Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Detta är ett privat roll mellan Consectetuer och Vildvittra.

Namn: Johanna Mason
Ålder: 21 år
Distrikt: 7
Utseende:

Familj: Alla är numera döda, men hon hade en yngre bror och självklart föräldrar.
Övrigt: Vann sitt förra Hungerspel genom att spela svag och vek och sedan visa sig vara en väldigt farlig motståndare.
Men det kan hon inte göra nu, utan kommer göra allt för att verka så rebellisk som möjligt.
Är väldigt duktig på att hantera yxor, och kan även hantera knivar.
Consectetuer

Namn: Thalia Greenlaw
Ålder: 19 år
Distrikt: 11
Utseende:

Familj: Halvbror Thresh Greenlaw, mor och fosterfar döda, hennes riktige far är en fredsväktare, men vet ej vem.
Övrigt: Är väll egentligen inte bra på något vapen.
Dock är hon tränad och stark och smidig, tack vare timmarna med Clem, Johanna och övrigt folk i träningslokalerna.
Hon är dock bäst på pilbåge och dolkar.
Men det hon är allra bäst på är att klättra och svinga sig mellan träd.
Och att hon kan allt om växter.
Vildvittra

Namn: Johanna Mason
Ålder: 21
Distrikt: 7
Utseende:

Familj: Alla är numera döda, men hon hade en yngre bror och självklart föräldrar.
Övrigt: Vann sitt förra Hungerspel genom att spela svag och vek för att sedan visa sig vara en väldigt farlig motståndare. Men det kan hon inte göra nu, utan kommer göra allt för att verka så rebellisk som möjligt.
Är väldigt duktig på att hantera yxor, och kan även hantera knivar.

WOOP WOOP. Du börjar. PUNKT SLUT.

Thalia står för sig själv, lutad mot väggen och väntar på att bli insläppt. Hon undrar om Johanna ska komma snart, ville hon ens hålla ihop med Thalia nu? Hon visste inte men hoppades det, för annars skulle hon få vara själv.
Hon betraktade de andra från de övriga distrikten, karriäristerna var som vanligt stora och vältränade men de övriga.....hon skakade suckande på huvudet, de skulle inte ha en chans.
Hon betraktade killen från hennes distrikt, en mager liten tolvåring vid namn Sam. Vad skulle hon göra med honom? Förmodligen skulle han dö direkt vid hornet.
Hon förbannade att hon och Johanna lämnat det trygga distrikt 14 eller ja.....hon saknade det något enormt. Alla som var där, men varken hon eller Johanna hade avslöjat något, och nu satt de här, i spelen och Thalia insåg att hon skulle dö. Även om hon nu var bättre än alla andra som inte var karriärister så var hon ändå knapast ett stort hot.

Johanna sökte efter Thalia, och tillslut hittade hon henne. Tänk om de bara hade stannat i det där förbannade distriktet, då hade hon säkert haft minst hundra bekymmer mindre.
"Vad trevligt, träning med snorungar" mumlade hon för sig själv medan hon gick bort emot Thalia. Några av karriäristerna såg efter henne. Hade dom inget bättre att glo på?
Johanna ställde sig tyst bredvid Thalia. Hon ville inte säga någonting, för det skulle säkert bara vara negativt ändå.

Thalia log lätt när hon fick syn på Johanna och suckade lättat ut inombords av att hon ställde sig vid henne. Det skulle betyda att de skulle hålla ihop. Hon undrade hur hon skulle göra? Ingen visste ju vem hon var eller vad hon kunde. Ja, förutom att hon var Tresh storasyster och att han som de andra var försvunna.
Tresh hade imponerat med sin råstyrka, vilket hon inte hade, men hon var bra ändå. Hon hade faktiskt tränat, hon var inte vilken 11a som helst och det tänkte hon visa dem.
Dörrarna öppnades och de blir strax insläppta.

De började släppa in dem i träningscentret. Hon kom in som en av de första. Hon såg sig om. Träningscentret var precis som förra gången hon var där, hemskt. Johanna lyssnade inte ens på tränarenn som berättade om hur saker gick till, eftersom hon inte brydde sig. Hon hade ju ändå hört allt detta en gång förr, och det kom hon ju så väl ihåg.
"Ja, vad vill du göra?" frågade hon Thalia. En tanke gnagde i bakhuvudet på Johanna. Tänk om hon skulle bli tvungen att mörda Thalia? Nej. Det skulle hon aldrig klara av. Thalia var ju en av den lilla gruppen som hon kunde kalla vänner. Resten var kvar i distrikt 14. Johanna ville inte medge det, men hon saknade dom faktiskt lite.

Thalia lyssnade på tränaren, hon döljde sina känslor väl. Men hon var nervös, hur kunde hon vara annat? Hon skulle in i spelen, dem hon hade trott att hon skulle slippa för alltid.
Det ända som avslöjade henne var hennes iskalla händer, de var alltid så när hon var nervös.
Fast när Johanna började tala med henne, undrade hon egentligen varför hon var nervös. Träningcentret var ju inget, det hade hon vart med om förr, otaliga gånger i distrikt 14.
Här skulle hon inte dö, eller bli dödad...hon såg på Johanna, nej inte hon, henne skulle hon aldrig kunna döda.
"Dolkarna och kniarna kanske? Vi bör väll skrämma upp dem direkt." säger hon så lättsamt hon förmår eftersom hon vet att både hon och Johanna är bra på det.

Johanna nickar.
"Jovisst, det låter väl bra" säger hon och ser emot knivstationen. Där var redan killen ifrån hennes eget distrikt. Hon gick emot knivarna, och valde på måfå ut en kniv som hon lekte lite med. Killen backade undan, som om han trodde att hon skulle kasta kniven på honom. Var han så dum att han trodde att hon skulle mörda honom? Tydligen.

Thalia ser på killen och skakar misstroget på huvudet då hon tar en av dolkarna. "Det är tyvärr mot reglera att skada en annan deltagare i träningsalen." sa hon enkelt och kastade lätt iväg dolken som hamnade mitt i prick. Hon log glatt mot resultatet och blickade mot pojken som backade därifrån. Hon flinade roat, det var på sätt och vis kul att skrämma upp folk. I 11an hade de flesta vart rädda för henne, de visste att hon hade mördat en gång och att hon var bra med växter...även giftiga.
Sen kom hon till 14 och där höll de mer undan henne på grund av hennes vänner. Ingen ville stöta sig med varken Cato, Clove eller Johanna, ja eller Clem....Hon saknade honom, ja till och med hans ekorrar.

Johanna kastade kniven. Kanske inte mitt i prick, men det var ju trots allt inte hennes starkaste gren, trots att hon hade övat.
Hon såg på karriäristerna. De höll på med svärd och spjut. De var ju självklart duktiga. Och vilka skulle de inte gå på först? Johanna trodde att de ville röja undan henne själv, och Thalia. De verkade ju vara det största hotet. Inte för att skryta, men det var faktiskt sant.
Hon kastade en dolk. Rätt nära mitten igen. Fast såklart, Johanna hade ju inte tränat hela sitt liv, som Clove.