Förlorad

Titel: Förlorad

Utspelas: År 1975 (när Harry Potters föräldrar går sitt femte år på Hogwarts)

Huvudpersoner: Alcyone Black, Sirius Black, Regulus Black

Språk: Svenska

Typ av text: Fanfiction

Antal kapitel hittills: Inga

Färdigskriven: Nej

Beskrivning: Alcyone Black har left hela sitt liv utan några vänner. Bara två brorsor, som verkar ha glömt bort henne. Alltning förändras då en av brorsorna (Regulus Black) blir dödsätare och den andra (Sirius Black) kommer och ber henne om hjälp, att få tillbaka Regulus till sitt vanliga jag. Dem dras in i ett farofyllt äventyr, där hemligheterna är många och faran större än dem någonsin kunnat ana.

Vill ni höra mer?

Den verkar bra!

Mer!

PS: Gillar namnvalet där CiCCi

Tack Al

Al, är förkortning av Alcyone Si är förkortning av Sirius och Reg är förkortning av Regulus

Först vill jag säga, det här är ingen vanlig ff. Det är inte det gamla vanliga. Det är inte så att någon sätter Regulus på plats. Det är en historia om ett olycklig händelse.

Kapitel 1:

Alcyones perspektiv

Jag vaknade av mitt eget skrik. Någon (som jag misstänkte var min tvillingbror Sirius) hade gett mig en iskall väckning med isvatten. Jag flög upp ur sängen och tittade på Sirius som stod brevid sin bästa vän James och flinade.
Jag tittade med en överdriven ond blick på dem och
tog min trollstav och låtsades vara min egen mamma.

- Jaha, här är man snäll och låter er bo och man får en hink iskallt vatten som tack!

Sirius började gapskratta, eftersom att det här var ett av våra traditionella skämt som vi hade dragit ända sedan vi fick reda på att vi hade brutit familjen Blacks tradition att hamna i slytherin. Åtminstonde Sirius. Jag var en slytherinare. Fast jag skulle aldrig vara som dem andra och bara retas. Aldrig, det hade jag lovat mig själv.

En timme senare satt jag vid frukostbordet och läste i en tidning och hörde steg i trappan. Jag vände mig om och såg Regulus komma in. Han såg inte trött ut, men han såg bekymrad ut. Han satte sig vid köksbordet och ryckte till sig min tidning och blädrade igenom den med orolig min. När han var klar såg han lättad ut, men rädd. Jag sa inget, men jag kunde inte låta bli att undra...

bevakar

Kapitel 2

Sirius Perspektiv

1 September

Jag satt i mitt rum och tittade ut genom fönstret på gatan, som förövrigt hette Grimmaldiplan. SJag tänkte på Hogwarts, och mitt gäng Marodörerna. Jag tänkte på allt vi skulle göra, vi höll på att
planera hur man kan bli en animagus och som jag inte var förvånad över, var Remus närmast att komma på lösningen.

- Siriuuuuus! Vi ska åka!!! Min tvillingsyster Alcyones röst hördes nerifrån hallen. Jag tog min koffert och sprang ner från trappan.

En kvart senare var vi vid Kings Cross station, på Hogwartsexpressen. Jag satt med marodörerna, Regulus satt med Snape några kupeér bort och inklämd mellan mig och fönstret satt Al. Jag skulle inte vilja vara i hennes ställe just nu, det såg väldigt trångt och obekvämt ut att sitta där. Hennes långa svarta hår gick nästan ner till höfterna, och hon kämpade för att få ut det ur ansiktet - vilket inte alls var så lätt.

Regulus Perspe[i]ktiv
[/i]

Jag satt i en kupe med bara två personer. Mig själv och Severus Snape, min enda riktiga vän. Jag tittade ointreserat ut genom fönstret. Jag tänkte på min familj, vad dem skulle säga om jag berättade hemligheten... Jag kunde riktigt se Alcyones förtvilade ansiktsutryck, Sirius ilska blandat med sorg, och så mina föräldrars stolta leénden. Men det kuned inte vänta. Jag var tvungen, det kunde inte vänta.

We can not stop the rain from falling var vad Al brukade säg när jag kände mig nervös, och hon hade rätt. Det här regnet måste falla, även om det skulle orskaka mycket smärta...
_____________________________

Så där! Då vart det klart, jag blev inte jättenöjd, och för er som undrar är "We cant stop this rain from falling" ett utryck man säger i bland när man inte kan stoppa något från att hända, tex döden eller en hemlighet som man måste berätta.

Jag vill ha mer