förstår mig inte på Quiditch någe vidare. Sen hörde hon inte vad Ryan svarade.
- Vad är Quiditch viskade hon till Sicila. Sicila log.
- Det är en trollkars sport. Man flyger på kvastsakaft (Jessy svalde ljudligt)och kastar bollar och så dom hade kommit fram till ... Gingotts. Det stod det på en guldfärgad skyld. Hon kom in i en stor marmor sal. Konstiga figurer satt bakom höga bänkar.
- Svartalfer viskade Sicila till Jessy, mr och mrs Mead. Sicila fiskade upp en liten nyckel och sa till alfen:
- Valv 127, Troy hon räckte fram nyckeln till svartalfen, som granskade den med till syntes, vana ögon.
- Gruklan ropade han med hes röst. Ett svar kom nästan genast.
- Gryblir, jag kommer, vilket valv? Sicila svarade i stället.
- Valv nummer etthundrasjugusju Alfen som hette Gruklan förde sällskapet mot en massiv ek dörr, och öppnade den. Mörka gångar sträckte sig där inne. Faklor lyste upp gångarna av sten. Svartalfen visslade, och en vangn kom gnislade upp mot dem. Dom satte sig i den. Rätt som det var, så for vagnen i väg. Jessy kände hur hon lyftes från sätet. Hon grep tag i kansterna, och lyckades med nöd och näppe hålla sig kvar i den fram susande vagnen. Vagnen stannade lika fort som den startat. Den här gången flög Jessie ur, och landade i en under jordisk sjö. Vattnet var kallt och kylde ner Jessy fort. Det var djupt, och Jessy var helt säker på att hon hade hört ett plask en bit bort och ett par tänder glimma till. Hon skrek till när hågonting vasst slöt sig om hennes ben. En stark han lyfte upp henne ur sjöns mörka vatten. Hon såg ner på sitt ben. En lysande fisk utan ögon hade satt sina gula tänder i hennes vrist. Någonting grönt strömmade från såret och blandade sig med der röda blodet. Fisken, eller om vi ska kalla det Monsturus Gifta, släppte taget med någonting som lät som en djup suck. Jessy skakade från topp till tå. Genast låg hon i vagnen, madans Sicila och mrs Mead hämtade något som lät som pengar, stora och små mynt. Hon lyckades lyfta på huvudet tillräckligt för att de ett helt valvrum fyllt till brädden av stora mynt i guld, silver och brons. Hon såg stor ögt på när Secila öste några mint i en läderpung. Hon och mrs Mead tängde sig ner i vagnen. Dom båda kvinnorna hanade i en diskution. Jessy fångade bitar av det.
- Snälla jag inststera ...
- Jamen, jag sa ...
Sen hörde Jessy bara mummlanden .
- Okej då hörde hon sin mamma muttra. Siclia strålade och sjöt mrs Meads sedal fylda hans undan. Hon satte armarna i kort, med fingrarna nogrant under armarna. Mrs Mead skuckade och skakade lätt på huvudet.

