ett konstigt liv

KAPITEL 1. EN BÖRJAN

Bara en timme kvar tills det skulle bli sommarlov!!! Vi sjöng den blomser tid nu kommer och sedan så gick vi till våra respektive klasser. Vi genomförde vårat program som vi tränat på i flera veckor, och efter det så började fröken att gråta och stammade fram ett tal inför alla föräldrar om hur fantastiska vi hade varigt och så vidare. Det var så lång tråkigt att jag kom och tänka på mina betyg det går inte särskilt bar för mig i skolan. Men det är bara så jobbigt hemma. Jag orkar inte bry mig längre, jag var utsatt och mobbad i skolan och mamma och pappa bråkade hela tiden det räckte med att pappa glömde kaffekoppen på bordet så fick mamma världens utbrott och så var det första av alla de sjuttioelva bråken de hade om dagen starta. Äntligen så var talet klart och jag kom ur mina drömmar eller rättare sagt mardrömmar. Hon slutade med tack för detta läs året och så var skolan slut. Jag sprang ut. Ut ifrån skolan ut och bort, bort ifrån falska personer och mobbare. Varför finns de? Seriöst att gå i fyra och ha blivit mobbad sedan vi började skolan är inte lätt speciellt inte när man är annorlunda. För det var jag, minst sagt. Jag kunde flytta saker med tankekraft av någon konstig anledning och om jag blev riktigt arg var det som om jag såg rött och helt plötsligt så bara ”POFF” så blev mitt hår rött och om jag var riktigt riktigt ledsen, när ögonen var fyllda med tårar, blåa tårar så ”POFF” så blev håret blått. Det konstiga var att min snygga och oerhört populära tvilling syster Tyra var helt ”normal”. Jag vaknade till ur mina tankar när jag sprang in i ett träd mitt i en park i centrala London. Jag blev först rädd, Vad gör jag är inne mitt i London, jag är bara 11 och kan gå vilse eller i värsta fall bli våldtagen. Men vem vill våldta någon som mig. Jag var ful och aa ful helt enkelt de hade alla gjort klart för mig för länge sedan. De hade alltid något att klaga som mitt fula lockiga mörkbruna hår eller de gröna annorlunda ögonen eller det var nog inte ögonen de klagade på det var nog mest det som satt utanför ögonen, glasögon. Vissa dagar hackade de till och med på den bulliga uppåt näsan eller min ena smil grop som jag har på högersidan. Ingen vill ha med mig och göra och det hade jag fått klart för mig sedan länge då jag knappt var accepterad hemma längre. Jag hade ingen jag kunde lita på. Längre. Jag hade haft en. En person som jag litade på som jag delade allt med. Hon visste om alla mina problem allt och när jag var med henne så var jag glad. Jag hade aldrig varit så glad innan men sedan så förändrades allt. Helt plötsligt så var jag tillbaka den där kalla vinterdagen...

[i][i]Jag gick med min hand i Hannahs. Klockan var 16:00 och vi gick på trottoaren på väg hem ifrån skolan. Det hade börjat bli mörkt men jag var inte rädd. Inte med Hannah bredvid min sida. När vi kom fram till en korsning så gick det hela plötsligt väligt fort. Bromsar hördes och ett ljudligt PANG sedan låg Hannah på vägen med hjulspår över sig. Jag bara stod som fast klistra i marken och kunde inte röra mig. Jag ville skrika men det gick inte. Chocken slog mig jag stirrade på Hannah och det sista jag tänkte var. Detta händer inte hon lever och vi kommer att gå som vanligt till skolan imorgon och sedan blev allt svart och jag ramlade ihop på trottoaren[/i] .

Jag fann mig själv sittandes i en gränd gråtandes med klarblått hår. Det var ungefär som en neonskylt: Hallå där här sitter jag helt ensam kom och ta mig om du vill. Men jag brydde mig jag orkade inte bry mig om det. Jag hade faktiskt övervägt döden många gånger och är ärligt talat lite förvånad över att jag inte var död. Död tillsammans med Hannah. Det började bli kallt men jag kände inget. Sorgen och saknaden bedövade alla andra känslor och sinnen. Det var som om jag var en Zoombe utan hjärta fast ändå inte eftersom att jag hade saknaden inom mig hela tiden. Det gjorde ont i mig varje gång jag tänkte på Hannah och jag beslutade att inte tänka så mycket på henne och börja pallra mig hemåt.

