FN-dagen

Idag är det FN-dagen. Temadag i typ alla skolor, gissar jag på. Jag ska ju bli lärare och hade praktik idag och fick vara med på min skolas temadag. Var ganska nöjd först i diskussionerna om FN. Det diskuterades mycket om varför FN bildats och varför barnkonventionen finns, inte bara att de finns och vad de innebär. Tycker sånt är viktigt. Varför har vi vissa saker, liksom.

Men så kommer, som alltid, de här kommentarerna från vuxna i klassrummet. Hur bra barn i Sverige har det. De där frågorna om inte barnen känner sig lyckligt lottade som bor i Sverige. Här har ju alla det bra. Inget barn far illa. Och många barn sitter och "mmm"-ar med och nickar.

Och visst. Sverige har det väldigt bra i jämförelse med andra länder. Det har vi. Det finns mycket som är bra. Men det finns mycket som INTE är det heller. Det finns barn som far illa på olika sätt. Dåliga familjeförhållanden med misshandel, bråk, alkoholiserade föräldrar, jobbiga situationer. Det finns mobbning och rädsla över att gå till skolan och gå ut. Barn som kommer ut som homosexuella och blir förskjutna av sina föräldrar. Mycket mer. Det finns ju FORTFARANDE.

Jag förstår att man inte vill kanske stå inför ett klassrum med 7-10-åringar och prata om allt hemskt som finns, men jag tycker att det är viktigt att man ändå gör det. Jag tycker det är fel att inprinta i barnen att vi har det bra, att vi ska vara nöjda. Vi kan vara nöjda med det vi har åstadkommit ja - men kampen mot förtryck och hemska förhållanden är inte över. Det kanske finns barn som satt i det där klassrummet och kände att de inte alls har det bra. Som blir mobbade eller som har jobbigt trassliga familjeförhållanden på ett eller annat sätt. Det kan handla om så mycket och det känns bara lite som att man trycker ner i deras halsar att de ska vara nöjda och glada. Vi har det bra här. Perfekt, t.o.m. Det kan nog inte bli bättre.

Jag vet inte ens varför jag skriver det här, jag antar att jag bara behövde få det ur mig pga... Jag vet inte. Anledningar.

Det känns lite som när folk ser Torka aldrig tårar utan handskar och deras enda reaktion är "Guuuud vilken tur att vi lever 2012 och sånt här förtryck inte finns!". Fast jo. Det finns. Sverige har kommit framåt, ja. Det har vi. Men fortfarande skriks det slagord och hemskheter efter homosexuella. Fortfarande vill folk inte ha med dem att göra. Fortfarande finns det familjer som inte längre vill låtsas om sina barn pga vem de älskar.

JAG VILL BARA ATT VÄRLDEN SKA ÖPPNA ÖGONEN IBLAND. Framförallt så vill jag att man ska tänka efter mer. Saker som vi ser som så självklara kanske inte alls är det.

Som t.ex. skoluppgifter som "Skriv vad du gjorde i helgen" eller "Vilket är ditt bästa sommarminne!" som är så utelämnande och hemskt på så många nivåer och som ändå figurerar i så gott som alla klassrum. Och nästan ingen reflekterar över det känns det som. Ingen tänker på att barn kanske inte gjorde något annat i helgen än att ta hand om sina fulla föräldrar exempelvis. Eller att de bara satt hemma hela sommaren för de har inga kompisar att leka med, föräldrar som jobbar hela tiden eller en familj som kanske inte har råd med allt det där fantastiska som alla andra familjer verkar göra.

Jag vill inte bli en sådan lärare!!! Jag vill inte bli en sådan människa. Men jag tror det är så lätt att hamna där för det är ju så himla mycket lättare och skönare att bara go with the flow inte stanna upp och tänka. Ibland önskar jag nästan att jag kunde göra det för då skulle mitt liv vara så mycket lättare.

Aja meningslöst dravel är numera över. HEJ MUGGLIS

Äntligen någon som säger det jag tänker! Sverige är ett bra land på många sätt, men det finns saker som kan bli bättre. Det är inget dåligt med det, utan bara naturligt att man strävar efter bättre förhållanden och liv.

Li, på vilken skola ska du jobba? För där ska mitt barn få gå! Jag förstår att man inte kan säga allt det hemska som sker i världen till ett barn, men det blir inte bättre av att de lever i en falsk säker värld, där allt är toppen. De måste också få veta att det finns saker som är orättvisa och att man msåte göra dessa saker bättre

Det är ju också att minimera barns problem att säga att "alla barn i sverige har det så bra". Dem som inte har det får ju en stämpel som inte alls är likvärdig med deras situation.
Det lär dem att det är helt normalt.

Du kommer inte bli en sådan lärare. Det lovar jag.

En annan sak jag bara kom att tänka på är alla dessa hemska uppgifter som kommer upp i skolan.
"läs novellen
Skriv några skillnader på flickan som är kär och pojken som är kär
Skriv några skillnader på hur killar umgår och hur tjejer umgås med varandra."

Liksom seriöst?
Det är ingen skillnad på endorfinerna som gör att man blir kär, det är definitivt oberoende av kön.
Och kan inte män och kvinnor umgås tillsammans? Nej nej. Flickor sitter och leker snällt med barbie och pojkar är ute på satyg.

Är det verkligen sånt här vi ska lära oss? D:

Jag blir ju fan mörkrädd