Skogsbarnen

Saras syn

Kapitel 1

Jag satt i svenska salen. Läste min bok. Hungerspelen. Allt var som vanligt. Läraren gick runt och pratade med de som behövde hjälp. Jag alltså. Men hon såg typ inte mig så jag gav upp och läste min bok. Allt hände väldigt snabbt och otydligt. Plötsligt ringde krig larmet. Jag hörde sprängningar och kände att marken vibrerade. Alla såg rädda på varandra. Det var inte den första måndagen i månaden. Varför ringde krig larmet? Plötsligt sprängdes det någonstans i skolan. Hela skolan vibrerade så hårt att jag trodde att den skulle gå sönder. Men den höll. Alla skrek, inklusive jag. Vad hände?! Det sprängdes igen. Närmare oss. Alla flög en meter bort. Jag skrek och kraschade i väggen. Allt blev suddigt. Jag kommer ihåg att jätte många svartklädda män kom in. Sedan svartnade det.


- Vakna!! Sa en man och slog till mig.
Jag tittade runt mig. Jag och alla tjejer satt i ett klassrum. Vaktade av flertal svartklädda män.
Alla tjejer såg skrämda ut. Undrar var killarna är. Jag han inte tänka mer för än en röst dånade in i Stockholm.
- Vi är män som är trötta på människors dåliga beteende, miljöförstöring och allt sådant. Vi är här för att visa att ni nu står under våra fötter. Ett tag sedan fick jag en ide. Jag hade nyss läst boken ”Hungerspelen”. Om där ungdomar dödar varandra. Men jag ville inte ha det. Jag ville att stadsbor skulle överleva i skogen under 2 månader. Inte vilka stadsbor som helst, utan. Barn. Vi skulle välja en stad i världen. En skola. En klass. 3 par barn. 3 pojkar och 3 flickor. Vi valde, Stockholm, Europaskolan, Olof Ström, Pål Grimberg och Jakob Björksång. De ska välja en flicka de tror klarar sig bäst i 2 månader i skogen. Tack för att ni lyssnade.

Alla tjejer stod som förlamade. Sedan brast de i gråt. Jag stod stilla. Sedan hoppades jag att ingen av killarna väljer mig.

- Ni kommer att träna, bli så bra ni kan. Det är ett måste, sa den elaka mannen och tog fram sin pistol. Varsågoda och börja!
Alla tjejer gick runt och provade vapen. Jag provade först med spjut. Jag kastade den mot en ”fågel”. Jag missade. Jag var defenetivt inte bra på spjutkastning. Jag såg en sida av träningssalen var täckt med svart glas som jag inte såg in i. Men de på andra sidan såg mig. Sedan fattade jag, killarna skulle titta och välja den de såg var bäst! Jag glömde bort det så fort jag såg knivarna på knivkastning stationen. Jag behövde prova de! Jag sprang nästan fram till stationen. Framför mig var Grace. Hon kastade knivarna på de björnar som lystes upp, hon var helt okej. Träffade inte exakt hjärtat men hon träffade magen. Hon gick därifrån stolt. Jag förstod att hon var stolt jag skulle säkert vara skitdålig. Jag tog up några knivar. Sedan började det. En björn lystes upp i höger. Jag sköt snabbt och beslutsamt. Det träffade hjärtat! Jag bel förvånad men när en till lystes upp var jag mer säker. Jag sköt snabbt, ännu en gång hjärtat! Och en till, och en till!! Jag gick därifrån, jättestolt. Jag hade träffat varenda björn i hjärtat! Jag gick mot pilbåges avdelningen. Jag stod i kö. En person framför mig. Jag såg på när Sol träffade en fågel i hjärtat med ett spjut, 20 meter bort! Det var min tur. Jag tog pilbågen. Det här vad jag säkert bättre på. Jag träffade varenda fågel som en gubbe kastade i luften. Jag var med van med pilbåge. Jag lekte förut, jag gjorde en pilbåge själv och lekte att jag var Katniss Everdeen. Jag lärde mig göra en eld, mycket svårt! Sedan skulle jag sova. De hade gjort om matsalen till ett rum med 12 sängar. Jag lade mig i den närmaste sängen. Jag brydde mig inte om vilken. Jag somnade direkt.