Bärande på tre klädnader från Madam Malkins klädnade för alla tillfällen, en massor med konstiga ingrienser, böcker i alla former gick sälskpet, mot en butik, som Jessy inte kunde se, eftersom Sicila ville ge henne en present i efter skott, eftersom hon inte hade kunnat komma på Jessys födelse dag, den 1 Januanri, och trollat fram någonting mjukt framför hennes ögon. När Secila trollade bort den, så befann hon sig i en buitk, överfull med ugglor i olika storlekar och varrianter. I ena hörnet, fanns en disk, ihop klämd. Jessy hade bara ögonen på ugglarna. Det var en pojke där inne. Jessys härnta slog ett dubbel slag när hans lysande (den färgen som Jessy alltid hade velat ha på sina egna) ögon mötte henns djupt blåa.Hon rådnade. Han hade rufsigt, svart hår och häll i en bur med kola färgad uggla. Det var den finaste ugglan Jessie någonsin hade sätt, men hon hade faltiskt bara sätt två ordentligt innan, så det var inte så mycket att komma med. Hans pappa gick mot ut gången. Han såg exakt lika dan som poljen med ugglan. Man skulle nåstan kunnat tro att han var en äldre veriation av honom. För utom ett blixt format ärr som hade i pannan. Secila hoppade till när hon såg ärret. Mannen log lite och sa till sitt barn:
- Kom Albus, vi skaffa en trollstav också ... ,dom gick ut ur butiken. Jessy såg efter dom, men började sen betrakta ugglorna. En underbart brun-svart uggla stod längs in i ett hörn. Den viftade lite med vingarna, som om den ville bli vald av just henne.
- Är det en uggla jag ska få i present? frågade hon Secila. Hon hoppade till.
- Ja, sa hon med ett stort leende, Inte en katt, eftersom jag vet att du är lite alergisk mot dom, och inte en padda, som jag är mentalt alergiskt imot ..., hon ryste, En uggla är precis vad alla ungar önskar sig, så varsågod! Vilken vill du ha?
Jessy pekade på den svart-bruna ugglan. Secila gick fram till disken och viftade med trollstaven så med ett pinglade. En kort man med vänligt ansikte kom ut ur rummet bakom.
- Vad ska det vara? frågade han undrade.
- Ugglan där borta i hörnet, den svart bruna Mannen log ett liten leende. Han gick och hämtade ugglan. Dom köpte också tillbehör till ugglan.
- Ursäkta sa Jessy ”men är det en hane eller hona ..?
Manen skrattade.
- Det är en Hona Jessy log mot honom, och så lämnade dom butiken.
- Nu är det bara Ollivander kvart, han tillvärkar trollstavar sa Secila, och Jessy kände en bubblande gläje i magen. Hon villa skrika hoppa runt och snurra runt. Men det gjorde hon inte, utan nöjde sig med att göra hoppsa steg till en mörk butik i bortesta hörnet av Diagongränden. Hon öppnade dörren, med ett plingande. Sälkaper delade på sig, och mr och mrs Mead stannade utanför. En ganska ung man med fidfullt utseende kom fram mellan rader av smala askar.
Trollstavar, tängte Jessy.
- God dag sa mr Ollivander lungt. Han såg på Secila. ” 12 och ett halvt tum, hagtorn, drakhjärtesträng ...” Secila nickade.
- Vilken är din trollstavs arm frågade han sen Jessie.
- Höger svarade Secila i Jessys ställa.
- Bra, bra ... sa Ollivander. Ett måttband började mäta Jessie. Der mätte mellan näsborarna, och dom aldra undligast ställerna. Mr Ollivander kom tillbaka med sju askar.
- 9 tum, Rosenträ, enhörningshår ..., sa mr Ollivander och räkte fram staven rill Jessy. Men hon hade knapt gjort en rörelse fören mr Ollivnade slet den ur handen på henne. Han räkte en ny fram till henne.
- Den här då ... 14 och en sjärdedels tum, mahogany, drakhjärte sträng Jessy tyckte att drakhjärte sträng lät väldigt läskigt. Hon svängde staven. Men innan hon hade fatta någonting höll hon en 13 tums järneks stav med fågel fenix fjäder som kärna, och sen ...
- 12 Tum Ek, och drakhjärte sträng som kärna en pirrande känska spred sig från fingrarna. Hon svängde på staven, och en skur av röda gnistor for ut ur den. Mr Ollivander log mot henne.
- 7 Galleoner, 5 siklar och 12 knutingar, sa han och Secila plockade fram det.

Bra historia men McGonagall är rektor Luna reser runt världen och upptäcker nya djur!

Fortsätt tack

Jätte bra men vad är mahogny? ♥

Det står att Luna är biträdande rektor, men jaja, vi kan säga att hon har kommit tillbaka då =)

Mahogany, som det heter på engelska, och står i böckerna, är ett träslag som jag har för mig att Ron har i sin nya stav ...

