Dramione- A forbidden love

Kap. 1 (Ett testkapitel)

Hermione Granger försökte att konsentrera sig på vad som sades på lektionen om skötsel om magiska djur, men hennes blick flackade hela tiden mot Draco Malfoy. Hermiones konsentrationsförmåga var alltid som bortflugen på timmarna med Slytherinarna.
Hermione kom på sig på att stirra på Draco rakt i hans ögon. Hans vackra ögon. Då vände sig hans ansikte och tittade tillbaka. De såg varandra i ögonen, länge och väl innan Hermione vände bort blicken. Draco gjorde det samma.
Ron Weasley vände sig istället mot henne och höjde ögonbrynen.
"Är du okej?"
Hermione blinkade till. Visste han?
"Jag mår fint! Det är inget konstigt med mig! Hurså?"
Ron tittade besvärat omkring sig och svarade sedan.
"Du rodnar."

Bra!!

Kap. 2
På vägen till trolldryckslektionen med Harry och Ron teg Hermione. Det här var en till av de lektioner hon hade med Slytherinarna och betydde att hon inte skulle kunna konsentrera sig ordentligt. Men den här gången måste hon göra sitt bästa och skärpa sig på sitt arbete, för en trolldryck gick lätt fel.
När Hermione, Ron och Harry hade satt sig vid ett par stolar vid sitt bord kom Slytherinarna in. Hermiones blick fastnade direkt på Draco som gick fram till ett bord tillsammans med de andra Slytherinarna. Professor Snape började lektionen. Hermione hängde bra med från början, men ur ögonens vrå såg hon hur Slytherinarna pekade och skrattade mot dem. Hon började känna sig illamående och kände också att gråten var på väg. Men tillsist började Slytherinarna prata om något annat och Hermione kunde tillsist börja tänka på trolldrycken. Hon sträckte sig efter kristallflaskan med en ljusblå vätska som hon tänkte att måste vara sjöfolkets tårar, men just då gick Blaise Zabini förbi och knuffade ner flaskan så att den gick i tusentals små kristaller. Genast började Snape klaga och Hermione böjde sig ner för att städa undan, men en annan hand hann före henne. Hermione såg långsamt upp, och mötte Dracos isande vackra ögon.

Kap 3.
Hermione slog Dracos hand så att kristallskärvorna flög ur den.
"Jag behöver inte din hjälp!" väste hon ursinnigt och fortsatte sedan att plocka skärvorna. Draco böjde sig lägre ner och såg henne i ögonen med en allvarlig min.
"Lite hjälp skadar väl inte?"
Hermione, som nu samlat ihop skärvorna, steg upp, och förde dem till en skräpkorg. När hon sedan gick förbi Draco som stigit upp viskade hon i hans öra;
"Jag kan klara mig ensam."

Mera! Skriv!

Okej! ^^

Kap 4.
Efter lektionen rusade Hermione utan ord ifrån Harry och Ron med böckerna i famnen istället för väskan. Hon kände hur tårarna trängde sig upp i hennes ögon.
Hermione sprang snabbt genom korridorerna till flicktoaletten och låste om sig. Där tog hennes styrka slut, och hennes tårar strömmade ner för hennes kinder i forsar. Hon begravde sitt ansikte i sina händer och satt snyftande på toaletten hur länge som helst, innan hon lugnat sig ner och det inte droppade tårar.

Hermione gick kvickt vidare för att hinna få lugn och ro någonstans ens en kort stund innan nästa timme. Hon visste var nästan ingen annan än hon brukade vara. Biblioteket.

Åh! Snälla skriv mer!

Okej!

Kap 5.
Hermione hade haft en underlig känsla enda sedan mrs Pince gått för att hämta en boksamling. En känsla om att vara iakttagen.
Hermione låtsades nu enbart läsa. Hon tittade omkring sig med bara ögonen utan att röra på huvudet. Ingenting framme, inget snett till sidorna. Som hon hade gissat var det bakom henne. Och detta skrämde lite, eftersom att hon var ensam i ett bibliotek i ett väldigt stort slott/skola, och inte hade någon hjälp till hands. Hon försökte att ändå läsa, men tillsist blev det för mycket. Hon stängde långsamt boken. Hon spetsade sin öron och lyssnade. Hon flämtade till. Smygande steg på väg bort!
Hermione tog sig upp med händerna på bordet, grabbade tag i väskan och sprang mot ljudet. Stegen snabbade på sig och hördes då tydligare, men Hermione var snabbare. Ännu bakom bokhyllan!
Hon hann inte tänka mer innan hon krockat i någon.

Meer! Det är ju spännande!

Haha, okej!

Kap 6.
Hermione föll ner på marken med en duns, och hörde att personen hon krockat med också gjort det. Personen ifråga var klädd i sin skolkappa med huvan överdragen. Personen låg på mage och höll på att ta sig upp. Hermione lutade sig framåt och tog tag i huvan. Personen hann inte ens förstå vad som hänt innan Hermione dragit av huvan.

"Du!" ropade Hermione irriterat.
Draco Malfoy låg framför henne och stirrade stumt i hennes ögon.
"Räcker det inte med timmarna? Stalkare!" ropade Hermione återigen till honom och steg upp. Hon hade redan hunnit ta några steg innan Draco tagit sig upp.
"Vänta, Hermione! Vänta, snälla", sade han med en så vädjande röst att Hermione inte kunde annat en stanna. Hon vände sig om, och han just och just se hur nära henne han var, innan han gjorde det...

Meer! Snälla, liiite mer?