Klockan var 18:00 när jag kom hem men som vanligt så brydde sig mamma inte och pappa var lika ouppmärksam som han alltid var så jag stack upp på mitt rum och satte mig i sängen med min gitarr och började sjunga lite tyst för mig själv. Det var det ända jag tyckte att jag kunde det ända jag var nöjd över mig själv över. Min sångröst. Men det var min lilla hemlighet och ingen skulle få förstöra den. Inte en chans så det höll jag för mig själv. Till slut så beslutade jag mig att gå och lägga mig. Jag gick till badrummet och borstade tänderna och fixade mig lite. Jag brydde mig inte om att ropa godnatt då jag bara skulle bli ignorerad. Jag la mig tillrätta och somnade snart in i en väldigt orolig sömn.

Happy birthday to you, happy birthday to you, happy birthday to Melody, Happy birthday to you! Grattis på födelsedagen Melody! Jag var redan vaken och tittade upp där stod mamma pappa och Tyra. Jag var överlycklig det var första gången de någonsin kommit in till mig och sjungit. Mamma och Pappa brukade alltid väck mig och tvinga mig att sjung för Tyra som om det inte var min födelsedag också. Jag var alltid andra hands barnet och kände mig oftast som tredje hjulet och var bara obekväm med att vara med min familj. Jag föredrog ensamheten. Så jag blev ju så klart överlycklig när de kom in till mig och sjöng och verkligen brydde sig om mig. Denna dagen skulle jag aldrig glömma.

Jag vaknade av att solen lysen in i rummet mot mina ögon. Fan det var bara en dröm ingen bryr sig om mig och jag har inget här att göra tänkte jag och började klä på mig mina mjukisbyxor och en bekväm hoodie. Jag satte på datorn. Ja jag hade en dator fast jag hade fått köpa den själv och inte fått den som Tyra hade. Jag tog upp ett dokument och började skriva på en ny sång som jag hade fått några idéer.

Efter att ha skrivit en stund så fick jag lite idé torka så jag gick ner till köket och gjorde lite rostat bröd och tugga på. Jag gick till dörren med mackan i handen och kollade posten. En räkning till mamma, tidningen och ett brev. Ett brev som var adresserat till mig.
Ms Melody Henry
Owlway 12A
South London, England.
VA? Jag fick ju aldrig brev. Jag lämnade den övriga posten och sprang sedan upp på mitt rum innan Tyra fick syn på att jag hed fått ett brev.

~doyouseethelinehere~
Kommentera gärna vad ni tyckte och om ni vill ha mer

Hahaha awsome som alla dina texter är såklart!! Stakars Hannah!! Vad taskigt att döda henne din lilla buse ♥

KAPITEL 2. HOGWARTS?
Jag satte mig vi datorn igen och satte på musik på högvolym, i mina lurar såklart. Jag hade aldrig fått spela musik i högtalare. Tyra fick ju såklart men inte jag, som vanligt. Jag försöket glömma tankarna på det orättvisa och började öppna det tjocka kuvertet. Det stod;
Hogwats school of witchcraft and wizardy
Heasmaster: Albus PWB Dubledore (Order of Merlin, First class, Gand Sorc, chf. Warlock, Supreme Mugwump, International Confed. of Wizards)