Tack så mycket!! ♥

Fortsätt. ♥

Kapitel 2 – Hoqwarts skola för häxkonster och trolldom

Jessy såg sin moster försvinna runt en krök, och satte sig i en kupé. Ugglan som hon hade döpt till Piggelin, efter ett namn som hon hade sätt i Magins histora av Bathilda Bagshot med tilläg av Tom Jackson, som hon nu satt med näsan i. Det hade varit Harry Potters bästa vän Ronald Weasleys uggla. Hon såg på bilden av Harry Potter. En bild av en man med svart hår och lysande ögon for igenom hennes huvud. Det var mannen som hade köpt den kolafärgade ugglan. Då såg hans son gå genom gången, och in i kupén bakom henne. Hon tog fram ett hudfärgat snöre, som hon hade köpt i Weasleys vassa varor. Hon stängde Magins Historia och tog fram Grundboken i trollformler (åk 1) och bläddrade fram till en formel som gjorde en vägg osynlig från insidan, eller den sidan som formeln utfördes ifrån, den kallades för Smygformeln.Jessy darrade när hon svängde staven enlig anvisningar, och mummlade :
- Revisko Ravika! väggen försvann, och hon blev förvånad när pojken inte såg henne. Hon stirrade rakt på henne. När han till syntes såg rakt i hennes ögon gjorde hjärtat en volt i bröstet igen. Hon la sig till rätta på ett säte, och efter en stund så somnade hon, och vaknade inte fören en vagn fylld med god saker skramlade genom gången utanför kupéerna. Hon for upp och tänkte dirkt på marsstängerna hon brukade äta. Men när hon kom ut, så märkte hon att det inte fanns några marsstänger eller sånt godis som hon brukade äta.
- Eh ... sa hon, och den lilla gumman log mot henne.
- 5 siklar, sa hon och höll fram en massor med godis. Jessie gav henne pengarna och gick in i sin kupé igen. Hungrig som aldrig förut så glufade hon sig i godiset. Det fanns choklad grodor, som till hennes förskräckelse hoppade. Hon blet snabt i den. Den smaka underbart. I förpackningen låg också ett kort. Albus Dambeldore stod det på det, och en bild på en leenade trollkarl. Till Jessys förskräckelse så rörde Dumbeldore på sig, och gick ut ur bilden. Hon kollade åt Han-med-gröna-ögon, och såg att han hade fått sälskap av en brun hårig pojke, och en röd hårog flicka med vackra nötbruna ögon. Jessy kände ett sting i hjärtat. Sen såg hon hur hon tog fram en ask med namnen Knallkort. Hon delade ut dom till allihopa, och sen kom två pojkar till. En av dom var otroligt lik Han-med-gröna-ögon, den ända skildnaden var att han hade mörkrött hår och samma ögonfärg som flickan. Han vän hade mörkchoklad färgat hår och blå ögon. Dom satte sig ner brevid den brun håriga pojken. Hon satte öran vid en springa.
- Haha, Al!, sa flickan. Hon log mot honom på ett retsamt sätt.
- Passa dig, Rose ... sa han mellan sammanbitna tänder. Alla brast i skratt.
”Du får akta dig att vinna nu, Albus kommer att spöa skiten ur dig nu, Rosie sa Albus nästan-kopia. Dom skrattade igen. Jessy kände med ens sig väldigt ensam. Hon fortsatte med att iakta dom. Då kom hon ihåg sin fänlängingsöra snöre. Hon stoppade det i sprickan, och la sig bekvämt ner. Efter en kvart vistte hon precis vad dom hette. Albus, Rose, Justin, James och Alex, eller ibland sa dom Alexander. Jessie hörde att dom skulle byta om.
- Jag kan gå till kupén brevid, det satt en ensam flicka där inne Hon pekade ... åt henns håll! Jessy skynade sig att hitta boken med halv osynlighets förtrållningen, och lyckades precis bryta den, och städa undan i all hast, innan Rose öppnade dörren.
- Eh, ursäkta, man skulle jag kunna få byta om här ... eh, jag satt med mina kusiner och deras kompisar ... dom är alla pojkar, hon log.
- Självklart, Jessie besvarade Roses leende. -Mitt namn är Jessica Mead, tillande hon.
- Jag heter Rose Weasley
- Kalla mig Jessy Rose log, och dom började byta om till sina splitter nya klädnader.

