Dramione - [One Shot, SV, FF]

Jag har skrivit en Dramione/Romione-fanfiction. One Shot. Kort. Jäkligt kort, jag kände inte för att skriva någon lång, men för att skriva något.

Om du vill kika på min Dramione-fanfiction klickar du här.

swagrid; here u go sweetheart. ♥

------------------

Draco möter mina ögon. Hans vackra ögon. Ett leende leker på hans läppar och jag är tvungen att bita mig i läppen för att inte börja fnittra. Han lutar sig närmare mig. Med en smidig rörelse har han förflyttat sig från en stol till en annan. Jag kan inte göra något annat än att betrakta den snygga killen. Han sträcker ut sin arm och fattar tag om min hand och drar mig emot sig. Jag kväver en fniss-attack och biter mig hårt i läppen. Jag förstår vad han gör, men i biblioteket? Verkligen?
»Hermione«, mumlar han och ler sitt vackra leende. Jag nickar och tittar på honom. Hans rufsiga hår är lagom rufsigt, och hans framfusiga blick gör mig inget annat än mer kär i honom. Draco lägger armarna om mig och drar upp mig i sin famn. Jag ler och kysser honom försiktigt.
»Draco, vi är i biblioteket…«, mumlar jag mot hans hals. Han nickar och ler.
»Precis…«, svarar han finurligt. »Det är det som är så bra, för vi är ensamma här…«
»Hermione? « Rons förskräckta röst får mig att rycka till och jag tittar upp. Den rödhåriga killen som jag i så många år har trånat efter står med en blomma i handen och stirrar på mina och Dracos sammanflätade händer. Jag reser mig snabbt upp och rättar till min blus.
»Ronald…jag kan förklara…«, min röst är gäll och jag känner mig desperat när jag ser Rons blick. Besviken, sårad, ledsen. Han gör en ansats till att vända sig om och gå men jag grabbar tag i hans hand innan han hinner gå. Han stannar, men jag kan känna hans lust att få försvinna ut ur biblioteket, så jag släpper hans hand. Jag ser hur Ron rusar ut ur biblioteket, och på vägen ut slänger han blomman på golvet. Jag vänder mig om och betraktar Dracos reaktion. Han sitter stilla på stolen och tittar ned i golvet.
»Så han visste inget?« frågar han efter en stunds tystnad. Jag skakar långsamt på huvudet. »Inget alls?« frågar han sedan. Återigen skakar jag på huvudet. Jag brister ut i gråt och känner hur tårarna letar sig ned för mina kinder.
»Jag kunde inte säga något…«, viskar jag och torkar bort några tårar, vilket är helt meningslöst då det bara bildas nya. »Jag ville inte såra honom, så jag kunde inte säga något«, snyftar jag och kisar mot Draco, då han blir suddig genom alla tårar.
»Sch…lugna ned dig«, kommenterar Draco och reser sig upp från stolen. Han drar in mig i sin famn och omfamnar mig. Jag känner hans muskler runt mig och lutar mig mot hans bröst. Jag borrar in mitt ansikte i hans bröst och känner värmen från honom. Jag känner mig trygg och slappnar av. Så småningom avtar tårarna, och jag står kvar i hans famn och snyftar. Draco lämnade mig inte, han stannade kvar. Det är menat att det ska vara vi. Jag och Draco.

omg, awwie :'3 Skitawsm!

Woho, you read it!

Åh, gud Jonna, så otroligt bra. ♥ Vill verkligen läsa mer som är skrivit av dig.

ofc i did ;D Just not orking to uggla right now xD

Haha, men aw. ♥
Du kan läsa denna då.



Oh, sooo amazing svengelska you använder dig of. ♥

superbra!