Dear Melody,
We are pleased to inform you that you have been accepted at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardy. Please find enclosed a list of all necessary books and equipment.
Term begins on September 1. We await your owl by no later than July 31.
Yours sincerely,
Minerva McGonagall
Deputy Headmistress.
Vad var det här? Säkert något “roligt” skämt ifrån Tyra eller något. Jag tog en titt på klockan. Den visade 15:00 så jag forsatte på mitt låtskrivande. När jag hade skrivit ett tag så vad det något som slog emot fönstert. Jag gick fram och drog upp rullgardinen. Ja, jag föedrar att skriva i mörker. När jag drog upp den så bländades jag av ljuset det var ju liksom sommar och mitt på dagen. När jag hade fått tillbaka synen så såg jag något jag aldrig sätt förut. En uggla som satt på fönsterkarmen och knackade på rutan som om den ville in. Det var ju mitt ute på ljusa dagen och Ugglor var väl natt aktiva djur eller? Jag öppnade fönstret för att se vad som hände. Till min förvåning så flög den in och satte sig på min sängkarm och höll ut benet. Först så trodde jag att den var skadad men sen såg jag att det satt något på fågelns ben. En lapp. Jag gick fram försiktig för att inte skrämma den. Jag tog lugnt loss den lilla pappers biten och började läsa.
Hello Melody. This is Ruth. I give you this owl because you really need it later. I hope you get your letter and like it said you going to a school September 1th. You need to go to shop everything on the list and If you take a check you would noticed that you can’t find that things in a grocery shop. You need to go to Diagon ally. If you go to the musical store behind the subway you find an old pub called “the leaky cauldron” Go in there and then you can ask how to get to Diagon ally. And If you don’t have understand it yet I can take it short you are a witch who can do magic. I know this sounds wired but its truth if you have any questions just write them down and give it to Ruth. And one more thing if you want to join Hogwarts (the name of the school) just sends this owl with the message: I accept to go on Hogwarts and look forward to see you in September. Good Luck // Minerva McGonagall.
Jag blev mer och mer exalterad när förstod att jag inte skulle behöva gå på den skit skolan längre. Inga mobbare eller så. Jag kunde börja om mitt liv och kanske till och med skaffa en bra vän. Jag läste lappen igen för att vara säker på att jag hade förstått allt. Jag stannade på ordet "häxa" jag läste det ytligare en gång. Till slut så klarnade allt. Det var därför min hårfärg byttes det var därför jag var speciell. Om jag började på skolan så kan jag lära mig hur jag kontrollerar magin och kan förhoppnings vis leva ett normalt liv med magin som hjälp i vardagen. Vilken dröm! . När jag läst klart så skrev jag på en lapp: I accept to go on Hogwarts school of Witchcraft and Wizardy and looking forward to meet you in september. // Melody Henry.
Efter att ha sänt iväg ugglan så åter gick jag till mitt låtskrivande. Det handlade om en kille som sörjde sin flickvän som hade tagit självmord. Det första raderan gick så här: Shut the door, turn the light off
I wanna be with you
I wanna feel your love
I wanna lay beside you
I cannot hide this even though I try
Den var ganska sorlig men jag var inte kännslig. Jag hade liksom vant mig vid att hålla min kännslor så inslåsta och gömda för alla andra vad jag kände mig som en Zoombe som bara gick runt och levde utan anledning. Jag grät aldrig hemma då jag kände mig obekväm och ville inte svara på frågor om de nu skulle bry sig och framför allt så ville jag inte ha frågor om håret... Eftersom jag inte hade någon att lita på så blev allt kvar där inne och det ända sättet jag kunde få ut mina känslor var musiken. Jag tog ut allt på den och om jag inte fick ha min gitarr så skulle jag nog inte levt så länge till. Klockan blev mycket och det var dags att gå och lägga sig. Jag borstade tänderna och bytte om till min sov T-shirt, borstade igenom håret och tog av mig glasögonen. Jag somnade nästa direkt när jag la ner huvudet på kudden.
Liams POV
Jag hajade till när mamma ropade att jag hade fått brev. Konstigt jag brukade bara få brev på min födelsedag med det var två månader kvar tills dess. Jag sprang ner för trappan och tog brevet som låg på köks bordet. Jag tittade på framsiden där stod det med smaragd grönt bläck;
Mr. Liam Payne
Woodland Road 25
Wolver Hampton, United Kingdom
Ja det var ju tydligen till mig så jag gick in på mitt rum och öppnade kuvertet. Där stod det:
Hogwats school of witchcraft and wizardy
Heasmaster: Albus PWB Dubledore (Order of Merlin, First class, Gand Sorc, chf. Warlock, Supreme Mugwump, International Confed. of Wizards)