När tåget stannade vid Hogsmeade stationen gick dom av tillsammans.
- Vad heter din uggla, hon är så fin! Jessy log.
- Hon heter Piggelin, Rose såg lite road ut, men smatidigt lite funderam.
- Det heter min pappas uggla också ... Då slog det Jessy Rose Weasley. Det var hennes pappas uggla hon hade döpt sin fina svartbruna uggla efter!
- Ja, jag tror det är efter hans uggla jag har döpt henne efter, om det är en irriterande pytteliten sak som stuttsar om kring och far ..?
- Defenitft svarade Rose glatt. Dom såg sig lite förvirrat omkring., tills en mörk röst kom högt uppifrån.
- Förstaårselver hitåt! Kom till mej, du e väl en förstaårs elev? Nämen Albus och James, var är Rosie? Rose log imot Jessy och täcknade åt henne att komma med henne.
- Hagrid fropade Rose och hoppade amtidigt som hon viftade med armarna.
- Tjenamors svarade Hagrid glatt. - Är alla förstaårs elvever här, bar nu går vi. Skaran med elva åringar följe efter honom. Han var jättelik, minst två meter lång, om inte ännu längre, hade svartgrått vildvuxet hår, och skalbaggs svarta ögon. De andra eleverna gick till ett långt led med droskar som drog sig själva.
- Det är trestraler som drar vagnarna, coolt va? viskade Rose i Jessys öra. Jessie såg oförstående och med höjda ögonbryn och med en rynka i pannan på henne.
- Det är som bevingade hästar. sa Rose med vilda gäster.- Dom är svart och läder artade, och så har dom inga pupiller. Och så är dom smala så att man ser revbenen och nästan alla ben ... hon rös. Jessy förestälde sig testralern.
- Värför kan vi inte se dom då?”frågade hon.
- Man kan bara se dom om man har sätt döden. Och nej, det har jag inte, sa hon när hon såg Jessie undrande blick. Dom hade hunnit till en svart sjö. Det guppade en mängd båtar i det mörka vattnet. Dom satte sig i en tillsammans med Albus och den som Jessie gissade var Justin.
- Det här är Jessica, Jessy, Mead, sa hon till Albus och Justin. - Jessy, det här är Albus, min kusin, och hans kompis Justin, Jessy log imot dom. Justin log stort tillbaka, medans Albus gav henne ett små leende. Sen fick Justin syn på hennes grönrödblåa bitmäke.
”Vad har hänt här?” frågande han förbryllat. Jessy såg lite skeptist på honom. Han var sådär som George Huphry hade varit hela tiden. Brydde sig för mycket.
- Å, ing ... Hon blev avbruten av att Hagrid ropade högt:
- Snart får ni er alldra första skymt av Hogwarts! Jessy hoppade till. Ett enorm byggnad tornade uppsig mot skymningas rosa måln.
- Åååååååååååå, wooooooow, utbrast alla förstaårselverna ut i kör. En pojke ramlade nästan ut ur sin båt av häpnad. Hans kompis drog upp honom. Han hade vitblont hår och blek hy.
- Scorpius ... väste hans kompis.
- Tyson, väste han sarkastiskt tillbaka.
Det såg ut som om Rose hade väldigt roligt. Hon fnissade lite för sig själv. Jessy såg på Scorpius, som glodde surt på Rose, som glodde tillbaka och förökte hålla tillbaka fniss attackerna. Jessy blev plötsligt väldigt medvetan om att hennes barbie lockar kittlade i örorna. Hon rös och skakade på håret. Rose fick det i ögonen.
- Förlåt, Rose, det var inte men...! men Rose hade redan surt vänt sig bort åt Albus och Justin. Jessy kände hur hon blev allderes fuktig i ögonvrårna. Hon kände att det droppade tårar på hennes klädnad. Rose vände sig om mot henne.
- Menar du det? frågade hon, och var allderas röd i ögonen. Jessy nickade. Rose log mot henne.
- Förlåt, jag hinner liksom aldrig höra förlåt innan jag blir sur ... hon såg väldigt ledsen ut.
- Det gör inget, svarade Jessy glatt. Sen kände hon en väldigt stöt. Båtarna hade åkt upp på land. Dom klev ur båtarna, och macherade efter Hagrids jättelika gästalt. Hon och Rose höll sig tätt in till varandra. Jusin och Albus höll sig i bakrunten och pratade lågt med varandra. Jessy kände att hon skakade, och känslan av späning fördubblandes, när hon kände att Rose också darrade. Hagrid kanckade på dörren. En häxa, med samma färg på håret, och till råga på allt, samma ögonfärg som Jessy.
- Jag tar över nu, Hagrid, sa hon med lätt röst. Hagrid gick in och eleverna följde efter honom. Men medans Hagrid gick in i genom ett par dörrar längre fram, så stannade dom kvar i en jättelik hall.
- Jag är Profressor Lovegood, sa häxan med ett leende.- och det är min uppgift att tala om för er hur det är att gå på Hogwarts. Som ni säkert vet, så finns det fyra olika elevhem, Hufflepuff, Slytherin, Ravenclaw och Gryffindor. Vilket elev hem ni en hannar i, kommer att vara som en stor familj för er. Ni sover i hemmets sovsal, har lektioner med era gemt åriga i ert elevhem, och tillbringar er lediga tid i hemmets sällskapsrum. hon gjorde ett avbrott och log mot dom i tur och ordnin. Sen fortsatte hon; - Dom olika elevhemmen har olika personliga historier, och var och ett kommer ifrån dom frya grunarna, Helga Hufflepuff, Slalazar Slytherin, Rowena Ravenclaw och Godric Gryffinor. Hon kikade in genom en springa i dörren.
