Vem skyller på Celeste?

Här kommer min senaste ff som jag tänker satsa på!
Namn: Vem skyller på Celeste?
Genre: Romantik, drama, vänskap, lite thriller
Rating: PG-15. Ord och handlingar som inte passar
för de allra minsta. Tycker inte om att skriva
solskenshistorier så förvänta er inte det!
Språk: Svenska
Kapitel: Ej färdig skriven!
Handling: Celeste och hennes vänner ska börja sitt
sjunde år på Hogwarts. Det ska bli perfekt.
Men helt plötsligt börjar elever hittas döda
och alla bevis pekar mot Celeste! Vem är
det som går runt och dödar eleverna och
vill så gärna sätta dit Celeste? Och vem är
nykomlingen i Gryffindor?

Väckte det eran nyfikenhet? Hoppas vi hörs och att ni låter mig skriva många kapitel!

I'm here to read my friend

Okej, jag är tredo, sätt igång och skriv.

I was born ready ♥

Jag bevakar!

Kapitel 1- Första dagen på sista året.
Sjunde året. Jag kan inte fatta att den här dagen har kommit. Det känns som om det var i går jag stod där mellan perrong 9 och tio och tittade på väggen. Väggen som jag hört mina äldre kusiner och släktingar talat om. Just den väggen var ingången till en magisk värld och jag har bott i den där världen i snart sex år.
- Celeste, är du anständig? frågar pappa och knackar på dörren.
- Det är bara att komma in, varar jag.
Dörren öppnas och pappa kommer in. Han har kostym på sig och portföljen i hand. Klädd för jobb.
- Där har vi min stora tjej. Vad fin du är, säger pappa och lutar mig mot dörrkarmen.
Jag ler och tittar mig i spegeln. Mitt blonda hår hänger löst på mina axlar och jag har på mig en ljusblå skjorta och en vit piké tröja över. Man kan nog säga att jag är fin.
- Jag antar att du är på väg till jobbet, säger jag och lägger på ett lager med läppglans.
- Ja, någon ska väl försörja ditt och din mammas klädberoende, säger pappa och skrattar.
- Jag hörde det där! ropar mamma från övervåningen.
Jag skrattar och går ner till hallen tillsammans med min pappa. Mamma kommer ut ifrån vardagsrummet.
- Är du klar att åka? frågar hon och räcker mig min kavaj.
Jag nickar och tar på mig kavajen. En bil parkerar på uppfarten och en kille lämnar den. Han går upp för gången och stannar framför dörren för att knacka. Jag öppnar. Han står med händerna i sina byxfickor och tittar pojkaktigt på mig under luggen.
- Hej, är du redo för det bästa året i våra liv? frågar Tristan.
- Alltid redo, säger jag och ger honom en kram.
Det pirrar lite i magen när jag känner hans händer klappa mig på ryggen. Jag ler brett. Han ler också brett mot mig.
- Tristan! Härligt att se dig grabben. Är det födelsedagspresenten som du kommer åkandes i? frågar pappa och tittar nyfiket på Tristans bil.
Tristan tar med sig pappa ner och de börjar gå igenom den svarta Volvon del för del. Mamma och jag står roat och tittar på dem. Jag kan se att Tristan nästan spricker av stolhet när han visar upp sin nya skatt.
- Tristan, vi kanske måste åka så att vi inte missar tåget, säger jag.
Han rodnar lite över att ha glömt bort varför han kom hit. Vi packar in våra koffertar i bilens bagage och sagt hej då till mina föräldrar styr vi vägen mot Kings Cross. På radion spelar vi systrarna spök och vi sjunger falskt med i verserna. I baksätet sitter Tristans uggla Isolde och min katt Dust i varsin bur.
- Hur är det med dig Celeste? Jag har knappt sett dig i sommar, säger Tristan.
- Kan det ha något att göra med att du har varit upptagen med en viss person, muttrar jag.
Han suckar och trummar lite med fingrarna på ratten.
- Jag vet att Amber inte är din favorit person, säger Tristan.
- Inte min favorit person? Vi avskyr varandra. Jag tycker att du kan hitta en mycket bättre flickvän, säger jag lite tjurigt.
Han skrattar och parkerar bilen på Kings Cross parkering. Jag går ur bilen och hämtar varsin vagn åt oss. När jag kommer tillbaka har han plockat ut våra saker och trollat bort bilen. Jag känner mig fortfarande lite tjurig när jag packar upp min koffert på vagnen och Tristan skrattar åt mig.
- Om jag inte kände dig Celeste så skulle tro att du var svartsjuk. Du vet att du alltid kommer vara min favorit tjej, säger han och lägger armen runt mina axlar samt ger mig en puss på tinningen.
Jag skrattar och ler. Hur kan jag vara sur på honom? Det är omöjligt. Vi rullar in våra vagnar på Kings Cross och märker hur folk tittar snett på oss. När vi en efter en gått igenom portalen står vi äntligen bredvid det stora, svarta tåget. Ljudet av andra ugglor får Isolde att hoa högt och även Dust har svårt att hålla sig i sin bur.
- Ska vi gå och hitta en kupé? frågar jag när vi ställt av oss våra väskor.
Jag har lovat Amber att sitta med henne. Men jag kanske kan titta in en bit sen, säger Tristan.
- Visst, okej, säger jag och vi kramas innan vi skiljs åt.
Jag går igenom korridoren och letar efter en kupé att sitta i.
- Celeste! Här borta! ropar Eve en bit längre fram i korridoren.
Jag skyndar fram och stänger dörren efter mig. Eve sitter med sin uggla Al i en bur bredvid sig och en tjock bok i knät. Jag sätter mig i soffan framför henne. En tågvissla hörs och vi börjar röra på oss. Nästa hållplats: Hogwarts.

Den här kommer nog att bli superAwesome!!!

Jättebra! Och alla ni som trodde att det här (det jag skriver nu) inlägget var ett nytt kap ber jag så mycket om ursäkt till!