Dear Liam,
We are pleased to inform you that you have been accepted at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardy. Please find enclosed a list of all necessary books and equipment.
Term begins on September 1. We await your owl by no later than July 31.
Yours sincerely,
Minerva McGonagall
Deputy Headmistress.
Va vad det här nu? Jag gick ner och så pappa ligga på soffan och tittade på någon dokumentär om flygplans delar.
”Dad did you know about something called Hogwards or something like that” sa jag lite försiktigt. Han ryckte till när jag sa Hogwards eller vad det nu hette.
”Why do you ask me that my son?” Jag tittade på honom och tog ett djupt andetag. ”I got a letter and it says that i could go to a school called Hogwarts”
“okey, em I guess I’ve really much to tell you and your mom now” mumlade han mest för sig själv. Efter att jag hade hämtat mamma som stod och höll på med täten så satte vi oss I soffan med pappa mitt emot. Han berättade att när han var i min ålder så fick han ett likadant brev och han gick på en skola där han lärde sig trolla och allt om magi. När han var 17 så blev han en riktig och full utbildad trollkarl sen träffade han mamma och de fick mina två systrar och mig. Han sa att han trodde att ingen av oss hade ärvt hans magi och hade därför inte berättat något om det. När han var klar så ställde han sig upp och gick mot en byrå han drog ut den översta lådan och började rota lite. Efter en stund så hittade han det han sökte efter och tog upp en svart ask, öppnade locket och i låg det en trä stav som såg ut att vara gjord i någon typ av ek. Han tog upp den och torkade bort dammet ifrån den, mumlade något och vips så hade vasen (som Ruth min stora syster råkat riva ner när hon kom ner klumpig som hon var) Helt plötsligt hel och fin som om inget hade hänt med den. Alla satt med gapande trutar medan pappa log för sig själv och sa något i stil med funkar fortfarande utmärkt. När alla hade tagit in, ja kan man kalla det nyheten så åter gick mamma till tvätten och Ruth och Nicola min andra syster gått upp till sig så bad pappa berätta mer om Hogwarts och hur det var där. Ju mer han berättade ju mer ville jag dit. Vi besämde att han och jag skulle åkat till London i helgen och köpa mina grejer så jag hade allt redo. Klockan blev mycket och jag gick upp för at lägga mig. Även fast det var sommarlov så tyckte jag ändå om att gå lägga mig i tid. Jag började fantisera om Hogwarts och snart så föll jag in i drömmarnas land med ett leende på läpparna.

Awsome mer!!! Jag vill veta allt!!

Kapitel 3. Diagon Ally (Melody)
Jag vaknade och insåg att klockan bara var 7:30. Jag blev förskräckt och skyndade mig upp. Drog på mig de närmaste kläderna, greppade min skolväska och rusade sedan till skolan. När jag kom fram var klockan 7:50 men det var mörkt och när jag kände på dörren så var den låst. Då kom jag på det , det var ju sommarlov. Hur kunde jag glömma det. Jag gick med tunga steg hem. När jag kom in på mitt rum igen så såg jag att Ruth satt på min sängkant igen. Jag gick fram satte mig på sägen och strök Ruth över huvudet. Då kom jag och tänka på brevet jag fick igår. Jag tog fram det och började läsa på baksidan där stod det
HOGWARTS SCHOOL of WITCHCRAFT and WIZARDY
UNIFORM
First-year students will require:
1. Three sets of plain work robes (black)
2. One plain pointed hat (black) for day wear
3. One pair of protective gloves (dragon hide or similar)
4. One winter cloak (black, with silver fastenings)
Please note that all pupil’s clothes should carry name tags.
COURSE BOOKS
All students should have a copy of each of the following:
The standard book of spells (grade 1) by Miranda Goshawk
A history of magic by Bathilda Bagshot
Magical theory by Adalbert Waffing
A beginner guide to transfiguration by Emeric switch
One thousand magical herbs and fungi by Phyllida Spore
Magical Drafts and potions by Arsenius Jigger
Fantastic beasts and where to find them by Newt scamander
The dark forest: A guide to self-protection by Quentin trimble

OTHER EQUIPMENT
1 Wand
1 cauldron (pewter, standard size 2)
1 set of glass or crystal phials
1 telescope
1 set brass scales
Students may also bring, if the desire, an owl or a cat or a toad.
PARENTS ARE REMINDED THAT FIRST YEARS ARE NOT ALLOWED THEIR OWN BROOMSTICK.
Som McGonagall hade förutspått så kunde jag inte komma på att jag hade sett något av det här I en vanlig matbutik. Jag tänkte att varför inte fixa de sakerna idag så kan jag kanske läsa mig till hur allt detta med magi går till. Sen kom jag på ett problem. Jag hade inte berättat för mamma och pappa. Fast om jag berättar så får jag nog inte åka. Men pengar då, man måste ha pengar för att köpa alla dessa grejer. Jag gled ner dystert på golvet med ryggen mot sängen och började plocka lite på gitarren. Efter en stund så kände jag hur ögon locken blev tunga och snart hade jag fallit in i en djup sömn.