- Nu kan vi komma in. hon radande upp dom på två led. Sen öppnade hon dörrarna, och dom klev in i en enorm sal. Jessy skakade mer en någonsin. Men inte av rädsla, utan av späning. Det fanns fem bord i salen. Ett längs fram i salen, troligen honörs bordet, eftersom det bara satt vuxna trollkarlar och häxor där. Sen var det nog dom fyra elvhems boden, tängte Jessy med glädjen som bubblade inombords. En smutsig, lappad, sliten och bränd hatt stod på en ranglig pall. Den tog till orda.
- Visseligen är jag en gammal hatt,
men ni visste inte att jag en gång
på Godric Gryffindors huvud satt.
Och då en da ...
Hatten avbröts av en flickas skrik. Hon bollades upp och ner genom storasalen.
- Jimmy Eeath, vrålade en kvinna som satt i mitten av honörsbordet. Jessy trodde att det var rektorn. Flickan damp ner till golvet med ett sista skrik. - Potter, följ med miss Geograf till sjukhusflygern. Jessy såg att Albus hoppade till, som om han var rädd att det var han som skulle följa med henne till sjukhusflygeln. Hatten värkade inte vilja fortsätta sin sång, utan bugade sig, till elevernas förvånade applåder. Profressor Lovegood tag fram en lista.
- Androy, Sicoría, En flicka med otroligt brunt hår, staplade upp och satte sig på bänken. Professoe Lovegood satte hatten på hennes huvud, för hon hade bara satt sig där och sågsig oraat omkring.
- HUFFLEPUFF! tjöt hatten efter två spända sekunder. Hufflepuffarna vrålade och apploderade.
Tyson Manuder sorterades in i Slytherin, och sen ...
- Mead, Jessica, Jessy gick upp med stadiga ben. Hon satte sig på pallen och satte hatten på sitt huvud. Hatten viskade i hennes öra, men tunn röst.
- Du är modig och duktig, snäll och smart. Klipsk och glad. Jessy funderade på orden. Men innan hon han komma med någon slutsats, så sa hatten:
- Men ditt mod överväger dina andra kunskaper. Även om din begåvning ät till för att sättas värde på, så är det absolut smartast att sätta dig i GRYFFINDOR!
Hurrar ropen från Gryffindor var öron bedövande. Jessy fick en intryck av att hela salen hade hört hattens ord, men så slog det att hon inte hade hört vad hatten hade sagt till någon annan. Inte ens till Justin, som hade haft hatten på sig i flera minuter. Justin log imot henne, och hon besvarade hans leende, och såg hur Albus Potter blev uppropad. Hatten hade knabt vidrört hans huvud innan den skrk ut:
- GRYFFINDOR! han log lättat och hoppade ner frå pallen. Han satte sig brevid henne, glatt leende. Rose klev nu upp på pallen. Hatten tänkte i några sekunder, och skrek sedan ut:
- GRYFFINDOR! lättad log Jessy imot henne, och hon klämde sig imellan henne och Justin. Han såg förnärmat på henne, men hon brydde sig inte. När sist Evangelyn Quarterhill hade sorterats till Ravenclaw, så ställde sig Professor McGonagall och spejade ut över salen.
- Till våra nya elever, välkommna, och till våra gamla elver, välkommna tillbaka, började hon. Surret i stora salen tystnade tvärt. -Mr Hollyander har bett mig att påminna vissa elver att den förbjudna skogen på skolområdet är strängt förbjudet område. Och varor inhandlade från Weasleys vassa varor är fortfarande strängt förbjudet. avslutande hon. Men tillande sedan,- Varså god att ät. Som genom att trollslag, dignade stora salens bord av mat i alla olika former. Jessy trodde sig se ett silvrigt blodigt spöke vid Slytherin bordet. Och några sekunder senare så dök ett upp brevid henne. Jessy stirrade intensivt på spöket, som leende stirrade tilbaka.
- Mugglarfödd, inte sant? sa han frågande med ett ännu större leende. Hon nickade.
- Du är Nästan Huvudlöse Nick! ropade Justin. Nästan Huvudlöse Nick grimarserade.
- Jag skulle föredra om ni kallade mig för Sir Nicholas De Mimsy–Poppington ... Men ingen hörde på honom längre, utan allihopa glufsade i sig maten, som dykt upp på de glänsande guldfaten. Jessy hade precis ätit upp maten, när den försvann, och ersattes av dom alldra läckraste efterrätter hon skulle kunna tänka sig. Hon tog för sig av första bästa, och satte i sig den med väldig fart. Den var riktigt god.
- Sirapstårta, sa Albus, när han såg hennes min. Hon log lite och spanade runt efter den för att ta en andra portion, men hon hittade den inte, uan nöjde sig med att smaka på en väldigt pudrad kaka. Den smakade underbart.
- Och det var Fudgekaka, sa Albus, och båda två skrattade.

