Han hjärta hon? [SV]

Titel: Han hjärta hon?
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nejnej!
Rating: PG
Beskrivning: Ginny Weasley, en väldigt intelligent och vacker flicka. Hon går sitt femte på på Hogwarts tillsammans med sina äldre bröder Ronald Weasley ( sjätte året) och Fred och George ( sista året). Under sitt femte år på Hogwarts träffar hon en kille av slump vid sjön, börjar prata och hjälper den stackars pojken genom saker som han tycker är jobbiga.
Hon vet att hennes bröder kommer att bli galna om de får reda på att hon träffar honom.
Men hon blir kär. Och när man är kär gör man allt för att det ska hålla och funka.
Kommer hennes bröder acceptera hennes nya pojkvän? Eller kommer det bli värsta familje fighten?
Det enda Ginny vet, är att hon är galet kär!

Låter det intressant?

Låter bra, *Bevakar*

Moar. >8D

Kapitel 1:
Det var av en ren slump som jag gick förbi honom. Det var av en ren slump jag hörde att han grät. Och jag antar att det var av en ren slump att det var just HAN som jag upptäckte vid bryggan vid båthuset.
- Hur är det fatt? Frågade jag försiktigt. Redo med handen nära fickan ifall jag skulle behöva min trollstav. Han tittade upp.
- Lämna mig ifred Weasley. Jag stod kvar och tittade på han.
- Något har ju hänt? Jag kan lyssna om du vill prata.
Han tittade upp på mig. Tittade länge på mig.
- Är du seriös? Jag nickade.
- Varför skulle jag inte? Jag tittade lite snett på han.
- För att jag är jag?
Jag ryckte på axlarna och satte mig på bryggan. Inte för nära honom. Jag tittade på han.
- Så?... Han tittade ner på sin spegelbild som speglades på vattenytan av solen.
- Min bror är död. Sa han bara. Sådär helt enkelt.
Jag spärrade upp ögonen.
- Oj, visste inte att du hade en bror. Men gud vad hemskt.
Han nickade sakta.
- Ja.. Men han har det nog bättre. Han har varit sjuk länge. Jag visste att det skulle hända. Endå gråter jag som ett litet barn. Han slog till bryggan med knytnäven. Jag tog tag i hans arm och tvingade han att titta mig i ögonen.
- Man FÅR gråta! Det är bra. Det visar att du bryr dig! Han tittade ner på min hand som höll runt hans arm. Jag släppte direkt.
Han tittade mig i ögonen.
- I min familj är man svag om man gråter. Han torkade tårarna, reste sig och gick.
Kvar satt jag och tittade över vattnet.
Herregud.. Svag om man gråter?
Jag vände blicken och tittade efter honom. Han gick upp för trapporna med nedslaget huvud. Han ser så.. liten ut...

Mera? ^^

Ja! Mer!

Något att tänka på bara





På ställena jag markerat ska det vara honom inte han.
Om du tycker det är svårt kan man ersätta han/hon med de (som kan ersättas med vi) och henne/honom med dem (som kan ersättas med oss). För att veta hur det ska vara.
Jag bara påpekar, men det är fullt förståeligt och jättebra!

Superbra!

Tänk bara på det som AlexZz skrev. Och så hittade jag ett litet slarvfel i meningen:


Det ska vara "såg" istället för "ser"

Jag lovar att bättre mig
---------------------------------------------------
Kapitel 2:
Jag lämnade bryggan och gick upp till slottet 10 min efter honom.
- Ginny, vart har du varit? Jag hann inte ens in i slottet förrens Ron och hans kompanjoner var där.
- Ute. Svarade jag bara och log. Hermione log tillbaka. Harry tittade misstänktsamt på mig.
- Har du träffat en kille? Jag stängde ögonen och suckade.
- Kanske . Vad har ni med det att göra? Harry såg sur ut. Jag suckade en gång till och började gå upp för trapporna. Jag tittade mig över axlen och ropade:
- Ja, jag var med en kille.
Jag flinade åt deras miner och gick upp till sjunde våningen och sa lösenordet till den tjocka damen och gick in i sällskapsrummet. Min bästa vän Amilia satt i en soffa och ropade på mig när hon såg mig.
- GINNNY! Jag log och sjönk ner brevid henne i soffan.
- Amilia, skrik inte. Hon flinade.
- Förlåt. Vart har du varit? Jag bet mig i läppen och tittade in i brasan och drog ut på svaret.
- Jag snackade bara med en person. Hon tittade på mig och flinade.
- Kan ddet vara en kille? Jag nickade generat.
- VEM? Jag skakade på huvudet.
- Det berättar jag inte än. Hon såg besviken ut så jag la armen om henne och sa:
- Men du är den första som kommer att få veta vem sen! Då log hon och gav mig en enarmskram.
- Bra, för det är det bästisar är till för! Jag nickade och sjönk bakåt i soffan. Sen satt vi tysta.
Varför kan jag inte sluta tänka på honom? Han snurrar ju i mina tankar hela tiden.
Åh jag önskar att han var min..

Så Tipsa gärna era vänner

Bra fortsätt!

Keep going!

Jättebra! Bevakar!