Jag gick med min hand i Hannahs. Klockan var 16:00 och vi gick på trotoaren på väg hem ifrån skolan. Det hade börjat bli mörkt men jag var inte rädd. Inte med Hannah brevid min sida. När vi kom fram till en korsning så gick det hela plötsligt väligt fort. Bromsar hördes och en ljudligt PANG, sedan låg Hannah på vägen med hjulspår över sig. Jag bara stog som fast klistra i marken och kunde inte röra mig. Jag ville skrika men det gick inte. Chocken slog mig, jag stirrade på Hannah och det sista jag tänkte var. Detta händer inte hon lever och vi kommer att gå som vanligt till skolan imorgon och sedan blev allt svart och jag ramlade ihop på trottoaren. När jag öppnade ögonen så blev jag bländad av de starka lamporna. När jag hade fått tillbaka synen så frågade jag sjuksystern var Hannah var men ingen svarade. Jag frågade igen och efter en stund så sa hon det jag inte vill höra. ”She is dead”

Jag vaknade med ett ryck. Tittade mig förvirrat runt i rummet till min förskräckelse så satt jag med knall blått hår. Nej inte igen tänkte jag och började torka tårarna. Något stötte mot min axel och jag hoppade till av beröringen. Det var bara Ruth jag tittade upp och kom ihåg allt det här med Hogwarts och magi sakerna. Allt hade känts så bra bara för några timmar sen. Men jag ville absolut inte berätta för mina föräldrar. Jag strök Ruth över huvudet och längs med ryggen. Jag vände mig om och såg henne i ögonen. Hennes fina och djupa bärnstens ögon tittade in i mina och så att något var fel med henne. Jag tänkte en stund sedan kurrade det i min mage och då kom jag på det. Hon var hungrig. Hungrigare än mig antagligen. Men vad äter ugglor? Möss, men var kan jag få tag på det?. Då fick jag en idé. Jag gick mot dörren och tog med mig källar nycklarna och gick ut igenom dörren och ner för trapporna i våran lägenhet. När jag kom till vårat ”bås” så kollade jag runt och som tur var så fanns det musfällor där. Två av dem låg det ganska färska möss så jag tog loss de lite äcklat men sprang sedan upp på mot våran våning. Då mötte jag Mr. Smith i trappan. Han glodde konstigt på mig men jag bara fortsatte upp. När jag kom fram så gick jag in på mitt rum och låste dörren försäkerhets skull. När jag så Ruth som satt på stols ryggen på min stol så sken jag upp och visade mössen, hon flög upp och jag anade tacksamhet och hunger i hennes ögon. Hon åt upp de med stor aptit sedan såg jag något på hennes ben. En påse? Jag tog loss den med stor försiktighet och nä jag skakade lite på den hördes det ett litet klingande ljud. Som metall som slog mot varandra. Jag öppnade den och inuti så låg det till min lycka pengar. Jag tog upp ett stor guldigt mynt på det stod det något konstigt Gallon. Jag tänkte att detta måste vara pengarna som man använder i trollkarls världen. Jag tog upp en silver färgad och en brons färgad och på de så stod det sikel och knuting. Jag tittade på klockan. 8:50 Tyra sover nog och mamma och pappa jobbar. Jag ska nog fixa mina grejer idag tänkte jag.

Jag stod vi musik affären som jag så många gånger stått och suktat utanför. På andra sidan fanns det som hon påpekat en mycket risig pub. ”The leaky cauldron” stod det på en skylt. Jag öppnade försiktigt dörren. Det var ganska mycket folk där inne dock hade alla väldigt ovanliga kläder som mantlar i olika färger. Jag gick fram till den lilla baren där en puckel ryggad man stod.
”Hi, eem, i was going to diagon ally but I don’t know how to get there. Someone called Minerva McGonagall told me to get here”
“Hi little dear, so you’re new, Yeah of course I can show you just follow me”
Jag gick med honom till bakgården där han hade några backar med sprit. Där fanns även en stor tegelvägg, han tog fram en pinnen som han knackade mot vissa stenar i ett speciellt mönster och plötsligt så började den stora tegelväggen röra på sig. Den liksom bara försvann och där inne så . Var det som i en saga. Allt var vackert, de gamla byggnaderna, människorna eller trollkarlarna som gick runt på den långa gatan. Jag sa hej då till Tom som bartendern hette och började gå längs gränden. När jag kom fram till en butik med en sax på så gick jag in och där stod en tjock tant bakom en disk och vi en spegel så stod en smalare häxa och mätte upp en uniform på en krullhårig pojke. Jag tittade på honom, han vände blicken mot mig och log ett litet leende som visade han söta smilgropar och hans gröna ögon lös.



Snälla om du läser så kommentera annars så blir det ju inte mer...

Jättebra!!! Skriv mer, plz?

Superbra

Nice!