--------------------------------------------------------------------------------

JÄTTE bra!!!

More!

Jättebra!!!!!!!!

Nästa kapitel =)

Kapitel 3 – Gryffindor tornet

När Jessy äntligen låg i sovsalen uppe i Gryffindortornet kunde hon inte somna. Rose snarkade brevid henne, och Laura Jordan pratade lite i sömnen. Jessy tängte på allt som hade hänt bara den dagen. Hon hade redan en bästis, och två till kompisar, hon hade åt tåg i hela 7 timmar, ätit fest måltid, sorterats till Gryffindor ... Rose hade slutat snarka, och Laura hade vaknat.
- Jessy, hur mycket är klockan, viskade Laura till henne, för att inte vecka Rose, eller Stephanie Thomas, som båda sov tungt. Jessy kollade sitt arbandsur. Den rosa lysande urtavla bländade henne.
- kvar över fyra, svarade hon Laura med en gäspning. Så fort hon lade huvudet mot kuddarna, så glad ögonen ihop, och hon somnade äntligen.

Jessy vaknade av att någon skakade om henne. Det tog flera sekunder för henne att vakna.
- Vakna, Jessy! sa Rose ivrigt och skakde om henne igen. Jessy öppnade ofrivilligt ögonen. Rose stod böjd över henne med ett leende. Jessy kom med ens ihåg vart hon var någonstans, och hoppade upp ur sängen och drog på sig klädnaden, redo att gå ner till frukosten. Hon tog sin trollstav med varsamma händer, den fick inte gå sönder ...

Jessy, Rose, Laura och Stephanie gick ner till storasalen tillsammans. Det var bara dom där, men det syntes inget teckan på att några redan varit där, så dom antog att dom var dom första som hade anlänt till frukosen, och satte sig ner och åt av bergen av rostade mackor, yogurt i stora skålar och mängder av stekta ägg och bacon. Det kom någon in i salen. En blek, tjushårig pojke tassade fram till Gryffindor bordet, och fullkomligt kastade sig över baconen,den stekta potatisen och äggen. Efter en stund ropade han åt Rose, Jessy, Staphanie och Laura:
- Vet ni om, när, vi ska få våra sceman, eller, jag menar, när frukosten igentligen ska vara, det känns som om vi är lite, hm, tidiga ... en skär skiftnad skyntes på hans bleka kiner.
Rose log emot honom och svarade:
- Nej, men det verkar som om vi är först här ... hon han knabt avsluta meningen, fören ett gäng stossiga elver satte sig vid Hufflepuff bordet, följda av en mängd mer, som satte sig vad de fyra elevhemsborden. Jessy log ett snabt leende mot honom.
- Vad heter du, föresten? Han log och svarade henne.
- Scorpius, han grismarserade. – Malfoy. Rose, Stephanie och Laura hoppade till. Dom glodde på Scorpius, som såg mer och mer generad ut.
- Men ... Malfoy, Slytherin! Rose värkade inte riktigt få ihop det, och satt tyst en lång stund. Albus och Justin anlände, och satte sig mellan Scorpius och flickorna. Dom log emot Scorpius, och inlädde en samtal om quidditsh med honom. Jessy lysnade intensivt, för att få reda på mer om trollkarssporten, som hon visste så lite om. Professor Lovegood kom fram till förstaårseleverna och gav dom scheman. Gryffindorarnas första lektion var Trollformellära, delad med Slytherins förstaårselever. Hon drog en djup suck, och gick tillsammans med restan av förstaårseleverna mot klassrummet de skulle vara i.

Professor Flitwick stod på en trave med framför den onormalt höga karteden. Jessy, som var ganske kort, slog sig ned i den första raden av bord, och restan av Gryffinddoreleverna satte sig brevis henne. När sedan Slytherinelverna kom in, ockuperade dom raden bakom.
När alla eleverna kommit till rätta, med fjäderpennor, pergamen och trollstavar ordade sig porfessor Flitwick.
- Välkommna, välkommna till eran första lektion i Trollformellära. Jag heter professor Flitwick, och ska lära er den fina konsten att använda trollformler i olika slag. Han lät blicken gilda över förstaårselevernas förväntansfylda ansikten. Men ett leende forstatte han
- Jag kommer att dela upp er i par, två och två, och sedan ska ni få öva på trollformeln Locomotor, som får allt från fjäderpennor till fotöljerna uppe i sovsalarna att flytta på sig, hur långt, beror på förtrollningens kraft. Ni måste även säga vad ni vill flytta, så här. Han svängde lätt med staven, och pekade på mattan som låg mellan bänkarna och kartaden.
- Locomotor matta! Mattan flyttade sig genast en bit, och förblev sedan liggande, helt orörlig. Eleverna stirrade på den blå färgade trasmattan som nu låg framför Scorpius fötter.
- Seså, ta fram trollstavarna, om ni inte redan har gjort det, och sväng lite lätt på staven, och rikta den mot objekten vi vill öva trollformeln på. Klassrummet var helt tyst, i några sekunder, tills någon av Slytherineleverna började harkla sig, och uttalade orden, med så mycket kraft han kunde.
- Locomotor Den lösa träbiten for med värdens fart igenom klassrummet. Alla i klassrummet följde den med blicken, tills professor Flitwick svängde på staven, och träbiten splitrades i ett måln av damm och smulnat trä. Sen, när mummlet som den flygande träbiten framkallat dött bort, började hela klassen att försöka, som lädde till många lyckade och misslyckade försök. Alla aktade sig från att använde för mycket kraft till formeln. Trotts det, så kvaddrade Justin sin fjäderpenna, och Rose krossade ofrivilligt sin bläckflaska. Hennen, korta, rödahår var nedstängt av grön-glänsande bläck. Jessy hade ”bara” fått ett par bord att flytta på sig, men den som hade varit klart bäst, var Albus. Han hade kontrolerat fått hela stolraden att flytta på sig, exakt en meter. Det hade varit en svindlande upplevelse för alla förstaårseleverna, och det hade varit en riktigt trevlig stämning mellan de olika elevhemmens förstaårselever, trotts att Albus, Rose och Justin berättat om rivaliteten mellan Gryffindor och Slytherin. Scorpius hade fått en plågad blick, och fått Jessy att tänka på Roses stammande ord. Men ... Malfoy,Slytherin! Men nu satt hela gänget i soffan framför brasan, den värkade bara bli längre och längre, ju flera som satte sig i den. Under dagen hade dom haft Trollformellära, Förvandlingskonst och Trolldryckskonst. Jessy hade kämpat som en galning på alla lektionerna, men lyckats helt klart bäst på Trolldryckskons, det var hennes ämne, helt klart. Dom satt nu och diskuterade vilket ämne de tyckte aldra bäst om.
- Trolldryckskonst! Jessy log ett mycket finurligt leende. Rose himlade med ögonen.
- Ska du säga! Jag överklassade dig i Förvandlingskonsten. Fast det var inte riktigt sant, för i sanningens namn, så hade dom varit exakt lika bra i det ämnet.
- Jag tyckte att Trollformellära var bäst, sen Förvandlingskonst, och sist Trolldryckskonst. Albus suckade lite åt Jessy och Rose, som fortsatte att lotsasbråka med varandra, om vem som var bäst i Förvandlingskonst. Dom fortsatte att diskutera vilka ämnen som var bäst, tills Laura sa med en gäspning:
- Nu går jag och lägger mig.
- Jag med, sa då Scorpius, och Gryffindors förtaårselever delade på sig, och gick upp till sina sovsalar.
Väl uppe i sovsalen, som den här var högst uppe i Gryffindortornet, kunde inte Jessy sova. Hon låg vaken en lång stund, och hörde klockan ticka i takt med sekunderna. Stax efter midnatt gick hon upp och tassade försiktigt ner i uppbehålsrummet, för att sätta sig i en av de slita och pösiga fotöljerna där. Men efter en stund, när Jessy bestämt sig för att gå upp igen, kände hon en krypande känsla i magen, som om någonting inte stod rätt till i uppbehållsrummet. Hon såg sig om, och märkte en grönaktig fläck på golvet nedanför en fotölj som hade ryggen emot henne. En silande ström av grön vätska ran nedför armstödet. Nu kände sig Jessy riktigt illa till mods. Hon stälde sig långsamt upp, och gick försiktigt till fotöljen. En sprucken trollstav låg på golvet bakom fotöljen. Jessy nådde fram till den, och fick bita sig i tungan för att inte skrika högt.
I fotöljen halvlåg en flicka, som hon dessvärra kände igen, men inte hade sett till på hela dagen. Jessys kusin Mery Troy hade ett djupt bett i ena handledan, och en lysande gul orm låg på hennes mage, tillsyntas sovande.
- Locomorte Orm mummlade hon ganske kraftlöst och ormen gled över till ett bord, som Mery hade fötterna på, där hon låg. Sen rusade Jessy så fort hon kunde, ut genom porträtt hålet, tills hon inte hittade lägre. När hon just gett upp hoppat, dök en gestalt upp.
- Miss Mead, vet du inte att elever inte får vara uppe på natten, sa professor McGonagall strängt. Men Jessy skakade på huvudet.
- Men det är min kusin, hon ... hon har blivit biten av en orm. Jag vet inte hur, men jag såg en grön vätska på golvet, och så gick jag fram, och där låg hon, men en gul orm på magen ... Jessy kände att tårarna kom fram. Professor McGonagall såg förskräckt på henne, och täcknade åt Jessy att följa med henne till Gryffindortornet. Tillsammans såg sprang domi rasnade fart, upp för alla trappor. När dom äntligen kommit fram, hade de fått sälskap av Neville Longbottom, lärare i Örtlära.

Jessy han inte riktigt uppfatta vad som hände, men när hon vaknade på morgonen, låg hon i en säng som hon inte kände igen. Det var i ett stort och ljust rum, och det fanns flera, tomma sängar i rader utmed sidorna. Vid sängen brevis henne satt en skara människor. Dom mummlade tyst till varandra, och nickade då och då. Efter en liten stund så vände sig en av människorna.
- Har du vaknat nu? Frågade kvinnan och log emot henne. Jessy nickade tafatt. Kvinnan gick in i ett rum, och kom tillbaka med en flaska och ett glad. Hon hällde upp en klarblå dryck i glaset, och gav det till Jessy.
- Drick, påmandade hon Jessy, som motvilligt svalde den blåa vätskan. Den smakade hav och lungnade henne genast.
- Värför ät jag här, och var är jag? Kvinnan vände sig om. Hon log förstående, och nickade mot sängen, där gruppen av mäniskor fortfarnade stod kavar
- Det är din kusin, miss Troy. Hon har blivit biten av en Indochinese-Spitting-Cobra, den betedde sig dock väldigt konstigt ... kvinnan såg lite fundersam ut. – Den bet henne istället för att spotta i ögonen, vilket är normalt beteende för en Indochinese-Splitting-Cobra.
Jessie kände sig allderes matt. Värför hände det just Mery!? Hon satte sig på sängen hon vaknat i. Men efter en stund föll hon ihop på den mjuka, men samtidigt hårda sängen, eftersom den blåa drycken hade fått sin värkan.

jättebra